• Anonym (Milori)

    Mycket Tabubelagt ämne varning

    Hej... vet att detta kan skapa starka reaktioner och vill inte stöta någon i sidan... men har alltid undrat över hur folk som genomgår massa ivf-behandlingar orkar/tänker.

    Som jag ser det är man generellt sett ganska gammal i Sverige när man börjar försöka skaffa barn. Rent biologiskt är ju det i många fall en omöjlighet och i många fall förknippat med ökade risker för missbildningar och svåra förlossningar. Faktum är att man inte är speciellt ung vid 30 men många tänker att de ska vänta till 35-40 typ.

    Många tänker på att de vill festa, resa, utbilda sig, köpa och renovera hus först osv osv och känner sig inte redo och väntar och väntar och väntar.

    Förutom de risker som finns, kostar detta samhället enormt mycket pengar, plus att barnen får växa upp med onödigt gamla föräldrar. Är själv sladdbarn och tycker det är sjukt jobbigt att mina föräldrar är så otroligt gamla och orkeslösa.

    Nu pratar jag inte om folk som börjar i god tid typ 25-årsåldern och inte kan få barn. De ska få hjälp tycker jag personligen. Är inte emot ivf så men känns som att många 40-åriga gamla par försöker och försöker med ivf utan att lyckas hur många gånger som helst liksom.

    Så min fråga är egentligen

    1) varför skaffar ni inte barn tidigare?

    2) har ni någon idé att måste vara med en rätt partner som är omöjlig att träffa i yngre år?

    3) hur tänker ni kring hälsoriskerna det innebär att skaffa barn så sent?

    4) anser ni att det är etiskt mot barnet att skaffa barn så sent i livet?

    5) anser ni att barn är en mänsklig rättighet?

    6) om ni ser till antalet barn som far illa idag och är föräldralösa - och är beredda att lägga hiskeliga belopp på ivf, varför kan ni inte lägga de pengarna på att omhänderta barn som faktiskt behöver det genom adoptioner istället för att försöka skapa någonting som är lönlöst och inte menat att bli?

    Har personligen själv 4 barn, skaffade första när jag fyllt 20. Jag är klar med barnafödande nu innan 30 års ålder. Har hög utbildning och körkort bil och ett fungerande äktenskap. Jag skaffade barn tidigt för att det var viktigt för mig med barn. Annars hade jag skitit i det. Hade definitivt inte försökt mig på massa svåra behandlingar i 40-årsåldern pga alla de anledningar som jag ställt i frågorna. Jag menar känns som att många i Sverige har svårt att acceptera sin biologiska ålders gång, att det ibland inte är meningen osv. Hur ser ni på detta? Hur tänker ni som håller på med ivf i sen ålder?

  • Svar på tråden Mycket Tabubelagt ämne varning
  • Anonym (Patetiskt)

    Varför engagerar ni fortfarande i denna patetiska tråden? Inte ens TS är kvar.
    Jag läste bara senaste 10 inlägg, vilka meningslösa diskussioner. 

  • Anonym (Milori)
    Anonym (Äldre) skrev 2021-02-28 19:07:30 följande:

    Jag skrev att det är min uppfattning baserat på de kvinnor i min närhet som nu kämpar med att bli gravida. Att få barn upptar all deras vakna tid. De är redo att lämna sin man, använda surrogat osv, så att adhd skulle vara ett hinder har jag svårt att tro.


    Anonym (Moa) skrev 2021-02-28 19:00:38 följande:

    Varför anser du att jag har en hetsig ton?

    Prova läs mina inlägg med en annan ton i ditt huvud.

    Nej, det går inte att se ADHD. Hur grav hade ADHD:n varit i ditt hypotetiska fall?

    Nej jag anser inte att du kränkt mig. Jag anser att du skriver väldigt korkat och generellt om alla kvinnor kring 40 som blir gravida och vill behålla barnet när du skriver ""kvinnor runt 40 skiter högaktningsfullt i om barnet får adhd"."


