Anonym (Bekymrad mamma)

Mon 9 Mar 2020 11:36

171 svar

Min man vägrar samverka efter skilsmässan.

Vi skilde oss för fyra år sedan. Långt äktenskap.

Tre tonårsbarn. Maken ville avsluta, kärleken var slut. Han var färdig med vårt stora hus (som jag skött faktiskt). Han hade jobbat mycket över sista åren, mycket laptop dygnet runt, inga vänner. Ingen otrohet. Inga försök till att gå i terapi osv. Vi sålde och delade lika (han hade rätt till hälften trots att det mesta var mina arv efter äldre släktingar). Gemensam vårdnad och barnen varannan vecka.

Jag var mycket ledsen. Grät. Skaffade eget hus och blev plötsligt lite gladare. Dejtade lite för snabbt men blev uppskattad och glad. Blev kär och ihop med ny man med bonusbarn efter ungefär ett år. Vi har flyttat ihop i nytt hus.

Exmaken började bli arg. Blockerar all kontakt. Träffat honom aug 2016, juni 2019 och nu igår ett telefonsamtal. En timmes likadan utskällning varje gån om att jag är psykopat och borde betala mer, jag får inte skriva på FB nåt som han inte gillar (lite oklart där, efterom han blockar det mesta).

Exmaken pratade illa om mig direkt inför barnen och släkten, vägrade samverka med mig om ekonomi och barnens aktiviteter. Barnen kom i kläm, höll sig frivilligt hos pappa och blockerade mig som han gjort och jag har inte sett dem på ungefär fyra år nu. Jag får kanske 10 minuters samtal per år i telefon med några av dem, men får inte träffa dem på jul eller semester. Det gör mig så ledsen och deprimerad, det påverkar hälsan. Jag längtar jättemycket. Även min släkt är helt utfrusen, mormor får ett julkort som mest. Alla blir arga på mig för att det är så här. Mormor tröstar mig men börjar bli gammal.

Jag har försökt få Socialen att ingripa men de säger att barnen har sin egen vilja och int ekan påverkas av sin pappa. Vill de frysa ut sin mamma är de i sin fulla rätt. Familjerätten är frivillig och jag får inte maken att gå dit.

Jag är förtvivlad. Jag skriver vädjande brev till exmaken en gång i veckan, men de läser han nog aldrig. Min äldsta myndiga flicka kommer till mig men är rejält påverkad av sin pappa. Jag är egentligen värdelös ju och hon har så dåligt självförtroende. Det gör ont. Man vill bara krama och hjälpa henne glömma dessa hemska fyra år.

Vad ska jag göra? Polsien gör ingenting. Det är ju hat, umgängesabotage, förtal och psykisk misshandel av barnen. Det är som om en sekt hade kidnappat mina barn..

Anonym (Elsie)

Mon 9 Mar 2020 22:29

#81

Anonym (skäms!) skrev 2020-03-09 22:15:21 följande:

Till alla er som attackerar ts och skriver en massa om att hon nog satt sig i situationen själv genom att vara en usel (eller inte tillräckligt bra) förälder, eller inte ha kämpat tillräckligt hårt, osv.. Att ni inte skäms! Ni sparkar på den som ligger. På den som lever med en så oerhörd sorg att det är ett under att hon ens står upp!
Tänk er själva om ni varit i samma situation: Att ni skilt er och att er ex-partner efter skilsmässan försökt (och lyckats) med att psykiskt påverka/misshandla barnen till att ta avstånd från er.
Ja, det var visserligen en pappa som varit i samma situation som kommenterade, och berättade hur han gjort "allting rätt" och också fått tillbaka sina barn på det sättet. Men inte alla har den orken/förmågan/insikten/möjligheten. Och inte heller är det säkert att det gett samma resultat. Även om alla sådana här fall har likheter, är de också unika.

Men visst. Ts har säkert sina brister, både som mamma och människa. Det har vi alla. Men barn brukar aldrig på eget initiativ ta avstånd från sina föräldrar bara för att de är mänskliga. Faktiskt brukar barn vara helt otroligt lojala även mot föräldrar som är riktigt usla.
Däremot är det inte så ovanligt som man vill tro att den ena föräldern efter en skilsmässa gör allt den kan för att vända barnen (genom att hjärntvätta/psykiskt misshandla/spela på deras dåliga samvete) mot den andra föräldern. Utan att den andra föräldern gjort något särskilt fel.

