Anonym (Bekymrad mamma)

Mon 9 Mar 2020 11:36

171 svar

Min man vägrar samverka efter skilsmässan.

Vi skilde oss för fyra år sedan. Långt äktenskap.

Tre tonårsbarn. Maken ville avsluta, kärleken var slut. Han var färdig med vårt stora hus (som jag skött faktiskt). Han hade jobbat mycket över sista åren, mycket laptop dygnet runt, inga vänner. Ingen otrohet. Inga försök till att gå i terapi osv. Vi sålde och delade lika (han hade rätt till hälften trots att det mesta var mina arv efter äldre släktingar). Gemensam vårdnad och barnen varannan vecka.

Jag var mycket ledsen. Grät. Skaffade eget hus och blev plötsligt lite gladare. Dejtade lite för snabbt men blev uppskattad och glad. Blev kär och ihop med ny man med bonusbarn efter ungefär ett år. Vi har flyttat ihop i nytt hus.

Exmaken började bli arg. Blockerar all kontakt. Träffat honom aug 2016, juni 2019 och nu igår ett telefonsamtal. En timmes likadan utskällning varje gån om att jag är psykopat och borde betala mer, jag får inte skriva på FB nåt som han inte gillar (lite oklart där, efterom han blockar det mesta).

Exmaken pratade illa om mig direkt inför barnen och släkten, vägrade samverka med mig om ekonomi och barnens aktiviteter. Barnen kom i kläm, höll sig frivilligt hos pappa och blockerade mig som han gjort och jag har inte sett dem på ungefär fyra år nu. Jag får kanske 10 minuters samtal per år i telefon med några av dem, men får inte träffa dem på jul eller semester. Det gör mig så ledsen och deprimerad, det påverkar hälsan. Jag längtar jättemycket. Även min släkt är helt utfrusen, mormor får ett julkort som mest. Alla blir arga på mig för att det är så här. Mormor tröstar mig men börjar bli gammal.

Jag har försökt få Socialen att ingripa men de säger att barnen har sin egen vilja och int ekan påverkas av sin pappa. Vill de frysa ut sin mamma är de i sin fulla rätt. Familjerätten är frivillig och jag får inte maken att gå dit.

Jag är förtvivlad. Jag skriver vädjande brev till exmaken en gång i veckan, men de läser han nog aldrig. Min äldsta myndiga flicka kommer till mig men är rejält påverkad av sin pappa. Jag är egentligen värdelös ju och hon har så dåligt självförtroende. Det gör ont. Man vill bara krama och hjälpa henne glömma dessa hemska fyra år.

Vad ska jag göra? Polsien gör ingenting. Det är ju hat, umgängesabotage, förtal och psykisk misshandel av barnen. Det är som om en sekt hade kidnappat mina barn..

Gameofthrones

Tue 10 Mar 2020 15:59

#101

Glömde nämna det , du måste tagga ner med skrivandet. Jag tror att barnen har insett vad du kan vara för en mamma , du är nog oförståndig i detta du har inte fattat verkligheten. Du kan inte äta kakan och ha den kvar.

Du har fastnat i en limbo och att du träffar en annan under så kort tid? Det är inte normalt i det läget. Så pass långt äktenskap, som du beskriver.

Dags och gå vidare tills dina barn känner sig mogna, du kväver dem med ditt skrivande.

Miss Skywalker

Tue 10 Mar 2020 17:01

#102

Anonym (Bekymrad mamma) skrev 2020-03-10 05:34:49 följande:

Detta skedde gradvis och med olika barn. Problemet med att barn betraktas som de kan välja självständigt gäller tidigare än tonåren.

Jag lät honom alls inte sabotera umgänget, han valde att sabotera det på olika sätt (mest med lugnande lögner och blockeringar) och eskalerande med tiden. Jag gjorde vad jag kunde men var aldrig i domstol. När jag pratade domstol förra året först var jurister tveksamma - jag kunde vinna ensam vårdnad men barnen är för stora. Myndigheter förstår inte den här sortens brott.

