• Anonym (Milori)

    Mycket Tabubelagt ämne varning

    Hej... vet att detta kan skapa starka reaktioner och vill inte stöta någon i sidan... men har alltid undrat över hur folk som genomgår massa ivf-behandlingar orkar/tänker.

    Som jag ser det är man generellt sett ganska gammal i Sverige när man börjar försöka skaffa barn. Rent biologiskt är ju det i många fall en omöjlighet och i många fall förknippat med ökade risker för missbildningar och svåra förlossningar. Faktum är att man inte är speciellt ung vid 30 men många tänker att de ska vänta till 35-40 typ.

    Många tänker på att de vill festa, resa, utbilda sig, köpa och renovera hus först osv osv och känner sig inte redo och väntar och väntar och väntar.

    Förutom de risker som finns, kostar detta samhället enormt mycket pengar, plus att barnen får växa upp med onödigt gamla föräldrar. Är själv sladdbarn och tycker det är sjukt jobbigt att mina föräldrar är så otroligt gamla och orkeslösa.

    Nu pratar jag inte om folk som börjar i god tid typ 25-årsåldern och inte kan få barn. De ska få hjälp tycker jag personligen. Är inte emot ivf så men känns som att många 40-åriga gamla par försöker och försöker med ivf utan att lyckas hur många gånger som helst liksom.

    Så min fråga är egentligen

    1) varför skaffar ni inte barn tidigare?

    2) har ni någon idé att måste vara med en rätt partner som är omöjlig att träffa i yngre år?

    3) hur tänker ni kring hälsoriskerna det innebär att skaffa barn så sent?

    4) anser ni att det är etiskt mot barnet att skaffa barn så sent i livet?

    5) anser ni att barn är en mänsklig rättighet?

    6) om ni ser till antalet barn som far illa idag och är föräldralösa - och är beredda att lägga hiskeliga belopp på ivf, varför kan ni inte lägga de pengarna på att omhänderta barn som faktiskt behöver det genom adoptioner istället för att försöka skapa någonting som är lönlöst och inte menat att bli?

    Har personligen själv 4 barn, skaffade första när jag fyllt 20. Jag är klar med barnafödande nu innan 30 års ålder. Har hög utbildning och körkort bil och ett fungerande äktenskap. Jag skaffade barn tidigt för att det var viktigt för mig med barn. Annars hade jag skitit i det. Hade definitivt inte försökt mig på massa svåra behandlingar i 40-årsåldern pga alla de anledningar som jag ställt i frågorna. Jag menar känns som att många i Sverige har svårt att acceptera sin biologiska ålders gång, att det ibland inte är meningen osv. Hur ser ni på detta? Hur tänker ni som håller på med ivf i sen ålder?

  • Svar på tråden Mycket Tabubelagt ämne varning
  • Anonym (80h)
    sextiotalist skrev 2021-03-01 15:06:25 följande:

    Fast så skönt det hade varit med två veckor för att fixa tre tentor. Ibland var det lite för tufft med tre tentor på en vecka.

    Var lite häftigt när man hade den avslutande laborationen (som dessutom krävde flera timmars förberedelse innan) till klockan 17 på fredag eftermiddag och nästa dag, klockan 9, hade första tentan, om det varit samma kurs, då hade det kanske varit lättare, men man han knappt ställa om sig.

    Nu har jag endast tentat två gånger på kvällen, men det var på fristående universitetskurser som endast gick på kvällstid. 

    Men jag har haft sena laborationer (till 21) som var obligatoriska


    Samma här, den takten funkar när man är ung och utan barn, eller när barnen flugit ut. Fast om man pluggar till civing vid 50 så är det ont om tid att specialisera sig i yrkeslivet, man kommer inte ikapp någon som jobbat sedan 25.
  • sextiotalist
    molly50 skrev 2021-03-01 15:20:06 följande:
    Ok. Ja,det kan nog säkert vara så att även äldre män får infertilitetsproblem. Inte bara äldre kvinnor.

    Man är orolig för männens fertlilitet, den verkar minska, även för yngre män, då det verkar som spermierna är mer känsliga för gifter och annat. 

  • molly50
    sextiotalist skrev 2021-03-01 15:26:43 följande:

    Man är orolig för männens fertlilitet, den verkar minska, även för yngre män, då det verkar som spermierna är mer känsliga för gifter och annat. 


