• Liberté

    Min man vägrar samverka efter skilsmässan.

    Anonym (Bekymrad mamma) skrev 2020-03-10 05:34:49 följande:

    Detta skedde gradvis och med olika barn. Problemet med att barn betraktas som de kan välja självständigt gäller tidigare än tonåren.

    Jag lät honom alls inte sabotera umgänget, han valde att sabotera det på olika sätt (mest med lugnande lögner och blockeringar) och eskalerande med tiden. Jag gjorde vad jag kunde men var aldrig i domstol. När jag pratade domstol förra året först var jurister tveksamma - jag kunde vinna ensam vårdnad men barnen är för stora. Myndigheter förstår inte den här sortens brott.


    Vadå myndigheter förstår inte denna sorts brott ? Det är inte det minsta olagligt, alltså inte ett brott. Ergo de förstår visst och väljer att följa de lagar och regler som finns.

    Vad du anser är lite skitsamma faktiskt vilket du verkar ha svårt att ta in.

    Du skriver som en person med någon av slags vanföreställning.
  • Liberté
    Anonym (Bekymrad mamma) skrev 2020-03-10 06:14:49 följande:

    Jag lider inte av vanföreställningar och lagar är inte absoluta och myndigheteran följer dem inte absolut. Rättstillämpningen ändras över tid och olika länder ser olika strängt på detta i lagteori och rättspraxis.

    Tro mig, jag har verkligen tagit in denna verklighet. Hur hade du tagin in den? Ryckt på axlarna och glömt bort dina fina barn som innest inne saknar sin amma men inte ens får säga det för pappa?

    Trodde du att lagarna skyddar oss absolut? Du får anturligtvist tro detta, men de kanske kommer att bli förvånad. 

    Myndigheterna säger att psykisk misshandel är olagligt, så är även umgängesabotage och förtal. Men polisen utreder inte psykisk misshandel och vill helst inte befatta sig med vårdnadstvister all, det är så många och det är mycket jobbigt. Domstolarna håller på att ändra synen på allvaret i detta och är de som nog är strängast, dock har de svårt att hantera att tonåringar påverkas starkt i lojalitetskonflikter och därför inte. Socialen och jurister håller med om bilden. 

    Du använder onödigt drastiska ord och verkar varken kunna ge konstruktiva råd eller förtså empatiskt? Du vill vifta bort ett sådant här övergrepp för det är för smärtsamt? Eller du bryr dig faktiskt int eom barnen, du vill stampa på mig? Synd att jag är så stark då.


    Jag har läst juridik så jo jag förstår rätt bra hur lagar och förordningar är uppbyggda och fungerar, du däremot verkar inte förstå vad förtal eller psykisk misshandel är för något.

    Man kan inte psykiskt misshandla någon genom att vägra kontakt med dig, du lider ja men personen vägrar ha att göra med dig alls. Bara för att DU mår dåligt av att någon inte pratar med dig är det inte misshandel utan det är fritt fram att vägra umgås med andra oavsett relation.

    Däremot om du hör av dig varje vecka, skickar brev (likt du skriver) så är det borderline trakasserier om personen inte vill ha din kontakt.

    Förtal vet du ingenting om du personen inte sagt något till dig eller öppet på Facebook osv. Att säga att man tycker någon sla undvikas eller är en dålig människa i sitt eget hem i förtroende till tredje part är inte förtal.

    Socialen och jurister håller inte alls med det är därför lagarna är ut som de gör att barn i tonåren är stora nog att själv välja umgänge. Du förstår väl att bara för att folk har sympati med din situation. Inte betyder att de tycker att lagar ska ändras för din skull?

    De finns där för att skydda barn från föräldrar de är stora nog att välja att INTE vilka träffa oavsett anledning. Respektera detta.

    Om barnen ville träffa dig så kan de göra det. Om de ändrar sig skulle det kunna ske imorgon och lagen skulle stödja deras rätt att göra så.

