• Anonym (Milori)

    Mycket Tabubelagt ämne varning

    Hej... vet att detta kan skapa starka reaktioner och vill inte stöta någon i sidan... men har alltid undrat över hur folk som genomgår massa ivf-behandlingar orkar/tänker.

    Som jag ser det är man generellt sett ganska gammal i Sverige när man börjar försöka skaffa barn. Rent biologiskt är ju det i många fall en omöjlighet och i många fall förknippat med ökade risker för missbildningar och svåra förlossningar. Faktum är att man inte är speciellt ung vid 30 men många tänker att de ska vänta till 35-40 typ.

    Många tänker på att de vill festa, resa, utbilda sig, köpa och renovera hus först osv osv och känner sig inte redo och väntar och väntar och väntar.

    Förutom de risker som finns, kostar detta samhället enormt mycket pengar, plus att barnen får växa upp med onödigt gamla föräldrar. Är själv sladdbarn och tycker det är sjukt jobbigt att mina föräldrar är så otroligt gamla och orkeslösa.

    Nu pratar jag inte om folk som börjar i god tid typ 25-årsåldern och inte kan få barn. De ska få hjälp tycker jag personligen. Är inte emot ivf så men känns som att många 40-åriga gamla par försöker och försöker med ivf utan att lyckas hur många gånger som helst liksom.

    Så min fråga är egentligen

    1) varför skaffar ni inte barn tidigare?

    2) har ni någon idé att måste vara med en rätt partner som är omöjlig att träffa i yngre år?

    3) hur tänker ni kring hälsoriskerna det innebär att skaffa barn så sent?

    4) anser ni att det är etiskt mot barnet att skaffa barn så sent i livet?

    5) anser ni att barn är en mänsklig rättighet?

    6) om ni ser till antalet barn som far illa idag och är föräldralösa - och är beredda att lägga hiskeliga belopp på ivf, varför kan ni inte lägga de pengarna på att omhänderta barn som faktiskt behöver det genom adoptioner istället för att försöka skapa någonting som är lönlöst och inte menat att bli?

    Har personligen själv 4 barn, skaffade första när jag fyllt 20. Jag är klar med barnafödande nu innan 30 års ålder. Har hög utbildning och körkort bil och ett fungerande äktenskap. Jag skaffade barn tidigt för att det var viktigt för mig med barn. Annars hade jag skitit i det. Hade definitivt inte försökt mig på massa svåra behandlingar i 40-årsåldern pga alla de anledningar som jag ställt i frågorna. Jag menar känns som att många i Sverige har svårt att acceptera sin biologiska ålders gång, att det ibland inte är meningen osv. Hur ser ni på detta? Hur tänker ni som håller på med ivf i sen ålder?

  • Svar på tråden Mycket Tabubelagt ämne varning
  • Ess
    Anonym (Milori) skrev 2021-02-27 16:25:38 följande:
    Nej för att 99% av alla män fungerar som ni i tråden. De inser inte att de har blivit vuxna förrän de är minst 35 och man vill inte ha en strulpelle till pappa för barnen. Sedan är det ingen garanti att folk mognar då heller men just han hade gjort det.
    Du håller stenhårt på dina fixideer när det gäller andra, men när det gäller dig själv så var det ett väl genomtänkt beslut...BS
  • Ess
    sextiotalist skrev 2021-02-28 08:42:03 följande:
    Hur löser man det när båda läser en utbildning där det krävs 50-60 timmars studier per vecka?

    När båda har tentor samtidigt (då man läser ännu mer) ?

    När båda läser en utbildning där laborationer är mellan 17 och 21?

    Beskriver en civilingenjörsutbildning både under min tid och under nutid
    Men då gör man ju som ts och väljer en pensionär till pappa, för han har ju all tid i världen att lägga på sina barn.
  • Anonym (Moa)
    Anonym (Milori) skrev 2021-02-27 16:43:22 följande:
    Skaffa med en såkallat inte vuxit i sig själv inte är redo måste gå på krogen inte vet var han har sig själv kan du inte göra abort för det är så lätt-tönt kille som en hög procentuell andel är
    Varför är enda alternativet för dig att supa och gå på krogen om det nu är så att man inte vill ha barn?
    Finns det ingenting annat i ditt liv?
  • Jemp
    Anonym (Milori) skrev 2021-02-28 05:51:11 följande:

    Att skaffa barn med en jämnårig.