    Ja,det kan jag tänka mig.
    Med tanke på miljögifter som släpps ut så är det kanske inte så konstigt.
  • Anonym (Fattar inte.)
    Anonym (Äldre) skrev 2021-03-01 14:51:43 följande:

    Är det fortfarande bara jag i hela tråden som förstår vad TS menar? Att det är en bra idé att planera in barn i vettig tid för att slippa problem. 30 år känns vettigt att ta ett beslut. Om det sedan tar lite tid är då, är inte hela Värden. Många lever med sin partner i 10 år innan de kommer till skott. Sedan närmar de sig 40 och bryter ihop när de inte plussat vid 17:e försöket. Om man går en lång utbildning och väntar länge med barn tar man en kalkylerad risk att bli barnlös. 


    Det är klart att det är bra om man har möjligheten då och är redo. Har man, som framkommit i tråden, pluggat på extremt tempo till man är några år innan 30 kanske man inte hittat en partner. Och då, efter at ha etablerat sig på arbetsmarknaden (så inte de där 5-6 åren och skulderna var rent slöseri) är man inte purung längre. Och umgänget kanske mindre så det tar ett litet tag att hitta någon.

    Även om det finns de som hittar partners som de blir föräldrar med under studietiden finns det ju många som inte gör det också.

    Jag reagerar mer på TS bryska sätt att uttrycka sig än funderingen i sig.

    Funderar också på om det verkligen är så vanligt med de som bor ihop i stabila förhållanden, där båda vill ha barn, och inte försöker mellan 30-40? Det upplever inte jag.
  • Anonym (Milori)
    molly50 skrev 2021-03-01 15:17:48 följande:

    Trots det så har du ju själv valt en äldre förälder till dina barn.

    Men när andra gör det så är det fel.


    Ja för tusende gången annars hade jag fått vara barnlös eller ensamstående
  • Anonym (Milori)
    sextiotalist skrev 2021-03-01 15:02:38 följande:

    Äh, det är svårt för en som läst statsvetenskap att förstå hur det är på en teknisk högskola. 


    Det är det säkert. Jag förstår mig personligen inte på folk som läser till statsvetare. Har läst en lika lång utbildning som ni som inte hör till flumutbildningarna och kan titulera mig därefter. Det är svårt att inte vara nedlåtande ibland eller hur?
  • Anonym (Milori)
    Anonym (80h) skrev 2021-03-01 14:31:20 följande:

    Nej, i princip alla svenska lärosäten fungerar så. Om du har gått en utbildning som är väldigt snäv med 3 deltagare, så ja kanske, men än så länge är du rätt ensam med tentaflyttarfantasier, så du kan räkna med att det inte görs i någon större skala..


    Om du tänker dig en klass med 300 studenter. På en utbildning där personerna kommer att behövas akut efteråt. Och hälften har barn. Hur många blir det?
  • Anonym (Milori)
    sextiotalist skrev 2021-03-01 14:59:00 följande:

    Ja, är det så svårt att förstå?

    De lokaler (föreläsningssalar och övningssalar) är dimensionerade för ett antal studenter för just föreläsningar och övningar.

    Vid tentor så är hälften av platserna (minst) reducerade. För att hålla distans mellan eleverna. En övningssal som vanliga fall rymmer 30 studenter, har endast 15 vid tentor. En föreläsningssal (med fasta platser) som rymmer 150 studenter har endast möjlighet att ha 50 tenterande studenter. 


    Jag läser just nu faktiskt vid sidan av jobbet och vi gör tentorna online
  • Anonym (Milori)
    sextiotalist skrev 2021-03-01 14:52:33 följande:

    Det är tydligen så att hälften av infertilitetsproblemen finns hos mannen, det fick en väninna reda på, då det visade sig att hennes man saknade livsdugliga spermier. De var erbjudna spermadonation, men valde adoption istället. 

    Men det finns nog en hel del barn eftersom det har funnits betydligt längre än äggdonation. 

    Även där finns det en övre gräns för männen, 40 år. 


    Nej 55 år. Om vi pratar om samma sak nu, att en man ska genomgå ivf? Eller menar du donation?
  • Anonym (Milori)
    Anonym (1.) skrev 2021-03-01 14:12:52 följande:
    Var har du hittat det? 

    "a study in Nature found that rates of autism and schizophrenia rise sharply in the babies of older dads, with the risk doubling for every 16.5 years of paternal age. Another study, also in Nature, found something similar for autism, beginning when a man is just 35 - the same ostensible trouble-age as for moms."
     
    Man drar inte slutsatser och utformar inte riktlinjer utifrån resultatet av enbart en studie. Precis kan man se i flera studier att det börjar då för att sedan öka. Vad tycker du, ska man avråda alla att skaffa barn efter 35?
Svar på tråden Mycket Tabubelagt ämne varning