Nej, jag känner inte ts. Jag vet förstås inte säkert hur det ligger till. Hon KAN ju vara en galen psykopat vars barn helt frivilligt valt att avstå all kontakt med henne efter skilsmässan. Men poängen är att det vet inte ni heller! Och är man normal-empatisk kan man i alla fall föreställa hur det skulle vara att leva med den smärtan. Åtminstone till en viss del, innan man slutar försöka förstå för att blotta tanken på att tvingas uppleva samma sak gör så ont.

Och när vi ändå är inne på det här med att/om ts är en galen psykopat, så talar ju även det faktum att den äldsta dottern nu valt att bo varannan vecka med henne, emot den teorin. Snarare är det ett bevis på motsatsen, Det tyder alltså på att ts är en helt vanlig mamma, men att den äldsta dottern är den enda som i kraft av sin ålder vågat och klarat av att åtminstone delvis frigöra sig från sin pappas skadliga inflytande och välja att delvis bo med sin mamma.

Till dig ts vill jag bara ge en stor kram. Jag känner med dig från djupet av mitt hjärta, och jag hoppas innerligt att du snart ska återfå kontakten med dina barn igen. Det du tvingas genomleva är inte mänskligt.

Du har såklart rätt.

Anonym (Bekymrad mamma) skrev 2020-03-09 22:19:16 följande:

Varmt tack. Det behövde jag. Var mer på jakt efter strategier framåt. Jag vet vilka sorts inlägg som förekommer på FL.

Jag ber om ursäkt ts att jag varit hård mot dig. Jag har läst mina egna inlägg och de är orättvisa. Jag antar att jag bara har svårt att förstå hur något sådant kan hända och att jag kände att det måste finnas en starkare förklaring. Kanske handlar det om min egen situation där pappan faktiskt är en dålig pappa och barnen knappt har kontakt... inte för att det ursäktar något.

Jag lämnar tråden nu och hoppas att det löser sig för dig.

Anonymm20

Mon 9 Mar 2020 22:33

#82

Anonym (Bekymrad mamma) skrev 2020-03-09 21:42:33 följande:

Nej, det går ite

Nej, att skicka e-brev varje vecka till pappan med vädjan om samverkan och att få träffa småsyskonen är inte att ge upp. Att skicka vykort till barnens skola varja månad är inte att ge upp. Att ta hand om bekymrat tom och ledsen stora flickan varannan vecka här ehmma och coache henne att bete sig starkt och positivit med pappa och småsyskon varannan vecka är inte att ge. Att tänka på barnen varje dag och hoppas att de kan ta sig ur den psykiska misshandeln, det är inte att ge upp. Att kämpa för att Socialen, polisen och domstolarna läser på om vad psykisk misshandel är - det är inte att ge upp.

Att du ens kriver att jag ska erkänna något sådant, att jag inte vill ha mina barn? Ett botten-napp i männiksokännedom. Om jag gett upp had ejag väl knappast startate en tråd här. Den som ger ipp gör det inte.

Det är verkligen ingen offerkofta att lida så mycket. Att bli fråntagen sina barn är inte någon kokettering, det är djup sorg och förtvivlan och det finns egentligen inte tid att sörja. Barnen lever ju nära men ändå oåtkomliga. Som om vi var levande döda för varandra. Jag väljer absolut att aldrig glömma och aldrig bli bekväm, för det går inte.

Provocerar du med ina barnbokstankar? Knappast, det är helt befängt och inte konstruktivt. Bara rejält taskigt, men så är ju FL. Min stora flicka säger att hon är glad att jag kämpade, de visste att jag försökte nå in i deras onödiga avskildhet. De vet nog allt hennes småsyskon med... det är mitt hopp.

Tack för empati och jättebra konstruktiva råd. De ska jag värdesätta.. hoppas att du sprider din kunskap till fler och att vi kan återgälda sympati när du behöver.

Att skicka e-mail varje vecka till någon som hae sagt upp kontakten och till och med blockerar är stalking och att tränga sig på.

Anonym (Bekymrad mamma) Trådstartaren

Mon 9 Mar 2020 22:46

#83

Det är det inte alls enligt juristerna och socialen. Han har samverkansansvar i gemnsam vårdnad med tre barn som ska få omsorg. Lagen pekar på vuxnans samverkansansvar.