    Risken för psykisk ohälsa ökar med stigande ålder, autism, depressionssjukdom, bipolär sjukdom. Det är inte snällt mot barnet att vänta så länge när man vet att generna blir sämre. Man vet detta. Det är vetenskapligt bevisat x flera genom många år. Antingen får man ta ansvar för att skaffa barn i rimlig ålder, eller faktiskt titta på att adoptera. Precis som en skriver här i tråden håller många äldre mammor en mycket hetsig ton kring detta och lever i förnekelse kring dessa faktum. Man lägger krokben för sig själv som kvinna, män lägger också krokben för sig själva och för flera kvinnor genom att ha flera förhållanden med kvinnor som önskar ha barn men förvägra dem detta. De slösar deras tid.
  • Anonym (Milori)
    Anonym (Patetiskt) skrev 2021-03-01 08:09:55 följande:

    Varför engagerar ni fortfarande i denna patetiska tråden? Inte ens TS är kvar.

    Jag läste bara senaste 10 inlägg, vilka meningslösa diskussioner. 


    Som du själv inte gör eller? Ingen tvingar dig att skriva du kan avfölja tråden om du tröttnat
  • Anonym (Milori)
    Anonym (Äldre) skrev 2021-02-28 13:55:56 följande:

    För 20 år sedan fick min svägerska sitt första barn vid 39. Hennes tåg hade redan gått ansåg både hon och alla andra, men vi tyckte såklart att det var fantastiskt. Däremot var det ovanligt och oväntat att få barn vid en så hög ålder. Min mamma var 31 när hon fick mig och hon var en av de äldre mammorna i klassen. Idag anser vi att det är helt normalt att få barn vid 40, men kroppen åldras inuti trots att vi känner oss pigga och unga. Kroppen är gjord för att föda vid 20-25 år. Då är det minst risk för komplikationer och förlossningskador. Det är inte en kränkning till äldre mammor utan ren biologi. Går allt bra spelar det såklart ingen roll.


    Helt riktigt!
  • Anonym (Milori)
    Anonym (Moa) skrev 2021-02-28 16:42:38 följande:

    TS, din man som var över 36 år när ni blev gravida med första skriver du. Totalt oplanerat dessutom.

    Vad är hans svar på dina frågor?


    Han hade träffat en mycket trevlig tjen tidigare men de hade fått missfall. De var jämngamla i 25-årsåldern då. Ja sen kom hon in på sin drömskola och flyttade till hemlandet igen (Finland) han kommer också därifrån. Sedan träffade hon en annan då de bråkade mycket, hon fick andra barn med den andra mannen medan hon studerade och blev även klar med det.

    Min man (hennes ex) festade mycket och dejtade runt osv drev företag och reste runt i Asien var där ett halvår i streck ibland och sådär. Strulade runt. Sedan växte han i sig själv.

    Jag var ju inte i en lämplig ålder förrän han var i just den åldern. Och jag bestämde ganska tidigt att jag inte tar jämnåriga killar på allvar så länge jag är ung mer än som nära vänner därför blev jag bara kär i/intresserad av äldre killar.
  • Anonym (Milori)
    Anonym (Moa) skrev 2021-02-28 14:08:11 följande:

    Min mamma fick mig när hon var 40.

    Hon var dock inte förstföderska.

     

    TS börjar hela tråden med att hur kan man vänta så länge som till 35-40 med att skaffa första barnet. Det ökar risken för att det blir fel på barnen osv osv...

     

    Sedan visar det sig att när hon var 20 och hade oskyddat sex med en 16 år äldre man så blev resultatet ett helt oplanerat barn.

    TS missar att även mäns åldrande påverkar barnet. Barn med äldre pappor löper högre risk för såväl autism som bipolär sjukdom.

    Tråden har ju utvecklat sig till att TS inte tycker det är OK att IVF finansieras med skattemedel. Så det är ju det tråden handlar om, tydligen.


    Diskussionen är fri. Ja men inte vid 36 års ålder. Skrev i Ts att jag inte är emot ivf. Ivf anser jag man ska få skattefinansierad hjälp med när man har svårt att få barn inom rimlig ålder. För då har man tagit ansvar för att veta vad man vill, sträva efter det.

    Man känner till riskerna med att vänta länge men trots det väntar man ofta. Ska man då få detta skattefinansierat? Att deras anledningar kanske förverkliga sig själv ta goood tid på sig att etablera sig som enligt mig inte är rimlig alls (vad exakt har man gjort alla de åren?) ska vara legitima anledningar för att andra ska betala för deras misstag, välstånd. Förstår du hur jag menar?
  • Anonym (Milori)
    Anonym (Moa) skrev 2021-02-28 10:42:30 följande:

    OK, du var 20 år och låg oskyddat med en man som var 36. Barnet var på inget sätt planerat av någon av er.

     

    Hur länge hade du känt honom?

