Anonym (Bekymrad mamma)

Mon 9 Mar 2020 11:36

171 svar

Min man vägrar samverka efter skilsmässan.

Vi skilde oss för fyra år sedan. Långt äktenskap.

Tre tonårsbarn. Maken ville avsluta, kärleken var slut. Han var färdig med vårt stora hus (som jag skött faktiskt). Han hade jobbat mycket över sista åren, mycket laptop dygnet runt, inga vänner. Ingen otrohet. Inga försök till att gå i terapi osv. Vi sålde och delade lika (han hade rätt till hälften trots att det mesta var mina arv efter äldre släktingar). Gemensam vårdnad och barnen varannan vecka.

Jag var mycket ledsen. Grät. Skaffade eget hus och blev plötsligt lite gladare. Dejtade lite för snabbt men blev uppskattad och glad. Blev kär och ihop med ny man med bonusbarn efter ungefär ett år. Vi har flyttat ihop i nytt hus.

Exmaken började bli arg. Blockerar all kontakt. Träffat honom aug 2016, juni 2019 och nu igår ett telefonsamtal. En timmes likadan utskällning varje gån om att jag är psykopat och borde betala mer, jag får inte skriva på FB nåt som han inte gillar (lite oklart där, efterom han blockar det mesta).

Exmaken pratade illa om mig direkt inför barnen och släkten, vägrade samverka med mig om ekonomi och barnens aktiviteter. Barnen kom i kläm, höll sig frivilligt hos pappa och blockerade mig som han gjort och jag har inte sett dem på ungefär fyra år nu. Jag får kanske 10 minuters samtal per år i telefon med några av dem, men får inte träffa dem på jul eller semester. Det gör mig så ledsen och deprimerad, det påverkar hälsan. Jag längtar jättemycket. Även min släkt är helt utfrusen, mormor får ett julkort som mest. Alla blir arga på mig för att det är så här. Mormor tröstar mig men börjar bli gammal.

Jag har försökt få Socialen att ingripa men de säger att barnen har sin egen vilja och int ekan påverkas av sin pappa. Vill de frysa ut sin mamma är de i sin fulla rätt. Familjerätten är frivillig och jag får inte maken att gå dit.

Jag är förtvivlad. Jag skriver vädjande brev till exmaken en gång i veckan, men de läser han nog aldrig. Min äldsta myndiga flicka kommer till mig men är rejält påverkad av sin pappa. Jag är egentligen värdelös ju och hon har så dåligt självförtroende. Det gör ont. Man vill bara krama och hjälpa henne glömma dessa hemska fyra år.

Vad ska jag göra? Polsien gör ingenting. Det är ju hat, umgängesabotage, förtal och psykisk misshandel av barnen. Det är som om en sekt hade kidnappat mina barn..

Anonym (Bekymrad mamma) Trådstartaren

Wed 11 Mar 2020 15:57

#121

Tack

Mitt och andras största misstag i den här sortens hemska situation var att tro att den andre förälderna kulle lugna ner sig med tiden. Jag var en god och glad mamma med mina barn de veckor barnen var hos mig. Kramar, skratt, vänner och aktiviteter. Jag pratade bara väl om pappa, märkte att barnen blev lättade då. De förstod efter att tag att jag blivit kär i en ny man och de var lite nyfikna på bonusfamiljen... tills pappan tutade i dem att de hade rätt att aldrig någonsin ens träffa bonusfamiljen....

Ja, det är verkligen den ultimata hämnden. Så ledsam, onödig och så skadlig mot barnen. Och jag skadas verkligen med, vilket ju pappan vill. Han vill att jag ska dö av sorg och saknad.

sextiotalist skrev 2020-03-11 08:35:38 följande:

Om man hamnar i ts situation så får personen kritik hur den än gör.

Gör man som ts, aktivt visar att man finns där. Då trakasserar man. Gör man ingenting, då har man också gjort fel.

Barnen är inte vuxna, förutom den äldsta som har en bra relation med ts.

De andra är såpass så unga att de absolut kan påverkas av pappan.

Att ts träffade en ny efter ett år är inte snabbt. Att hon efter tre år väljer att flytta ihop är inte heller för snabbt.

