• Anonym (Milori)

    Mycket Tabubelagt ämne varning

    Hej... vet att detta kan skapa starka reaktioner och vill inte stöta någon i sidan... men har alltid undrat över hur folk som genomgår massa ivf-behandlingar orkar/tänker.

    Som jag ser det är man generellt sett ganska gammal i Sverige när man börjar försöka skaffa barn. Rent biologiskt är ju det i många fall en omöjlighet och i många fall förknippat med ökade risker för missbildningar och svåra förlossningar. Faktum är att man inte är speciellt ung vid 30 men många tänker att de ska vänta till 35-40 typ.

    Många tänker på att de vill festa, resa, utbilda sig, köpa och renovera hus först osv osv och känner sig inte redo och väntar och väntar och väntar.

    Förutom de risker som finns, kostar detta samhället enormt mycket pengar, plus att barnen får växa upp med onödigt gamla föräldrar. Är själv sladdbarn och tycker det är sjukt jobbigt att mina föräldrar är så otroligt gamla och orkeslösa.

    Nu pratar jag inte om folk som börjar i god tid typ 25-årsåldern och inte kan få barn. De ska få hjälp tycker jag personligen. Är inte emot ivf så men känns som att många 40-åriga gamla par försöker och försöker med ivf utan att lyckas hur många gånger som helst liksom.

    Så min fråga är egentligen

    1) varför skaffar ni inte barn tidigare?

    2) har ni någon idé att måste vara med en rätt partner som är omöjlig att träffa i yngre år?

    3) hur tänker ni kring hälsoriskerna det innebär att skaffa barn så sent?

    4) anser ni att det är etiskt mot barnet att skaffa barn så sent i livet?

    5) anser ni att barn är en mänsklig rättighet?

    6) om ni ser till antalet barn som far illa idag och är föräldralösa - och är beredda att lägga hiskeliga belopp på ivf, varför kan ni inte lägga de pengarna på att omhänderta barn som faktiskt behöver det genom adoptioner istället för att försöka skapa någonting som är lönlöst och inte menat att bli?

    Har personligen själv 4 barn, skaffade första när jag fyllt 20. Jag är klar med barnafödande nu innan 30 års ålder. Har hög utbildning och körkort bil och ett fungerande äktenskap. Jag skaffade barn tidigt för att det var viktigt för mig med barn. Annars hade jag skitit i det. Hade definitivt inte försökt mig på massa svåra behandlingar i 40-årsåldern pga alla de anledningar som jag ställt i frågorna. Jag menar känns som att många i Sverige har svårt att acceptera sin biologiska ålders gång, att det ibland inte är meningen osv. Hur ser ni på detta? Hur tänker ni som håller på med ivf i sen ålder?

  • Svar på tråden Mycket Tabubelagt ämne varning
  • sextiotalist
    Anonym (Milori) skrev 2021-03-01 11:37:40 följande:
    Spermierna blir dåliga efter 50. Hade jag varit en man hade jag aldrig försökt att göra en 40-åring gravid. När jag är 40 kommer jag definitivt insett att jag är för gammal i detta avseende.
    Risken för autism var 66 procent högre bland barn födda till pappor äldre än 55 jämfört med barn till pappor som var i 20-årsåldern vid barnets födelse. Autismrisken var 28 procent högre när papporna var i 40-årsåldern jämfört med i 20-årsåldern.
    Risken för autism ökade också med ökande skillnad i ålder mellan föräldrarna. Den här risken var mest uttalad hos par där pappan var mellan 35 och 44 år med en partner som var cirka 10 år yngre eller mer, eller, hos par där mamman var i 35-40 årsåldern med en partner som var cirka 10 år yngre eller mer.
    nyheter.ki.se/aldersskillnad-mellan-foraldrarna-okar-risk-for-autism-hos-barnet