    Hur länge hade ni bott ihop?

    Hur övertygad var du om att han skulle bli en superbra pappa?

    Varför är det OK att din man skaffade barn vid 36 plus, men par som gör IVF vid den åldern får dig att se rött. Varför?

     

    Du vet väl att statistiken säger att kvinnor lever längre än män. Om du verkligen var seriös med allt du skrivit i denna tråd om att barn ska minsann inte behöva ha så gamla föräldrar som får barn när de är 35-45 och att barn har rätt till båda sina föräldrar och man är förälder till man dör, ja då har du en hel del att fundera på hur du själv gjorde.

    Du kastar som sagt sten i glashus! Du är totalt oseriös!


    Men känner att jag förklarat detta om och om igen verkligen, förstår du verkligen inte?

    Jag förklarar en gång till då...

    Alltså jag bestämde mig mycket mycket tidigt för att barn är någonting jag kommer att vilja ha. Jag vill ha ett långt liv med dessa och få dem tidigt. Jag vill bli klar med barn tidigt. Jag vill ha syskon till barnen och jag vill inte ha för många år mellan... För att få ett barn är det lättaste sättet att få det från en man.

    Hade jag i 20-årsåldern där och då bett en jämnårig kille att göra mig med barn minst två gånger och vara en aktiv pappa hade såklart det kanske gått bra. Däremot är risken större att han jade känt sig kvävd, inte vuxit i sig själv, inte tyckt på samma sätt som jag. Det kan man ju besvisligen se i samhället i stort och här i tråden.

    Kanske hade han tagit ansvar, kanske inte. Då hade ju barnen inte fått tillgång till sin pappa oavsett hur länge kan faktiskt levt bara räknat på livstid. Det hade inte inneburit en stabil relation. Nu kan jag ju tillägga att för vissa går det ju jättebra med jämnåriga, det skriver ju en användare här (äldre) som hon heter.

    Men i och med att överlag mognar sent var det bättre för mig att skaffa barn med min man. Hade sett honom i några år, pratat ibland men då var jag för ung.

    Jag gjorde den bedömningen att han skulle bli en lämplig pappa baserat på hans värderingar, hur han levde sitt liv, hans familjs värderingar och hur vår relation såg ut. Då blev den sammantagna bilden att det var bra, att bara köra. Sedan har man aldrig 100% garanti. Den andre kan ju flippa eller avlida eller vad som helst, man måste ju vara beredd på att stå själv.

    Det är bättre att ha åtminstone en ung förälder (helst 2 om samhället såg annorlunda ut) än två mycket gamla föräldrar enligt mig.

    Såklart skillnad på om man får sitt sista barn också lite senare. Har ju just svårt för grejen att vänta på perfektion och vänta med att ens börja tills man närmar sig 40 och sedan bli knäckta över att det är svårt och behöva ivf som om de precis vaknat upp och insett att alla år har gått. Då mister man ju ofta chansen att få syskon om man ens lyckas få till en graviditet. Det sliter mycket på relationen också och det är inte heller bra.
  • Anonym (Milori)

    [quote=80980293][quote-nick]Anonym (Moa) skrev 2021-02-28 14:08:11 följande:[/quote-

    Sperma blir inte dåligt vid 36. Jo många väntar mycket länge. Hade alla börjat vid 25 till exempel hade man sparat samhället mycket problem, lovar. Och nej du behöver inte förutsätta att jag är oseriös. Jag baserar mina åsikter på fakta.

  • Anonym (Milori)
    molly50 skrev 2021-02-28 14:23:57 följande:

    Fast det är ju just att fördöma som TS gör när hon skriver att det handlar om att man prioriterar att festa före at skaffa barn och därför får barn senare i livet.

    Inte en tanke på att man kanske vill vänta tills man träffar rätt man t ex.

    Eller att man helt enkelt har haft svårt att bli gravid på naturlig väg genom hela livet.

    Samtidigt så kryper det fram att hennes egen man är 16 år äldre och att hon ville skaffa barn med någon som kändes mogen och rätt.

    Men när andra tänker på samma sätt så är det fel.

    Det är lite dubbelmoral.