Ska ts pausa hela sitt liv pga ett bittert ex som genom barnen försöker kontrollera ts?

För det jag kan läsa mig till är att det är hennes ex som sätter agendan.

En fullt fungerande förälder hade tillsammans med ts försökt hitta en lösning att få en fungerande relation. Kanske med hjälp av t.ex familjerätten. Men inte ens den vägen verkar pappan vara villig att ta, inte ens ett försök

Om man nu vill hämnas på ett ex, för att personen går vidare i livet är ju det att få barnen på sin sida och hålla kvar barnen där, den ultimata hämnden.py

Anonym (Bekymrad mamma) Trådstartaren

Wed 11 Mar 2020 16:05

#122

jrockyracoon skrev 2020-03-11 00:05:09 följande:

Du verkar inte ha insikt nog att förstå vad parenting alienation handlar om.

Självklart borde lagstiftaren finnas på barnens sida. Det är förstås inte sunt att barnen blir indoktrinerade av en förälder att hata den andra utan andra skäl än att föräldern vill utkräva hämnd.

Det är inte omöjligt att pappan saker till barnen som "Jag kommer ta livet av mig om ni pratar med er mamma", eller kanske han är mer subtil och ljuger ihop historier som får barnen att dra egna felaktiga slutsatser om sin mor. T.ex. "Er mamma har övergivit er, om vi inte håller ihop kommer ni bli alldeles ensamma"... Det finns många sätt som en vuxen kan manipulera barn att göra saker som går emot deras egna intresse av kärlek och grundläggande behov. Det verkar inte många i tråden fatta.

Hur kan man lägga skulden på mamman när pappan så uppenbart manipulerar sina barn? Och när mamman i sin desperation klagar på de bristande juridiska möjligheterna att komma åt en sannolikt manipulerande far, blir hon attackerad och förnedrad.

Det är inte den mammans fel att pappan är överdrivet svartsjuk efter att han själv inlett skilsmässa och att han tar ut det på barnen, genom att manipulera dem till att överge sin mor. När pappan vrider åt sina tumskruvar så borde det juridiska systemet bevaka barnens och mammans rätt till umgänge till gagn för barnens fortsatta utveckling.

Tack

Ja, han kör subtilt med många många varianter. Mamma bryr sig inte om er längre, hon har en ny familj nu. Mamma är dum och har lagt en bidl på er på FB, det är oförlåtligt. Mamma betalar inte till pappa för den här charteresan så pappa betalar allt (jag har ju ingen aning om att de ska åka bort ens).. osv

Jag hoppas att min och många andras berättelser kan få lagstiftare och myndigheter at tändra sig. Nu är det helt enkelt för slöa. Och inte skyddar de barn. Och polisen skyddar inte mig för den här sortens hatkampanj.

Det säger en hel del om grymhet och enfald hos myndigheter och enskilda när man skuldbelägger offer för mobbning, förtal, övergrepp osv. Men det säger mer om den sortens människor utan hjärta och tanke. Internet har visat hur många människor med fula sinnen det finns.De har nog var och en en historia som inte andas kärlek, tillit och tolerans.

PS. Jag läser alla dina inlägg. Du är en klok kämpe! Tack för att du skriver i min tråd.

Anonym (Bekymrad mamma) Trådstartaren

Wed 11 Mar 2020 16:19

#123

Liberté skrev 2020-03-10 17:30:48 följande:

Jag har läst juridik så jo jag förstår rätt bra hur lagar och förordningar är uppbyggda och fungerar, du däremot verkar inte förstå vad förtal eller psykisk misshandel är för något.

Man kan inte psykiskt misshandla någon genom att vägra kontakt med dig, du lider ja men personen vägrar ha att göra med dig alls. Bara för att DU mår dåligt av att någon inte pratar med dig är det inte misshandel utan det är fritt fram att vägra umgås med andra oavsett relation.

Däremot om du hör av dig varje vecka, skickar brev (likt du skriver) så är det borderline trakasserier om personen inte vill ha din kontakt.

Förtal vet du ingenting om du personen inte sagt något till dig eller öppet på Facebook osv. Att säga att man tycker någon sla undvikas eller är en dålig människa i sitt eget hem i förtroende till tredje part är inte förtal.