    Lagstiftningen ser ut så att barnen kommer först sedan föräldrar.
  • Liberté
    jrockyracoon skrev 2020-03-11 00:19:13 följande:

    Inte lätt att vara TS. I ena stunden kritiseras hon för att hon inte ligger på som en igel, och i den andra stunden kritiseras hon för att hon försöker vidta åtgärder för att få kontakt med sina egna barn. Jämför man hennes ev. brott om att be om att få träffa sina barn med mannens ev. brott att förstöra en familj genom att indoktrinera barnen tycker jag att din kommentar blir smått löjlig.

    Jag tror att du och många andra inte förstår vilken fälla man kan hamna i, helt oförskyllandes, genom att en förälder trycker på rätt knappar på ett barn. Du och många i tråden verkar tänka att eftersom TS barn har tagit avstånd måste hon ha gjort något fel. Den tanken vill ni kanske hålla hårt i eftersom något annat skulle hota er egen föreställning om livets rättvisa.

    Och visst skulle ni kunna ha rätt. Kanske TS är en hemsk person som skrämt bort barnen från henne. Men inget av det TS berättar tyder på det. Mycket mer tyder på att situationen följer mönstret från parenting alienation. Man undrar ju när kunskapen om den här typen av situationer ska öka hos allmänheten och myndigheter, så att riskerna för detta tas höjd för.

    Hur bra skulle förresten du själv må om dina barn togs ifrån dig och du inte hade möjligheten att träffa dem?


    Vad du tycker om eventuella brott är att ena är olagligt och andra inte är det. Du kan följa lagen eller skita i den, upp till henne.

    Lägg ned dina känsloargument för du har endast hört en sida av storyn och den spelar sig såhär att TS ligger bra nära vad som skulle kunna leda till ett kontaktförbud.

    Det är realiteten av vad som skrivits här av TS. Skulle pappan välja kommer han kunna söka med all rätt på sin sida. Han kanske har indoktrinerat barnen men det som är konstigt är att han inte tagit det lägre om han verkligen vill minska hennes inflytande.

    Du läser in saker som inte finns.. ingen har tagit barn från någon. Det är inte en kidnappning, hon var inte där och pappan var det.

    Sorry, men you snooze you lose.

    Socialtjänsten och rätten kommer arbeta för barnens bästa. De verkar inte hålla med TS i frågan och låter barnen bestämma själva, de stannar hos sin far och vill inte ha speciellt med kontakt. Det är upp till den vilket bör respekteras.
  • Liberté
    Anonym (Bekymrad mamma) skrev 2020-03-11 10:49:10 följande:
    Co
    Gränser:

    Enligt Socialen och domstolen har vi gemensam vårdnad med boende varannan vecka. Då är det enligt lag samverkan mellan föräldrar som gäller. Att försöka ha kontakt varje vecka är då inte trakasserier eller stalking när det gäller vårdnaden om barnen. Det är socialen och juristen överens om så pappan har inget att hämta där. Han kan inte kalla det för trakasserier eller stalking, han är välkommen att testa med polisanmälan.

    Att utföra umgängesabotage genom ständig blockering av kommunikation och förtal är däremot olagligt, men i praktiken utan påföljd om det inte är små barn som avses. Det blir efter ett tag ett psykiskt övegrepp på barnen som förvägras kontakt med en kärleksfull förälkder och dennes släkt.

    Ja, barnen mår dåligt och naturligtvis även jag. Det gör alla sunda vanliga människor i den här situationen. Det är även pappans avsikt att få mig att må så dåligt han bara kan. Han förstår nog inte att han skadar barnens utveckling. Du skriver självklarheter och verkar lägga ansvaret för att jag mår dåligt helt på mig ensam? Märklig logik, är det en sorts övermänniskotankar eller medeltida idé om att olycka är Guds straff? Du har nog inte barn själv gissar jag.