Du skrev att du inte träffar dem på fyra år. Varför har du inte tagit tag i det tidigare? Idag kan man förlora vårdnaden om man umgängesaboterar. Det är något som inte stämmer här..

Liberté

Tue 10 Mar 2020 17:30

#103

Anonym (Bekymrad mamma) skrev 2020-03-10 06:14:49 följande:

Jag lider inte av vanföreställningar och lagar är inte absoluta och myndigheteran följer dem inte absolut. Rättstillämpningen ändras över tid och olika länder ser olika strängt på detta i lagteori och rättspraxis.

Tro mig, jag har verkligen tagit in denna verklighet. Hur hade du tagin in den? Ryckt på axlarna och glömt bort dina fina barn som innest inne saknar sin amma men inte ens får säga det för pappa?

Trodde du att lagarna skyddar oss absolut? Du får anturligtvist tro detta, men de kanske kommer att bli förvånad.

Myndigheterna säger att psykisk misshandel är olagligt, så är även umgängesabotage och förtal. Men polisen utreder inte psykisk misshandel och vill helst inte befatta sig med vårdnadstvister all, det är så många och det är mycket jobbigt. Domstolarna håller på att ändra synen på allvaret i detta och är de som nog är strängast, dock har de svårt att hantera att tonåringar påverkas starkt i lojalitetskonflikter och därför inte. Socialen och jurister håller med om bilden.

Du använder onödigt drastiska ord och verkar varken kunna ge konstruktiva råd eller förtså empatiskt? Du vill vifta bort ett sådant här övergrepp för det är för smärtsamt? Eller du bryr dig faktiskt int eom barnen, du vill stampa på mig? Synd att jag är så stark då.

Jag har läst juridik så jo jag förstår rätt bra hur lagar och förordningar är uppbyggda och fungerar, du däremot verkar inte förstå vad förtal eller psykisk misshandel är för något.

Man kan inte psykiskt misshandla någon genom att vägra kontakt med dig, du lider ja men personen vägrar ha att göra med dig alls. Bara för att DU mår dåligt av att någon inte pratar med dig är det inte misshandel utan det är fritt fram att vägra umgås med andra oavsett relation.

Däremot om du hör av dig varje vecka, skickar brev (likt du skriver) så är det borderline trakasserier om personen inte vill ha din kontakt.

Förtal vet du ingenting om du personen inte sagt något till dig eller öppet på Facebook osv. Att säga att man tycker någon sla undvikas eller är en dålig människa i sitt eget hem i förtroende till tredje part är inte förtal.

Socialen och jurister håller inte alls med det är därför lagarna är ut som de gör att barn i tonåren är stora nog att själv välja umgänge. Du förstår väl att bara för att folk har sympati med din situation. Inte betyder att de tycker att lagar ska ändras för din skull?

De finns där för att skydda barn från föräldrar de är stora nog att välja att INTE vilka träffa oavsett anledning. Respektera detta.

Om barnen ville träffa dig så kan de göra det. Om de ändrar sig skulle det kunna ske imorgon och lagen skulle stödja deras rätt att göra så.

Lagstiftningen ser ut så att barnen kommer först sedan föräldrar.

sötare

Tue 10 Mar 2020 17:37

#104

Så himla tråkigt ts har tyvärr inget bra råd att ge. Har du kanske möjlighet att få med den äldsta på familjerådgivning bara du och hon så att hon kan få verktyg att hantera sin pappa när hon är där? Sen till alla andra så finns det en svensk kvinna som har skrivit en bok om nästan samma historia som ts. Den handlar om hur hennes ex manipulerade barnen till att inte vilja vara hos henne och hur soc gick på pappans linje och om hennes kamp för sina barn. Tyvärr kommer jag inte riktigt i håg vad den heter. Men jag tror att denna story är vanligare än vad vi vet om.