Socialen och jurister håller inte alls med det är därför lagarna är ut som de gör att barn i tonåren är stora nog att själv välja umgänge. Du förstår väl att bara för att folk har sympati med din situation. Inte betyder att de tycker att lagar ska ändras för din skull?

De finns där för att skydda barn från föräldrar de är stora nog att välja att INTE vilka träffa oavsett anledning. Respektera detta.

Om barnen ville träffa dig så kan de göra det. Om de ändrar sig skulle det kunna ske imorgon och lagen skulle stödja deras rätt att göra så.

Lagstiftningen ser ut så att barnen kommer först sedan föräldrar.

Cop

Gratulerar att du läst juridik, det har jag med men mest avtalsrätt. Min far var domare och några i släkten poliser/åklagare s

å jag kan lite. Roligt att du kan mycket. menar du att jag inte förstår alls något?

Varför kan man inte psykiskt misshandla barn till att inte ens få uttrycka kärlek till sin ena förälder? Att få barn till att inte ens få sörja sin förälder? Att behöva låtsas att ens levande förälder är liksom död? Vad gör det för tilliten och livsglädjen hos en ung människa att lära sig sådana grymheter? Du som förstår så mycket, du kan inte ha läst på något inom barnuppfostran eller psykologi? Men de behöver du inte, för du kan saker helt naturligt som övermånniska?

https://www.psychologytoday.com/us/blog/co-parenting-after-divorce/201304/the-impact-parental-alienation-children

Jag vet ingenting om förtal heller tydligen, trots att jag har kopior på e-post till tredje person där pappan skriver helt förfärliga saker och lögner? Polisen sa att det var bra underlag för att ta i domstol men det var knappt värt mödan, det faller inte under allmänt åtal, tar evigheter och hjälper knappast? Du uttalar dig fördömande, självsäkert utan att alls veta - det är okunnigt och inte särskilt smart.

Du säger som på 1600-talet att tonåringa rär stora nog att självständigt välja umgänge. Har du forskning på detta eller är det bara en till av dina påhitt och allmänna floskler? Hur vet du det?

Naturligtvis kan barnen träffa mig fysiskt i rummet. Det handlar naturligtvis inte om att vi inte förstår att vi kan mötas i rum och tid. Och naturligtvis kan de göra det om de vill. DEt är ju det som är prpblemet. Du förstå alltså inte att ungdomar kan påverkas av mobbare eller manipulativa vuxna? Vad har du för stöd för det?

Lagstiftningen bryr sig int emycke tom barnen först. Var har du varit? Tror du att det sorgliga fallet med Lila Hjärtat stödjer ditt självbelåtna överlägsna påstående att lagstifningen sätter barnen före föräldrarna?

Dina dåliga pekpinnar pekar ordentligt tillbaka på dig själv och sannolikt dina egna dolda problemområden, både med analys och empati.

Anonym (En mamma här)

Wed 11 Mar 2020 20:46

#124

Du är den enda mamman dina barn har i livet.Glöm inte det.Du är viktig.

Liberté

Wed 11 Mar 2020 23:55

#125

Anonym (Bekymrad mamma) skrev 2020-03-11 16:19:57 följande:

Cop

Gratulerar att du läst juridik, det har jag med men mest avtalsrätt. Min far var domare och några i släkten poliser/åklagare s

å jag kan lite. Roligt att du kan mycket. menar du att jag inte förstår alls något?

Varför kan man inte psykiskt misshandla barn till att inte ens få uttrycka kärlek till sin ena förälder? Att få barn till att inte ens få sörja sin förälder? Att behöva låtsas att ens levande förälder är liksom död? Vad gör det för tilliten och livsglädjen hos en ung människa att lära sig sådana grymheter? Du som förstår så mycket, du kan inte ha läst på något inom barnuppfostran eller psykologi? Men de behöver du inte, för du kan saker helt naturligt som övermånniska?

https://www.psychologytoday.com/us/blog/co-parenting-after-divorce/201304/the-impact-parental-alienation-children

Jag vet ingenting om förtal heller tydligen, trots att jag har kopior på e-post till tredje person där pappan skriver helt förfärliga saker och lögner? Polisen sa att det var bra underlag för att ta i domstol men det var knappt värt mödan, det faller inte under allmänt åtal, tar evigheter och hjälper knappast? Du uttalar dig fördömande, självsäkert utan att alls veta - det är okunnigt och inte särskilt smart.