    Hade jag inte haft barnen hade jag kunnat leva helt fri från den mannen och hans oförmåga att hantera skilsmässan för fyra år sedan. Helt hans egna bekymmer.

    Ja, jag förstår detta, jag lever i det. Kan du definiera dina gränser för trakasserier? Du använder ordet uppenbart lite väl självklart. Du förstår att pappan och jag inte är två främlingar för varandr aoch at vi har tre barn ihop? 
    Fast tillbaka till det som gäller i situationer som denna...

    BARNEN kommer anses gamla nog att bestämma själva var de vill vara. Alltså de är inte småbarn längre.

    Du kan skriva 8 noveller om vad du gjort och allt som går fel och hej och hå men det kommer fortfarande komma tillbaka till samma punkt som folk påpekar om och om igen till dig, samt din jurist.
  • Liberté
    Anonym (Bekymrad mamma) skrev 2020-03-11 16:19:57 följande:
    Cop
    Gratulerar att du läst juridik, det har jag med men mest avtalsrätt. Min far var domare och några i släkten poliser/åklagare så jag kan lite. Roligt att du kan mycket. menar du att jag inte förstår alls något?

    Varför kan man inte psykiskt misshandla barn till att inte ens få uttrycka kärlek till sin ena förälder? Att få barn till att inte ens få sörja sin förälder? Att behöva låtsas att ens levande förälder är liksom död? Vad gör det för tilliten och livsglädjen hos en ung människa att lära sig sådana grymheter? Du som förstår så mycket, du kan inte ha läst på något inom barnuppfostran eller psykologi? Men de behöver du inte, för du kan saker helt naturligt som övermånniska? 

    https://www.psychologytoday.com/us/blog/co-parenting-after-divorce/201304/the-impact-parental-alienation-children

    Jag vet ingenting om förtal heller tydligen, trots att jag har kopior på e-post till tredje person där pappan skriver helt förfärliga saker och lögner? Polisen sa att det var bra underlag för att ta i domstol men det var knappt värt mödan, det faller inte under allmänt åtal, tar evigheter och hjälper knappast? Du uttalar dig fördömande, självsäkert utan att alls veta - det är okunnigt och inte särskilt smart.

    Du säger som på 1600-talet att tonåringa rär stora nog att självständigt välja umgänge. Har du forskning på detta eller är det bara en till av dina påhitt och allmänna floskler? Hur vet du det?

    Naturligtvis kan barnen träffa mig fysiskt i rummet. Det handlar naturligtvis inte om att vi inte förstår att vi kan mötas i rum och tid. Och naturligtvis kan de göra det om de vill. DEt är ju det som är prpblemet. Du förstå alltså inte att ungdomar kan påverkas av mobbare eller manipulativa vuxna? Vad har du för stöd för det?

    Lagstiftningen bryr sig int emycke tom barnen först. Var har du varit? Tror du att det sorgliga fallet med Lila Hjärtat stödjer ditt självbelåtna överlägsna påstående att lagstifningen sätter barnen före föräldrarna? 

    Dina dåliga pekpinnar pekar ordentligt tillbaka på dig själv och sannolikt dina egna dolda problemområden, både med analys och empati.
    Ingen har sagt att det inte går att få barn att dra sig undan en förälder, men de är gamla nu att avgöra själva vilket vi sagt flera gånger i tråden.
    Om de skulle nämna detta för social eller rättsväsendet så kommer det garanterat tas upp.
    Vi har tagit upp det ett antal gånger redan och du tycker det är 1600 tal så visst, det är moderna än så... men självklart vet du bättre än rättsväsendet vilket du bevisat med total brist på kunskap tidigare i tråden.

    Att vuxna kan manipulera barn är knappast en nyhet och sker hela tiden. Sker det som psykisk misshandel är det samtidigt olagligt, kan du bevisa det så får man vårdnad omgående.