    Jag struntar helt i hur gammal din man är, men ja, hela din tråd handlar ju om att man inte bör skaffa barn som "äldre" så du bör ju tycka att en jämnårig vore bättre.
  • molly50
    Anonym (Äldre) skrev 2021-02-27 17:13:30 följande:

    Jag anser att man får skaffa barn när man vill, men att man inte borde bli förvånad om det inte tar sig direkt om man närmar sig 40. Jag tror att det är bra om kvinnor får information i skolan om att fertiliteten går ner och att det inte är så bra att vänta för länge. Ivf verkar som en tärande process. Jag tror inte att TS har någonting emot äldre mammor men tycker att de i 35-40 års åldern som behöver hjälp borde ha tänkt på att fertiliteten sjunker med åldern. 


    Som tillägg vill jag säga att 35- åriga mammor var extremt fördomsfulla och fördömande mot mig som 20- åring med barn, så fördomar har vi alla.


    Jag tror att de flesta vet att fertiliteten sjunker när man blir äldre.
    Men det finns ju även yngre som inte lyckas bli gravida på naturlig väg.
    Är det lika fel att prova med IVF då eller är det bara fel om man är lite äldre?
  • molly50
    Anonym (Milori) skrev 2021-02-28 05:27:38 följande:
    Men det är ju precis det jag inte gör. Jag tänker inte så. Men viljan att ha barn vägde tyngre.
    Det är ju precis det du gör. Du valde själv en äldre man för att du ville ha barn med någon som mognat.
    Men när andra valt att skaffa barn lite senare i livet för att de valt att vänta tills de träffat rätt man så är det fel.
    Du tycker det är viktigare att skaffa barn med random kille än att man leker av sig innan man gör det.
    Det är i alla fall de signalerna du ger.
  • molly50
    Anonym (Milori) skrev 2021-02-28 05:41:23 följande:

    Äldre föräldrar är inte dåliga föräldrar. Det är inte heller lika med att de är bra föräldrar. Ålder är som jag ser det ingen garanti för god kvalitet på föräldraskap. Vet av erfarenhet x flera helt förjävliga föräldrar rent ut sagt som varit utav det äldre slaget. Sämre delar av personligheten växer inte alltid bort (mognad).

    Ens materiella tillgångar växer ju oftast med åren oavsett man har barn eller inte.

    Så länge man kan ge ett barn en god levnadsstandard är det väl bra nog? Att vara närvarande är väl ändå det viktigaste?


    Det finns dåliga föräldrar även bland yngre.
    Så att man är yngre är inga garantier för att man blir en bra förälder.
  • Anonym (Moa)
    Anonym (Milori) skrev 2021-02-27 03:46:03 följande:
    För att det är så samhället ser ut. Folk inser inte att de är vuxna förrän väldigt sent i livet. Jag hade förvisso kunnat välja en jämnårig strulputte som vill förverkliga sig själv på krogen några år och därmed fått vara beredd på att offra mycket för egen del. Därav låg jag aldrig med jämnåriga för att slippa den risken. Plus att äldsta ej var planerad var jag ändå villig att ta risken att ha oskyddat samlag och blev glad när jag fick veta jag var gravid.

    OK, du var 20 år och låg oskyddat med en man som var 36. Barnet var på inget sätt planerat av någon av er.


     


    Hur länge hade du känt honom?


    Hur länge hade ni bott ihop?


    Hur övertygad var du om att han skulle bli en superbra pappa?


    Varför är det OK att din man skaffade barn vid 36 plus, men par som gör IVF vid den åldern får dig att se rött. Varför?