Du säger som på 1600-talet att tonåringa rär stora nog att självständigt välja umgänge. Har du forskning på detta eller är det bara en till av dina påhitt och allmänna floskler? Hur vet du det?

Naturligtvis kan barnen träffa mig fysiskt i rummet. Det handlar naturligtvis inte om att vi inte förstår att vi kan mötas i rum och tid. Och naturligtvis kan de göra det om de vill. DEt är ju det som är prpblemet. Du förstå alltså inte att ungdomar kan påverkas av mobbare eller manipulativa vuxna? Vad har du för stöd för det?

Lagstiftningen bryr sig int emycke tom barnen först. Var har du varit? Tror du att det sorgliga fallet med Lila Hjärtat stödjer ditt självbelåtna överlägsna påstående att lagstifningen sätter barnen före föräldrarna?

Dina dåliga pekpinnar pekar ordentligt tillbaka på dig själv och sannolikt dina egna dolda problemområden, både med analys och empati.

Ingen har sagt att det inte går att få barn att dra sig undan en förälder, men de är gamla nu att avgöra själva vilket vi sagt flera gånger i tråden.
Om de skulle nämna detta för social eller rättsväsendet så kommer det garanterat tas upp.
Vi har tagit upp det ett antal gånger redan och du tycker det är 1600 tal så visst, det är moderna än så... men självklart vet du bättre än rättsväsendet vilket du bevisat med total brist på kunskap tidigare i tråden.

Att vuxna kan manipulera barn är knappast en nyhet och sker hela tiden. Sker det som psykisk misshandel är det samtidigt olagligt, kan du bevisa det så får man vårdnad omgående.

Däremot tvivlar jag på att det går så allt är bara hörsägen samt åsikter.

Det är du som pratar om förtal och liknande när du uppenbart helt saknar erfarenhet eller förstår vad det innebär. Jag skriver att det inte är värt det i det flesta fall då det är för lite att gå på.
Man får faktiskt tycka illa om någon utan att det är förtal. Äpplen och pären.

Jag gillar att du mer och mer övergår till personangrepp och inte klarar av att ta till dig redan nedskjutna argument utan harvar samma om och om igen.

Jag förstår varför du inte har vårdnad och socialen inte hjälper speciellt mycket. Barnen kommer avgöra själva om de vill träffa dig, men beter du dig i närheten som du skriver med borderline stalker beteende samt direkta villfarelser om rättsväsendet så är de nog säkrast hos sin pappa.. vi vill inte ha en lilla hjärtat del 2.

Anonym (Bekymrad mamma) Trådstartaren

Thu 12 Mar 2020 09:21

#126

Liberté skrev 2020-03-11 23:55:06 följande:

Ingen har sagt att det inte går att få barn att dra sig undan en förälder, men de är gamla nu att avgöra själva vilket vi sagt flera gånger i tråden.
Om de skulle nämna detta för social eller rättsväsendet så kommer det garanterat tas upp.
Vi har tagit upp det ett antal gånger redan och du tycker det är 1600 tal så visst, det är moderna än så... men självklart vet du bättre än rättsväsendet vilket du bevisat med total brist på kunskap tidigare i tråden.

Att vuxna kan manipulera barn är knappast en nyhet och sker hela tiden. Sker det som psykisk misshandel är det samtidigt olagligt, kan du bevisa det så får man vårdnad omgående.

Däremot tvivlar jag på att det går så allt är bara hörsägen samt åsikter.

Det är du som pratar om förtal och liknande när du uppenbart helt saknar erfarenhet eller förstår vad det innebär. Jag skriver att det inte är värt det i det flesta fall då det är för lite att gå på.
Man får faktiskt tycka illa om någon utan att det är förtal. Äpplen och pären.

Jag gillar att du mer och mer övergår till personangrepp och inte klarar av att ta till dig redan nedskjutna argument utan harvar samma om och om igen.