    Däremot tvivlar jag på att det går så allt är bara hörsägen samt åsikter.

    Det är du som pratar om förtal och liknande när du uppenbart helt saknar erfarenhet eller förstår vad det innebär. Jag skriver att det inte är värt det i det flesta fall då det är för lite att gå på.
    Man får faktiskt tycka illa om någon utan att det är förtal. Äpplen och pären.

    Jag gillar att du mer och mer övergår till personangrepp och inte klarar av att ta till dig redan nedskjutna argument utan harvar samma om och om igen.

    Jag förstår varför du inte har vårdnad och socialen inte hjälper speciellt mycket. Barnen kommer avgöra själva om de vill träffa dig, men beter du dig i närheten som du skriver med borderline stalker beteende samt direkta villfarelser om rättsväsendet så är de nog säkrast hos sin pappa..  vi vill inte ha en lilla hjärtat del 2.
  • Liberté
    Anonym (Bekymrad mamma) skrev 2020-03-12 09:21:30 följande:
    Copy
    De är inte gamla nog att avgöra alla saker helt själva. Det är din enkla floskel. Varför är de inte myndiga då, utifrån din floskel? Har du någon forskning att hänvisa till eller lever du ditt liv i olika enkla vanföreställningar?

    Barnen har nämnt det för Sociualen som då glatt lade ner ärendet, det fann ju inget bekymmer då. Den onödiga avskildheten skruvades då åt av pappan som straff. Har du missat detta? Har du möjlighet att läsa det som står in tråden eller behöver du inte det? Du vet hur det är ändå?

    Du motsäger dig själv med den psykiska misshandeln. Ingen i Sverige utreds eller fälls för psykisk misshandel tots att det är olagligt. Vad tror du det beror på? Polis och domstol förstår sig inte på sådant. Betyder det att psykisk misshandel inte finns i Sverige, enligt ditt enkla resonemang?

    Jag har uppenbart ingne erfarenhet eller förståelse av vad förtal är? Det vet du? Mina samtla me dpolisen och justiren i detta räknas inte allas? Det är inga äpplen eller päron, det är ännu en floskel från dig.

    Jag tar enkelt emot dina arguemnt som knappt har något underlag och det är nog snarare du som enkelt går till personangrepp utifrån någon sorts projektion/förnekelse. Du har svårt för brottsoffer som står upp och berättar. Det är en personlig speglign av dig som du upplever som angrepp på din projektion/förnekelse. Du har sällan blivit bemött med bättre argument och kunskap. Och det klarar du inte av, därför slår du på de som blottar sin förtvivlan. Ingen vacker egenskap hos dig, riktigt ful faktiskt.

    Jag har gemensam vårdnad och stöd hos den rätt förvirrade och maktlösa Socialen. Så där har du fel. Pappan ska visst samrverka vänligt och har lovat det, sedna gör han tvärtom och tiden går.

    Det är inte borderline eller stalking att ta sitt lagliga vårdnads- och förrörjningsavar och hålla fast vid den övernskoman och domstolsbeslutade vardagslund som ska gälla, växelvis boende varanna vecka. Du behöver läsa på vad stalking är. Att isolera sig med barnen i onödan och vägra samverka med den andre föräldern - det är beteendestörning som nog gränsar till borderline. Du behöver läsa på. Du slänger dig med kliniska begrepp som du har för lite på fötterna på.