Gameofthrones

Tue 10 Mar 2020 17:50

#105

Ja, har gått över en gräns. Det måste väl du förstå? Det du gör är trakesserier,
Det är självklart att din exmake inte vill samverka med dig för han har förstått att du inte mår bra.Barnen med. Det är så uppenbart.
Så håller med tråden här.

Liberté skrev 2020-03-10 17:30:48 följande:

Jag har läst juridik så jo jag förstår rätt bra hur lagar och förordningar är uppbyggda och fungerar, du däremot verkar inte förstå vad förtal eller psykisk misshandel är för något.

Man kan inte psykiskt misshandla någon genom att vägra kontakt med dig, du lider ja men personen vägrar ha att göra med dig alls. Bara för att DU mår dåligt av att någon inte pratar med dig är det inte misshandel utan det är fritt fram att vägra umgås med andra oavsett relation.

Däremot om du hör av dig varje vecka, skickar brev (likt du skriver) så är det borderline trakasserier om personen inte vill ha din kontakt.

Förtal vet du ingenting om du personen inte sagt något till dig eller öppet på Facebook osv. Att säga att man tycker någon sla undvikas eller är en dålig människa i sitt eget hem i förtroende till tredje part är inte förtal.

Socialen och jurister håller inte alls med det är därför lagarna är ut som de gör att barn i tonåren är stora nog att själv välja umgänge. Du förstår väl att bara för att folk har sympati med din situation. Inte betyder att de tycker att lagar ska ändras för din skull?

De finns där för att skydda barn från föräldrar de är stora nog att välja att INTE vilka träffa oavsett anledning. Respektera detta.

Om barnen ville träffa dig så kan de göra det. Om de ändrar sig skulle det kunna ske imorgon och lagen skulle stödja deras rätt att göra så.

Lagstiftningen ser ut så att barnen kommer först sedan föräldrar.

jrockyracoon

Wed 11 Mar 2020 00:05

#106

Liberté skrev 2020-03-10 17:30:48 följande:

Jag har läst juridik så jo jag förstår rätt bra hur lagar och förordningar är uppbyggda och fungerar, du däremot verkar inte förstå vad förtal eller psykisk misshandel är för något.

Man kan inte psykiskt misshandla någon genom att vägra kontakt med dig, du lider ja men personen vägrar ha att göra med dig alls. Bara för att DU mår dåligt av att någon inte pratar med dig är det inte misshandel utan det är fritt fram att vägra umgås med andra oavsett relation.

Däremot om du hör av dig varje vecka, skickar brev (likt du skriver) så är det borderline trakasserier om personen inte vill ha din kontakt.

Förtal vet du ingenting om du personen inte sagt något till dig eller öppet på Facebook osv. Att säga att man tycker någon sla undvikas eller är en dålig människa i sitt eget hem i förtroende till tredje part är inte förtal.

Socialen och jurister håller inte alls med det är därför lagarna är ut som de gör att barn i tonåren är stora nog att själv välja umgänge. Du förstår väl att bara för att folk har sympati med din situation. Inte betyder att de tycker att lagar ska ändras för din skull?

De finns där för att skydda barn från föräldrar de är stora nog att välja att INTE vilka träffa oavsett anledning. Respektera detta.

Om barnen ville träffa dig så kan de göra det. Om de ändrar sig skulle det kunna ske imorgon och lagen skulle stödja deras rätt att göra så.

Lagstiftningen ser ut så att barnen kommer först sedan föräldrar.

Du verkar inte ha insikt nog att förstå vad parenting alienation handlar om.

Självklart borde lagstiftaren finnas på barnens sida. Det är förstås inte sunt att barnen blir indoktrinerade av en förälder att hata den andra utan andra skäl än att föräldern vill utkräva hämnd.