Hur vet du att den sortens förska att vara förälder är stalking? Så det är OK att vägra samverka och passivt blockera? Utvekcla gärna ditt resoenamg som verkligen hjälper till att lösa detta problem framöver? Är din avsikt att såra?

Anonymm20 skrev 2020-03-09 22:33:41 följande:

Att skicka e-mail varje vecka till någon som hae sagt upp kontakten och till och med blockerar är stalking och att tränga sig på.

Anonymm20

Mon 9 Mar 2020 23:00

#84

Anonym (Bekymrad mamma) skrev 2020-03-09 22:46:55 följande:

Det är det inte alls enligt juristerna och socialen. Han har samverkansansvar i gemnsam vårdnad med tre barn som ska få omsorg. Lagen pekar på vuxnans samverkansansvar.

Hur vet du att den sortens förska att vara förälder är stalking? Så det är OK att vägra samverka och passivt blockera? Utvekcla gärna ditt resoenamg som verkligen hjälper till att lösa detta problem framöver? Är din avsikt att såra?

Att ta kontakt om och om igen med någon som tydligt visar att de inte vill ha kontakt och tom går så långt till att blockera dig är att se som stalking. Det vet en advokat och det borde socialen också veta. Det är inte att visa omsorg. Du struntade i dina barn när din exmake valde att inte fullföra sin el av eran överenskommelse. Det är svek.

Det din exmake gjorde är inte ok, men det du gör och ae gjort är inte heller ok och har lätt till att dina barn inte vill ha något med dig att göra. Låt dem vara ett tag och försök få till ett samarbetsmöte om några månader när allt förhoppningsvis har roat ner sig.

Hurvida man träffar en ny kort tid efter en skilsmässa får var och en bestämma själv. Men då får man också står för de konsekvenser som kan uppstå när barn är inblandade.

Anonym (skäms!)

Mon 9 Mar 2020 23:24

#85

Anonymm20 skrev 2020-03-09 23:00:01 följande:

Att ta kontakt om och om igen med någon som tydligt visar att de inte vill ha kontakt och tom går så långt till att blockera dig är att se som stalking. Det vet en advokat och det borde socialen också veta. Det är inte att visa omsorg. Du struntade i dina barn när din exmake valde att inte fullföra sin el av eran överenskommelse. Det är svek.

Det din exmake gjorde är inte ok, men det du gör och ae gjort är inte heller ok och har lätt till att dina barn inte vill ha något med dig att göra. Låt dem vara ett tag och försök få till ett samarbetsmöte om några månader när allt förhoppningsvis har roat ner sig.

Hurvida man träffar en ny kort tid efter en skilsmässa får var och en bestämma själv. Men då får man också står för de konsekvenser som kan uppstå när barn är inblandade.

Du borde läsa mitt tidigare inlägg och reflektera lite. Du är oempatisk och dömande utan att ha en aning om någonting. Det säger mer om dig än om ts.

(Och för övrigt brukar inte att träffa en ny ett år efter en skilsmässa klassas som "kort tid". Jag känner massor av folk som träffat nya partners både innan och efter den tidsrymden - och alla deras barn har överlevt detta! Kan man tänka sig!)

Men nu ska jag sluta skriva i denna tråd. Bara så svårt att förstå hur vissa är funtade, som inte drar sig från att sparka på den som ligger. Utan att, som sagt, ha en aning.

Och återigen: Hoppas verkligen det löser sig för dig, ts.

Anonym (Bekymrad mamma) Trådstartaren

Tue 10 Mar 2020 00:46

#86

Anonymm20 skrev 2020-03-09 23:00:01 följande:

Att ta kontakt om och om igen med någon som tydligt visar att de inte vill ha kontakt och tom går så långt till att blockera dig är att se som stalking. Det vet en advokat och det borde socialen också veta. Det är inte att visa omsorg. Du struntade i dina barn när din exmake valde att inte fullföra sin el av eran överenskommelse. Det är svek.

Det din exmake gjorde är inte ok, men det du gör och ae gjort är inte heller ok och har lätt till att dina barn inte vill ha något med dig att göra. Låt dem vara ett tag och försök få till ett samarbetsmöte om några månader när allt förhoppningsvis har roat ner sig.

Hurvida man träffar en ny kort tid efter en skilsmässa får var och en bestämma själv. Men då får man också står för de konsekvenser som kan uppstå när barn är inblandade.

Jag svek absolut inte. Jag försökte få till terapi före skilsmässan. Jag gjorde allt man skulle och jag har ryggen rak.

