Min man vägrar samverka efter skilsmässan.

Stora flickan bor hos mig varannan vecka sedan i höstas. Hon tog med julklappar i en påse.

Jag står inte ut att vänta på barnen. Jag går sänder av att inte få krama dom och prata med dom. I mitt nätverk är det vanligast att de alrig kommer ut ur sekten när de är vuxna heller, jag är som död för dem. De låtsas att jag är död. Det är hemskt. Detta är barnmisshandel.

När man prata med stora flicka förstår man att det är psykisk barnmissahndel. De får inte låtsas om sin mamma när de är hos pappa. Aldrig prata om henne. Aldrig säga att de längtar eller sörja henne fast hon lever. De ska vara glada och inte låtsas om att mamma eller halva deras släkt finns. Det är hemskt.

Det är verkligen psykisk misshandel av stora barn.

Men ingen fälls för psykisk missahndel i Sverige. fast det är förbjudet enligt lag. Polisen kan inte utreda sånt. Inte Socialen heller.

Man vill inte göra bort dom. Och det är inte barnen man ska lita i och dra. Det är ju vi vuxna som vänligt ska resonera och följa överenskommelser.

De mammaor och pappor jag känner som gjort så ahr fått alla emot sig, fast de agerar helt naturligt desperat. Skolan, Soc, Polisen och domstolarna menar att de beter sig galet och inte är bra förädrar. Det säger en del om myndighetenrs kraftlöshet.

Du har en bra poäng. När min minsta pojke drog efter ett kalas och pappa gömde honom i sin lägenhet så stod mormor, jag och hennes kompis och lockade utanför. Du hade pojken hört att bonusfamiljen tittade på nytt hus att flytta ihop i. Hade pappan varit bra hade han coachat pojken till att klara av ett sådant naturligt steg långt efter skilsmässan. Vi väntade mer än ett ett år till annan vi flyttade bl pga detta ledsamma.

Ja, men pappan lovade där att samverka och att följa överenskommelsen. Men det blev ju inte så. Man kan säöga att för varje halvår så skruvade pappan åt blockeringarna lite till..

Alla accepterade det. Särskilt soc.tanten. Jag höll mina löften. Vad ska de göra? De tror på det som sägs.

Det är det inte alls enligt juristerna och socialen. Han har samverkansansvar i gemnsam vårdnad med tre barn som ska få omsorg. Lagen pekar på vuxnans samverkansansvar.

Hur vet du att den sortens förska att vara förälder är stalking? Så det är OK att vägra samverka och passivt blockera? Utvekcla gärna ditt resoenamg som verkligen hjälper till att lösa detta problem framöver? Är din avsikt att såra?

Jag svek absolut inte. Jag försökte få till terapi före skilsmässan. Jag gjorde allt man skulle och jag har ryggen rak. 

Du har förstås rätt att man inte ska stalka någon någonsin men du måste förstå skillnaden - vi har tre mineråriga barn som vi har båda lagligt försörjanings och vårdnadsansvar för. Det är ingen okänt. Han har ansvar lagligen att samverka och det brukar man göra varje veka då boendebuden för barnen sker. Det vet Socialen och jursiterna. Så du hitter alltså på din egen lilla definition du på begreppet talking?

Jag har verkligen inte struntat i mina barn eller svikit dem. Har du ens läst tråden? Ditt inlägg handlar sannolikt om dina egna bekymmer. Jag beklagar att du utsatts för svek och att bli struntat i.

Jag har gjort vad jag kunnat och din befängda anklagelse blir absurd - vad hade du kunnat göra istället? Det är ju sådant du skulle kunna tillföra en dialog.

Mina barn har ju med visst med mig att göra, trots den onödiga avskildheten. Min stora flicka jobbar som en godhetens agent och försöker hjälpa sina småsyskon. Hon tankar kärlek hos mig, sin mamma. 

Det vanligaste rådet man får från de som inte förstår är att man ska låte det vara ett tag. Jag tappade två år genom att lyssna på sådant amatör-snack. Han lugnade sig ingenting, tvärtom använde pappan tiden till att hjärntvätta barnen mera. 

Du har helt logiskt fel. Efter en skilsmässa får varje frisk och myndig vuxen träffa nya kärlekspartner på sin barnlediga tid. Det gör levande människor som kan uppleva kärlek. De som har skilt sig har inget med det att göra. Han lämnade mig och nu lever han förbittrad och verkar ångra sig men kan inte ens uttrycka sig och uppföra sig som det han ska - en samverkande förälder.

Du behöver läsa tråden bättre och tro på det som står. Och det blir mycket klyschigt av dig att säga att man är förälder på heltid när man är skild och lever varannan vecka utan barn i hemmet. Det är också klyschigt att säga att barn ska styra om deras frånskilda förälder ska vänta många många år med att hitta ny kärlek. Naturligtvis är det en förändring, men en sådan som en tonåring ska klara av med varsam vuxen coachning.

Det är jätteklyshigt att säga att man får stå för konsekvenserna.. det gör jag ju varje minut men jag har ansvar för att vara en bra människa och förälder i mig själv. Du resonerar som man gjorde med våldtäktsoffer för hundra år sedan - gick de på dans och hade kjol fick de ta konsekvenserna - nej, de får ändå inte kränkas med våldtäkt. Förstår du logiken i frågan?

Jag har aldrig låtit umgängessabotaget ske. Det är inte jag som umgängessaboterar. Det är återigen att du inte förstår gränser mellan människor. Det är inte jag som låter vädret ske. Jag kan vänta med att gå ut, jag kan ha paraply, jag kan klaga men jag kan inte styra vädret att göra uppehåll.

Min exmake gör detta hemska sannolikt av svartsjuka han inte kan formulera och uttrycka. Han måste acceptera min nya kärlek. Jag måste inte acceptera hans eskalerande olagliga umgängessabotage men ingen domstol i Sverige hjälper.