    Min man är en produkt av samhället precis som alla andra. Jag vill inte vara ensamstående och jag vill ha barn. Så vad skulle jag gjort annorlunda menar du? Tycker också min man var gammal och omogen länge tidigare. Osäker på vad för typ av pappa han hade varit till exets barn om det hade överlevt. Ja men alltså hur lång tid kan det egentligen ta att bara bestämma sig för en man? Många prioriterar supande och fest ja. Under många år. Har man en seriös kille, man gillar honom, han är bra, ni har roligt, ni har bra sex, ni har normal ekonomi, ni har mål i livet, varför inte köra om man vill ha barn? Varför tänka och känna efter hela tiden och göra slut hit och dit och göra massa annat och sedan tappa bort sig själv?
  • sextiotalist
    Anonym (Milori) skrev 2021-03-01 10:53:38 följande:
    Men känner att jag förklarat detta om och om igen verkligen, förstår du verkligen inte?

    Jag förklarar en gång till då...

    Alltså jag bestämde mig mycket mycket tidigt för att barn är någonting jag kommer att vilja ha. Jag vill ha ett långt liv med dessa och få dem tidigt. Jag vill bli klar med barn tidigt. Jag vill ha syskon till barnen och jag vill inte ha för många år mellan... För att få ett barn är det lättaste sättet att få det från en man.

    Hade jag i 20-årsåldern där och då bett en jämnårig kille att göra mig med barn minst två gånger och vara en aktiv pappa hade såklart det kanske gått bra. Däremot är risken större att han jade känt sig kvävd, inte vuxit i sig själv, inte tyckt på samma sätt som jag. Det kan man ju besvisligen se i samhället i stort och här i tråden.

    Kanske hade han tagit ansvar, kanske inte. Då hade ju barnen inte fått tillgång till sin pappa oavsett hur länge kan faktiskt levt bara räknat på livstid. Det hade inte inneburit en stabil relation. Nu kan jag ju tillägga att för vissa går det ju jättebra med jämnåriga, det skriver ju en användare här (äldre) som hon heter.

    Men i och med att överlag mognar sent var det bättre för mig att skaffa barn med min man. Hade sett honom i några år, pratat ibland men då var jag för ung.

    Jag gjorde den bedömningen att han skulle bli en lämplig pappa baserat på hans värderingar, hur han levde sitt liv, hans familjs värderingar och hur vår relation såg ut. Då blev den sammantagna bilden att det var bra, att bara köra. Sedan har man aldrig 100% garanti. Den andre kan ju flippa eller avlida eller vad som helst, man måste ju vara beredd på att stå själv.

    Det är bättre att ha åtminstone en ung förälder (helst 2 om samhället såg annorlunda ut) än två mycket gamla föräldrar enligt mig.

    Såklart skillnad på om man får sitt sista barn också lite senare. Har ju just svårt för grejen att vänta på perfektion och vänta med att ens börja tills man närmar sig 40 och sedan bli knäckta över att det är svårt och behöva ivf som om de precis vaknat upp och insett att alla år har gått. Då mister man ju ofta chansen att få syskon om man ens lyckas få till en graviditet. Det sliter mycket på relationen också och det är inte heller bra.

    Jättebra att du har fått uppleva de drömmar du ville ha. Men kom ihåg, alla har inte samma drömmar som du har. Det finns både män och kvinnor som har andra drömmar också. T.ex en tuff utbildning, ett bra arbete, utlandsarbete, resa jorden runt etc.


    För mig var inte bilda familj och ha barn något som stod på min agenda. Hade inte det blivit ett hoppsan, så hade det nog inte blivit barn för mig. 


     


    Andra har fått exakt vad du önskar, även om de började betydligt senare än vad du har gjort (utan hjälp från vården). 


    Hur du än vrider och vänder på det, så är snittet för det första barnet kring 28-29, den övervägande majoriteten får de barn de vill ha, med den mannen de vill ha. 
    En intressant sak, det är faktiskt bland dessa man även ser det mest jämnställda föräldraskapen, men två närvarande föräldrar. Sedan är det ju en viss fördel att båda föräldrarna är ungefär i samma skede i livet.


    Jag tycker det inte är någon fara om det är stor ålderskillnad mellan föräldrarna (även om man konstaterat att detta även är en riskfaktor när det gäller medfödda skador på barnen, nyheter.ki.se/aldersskillnad-mellan-foraldrarna-okar-risk-for-autism-hos-barnet)


    Nu är ju dessa ökningar från väldigt låg nivå. Men du har faktiskt, genom att aktivt välja en pappa över 40 och varit mer än 10 år yngre, även utsatt dina barn för en risk.

Svar på tråden Mycket Tabubelagt ämne varning