    OK?
  • molly50
    Anonym (Milori) skrev 2021-03-01 11:04:26 följande:
    Min man är en produkt av samhället precis som alla andra. Jag vill inte vara ensamstående och jag vill ha barn. Så vad skulle jag gjort annorlunda menar du? Tycker också min man var gammal och omogen länge tidigare. Osäker på vad för typ av pappa han hade varit till exets barn om det hade överlevt. Ja men alltså hur lång tid kan det egentligen ta att bara bestämma sig för en man? Många prioriterar supande och fest ja. Under många år. Har man en seriös kille, man gillar honom, han är bra, ni har roligt, ni har bra sex, ni har normal ekonomi, ni har mål i livet, varför inte köra om man vill ha barn? Varför tänka och känna efter hela tiden och göra slut hit och dit och göra massa annat och sedan tappa bort sig själv?
    Då skulle jag vilja svara med en motfråga.
    Varför skaffa barn med någon det kanske inte känns helt rätt med?
    Även om allt det u skriver stämmer,man trivs tillsammans,har bra sex,bra ekonomi sov så kanske det ändå inte känns helt rät.
    Varför då sätta ett barn till världen om man är det minsta osäker på om det kommer att hålla?
    Barn är ingen rättighet.
    Mitt ex och jag hade egentligen ett bra förhållande, Men hans eviga festande och att han blev sur så fort han inte fick gå ut gjorde att jag började tveka.
    Borde jag ändå ha skaffat barn med honom för att jag då,enligt dig,var i rätt ålder?
    Tycker du att det är viktigare att skaffa barn först innan man har etablerat en stabil relation?
    Du skriver också själv att din man valde att leka av sig,festa och resa osv innan han skaffade barn.
    Om det var rätt,varför är det då så fel när andra väljer att göra samma sak?
    Du talar emot dig själv väldigt mycket.
  • sextiotalist
    Anonym (Milori) skrev 2021-03-01 11:42:46 följande:
    Okej men är ingenjörsutbildningen 22 år? Måste vara en utbildning som innebär att man offrar sig totalt. Ja, vet inte hur respektive upplägg ser ut för de ovan nämnda utbildningarna. Man kan planera ihop med sin partner. Vi var en grupp föräldrar som ifrånsa oss tentor på kvällstid utan bad om dagtid.
    Nej, men fem år, ofta längre (snitt-tid 7 år), om man sedan ska lica eller doktorera, så får man lägga till 5 år. 
    Det går inte heller att bestämma när man ska tenta, eftersom det är en logistik att få ihop drygt 1000 teknologer som ska tenta under en vecka, med lokaler, tentavakter (även nu när tentorna görs via zoom).
  • Anonym (Milori)
    Anonym (Fattar inte.) skrev 2021-03-01 11:18:46 följande:

    Här funderar jag, tycker du samma om annan vård? Ska rökare inte få behandling för lungcancer eller KOL? Ska överviktiga inte få hjälp för diabetes typ 2? Eller är det just familjeplanering du tycker är så specifikt att just den kategorin inte ska få hjälp?

    Och på samma tema - men tvärtom - den som skaffat barn tidigt och spenderat lång tid hemma med sina barn, ska de enligt dig ha rätt att plugga gratis på universitet och få studiebidrag för det på äldre år? Eller ska de få finansiera och betala sin utbildning själv eftersom de ?intr tagit ansvar för vad de vill?.

    Försöker förstå lite hur du tänker TS.

    Och - Vad säger du om en person som varit mobbad, aldrig hittat någon att dela sitt liv med, och levt ensam. Och som vid kanske 37 års ålder äntligen hittat någon att dela livet med. Men hela tiden dessförrinnan jobbat heltid och betalat skatt. Ska den personen då inte få hjälp med IVF om det skulle behövas för att den får skylla sig själv?


    Jo, men om jag exempelvis arbetar på en vårdcentral och har emot en rökare eller en överviktig patient så säger ju inte jag att jag skiter i vad du gör, du får röka hur mycket du vill eller är vad du vill du är ändå fet och har skyhögt blodsocker.

    Man arbetar ju förebyggande och behandlande med alla dessa på olika sätt. Och det är många som slutar röka också och går ner i vikt. Det är ofta ett resultat av stress och brist på kunskap kring hur man kan planera sin dag. Då får de undervisning i det. En person som gått väldigt långt i sin sjukdom får ju inte aktiv behandling heller utan allt som ofta palliativ vård.