Du har förstås rätt att man inte ska stalka någon någonsin men du måste förstå skillnaden - vi har tre mineråriga barn som vi har båda lagligt försörjanings och vårdnadsansvar för. Det är ingen okänt. Han har ansvar lagligen att samverka och det brukar man göra varje veka då boendebuden för barnen sker. Det vet Socialen och jursiterna. Så du hitter alltså på din egen lilla definition du på begreppet talking?

Jag har verkligen inte struntat i mina barn eller svikit dem. Har du ens läst tråden? Ditt inlägg handlar sannolikt om dina egna bekymmer. Jag beklagar att du utsatts för svek och att bli struntat i.

Jag har gjort vad jag kunnat och din befängda anklagelse blir absurd - vad hade du kunnat göra istället? Det är ju sådant du skulle kunna tillföra en dialog.

Mina barn har ju med visst med mig att göra, trots den onödiga avskildheten. Min stora flicka jobbar som en godhetens agent och försöker hjälpa sina småsyskon. Hon tankar kärlek hos mig, sin mamma.

Det vanligaste rådet man får från de som inte förstår är att man ska låte det vara ett tag. Jag tappade två år genom att lyssna på sådant amatör-snack. Han lugnade sig ingenting, tvärtom använde pappan tiden till att hjärntvätta barnen mera.

Du har helt logiskt fel. Efter en skilsmässa får varje frisk och myndig vuxen träffa nya kärlekspartner på sin barnlediga tid. Det gör levande människor som kan uppleva kärlek. De som har skilt sig har inget med det att göra. Han lämnade mig och nu lever han förbittrad och verkar ångra sig men kan inte ens uttrycka sig och uppföra sig som det han ska - en samverkande förälder.

Miss Skywalker

Tue 10 Mar 2020 00:55

#87

Jag förstår inte. En tonåring får bestämma själv men nu var de ju inte det. De yngsta var bara 11 och 9. Varför lät du honom sabotera vvumgänget?

Anonymm20

Tue 10 Mar 2020 01:35

#88

Anonym (Bekymrad mamma) skrev 2020-03-10 00:46:12 följande:

Jag svek absolut inte. Jag försökte få till terapi före skilsmässan. Jag gjorde allt man skulle och jag har ryggen rak.

Du har förstås rätt att man inte ska stalka någon någonsin men du måste förstå skillnaden - vi har tre mineråriga barn som vi har båda lagligt försörjanings och vårdnadsansvar för. Det är ingen okänt. Han har ansvar lagligen att samverka och det brukar man göra varje veka då boendebuden för barnen sker. Det vet Socialen och jursiterna. Så du hitter alltså på din egen lilla definition du på begreppet talking?

Jag har verkligen inte struntat i mina barn eller svikit dem. Har du ens läst tråden? Ditt inlägg handlar sannolikt om dina egna bekymmer. Jag beklagar att du utsatts för svek och att bli struntat i.

Jag har gjort vad jag kunnat och din befängda anklagelse blir absurd - vad hade du kunnat göra istället? Det är ju sådant du skulle kunna tillföra en dialog.

Mina barn har ju med visst med mig att göra, trots den onödiga avskildheten. Min stora flicka jobbar som en godhetens agent och försöker hjälpa sina småsyskon. Hon tankar kärlek hos mig, sin mamma.

Det vanligaste rådet man får från de som inte förstår är att man ska låte det vara ett tag. Jag tappade två år genom att lyssna på sådant amatör-snack. Han lugnade sig ingenting, tvärtom använde pappan tiden till att hjärntvätta barnen mera.

Du har helt logiskt fel. Efter en skilsmässa får varje frisk och myndig vuxen träffa nya kärlekspartner på sin barnlediga tid. Det gör levande människor som kan uppleva kärlek. De som har skilt sig har inget med det att göra. Han lämnade mig och nu lever han förbittrad och verkar ångra sig men kan inte ens uttrycka sig och uppföra sig som det han ska - en samverkande förälder.

Utifrån barnets syn så svek du. Du "lät" saboterar umgänge. Hade du gjort allt så hade du aldrig startat råden.

Dina barn vill idag inte ha med dig att göra. Hade dd velat det så hade ni haft en bra kontakt idag.

