• Anonym (Milori)

    Mycket Tabubelagt ämne varning

    Hej... vet att detta kan skapa starka reaktioner och vill inte stöta någon i sidan... men har alltid undrat över hur folk som genomgår massa ivf-behandlingar orkar/tänker.

    Som jag ser det är man generellt sett ganska gammal i Sverige när man börjar försöka skaffa barn. Rent biologiskt är ju det i många fall en omöjlighet och i många fall förknippat med ökade risker för missbildningar och svåra förlossningar. Faktum är att man inte är speciellt ung vid 30 men många tänker att de ska vänta till 35-40 typ.

    Många tänker på att de vill festa, resa, utbilda sig, köpa och renovera hus först osv osv och känner sig inte redo och väntar och väntar och väntar.

    Förutom de risker som finns, kostar detta samhället enormt mycket pengar, plus att barnen får växa upp med onödigt gamla föräldrar. Är själv sladdbarn och tycker det är sjukt jobbigt att mina föräldrar är så otroligt gamla och orkeslösa.

    Nu pratar jag inte om folk som börjar i god tid typ 25-årsåldern och inte kan få barn. De ska få hjälp tycker jag personligen. Är inte emot ivf så men känns som att många 40-åriga gamla par försöker och försöker med ivf utan att lyckas hur många gånger som helst liksom.

    Så min fråga är egentligen

    1) varför skaffar ni inte barn tidigare?

    2) har ni någon idé att måste vara med en rätt partner som är omöjlig att träffa i yngre år?

    3) hur tänker ni kring hälsoriskerna det innebär att skaffa barn så sent?

    4) anser ni att det är etiskt mot barnet att skaffa barn så sent i livet?

    5) anser ni att barn är en mänsklig rättighet?

    6) om ni ser till antalet barn som far illa idag och är föräldralösa - och är beredda att lägga hiskeliga belopp på ivf, varför kan ni inte lägga de pengarna på att omhänderta barn som faktiskt behöver det genom adoptioner istället för att försöka skapa någonting som är lönlöst och inte menat att bli?

    Har personligen själv 4 barn, skaffade första när jag fyllt 20. Jag är klar med barnafödande nu innan 30 års ålder. Har hög utbildning och körkort bil och ett fungerande äktenskap. Jag skaffade barn tidigt för att det var viktigt för mig med barn. Annars hade jag skitit i det. Hade definitivt inte försökt mig på massa svåra behandlingar i 40-årsåldern pga alla de anledningar som jag ställt i frågorna. Jag menar känns som att många i Sverige har svårt att acceptera sin biologiska ålders gång, att det ibland inte är meningen osv. Hur ser ni på detta? Hur tänker ni som håller på med ivf i sen ålder?

  • Svar på tråden Mycket Tabubelagt ämne varning
  • Anonym (Milori)
    Anonym (80h) skrev 2021-02-28 11:10:47 följande:

    Jag fattar inte riktigt vad TS vill tala om, det är så spretigt. TS har en bristfällig debatt-teknik och ändrar parametrar och byter ämne mitt i. Ofta ad homini-argument.


    Så det är iiiingen annan i tråden som går till personangrepp menar du? Jag underbygger mina argument med fakta till skillnad från vissa som baserar det enbart på känslor. Jaha, förlåt, du anser att jag pratar om saker som inte hör till ämnet? Det här ämnet rör ett stort samhällsproblem.
  • Anonym (Fattar inte.)
    Anonym (Milori) skrev 2021-03-01 10:40:13 följande:

    Diskussionen är fri. Ja men inte vid 36 års ålder. Skrev i Ts att jag inte är emot ivf. Ivf anser jag man ska få skattefinansierad hjälp med när man har svårt att få barn inom rimlig ålder. För då har man tagit ansvar för att veta vad man vill, sträva efter det.

    Man känner till riskerna med att vänta länge men trots det väntar man ofta. Ska man då få detta skattefinansierat? Att deras anledningar kanske förverkliga sig själv ta goood tid på sig att etablera sig som enligt mig inte är rimlig alls (vad exakt har man gjort alla de åren?) ska vara legitima anledningar för att andra ska betala för deras misstag, välstånd. Förstår du hur jag menar?