    Är man tillräckligt motiverad till någonting så når man ju dit. Vissa människor är kanske inte det eller ser inte riskerna med ett beteende för att det är för abstrakt, de kanske lyssnar på någon som inte har kunskap i ämnet som själv kanske har vinning på att lära den andre fel saker.

    På samma sätt är det ju med att skaffa barn. Vill man ha det och man känner till riskerna med att vänta blir ju risken med att vänta att man inte får barn alls. Råder det en norm att man ska skaffa barn sent så blir ju detta en stor grupp till sist. Kostnadsmässigt är den mycket mycket hög jämfört med exempelvis ett besök på vårdcentralen. Att lägga sådana hiskeliga belopp på helt onödiga livsval och konstiga normer är väldigt onödigt för alla inblandade.
  • Anonym (Milori)
    sextiotalist skrev 2021-03-01 11:47:12 följande:

    Nej, men fem år, ofta längre (snitt-tid 7 år), om man sedan ska lica eller doktorera, så får man lägga till 5 år. 

    Det går inte heller att bestämma när man ska tenta, eftersom det är en logistik att få ihop drygt 1000 teknologer som ska tenta under en vecka, med lokaler, tentavakter (även nu när tentorna görs via zoom).


    Exakt så vad är problemet rent tidsmässigt? Att plugga utan barn om man nu måste det. Sedan läser ju inte alla just det programmet heller.

    Ja, men då får universitetet se över sina värderingar och anpassa sig efter samhället i stort. Är det 1000 personer per tentaplanerare på vissa skolor menar du? Låter helt sjukt aldrig hört talas om?
  • Anonym (80h)
    sextiotalist skrev 2021-03-01 11:47:12 följande:
    Nej, men fem år, ofta längre (snitt-tid 7 år), om man sedan ska lica eller doktorera, så får man lägga till 5 år. 
    Det går inte heller att bestämma när man ska tenta, eftersom det är en logistik att få ihop drygt 1000 teknologer som ska tenta under en vecka, med lokaler, tentavakter (även nu när tentorna görs via zoom).
    De flesta studiekollegorna jag hade på min civilingenjörsutbildning levde mer eller mindre på campus. Först föreläsningar 8-17 och sedan grupparbeten och laborationer 17-21. Tentor mån-lör 4-6 gånger per år. Lördag-söndag går åt till plugg på egen hand eller tillsammans med studiekollegorna. Många träffade sin partner när de pluggade. En person i min klass hade barn, vi var 225 personer i klassen. Hon som hade barn var otroligt stressad och slutkörd. 
    Om du sedan licar eller doktorerar så har du ingen fritid då heller.
  • Anonym (80h)
    sextiotalist skrev 2021-03-01 11:47:12 följande:
    Nej, men fem år, ofta längre (snitt-tid 7 år), om man sedan ska lica eller doktorera, så får man lägga till 5 år. 
    Det går inte heller att bestämma när man ska tenta, eftersom det är en logistik att få ihop drygt 1000 teknologer som ska tenta under en vecka, med lokaler, tentavakter (även nu när tentorna görs via zoom).
    De flesta studiekollegorna jag hade på min civilingenjörsutbildning levde mer eller mindre på campus. Först föreläsningar 8-17 och sedan grupparbeten och laborationer 17-21. Tentor mån-lör 4-6 gånger per år. Lördag-söndag går åt till plugg på egen hand eller tillsammans med studiekollegorna. Många träffade sin partner när de pluggade. En person i min klass hade barn, vi var 225 personer i klassen. Hon som hade barn var otroligt stressad och slutkörd. 
    Om du sedan licar eller doktorerar så har du ingen fritid då heller.
  • Anonym (Milori)
    molly50 skrev 2021-03-01 11:46:53 följande:

    Då skulle jag vilja svara med en motfråga.

    Varför skaffa barn med någon det kanske inte känns helt rätt med?

    Även om allt det u skriver stämmer,man trivs tillsammans,har bra sex,bra ekonomi sov så kanske det ändå inte känns helt rät.

    Varför då sätta ett barn till världen om man är det minsta osäker på om det kommer att hålla?

    Barn är ingen rättighet.

    Mitt ex och jag hade egentligen ett bra förhållande, Men hans eviga festande och att han blev sur så fort han inte fick gå ut gjorde att jag började tveka.