Jag vet inte om du läste vad jag skrev men varje människa bestämmer själv när man vill träffa en ny efter en skillsmässa. Men man får då också genom sitt val stå flr konsekvenserna. Många barn känner sig utstötta när en föräldern skaffar en ny kort tid efter en skilsmässa (och ja, ett år är kort tid för ett barn att vänja sig vid nya situationen). Självklart väljer du vad u vill göra under dina barnfria veckor men du får också stå för konsekvenserna som kan bli. Mamma/förälder är man även under den veckan ens barn bor med andra föräldern.

Var har jag skrivit att din exmake har med ditt mya kärleksliv att göra? Dina barn har däremot med det att göra eftersom du för förälder på heltid.

Jag tror knappast din exmake har ångrar sig, men han har vakt att fokusera på sina barn istället för att skaffa en ny fru/sambo/flickvän.

Anonym (Bekymrad mamma) Trådstartaren

Tue 10 Mar 2020 05:28

#89

Anonymm20 skrev 2020-03-10 01:35:37 följande:

Utifrån barnets syn så svek du. Du "lät" saboterar umgänge. Hade du gjort allt så hade du aldrig startat råden.

Dina barn vill idag inte ha med dig att göra. Hade dd velat det så hade ni haft en bra kontakt idag.

Jag vet inte om du läste vad jag skrev men varje människa bestämmer själv när man vill träffa en ny efter en skillsmässa. Men man får då också genom sitt val stå flr konsekvenserna. Många barn känner sig utstötta när en föräldern skaffar en ny kort tid efter en skilsmässa (och ja, ett år är kort tid för ett barn att vänja sig vid nya situationen). Självklart väljer du vad u vill göra under dina barnfria veckor men du får också stå för konsekvenserna som kan bli. Mamma/förälder är man även under den veckan ens barn bor med andra föräldern.

Var har jag skrivit att din exmake har med ditt mya kärleksliv att göra? Dina barn har däremot med det att göra eftersom du för förälder på heltid.

Jag tror knappast din exmake har ångrar sig, men han har vakt att fokusera på sina barn istället för att skaffa en ny fru/sambo/flickvän.

Du behöver läsa tråden bättre och tro på det som står. Och det blir mycket klyschigt av dig att säga att man är förälder på heltid när man är skild och lever varannan vecka utan barn i hemmet. Det är också klyschigt att säga att barn ska styra om deras frånskilda förälder ska vänta många många år med att hitta ny kärlek. Naturligtvis är det en förändring, men en sådan som en tonåring ska klara av med varsam vuxen coachning.

Det är jätteklyshigt att säga att man får stå för konsekvenserna.. det gör jag ju varje minut men jag har ansvar för att vara en bra människa och förälder i mig själv. Du resonerar som man gjorde med våldtäktsoffer för hundra år sedan - gick de på dans och hade kjol fick de ta konsekvenserna - nej, de får ändå inte kränkas med våldtäkt. Förstår du logiken i frågan?

Jag har aldrig låtit umgängessabotaget ske. Det är inte jag som umgängessaboterar. Det är återigen att du inte förstår gränser mellan människor. Det är inte jag som låter vädret ske. Jag kan vänta med att gå ut, jag kan ha paraply, jag kan klaga men jag kan inte styra vädret att göra uppehåll.

Min exmake gör detta hemska sannolikt av svartsjuka han inte kan formulera och uttrycka. Han måste acceptera min nya kärlek. Jag måste inte acceptera hans eskalerande olagliga umgängessabotage men ingen domstol i Sverige hjälper.

Anonym (Bekymrad mamma) Trådstartaren

Tue 10 Mar 2020 05:34

#90

Miss Skywalker skrev 2020-03-10 00:55:52 följande:

Jag förstår inte. En tonåring får bestämma själv men nu var de ju inte det. De yngsta var bara 11 och 9. Varför lät du honom sabotera vvumgänget?

Detta skedde gradvis och med olika barn. Problemet med att barn betraktas som de kan välja självständigt gäller tidigare än tonåren.

Jag lät honom alls inte sabotera umgänget, han valde att sabotera det på olika sätt (mest med lugnande lögner och blockeringar) och eskalerande med tiden. Jag gjorde vad jag kunde men var aldrig i domstol. När jag pratade domstol förra året först var jurister tveksamma - jag kunde vinna ensam vårdnad men barnen är för stora. Myndigheter förstår inte den här sortens brott.

Min man vägrar samverka efter skilsmässan.

INNEHÅLL