    Här funderar jag, tycker du samma om annan vård? Ska rökare inte få behandling för lungcancer eller KOL? Ska överviktiga inte få hjälp för diabetes typ 2? Eller är det just familjeplanering du tycker är så specifikt att just den kategorin inte ska få hjälp?

    Och på samma tema - men tvärtom - den som skaffat barn tidigt och spenderat lång tid hemma med sina barn, ska de enligt dig ha rätt att plugga gratis på universitet och få studiebidrag för det på äldre år? Eller ska de få finansiera och betala sin utbildning själv eftersom de ?intr tagit ansvar för vad de vill?.

    Försöker förstå lite hur du tänker TS.

    Och - Vad säger du om en person som varit mobbad, aldrig hittat någon att dela sitt liv med, och levt ensam. Och som vid kanske 37 års ålder äntligen hittat någon att dela livet med. Men hela tiden dessförrinnan jobbat heltid och betalat skatt. Ska den personen då inte få hjälp med IVF om det skulle behövas för att den får skylla sig själv?
  • sextiotalist
    Anonym (Milori) skrev 2021-03-01 11:08:44 följande:
    Så det är iiiingen annan i tråden som går till personangrepp menar du? Jag underbygger mina argument med fakta till skillnad från vissa som baserar det enbart på känslor. Jaha, förlåt, du anser att jag pratar om saker som inte hör till ämnet? Det här ämnet rör ett stort samhällsproblem.

    Det är inget stort samhällsproblem. Det är fortfarande endast 5% av barnen som föds med hjälp av IVF eller annan hjälp. Fortfarande är de barn som föds med skador väldigt, väldigt få. 


    Innan IVF kom så var det ungefär 10% av paren som inte fick barn alls. 


    Sverige ligger för övrigt på andra plats när det gäller antalet födda barn. Så du har skapat problem i din egen hjärna

  • Anonym (Milori)
    sextiotalist skrev 2021-02-28 08:42:03 följande:

    Hur löser man det när båda läser en utbildning där det krävs 50-60 timmars studier per vecka?

    När båda har tentor samtidigt (då man läser ännu mer) ?

    När båda läser en utbildning där laborationer är mellan 17 och 21?

    Beskriver en civilingenjörsutbildning både under min tid och under nutid


    Med ditt resonemang kan man ju dra likhetstecken att alla människor inom yrken som kräver skiftarbete inte kan ha barn? Det har nästan alla.

    Vill man ta en sådan utbildning och samtidigt ha barn är det faktiskt upp till var och en att planera detta.

    Sällan är en utbildning längre än tio år. Börjar man i tid är man inte ens 30 år, och då pratar vi en lång utbildning.

    Vad gör man i över 20 års tid? Om man vill ha barn?

    Numera sker utbildning på dagtid då det är vida känt att nästan hälften av studenterna på universitetet har barn. Långt ifrån alla läser exakt samma utbildning exakt samtidigt som en andre föräldern. Vidare har man ju ofta anhöriga som ställer upp, har man inte det finns förskola som man har rätt till när som helst.

    Man får planera ihop med sin partner helt enkelt och själv prioritera vad som är viktigt. Det är upp till var och en. För mig var praktikerna jobbigast då de var på alla tider på dygnet. Men så fungerar ju många arbeten. En gång hände de att de la en tenta på kvällen. Då sa jag som det var - det går inte. Jag tänker inte bli diskriminerad för att jag råkar vara förälder. Då fick jag skriva den på dagen tillsammans med andra i samma situation. Det är inte mitt problem om de väljer att särbehandla folk.
  • sextiotalist
    Anonym (Milori) skrev 2021-03-01 11:08:44 följande:
    Så det är iiiingen annan i tråden som går till personangrepp menar du? Jag underbygger mina argument med fakta till skillnad från vissa som baserar det enbart på känslor. Jaha, förlåt, du anser att jag pratar om saker som inte hör till ämnet? Det här ämnet rör ett stort samhällsproblem.
    Nej, du underbygger inte med fakta. Du letar efter fakta och förstorar upp det till gigantiska proportioner.