    Borde jag ändå ha skaffat barn med honom för att jag då,enligt dig,var i rätt ålder?

    Tycker du att det är viktigare att skaffa barn först innan man har etablerat en stabil relation?

    Du skriver också själv att din man valde att leka av sig,festa och resa osv innan han skaffade barn.

    Om det var rätt,varför är det då så fel när andra väljer att göra samma sak?

    Du talar emot dig själv väldigt mycket.


    Jag tycker inte att min man gjorde rätt. Det har jag aldrig sagt. Jag tycker det var omoget. Ja nä, det du beskriver låter ju inte för mig som en bra relation om man ska skaffa familj. Hade kanske om jag verkligen ville ha barn frågat rent ut, hur ser du på om vi skulle ha barn? Det funkar inte att festa som du gör nu i så fall. Om han hade sagt att han inte skulle sluta festa så är det bra att göra slut om det är viktigt för dig med barn .

    Jo absolut välja en man som känns lämplig beroende på vad man vill ha för liv. Vill man inte ha barn utan vill resa så är det ju bra om han också vill göra det så kan man göra det ihop. Kan vara en idé att prata om sådant från början. Har man en bra relation då med samma värderingar och bra ekonomiskt/fast jobb eller vad man värdesätter kan man ju köra. Man är ju kanske inte kär för alltid, inte alla i alla fall. Finns kärlek, respekt, attraktion är det bra. Det räcker så.
  • Anonym (Fattar inte.)
    Anonym (Milori) skrev 2021-03-01 11:50:54 följande:

    Jo, men om jag exempelvis arbetar på en vårdcentral och har emot en rökare eller en överviktig patient så säger ju inte jag att jag skiter i vad du gör, du får röka hur mycket du vill eller är vad du vill du är ändå fet och har skyhögt blodsocker.

    Man arbetar ju förebyggande och behandlande med alla dessa på olika sätt. Och det är många som slutar röka också och går ner i vikt. Det är ofta ett resultat av stress och brist på kunskap kring hur man kan planera sin dag. Då får de undervisning i det. En person som gått väldigt långt i sin sjukdom får ju inte aktiv behandling heller utan allt som ofta palliativ vård.

    Är man tillräckligt motiverad till någonting så når man ju dit. Vissa människor är kanske inte det eller ser inte riskerna med ett beteende för att det är för abstrakt, de kanske lyssnar på någon som inte har kunskap i ämnet som själv kanske har vinning på att lära den andre fel saker.

    På samma sätt är det ju med att skaffa barn. Vill man ha det och man känner till riskerna med att vänta blir ju risken med att vänta att man inte får barn alls. Råder det en norm att man ska skaffa barn sent så blir ju detta en stor grupp till sist. Kostnadsmässigt är den mycket mycket hög jämfört med exempelvis ett besök på vårdcentralen. Att lägga sådana hiskeliga belopp på helt onödiga livsval och konstiga normer är väldigt onödigt för alla inblandade.


    Men du svarade inte på min fråga.

    Det du säger är samma som att man skulle prata med en person som vill ha barn i 28-årsåldern men ikte har det, om livsval. Men inte att personen inte får hjälp (skattefinansierat) som äldre.

    Om någon avråds att röka men ändå gör det och sedan får problem, så kommer personen att få den hjälp som går, i systemet.

    Du menar ju att samma inte bör gälla för barnskaffande, att andra regler ska gälla där.
  • sextiotalist
    Anonym (Milori) skrev 2021-03-01 11:53:36 följande:

    Exakt så vad är problemet rent tidsmässigt? Att plugga utan barn om man nu måste det. Sedan läser ju inte alla just det programmet heller.

    Ja, men då får universitetet se över sina värderingar och anpassa sig efter samhället i stort. Är det 1000 personer per tentaplanerare på vissa skolor menar du? Låter helt sjukt aldrig hört talas om?


    Ja, man har tentaperioder. 4 stycken per år. Är så på de flesta tekniska högskolor.

    Ja, det är en av Sveriges tuffaste utbildningar och måste så vara om ska hålla samma nivå som övriga världen.
Svar på tråden Mycket Tabubelagt ämne varning