Jag förstår varför du inte har vårdnad och socialen inte hjälper speciellt mycket. Barnen kommer avgöra själva om de vill träffa dig, men beter du dig i närheten som du skriver med borderline stalker beteende samt direkta villfarelser om rättsväsendet så är de nog säkrast hos sin pappa.. vi vill inte ha en lilla hjärtat del 2.

Copy

De är inte gamla nog att avgöra alla saker helt själva. Det är din enkla floskel. Varför är de inte myndiga då, utifrån din floskel? Har du någon forskning att hänvisa till eller lever du ditt liv i olika enkla vanföreställningar?

Barnen har nämnt det för Sociualen som då glatt lade ner ärendet, det fann ju inget bekymmer då. Den onödiga avskildheten skruvades då åt av pappan som straff. Har du missat detta? Har du möjlighet att läsa det som står in tråden eller behöver du inte det? Du vet hur det är ändå?

Du motsäger dig själv med den psykiska misshandeln. Ingen i Sverige utreds eller fälls för psykisk misshandel tots att det är olagligt. Vad tror du det beror på? Polis och domstol förstår sig inte på sådant. Betyder det att psykisk misshandel inte finns i Sverige, enligt ditt enkla resonemang?

Jag har uppenbart ingne erfarenhet eller förståelse av vad förtal är? Det vet du? Mina samtla me dpolisen och justiren i detta räknas inte allas? Det är inga äpplen eller päron, det är ännu en floskel från dig.

Jag tar enkelt emot dina arguemnt som knappt har något underlag och det är nog snarare du som enkelt går till personangrepp utifrån någon sorts projektion/förnekelse. Du har svårt för brottsoffer som står upp och berättar. Det är en personlig speglign av dig som du upplever som angrepp på din projektion/förnekelse. Du har sällan blivit bemött med bättre argument och kunskap. Och det klarar du inte av, därför slår du på de som blottar sin förtvivlan. Ingen vacker egenskap hos dig, riktigt ful faktiskt.

Jag har gemensam vårdnad och stöd hos den rätt förvirrade och maktlösa Socialen. Så där har du fel. Pappan ska visst samrverka vänligt och har lovat det, sedna gör han tvärtom och tiden går.

Det är inte borderline eller stalking att ta sitt lagliga vårdnads- och förrörjningsavar och hålla fast vid den övernskoman och domstolsbeslutade vardagslund som ska gälla, växelvis boende varanna vecka. Du behöver läsa på vad stalking är. Att isolera sig med barnen i onödan och vägra samverka med den andre föräldern - det är beteendestörning som nog gränsar till borderline. Du behöver läsa på. Du slänger dig med kliniska begrepp som du har för lite på fötterna på.

Jag har bonusbarn, stor släkt med barn samt min stora flicka hos mig varannan vecka. Jag har sambo och många vänner. Lilla hjärtat-ärendet handlade om missbruksföräldrar, litetvärnlöst barn som växt upp i trygg fosterfamilj, samt en domstol som lät sig luras av de biologiska föräldrarna och en Socialtjänst som var för långsam och lät sig luras av de biologiska föräldrarnas avskidhet och vägran att kommunicera. Din analogi haltar betänkligt och pekar istället på faran med mina ungdomar som är fast i onödig avskildhet pga pappans umgängessabotage och onödig hat långt efter en skilsmässa. En skilsmässa han som vuxen borde kunna acceptera och går vidare efter, som en glad man och som ett gott föredöme för våra barn. han är varken glad eller ett föredöme. Barnen är som gisslan tvungna att stötta den vuxne mannen. Det ska inte barn behöva göra.

Anonym (Bekymrad mamma) Trådstartaren

Thu 12 Mar 2020 09:28

#127

Anonym (En mamma här) skrev 2020-03-11 20:46:12 följande:

Du är den enda mamman dina barn har i livet.Glöm inte det.Du är viktig.

Tack. Visst är jag deras enda mamma. ...och stora flickan kom hem i söndags och berättade om sin skidresa till alperna. Hon bubblade, skrattade, satt nära och höll om sin mamma. Så mysigt. Jag fick stor kram när hon kom. Min duktiga stora flicka.