    Jag har bonusbarn, stor släkt med barn samt min stora flicka hos mig varannan vecka. Jag har sambo och många vänner. Lilla hjärtat-ärendet handlade om missbruksföräldrar, litetvärnlöst barn som växt upp i trygg fosterfamilj, samt en domstol som lät sig luras av de biologiska föräldrarna och en Socialtjänst som var för långsam och lät sig luras av de biologiska föräldrarnas avskidhet och vägran att kommunicera. Din analogi haltar betänkligt och pekar istället på faran med mina ungdomar som är fast i onödig avskildhet pga pappans umgängessabotage och onödig hat långt efter en skilsmässa. En skilsmässa han som vuxen borde kunna acceptera och går vidare efter, som en glad man och som ett gott föredöme för våra barn. han är varken glad eller ett föredöme. Barnen är som gisslan tvungna att stötta den vuxne mannen. Det ska inte barn behöva göra.
    Har du någon slags nedsatt kognitiv förmåga eller någonting för du argumenterar som någon som knappt klarat grundskolan när det gäller kunskaper inom lag och ordning samt myndighetsutövning.

    För det första så är det grundläggande att barn, ungdomar och vuxna har olika rättigheter och skyldigheter i Sverige. Den ökar medan de växer upp tills att de blivit myndiga, det är grunden inom svenskt rättsväsende.

    Någonting man lär sig i grundskolan.

    Alltså dömer samhället som ett barn ungefär 11 klarar av att kommunicera sina behov tillfredställande att de kan avgöra var de vill bo och hur de vill ha det. Det handlar inte om att de skulle ha samma rättigheter som en myndig men fler möjligheter än ett spädbarn.

    Socialen har lagt ned ärendet av någon som flera förklarat för dig om och om och om och om och om och om igen men du vägrar ta till dig. Vilket är barnens förmåga att välja själva, oavsett vad du tycker om lagen så säger den att de har rättigheter.. oavsett om du tycker att barn ska ha rättigheter eller ej så i Sverige anno 2020 så har de det. Acceptera för fan.

    Du skriver att du haft kontakt med polis, släkt som är domare och liknande men du förstår inte ens de grundläggande sakerna som händer runt dig och varför saker sker. Därav undrar jag om du har en nedsatt kognitiv förmåga eller liknande.

    Du har GEMENSAM VÅRDNAD ENDAST OM BARNEN VILL BO HOS DIG. FÖRSTÅ DET. DU AVGÖR INTE OM DE SKA BO HOS DIG ELLER EJ.

    Personligen är jag väldigt glad att socialen inte släpper iväg barnen till dig. Lilla Hjärtat var för att barnet släpptes iväg till en instabil förälder som inte kunde ta hand om barnet, de försöker oftast släppa barnen till föräldrarna då barn har rätt till dem..
    Om de däremot vägrar hjälpa dig säger det rätt mycket om din situation och vart de tycker barnen ska vara någonstans.
  • Liberté
    LMBK skrev 2020-03-12 10:45:09 följande:

    Du är ju mannen som skrivit om det här tidigare, eller hur? Hela historien känns igen och även ditt resonemang...eller din brist på och ditt sätt att styvnackat inte ta till dig några synpunkter.

    Du vill se om svaren du får skiljer sig när du låtsas vara kvinna?


    Jag tror nog att du är någonting på spåren för personen argumenterar likadant samt saknar helt förmåga att förstå rätt grundläggande saker eller ta till sig något som helst argument från de i tråden.

    Allt går ut på att få till någon slags snyfthistoria medan hela rättsväsendet, socialen, polisen aktivt arbeterar emot hens rättigheter.
  • Liberté
    Anonym (Bekymrad mamma) skrev 2020-03-12 09:21:30 följande:
    Du motsäger dig själv med den psykiska misshandeln. Ingen i Sverige utreds eller fälls för psykisk misshandel tots att det är olagligt. Vad tror du det beror på? Polis och domstol förstår sig inte på sådant. Betyder det att psykisk misshandel inte finns i Sverige, enligt ditt enkla resonemang?
    Bara för att poängtera för andra i tråden hur långt denna TS är och cyklar när det kommer till oförmåga att förstå grundläggande saker.

    Nej det finns ingen som är dömd för psykisk misshandel i Sverige av den enkla anledning att det inte ens finns ett brott som heter så.
    Däremot finns detta.