Det är inte omöjligt att pappan saker till barnen som "Jag kommer ta livet av mig om ni pratar med er mamma", eller kanske han är mer subtil och ljuger ihop historier som får barnen att dra egna felaktiga slutsatser om sin mor. T.ex. "Er mamma har övergivit er, om vi inte håller ihop kommer ni bli alldeles ensamma"... Det finns många sätt som en vuxen kan manipulera barn att göra saker som går emot deras egna intresse av kärlek och grundläggande behov. Det verkar inte många i tråden fatta.

Hur kan man lägga skulden på mamman när pappan så uppenbart manipulerar sina barn? Och när mamman i sin desperation klagar på de bristande juridiska möjligheterna att komma åt en sannolikt manipulerande far, blir hon attackerad och förnedrad.

Det är inte den mammans fel att pappan är överdrivet svartsjuk efter att han själv inlett skilsmässa och att han tar ut det på barnen, genom att manipulera dem till att överge sin mor. När pappan vrider åt sina tumskruvar så borde det juridiska systemet bevaka barnens och mammans rätt till umgänge till gagn för barnens fortsatta utveckling.

jrockyracoon

Wed 11 Mar 2020 00:19

#107

Gameofthrones skrev 2020-03-10 17:50:17 följande:

Ja, har gått över en gräns. Det måste väl du förstå? Det du gör är trakesserier,
Det är självklart att din exmake inte vill samverka med dig för han har förstått att du inte mår bra.Barnen med. Det är så uppenbart.
Så håller med tråden här.

Inte lätt att vara TS. I ena stunden kritiseras hon för att hon inte ligger på som en igel, och i den andra stunden kritiseras hon för att hon försöker vidta åtgärder för att få kontakt med sina egna barn. Jämför man hennes ev. brott om att be om att få träffa sina barn med mannens ev. brott att förstöra en familj genom att indoktrinera barnen tycker jag att din kommentar blir smått löjlig.

Jag tror att du och många andra inte förstår vilken fälla man kan hamna i, helt oförskyllandes, genom att en förälder trycker på rätt knappar på ett barn. Du och många i tråden verkar tänka att eftersom TS barn har tagit avstånd måste hon ha gjort något fel. Den tanken vill ni kanske hålla hårt i eftersom något annat skulle hota er egen föreställning om livets rättvisa.

Och visst skulle ni kunna ha rätt. Kanske TS är en hemsk person som skrämt bort barnen från henne. Men inget av det TS berättar tyder på det. Mycket mer tyder på att situationen följer mönstret från parenting alienation. Man undrar ju när kunskapen om den här typen av situationer ska öka hos allmänheten och myndigheter, så att riskerna för detta tas höjd för.

Hur bra skulle förresten du själv må om dina barn togs ifrån dig och du inte hade möjligheten att träffa dem?

Liberté

Wed 11 Mar 2020 01:34

#108

jrockyracoon skrev 2020-03-11 00:19:13 följande:

Inte lätt att vara TS. I ena stunden kritiseras hon för att hon inte ligger på som en igel, och i den andra stunden kritiseras hon för att hon försöker vidta åtgärder för att få kontakt med sina egna barn. Jämför man hennes ev. brott om att be om att få träffa sina barn med mannens ev. brott att förstöra en familj genom att indoktrinera barnen tycker jag att din kommentar blir smått löjlig.

Jag tror att du och många andra inte förstår vilken fälla man kan hamna i, helt oförskyllandes, genom att en förälder trycker på rätt knappar på ett barn. Du och många i tråden verkar tänka att eftersom TS barn har tagit avstånd måste hon ha gjort något fel. Den tanken vill ni kanske hålla hårt i eftersom något annat skulle hota er egen föreställning om livets rättvisa.