     


    Du vet väl att statistiken säger att kvinnor lever längre än män. Om du verkligen var seriös med allt du skrivit i denna tråd om att barn ska minsann inte behöva ha så gamla föräldrar som får barn när de är 35-45 och att barn har rätt till båda sina föräldrar och man är förälder till man dör, ja då har du en hel del att fundera på hur du själv gjorde.


    Du kastar som sagt sten i glashus! Du är totalt oseriös!

  • molly50
    Anonym (Milori) skrev 2021-02-28 05:49:16 följande:
    35 är ingen hög ålder sådär, men det är svårare att bli med barn på naturlig väg. Tycker väl personligen att man är lite på gränsen alltså men ändå ok. Jo, men som jag skrev är man inte en dålig förälder för att man är en gammal förälder. Dessutom får nog det adopterade barnet en bättre uppväxt hos de mottagande föräldrarna än de hade haft på någon institution eller på gatan bland missbruk och prostitution. Tänk att skydda så många av dessa barn som möjligt. Adoptionsprocessen är ju i många fall mycket kortare än ivf-processen. Förstå hur många invasiva ingrepp de stackars paren behöver genomgå ofta helt i onödan. Hur mycket energi och pengar de lagt på det som gått till spillo som de istället kan lägga på ett levande barn som behöver omsorg och kärlek.
    Jag hade inga problem att bli gravid varken med första eller andra barnet.
    Och vid tvåan var jag 39 år.
    Och båda blev till på naturlig väg.
    Så det behöver inte bli svårt bara för att man är lite äldre.
    Även om fertiliteten såklart sjunker litegrann.

    Du har ändrat åldern för vad du anser vara ok genom tråden.
    Tidigare så var det ok mellan 23-25 år.
    Nu är det plötsligt ok vid 35.
    Hur ska du ha det?
  • Jemp
    Anonym (Milori) skrev 2021-02-28 06:05:02 följande:

    Gränsen mellan egoism och att bry sig om sig själv går där det går ut över andra.

    Ska samhället stå och bekosta dåliga val du gjorde när du var vuxen för att du saknade insikt? Var ego? Hade en oförmåga att planera framåt?

    Aha men man måste inte sluta gå på fest eller resa eller plugga och leva under en sten för att man får barn varför tror så många det? 1) man är två föräldrar 2) barnen njuter också till viss del att hitta på spännande saker 3) har svårt att relatera till att den här transformationen från att man blir myndig tills man hittat sig själv tar så abnormt många år för många både bland män och kvinnor att det går ut över det eventuella familjeliv man vill leva senare.


    Hela din tråd bygger på felaktiga antagelser. Tex att man plötsligt skulle komma på vid 40 att man vill ha barn och då göra flera dyra ivf som staten förlorar på. Dessa har du fått påpekade flera gånger:

    Skattefinansierad ivf finns inte efter 40.

    Ivf kommer efter flera års försök att skaffa barn på egen hand.

    Ivf är ingen förlustaffär.

    Adoption är ingen snabb eller enkel process.

    Det handlar inte främst om att "hitta sig själv". Det handlar om att vilja ha frihet att göra saker även utan barn. En enstaka fest eller resa med barn är inga problem. Att festa hela helgerna flera dagar, komma hem kl 7 och sova hela dagen efter, aldrig vara hemma till nattning för att man pluggar, bo på farliga platser utan att ha tid att hålla koll på barnen, vara borta månadsvis (eller släpa med sig pappan och barnen och alltså inte låta honom ha något arbetsliv och påverka barnens skolgång) osv tycker jag inte är lämpligt med barn nej, varken för barnens eller partnerns skull...

    Nu har inte jag levt ett extremt liv på något sätt och hade inte haft några problem mognadsmässigt att prioritera om och vara förälder om jag hade fått barn tidigare. Men jag är glad att jag inte gjorde det. På samma sätt har jag kvar saker jag vill göra som inte lämpar sig med små barn eller de som behöver gå i skolan. Ve och fasa har jag planer för livet även efter barnen är utflugna ;)

    Jag har alltid velat ha barn, men det är inte enda målet med mitt liv.
Svar på tråden Mycket Tabubelagt ämne varning