    5 §  Den som tillfogar en annan person kroppsskada, sjukdom eller smärta eller försätter honom eller henne i vanmakt eller något annat sådant tillstånd, döms för misshandel till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader. Lag (1998:393).

    Voilá , och det döms en del personer för detta varje år. 
  • Liberté
    Anonym (Bekymrad mamma) skrev 2020-03-13 10:47:55 följande:

    Vad menar du? Att umgängesabotage inte är en sorts brott i nära relationer. Är det ditt argument?

    Och du skriver snälla du och kallar mig troll? Är det dina bästa argument och du gör inte bort dig? Du jobbar faktiskt mycket med förakt, egen förnekelse och projektion. Du skriver att du är en god och älskad kvinna som vill andra väl. Det är inte det intryck du ger. Du verkar själv mera som någon sorts näthatare mot dina medsystrar i familjelivsfrågor? Jag gratulerar dig till dina goda relationer privat. Jag tror inte du har så mycket mer förakt att ösa ur dig nu, eller? 


    Men ge dig. Sluta bara.

    Du börjar babbla om psykisk misshandel och hur hemskt sverige är som inte lagför under det brottet och jämför med andra länder osv osv.. jag har då redan länkat vad du döms för vid den typen av brott samt lagen så du enkelt kan kolla upp med bifogad länk, ändå så förnekar du direkt länk till en lagbok.

    Det blir snabbt löjligt när någon är 100% faktaimmun för att det inte passar.
  • Liberté
    Anonym (Bekymrad mamma) skrev 2020-03-13 13:07:31 följande:

    Oj igen. Jag ska ge mig. Sluta babbla. Jag får inte kalla det här umgängessabotaget för psykisk misshandel för dig, det är ett helt felaktigt ord. Du har gett mig svaret genom att länka till ett lagrum om misshandel? Jag skulle på något sätt ha förnekat att du har länkat och att det finns en lag mot misshandel? Tråden handlar int eom något så självklart. 

    Du menar att jag är löjlig och faktaimmun? Du projicerar igen din spegelbild och blir kränkt över att du inte klarar att arguementera djupare eller att förstå det mänskligt olyckliga i det ämne inom familjeliv som jag berättar om. Svårt att tro att du är en glad och älskad fru och mamma som skriver så konstigt. Men det äör alltså jag som kanske är ett troll, enligt dig?


    Nej du kan inte kalla vissa typer av brott för andra typer av brott då de har HELT olika förutsättningar och straffsatser.
    Att ett brott faller inom en tydlig kategori gör att den ska vara där och ingen annanstans, har den ett namn så är det det lagbrottet som begås.

    Du kan inte ändra detta för att det ska passa ditt narativ av vad som låter bra i dina öron.

    Det är EXTREMT grundläggande inom juridiken (som du faktiskt påstod att du hade koll på, vilket du helt saknar).

    Som sagt du är helt faktaimmun du vägrar acceptera några som helst källor och skriver bara det du själv uppfattar som rätt trots motsatser ligger helt öppen framför dig.

  • Liberté
    Rudbeckius skrev 2020-03-13 13:22:17 följande:
    Vad jag förstår är du 35 år enligt din presentation? Oklart med kön och familjeförhållanden. Du skriver rätt aktivt och kategoriskt om flyktingar, abortfrågor osv. Här i tråden kritiserar du starkt en mamma för att hon försöker stoppa umgängesabotage där pappan lever med barnen i parental alienation.

    Det är rätt tydligt vad du förespråkar och vem du är. Du skriver att du är en älskad mamma med barn, make och familj? Att du har jättebra relation med din exman?

    Det är bara att lyckönska.
    Skönt att du skriver precis som TS, samma formuleringar och uppbyggnader av meningar samt undviker svara på frågor eller ta till dig information som ges med källor.

    Samma person gissar jag på.
Svar på tråden Min man vägrar samverka efter skilsmässan.