Hon tog lite för vuxet upp detta med småsyskonen. Hon sa att de vet att mamma älskar dem och finns här alltid. Hon trodde att de inte kan komma ur pappas grepp förrän de blir 18, om ens då. Pappa håller nog på att frysa ut storasyster för att hon bor hos mamma nu varannan vecka. Han dissar och negligerar henne och stryper pengaflödet. Han har gett upp henne säger hon. Otäckt.

Jag sa att pappa som vuxen ska prata med mig men att vi två kvinnor, mor/vuxen dotter, försöker lösa dag för dag.

VI somnade gott. Är så trygg när hon är hemma i flickrummet. ${#emotions_dlg.flower}$

LMBK

Thu 12 Mar 2020 10:45

#128

Du är ju mannen som skrivit om det här tidigare, eller hur? Hela historien känns igen och även ditt resonemang...eller din brist på och ditt sätt att styvnackat inte ta till dig några synpunkter.

Du vill se om svaren du får skiljer sig när du låtsas vara kvinna?

Anonym (Bekymrad mamma) Trådstartaren

Thu 12 Mar 2020 11:11

#129

Vilka argument är det jag ska ta till mig, menar du? Och som jag brister styvnackat att lyssna på? Jag har seriöst försökt bemöta inlägg av varierande kvalitet ovan. Har du några råd själv att ge?

- Jag skulle inte dejtat nya män på mina barnfria veckor och blivit kär ett år efter skilsmässan? Jag skulle fokuserat på att vara mamma fast barnen då inte bodde hos mig? P g a detta får jag skulle mig själv att pappan håller barnen avskilda?

- Jag skulle vetat från början hur detta skulle utvecklas och vidtagit kraftiga rättsliga åtgärder omedelbart. Jag skulle aldrig trott på pappans ord att han skulle samverka vänligt. P g a min nativitet ska jag nu ge upp och glömma mina barn?

- Jag skulle tvärtom inte agerat utan låtit pappan hållas med avskilda barn och blockerade kommunikationsvägar, han hade kommit till sans och börjat samverka normalt om jag inte hade stött på varje vecka och visat att jag längtar så efter mina barn? Detta har jag ju faktiskt provat långa tider i början, men det är nog det dummaste råd som finns i den här sortens umgängensabotaget. Det vanligaste rådet också.

- Det finns gott om liknande historier överallt, särskilt på forumet skilsmässa.se. Oftast är det män som råkar ut för hämndlystna exfruar, men jag känner numera ett tiotal mammor som genomlider samma helvete som jag.

LMBK skrev 2020-03-12 10:45:09 följande:

Du är ju mannen som skrivit om det här tidigare, eller hur? Hela historien känns igen och även ditt resonemang...eller din brist på och ditt sätt att styvnackat inte ta till dig några synpunkter.

Du vill se om svaren du får skiljer sig när du låtsas vara kvinna?

Liberté

Thu 12 Mar 2020 11:28

#130

Anonym (Bekymrad mamma) skrev 2020-03-12 09:21:30 följande:

Copy

De är inte gamla nog att avgöra alla saker helt själva. Det är din enkla floskel. Varför är de inte myndiga då, utifrån din floskel? Har du någon forskning att hänvisa till eller lever du ditt liv i olika enkla vanföreställningar?

Barnen har nämnt det för Sociualen som då glatt lade ner ärendet, det fann ju inget bekymmer då. Den onödiga avskildheten skruvades då åt av pappan som straff. Har du missat detta? Har du möjlighet att läsa det som står in tråden eller behöver du inte det? Du vet hur det är ändå?

Du motsäger dig själv med den psykiska misshandeln. Ingen i Sverige utreds eller fälls för psykisk misshandel tots att det är olagligt. Vad tror du det beror på? Polis och domstol förstår sig inte på sådant. Betyder det att psykisk misshandel inte finns i Sverige, enligt ditt enkla resonemang?

Jag har uppenbart ingne erfarenhet eller förståelse av vad förtal är? Det vet du? Mina samtla me dpolisen och justiren i detta räknas inte allas? Det är inga äpplen eller päron, det är ännu en floskel från dig.