    Av de 120 000 barn som föds i Sverige är det endast 6000 som föds efter assisterad befruktning. Dvs 114 000 barn föds efter naturlig befruktning. Med tanke på att vi är tvåa i EU när det gäller antalet barn per kvinna, så skulle vi ändå vara det landet i Europa som  nästan toppar nativiteten även om man räknar bort de barn som kommit till med assisterad befruktning.
  • sextiotalist
    Anonym (Milori) skrev 2021-03-01 11:20:29 följande:
    Med ditt resonemang kan man ju dra likhetstecken att alla människor inom yrken som kräver skiftarbete inte kan ha barn? Det har nästan alla.

    Vill man ta en sådan utbildning och samtidigt ha barn är det faktiskt upp till var och en att planera detta.

    Sällan är en utbildning längre än tio år. Börjar man i tid är man inte ens 30 år, och då pratar vi en lång utbildning.

    Vad gör man i över 20 års tid? Om man vill ha barn?

    Numera sker utbildning på dagtid då det är vida känt att nästan hälften av studenterna på universitetet har barn. Långt ifrån alla läser exakt samma utbildning exakt samtidigt som en andre föräldern. Vidare har man ju ofta anhöriga som ställer upp, har man inte det finns förskola som man har rätt till när som helst.

    Man får planera ihop med sin partner helt enkelt och själv prioritera vad som är viktigt. Det är upp till var och en. För mig var praktikerna jobbigast då de var på alla tider på dygnet. Men så fungerar ju många arbeten. En gång hände de att de la en tenta på kvällen. Då sa jag som det var - det går inte. Jag tänker inte bli diskriminerad för att jag råkar vara förälder. Då fick jag skriva den på dagen tillsammans med andra i samma situation. Det är inte mitt problem om de väljer att särbehandla folk.
    Ja, vissa utbildningar görs fortfarande på dagtid, precis som det var på min tid. Men eftersom jag har barn, syskonbarn, kompisars barn, som läser på tekniska högskolor runt om i landet, så kan jag upplysa dig om att det fortfarande är laborationer på kvällstid, fortfarande snarare 10-12 timmars arbetsdagar.
    Pratade med en nykläckt civilingenjör, en kollega, som just var lika trött på, speciellt studenter inom humaniora (ekonomi, juridik, statsvetenskap, lärare, språk) som jag var på min tid, deras oförstående till att man inte kan arbeta extra, ha familj, det fungerar ju utmärkt på deras utbildningar.
  • molly50
    Anonym (Milori) skrev 2021-03-01 10:22:34 följande:
    Anonym (Moa) skrev 2021-02-28 19:00:38 följande:

    Varför anser du att jag har en hetsig ton?

    Prova läs mina inlägg med en annan ton i ditt huvud.

    Nej, det går inte att se ADHD. Hur grav hade ADHD:n varit i ditt hypotetiska fall?

    Nej jag anser inte att du kränkt mig. Jag anser att du skriver väldigt korkat och generellt om alla kvinnor kring 40 som blir gravida och vill behålla barnet när du skriver ""kvinnor runt 40 skiter högaktningsfullt i om barnet får adhd"."


    Risken för psykisk ohälsa ökar med stigande ålder, autism, depressionssjukdom, bipolär sjukdom. Det är inte snällt mot barnet att vänta så länge när man vet att generna blir sämre. Man vet detta. Det är vetenskapligt bevisat x flera genom många år. Antingen får man ta ansvar för att skaffa barn i rimlig ålder, eller faktiskt titta på att adoptera. Precis som en skriver här i tråden håller många äldre mammor en mycket hetsig ton kring detta och lever i förnekelse kring dessa faktum. Man lägger krokben för sig själv som kvinna, män lägger också krokben för sig själva och för flera kvinnor genom att ha flera förhållanden med kvinnor som önskar ha barn men förvägra dem detta. De slösar deras tid.
    Du rabblar upp en massa risker. Men valde ändå att själv skaffa barn med en äldre man,fullt medveten om dessa risker.
    Du valde att skaffa barn med någon som väntat tills generna blir sämre.
    Du inser väl att du pratar emot dig själv? Att det är dubbelmoral?
    Eller menar du att dessa risker enbart gäller kvinnor?
    Riskerna för att få barn med funktionsnedsättningar ökar även med åldern för män.
    Att du inte tycks vilja ta till dig detta är en av anledningarna till att många blir provocerade av dina inlägg.
  • Anonym (Milori)
    sextiotalist skrev 2021-03-01 11:24:27 följande:

    Nej, du underbygger inte med fakta. Du letar efter fakta och förstorar upp det till gigantiska proportioner.

    Av de 120 000 barn som föds i Sverige är det endast 6000 som föds efter assisterad befruktning. Dvs 114 000 barn föds efter naturlig befruktning. Med tanke på att vi är tvåa i EU när det gäller antalet barn per kvinna, så skulle vi ändå vara det landet i Europa som  nästan toppar nativiteten även om man räknar bort de barn som kommit till med assisterad befruktning.


    Ja alternativet hade ju varit att sitta och hitta på massa fakta eller hur?

    Är du heeelt seriös?? Utan att sitta och jämföra med likvärdiga länder och bagatellisera detta samhällsproblem kanske du också förstår hur lite det är per kvinna och vad det får för konsekvenser för samhället? Nej, Sverige når inte upp till den graden av nativitet att den ska väga upp för antalet äldre. Sedan lite off topic kan man ju påminna sig om att vi får många barn i och med Sverige enorma invandring. Det är inte alltid Stina Svensson, 25 som får tre barn som är det typiska caset.

    Om du vill uppmuntra dina barn att vänta till 45 för i en bisats säga att det inte är förknippat med några risker är det väldigt kontraproduktivt och direkt elakt (blir tyvärr det) och är okunnigt av dig.
  • Anonym (Milori)
    molly50 skrev 2021-03-01 11:30:25 följande:

    Du rabblar upp en massa risker. Men valde ändå att själv skaffa barn med en äldre man,fullt medveten om dessa risker.

    Du valde att skaffa barn med någon som väntat tills generna blir sämre.

    Du inser väl att du pratar emot dig själv? Att det är dubbelmoral?

    Eller menar du att dessa risker enbart gäller kvinnor?

    Riskerna för att få barn med funktionsnedsättningar ökar även med åldern för män.

    Att du inte tycks vilja ta till dig detta är en av anledningarna till att många blir provocerade av dina inlägg.


    Spermierna blir dåliga efter 50. Hade jag varit en man hade jag aldrig försökt att göra en 40-åring gravid. När jag är 40 kommer jag definitivt insett att jag är för gammal i detta avseende.
  • Anonym (Milori)
    sextiotalist skrev 2021-03-01 11:30:05 följande:

    Ja, vissa utbildningar görs fortfarande på dagtid, precis som det var på min tid. Men eftersom jag har barn, syskonbarn, kompisars barn, som läser på tekniska högskolor runt om i landet, så kan jag upplysa dig om att det fortfarande är laborationer på kvällstid, fortfarande snarare 10-12 timmars arbetsdagar.

    Pratade med en nykläckt civilingenjör, en kollega, som just var lika trött på, speciellt studenter inom humaniora (ekonomi, juridik, statsvetenskap, lärare, språk) som jag var på min tid, deras oförstående till att man inte kan arbeta extra, ha familj, det fungerar ju utmärkt på deras utbildningar.


    Okej men är ingenjörsutbildningen 22 år? Måste vara en utbildning som innebär att man offrar sig totalt. Ja, vet inte hur respektive upplägg ser ut för de ovan nämnda utbildningarna. Man kan planera ihop med sin partner. Vi var en grupp föräldrar som ifrånsa oss tentor på kvällstid utan bad om dagtid.
Svar på tråden Mycket Tabubelagt ämne varning