Och visst skulle ni kunna ha rätt. Kanske TS är en hemsk person som skrämt bort barnen från henne. Men inget av det TS berättar tyder på det. Mycket mer tyder på att situationen följer mönstret från parenting alienation. Man undrar ju när kunskapen om den här typen av situationer ska öka hos allmänheten och myndigheter, så att riskerna för detta tas höjd för.

Hur bra skulle förresten du själv må om dina barn togs ifrån dig och du inte hade möjligheten att träffa dem?

Vad du tycker om eventuella brott är att ena är olagligt och andra inte är det. Du kan följa lagen eller skita i den, upp till henne.

Lägg ned dina känsloargument för du har endast hört en sida av storyn och den spelar sig såhär att TS ligger bra nära vad som skulle kunna leda till ett kontaktförbud.

Det är realiteten av vad som skrivits här av TS. Skulle pappan välja kommer han kunna söka med all rätt på sin sida. Han kanske har indoktrinerat barnen men det som är konstigt är att han inte tagit det lägre om han verkligen vill minska hennes inflytande.

Du läser in saker som inte finns.. ingen har tagit barn från någon. Det är inte en kidnappning, hon var inte där och pappan var det.

Sorry, men you snooze you lose.

Socialtjänsten och rätten kommer arbeta för barnens bästa. De verkar inte hålla med TS i frågan och låter barnen bestämma själva, de stannar hos sin far och vill inte ha speciellt med kontakt. Det är upp till den vilket bör respekteras.

Anonym (föräldra-alienation)

Wed 11 Mar 2020 07:23

#109

Liberté skrev 2020-03-11 01:34:06 följande:

Socialtjänsten och rätten kommer arbeta för barnens bästa. De verkar inte hålla med TS i frågan och låter barnen bestämma själva, de stannar hos sin far och vill inte ha speciellt med kontakt. Det är upp till den vilket bör respekteras.

I de fall det finns 2 fungerande föräldrar, även om de är skilda, är det barnens bästa att ha god vardagskontakt med dem båda. Som fungerande förälder bör en göra vad en kan för att underlätta barnens relation med den andra föräldern - inte använda barnen som slagträ i en konflikt!
Socialtjänsten har förstås svårt att veta om barnen säger att de inte vill träffa mamma för att de verkligen inte vill (vilket förekommer), eller att pappan manipulerat dem till att säga att de inte vill träffa sin mamma (vilket också förekommer). Det finns dock forskning om föräldra-alienation, så de borde inte behöva famla i blindo.

Kan du sluta sparka på TS nu?
Alla ni som gör det kanske borde komma ihåg att ni är bara ett hämndlystet ex bort från att hamna i hennes situation! Det beror nämligen inte på er, även om ni är så förträffliga föräldrar, utan på ert ex om hen utsätter er för föräldra-alienation eller inte.

sextiotalist

Wed 11 Mar 2020 08:35

#110

Om man hamnar i ts situation så får personen kritik hur den än gör.

Gör man som ts, aktivt visar att man finns där. Då trakasserar man. Gör man ingenting, då har man också gjort fel.

Barnen är inte vuxna, förutom den äldsta som har en bra relation med ts.

De andra är såpass så unga att de absolut kan påverkas av pappan.

Att ts träffade en ny efter ett år är inte snabbt. Att hon efter tre år väljer att flytta ihop är inte heller för snabbt.

Ska ts pausa hela sitt liv pga ett bittert ex som genom barnen försöker kontrollera ts?

För det jag kan läsa mig till är att det är hennes ex som sätter agendan.

En fullt fungerande förälder hade tillsammans med ts försökt hitta en lösning att få en fungerande relation. Kanske med hjälp av t.ex familjerätten. Men inte ens den vägen verkar pappan vara villig att ta, inte ens ett försök

Om man nu vill hämnas på ett ex, för att personen går vidare i livet är ju det att få barnen på sin sida och hålla kvar barnen där, den ultimata hämnden.

Min man vägrar samverka efter skilsmässan.

INNEHÅLL