Jag tar enkelt emot dina arguemnt som knappt har något underlag och det är nog snarare du som enkelt går till personangrepp utifrån någon sorts projektion/förnekelse. Du har svårt för brottsoffer som står upp och berättar. Det är en personlig speglign av dig som du upplever som angrepp på din projektion/förnekelse. Du har sällan blivit bemött med bättre argument och kunskap. Och det klarar du inte av, därför slår du på de som blottar sin förtvivlan. Ingen vacker egenskap hos dig, riktigt ful faktiskt.

Jag har gemensam vårdnad och stöd hos den rätt förvirrade och maktlösa Socialen. Så där har du fel. Pappan ska visst samrverka vänligt och har lovat det, sedna gör han tvärtom och tiden går.

Det är inte borderline eller stalking att ta sitt lagliga vårdnads- och förrörjningsavar och hålla fast vid den övernskoman och domstolsbeslutade vardagslund som ska gälla, växelvis boende varanna vecka. Du behöver läsa på vad stalking är. Att isolera sig med barnen i onödan och vägra samverka med den andre föräldern - det är beteendestörning som nog gränsar till borderline. Du behöver läsa på. Du slänger dig med kliniska begrepp som du har för lite på fötterna på.

Jag har bonusbarn, stor släkt med barn samt min stora flicka hos mig varannan vecka. Jag har sambo och många vänner. Lilla hjärtat-ärendet handlade om missbruksföräldrar, litetvärnlöst barn som växt upp i trygg fosterfamilj, samt en domstol som lät sig luras av de biologiska föräldrarna och en Socialtjänst som var för långsam och lät sig luras av de biologiska föräldrarnas avskidhet och vägran att kommunicera. Din analogi haltar betänkligt och pekar istället på faran med mina ungdomar som är fast i onödig avskildhet pga pappans umgängessabotage och onödig hat långt efter en skilsmässa. En skilsmässa han som vuxen borde kunna acceptera och går vidare efter, som en glad man och som ett gott föredöme för våra barn. han är varken glad eller ett föredöme. Barnen är som gisslan tvungna att stötta den vuxne mannen. Det ska inte barn behöva göra.

Har du någon slags nedsatt kognitiv förmåga eller någonting för du argumenterar som någon som knappt klarat grundskolan när det gäller kunskaper inom lag och ordning samt myndighetsutövning.

För det första så är det grundläggande att barn, ungdomar och vuxna har olika rättigheter och skyldigheter i Sverige. Den ökar medan de växer upp tills att de blivit myndiga, det är grunden inom svenskt rättsväsende.

Någonting man lär sig i grundskolan.

Alltså dömer samhället som ett barn ungefär 11 klarar av att kommunicera sina behov tillfredställande att de kan avgöra var de vill bo och hur de vill ha det. Det handlar inte om att de skulle ha samma rättigheter som en myndig men fler möjligheter än ett spädbarn.

Socialen har lagt ned ärendet av någon som flera förklarat för dig om och om och om och om och om och om igen men du vägrar ta till dig. Vilket är barnens förmåga att välja själva, oavsett vad du tycker om lagen så säger den att de har rättigheter.. oavsett om du tycker att barn ska ha rättigheter eller ej så i Sverige anno 2020 så har de det. Acceptera för fan.

Du skriver att du haft kontakt med polis, släkt som är domare och liknande men du förstår inte ens de grundläggande sakerna som händer runt dig och varför saker sker. Därav undrar jag om du har en nedsatt kognitiv förmåga eller liknande.

Du har GEMENSAM VÅRDNAD ENDAST OM BARNEN VILL BO HOS DIG. FÖRSTÅ DET. DU AVGÖR INTE OM DE SKA BO HOS DIG ELLER EJ.

Personligen är jag väldigt glad att socialen inte släpper iväg barnen till dig. Lilla Hjärtat var för att barnet släpptes iväg till en instabil förälder som inte kunde ta hand om barnet, de försöker oftast släppa barnen till föräldrarna då barn har rätt till dem..
Om de däremot vägrar hjälpa dig säger det rätt mycket om din situation och vart de tycker barnen ska vara någonstans.

Min man vägrar samverka efter skilsmässan.

INNEHÅLL