Anonym (Bekymrad mamma) skrev 2020-03-09 16:52:44 följande:
Jag ägnade mig helt åt barnen när de var hos mig i början varannan vecka.
Vi hade det väldigt bra på våra veckor, även om de var sorgsna och stela när de kom på måndagarna.
Nja, allt dejtande var alltid på de veckor då jag inte hade barn. Så det var fel av mig, menar du? För att jag dejtade, hittade ny kärlek efter ett år och flyttade ihop många år efteråt så ska det vara OK att mobba ut den andre föräldern eller frysa ut sin mamma 99,5 procent. Det tycker jag verkar väldigt hårt.
Jag tror nog mycket väl att jag kan coacha barnen igenom detta om jag får träffa dem. Just det är nog anlednngen till att jag inte längtre får det.
Det ligger inget mera bakom. Min nya man har inget med detta att göra, han har knappt träffat barnen förutom min stora flicka som han är en vänlig bonuspappa för.
Vad är det som du menar inte har skrivits här? Vad skulle det vara? Du antyder, och behöver vara klarare. Du misstänker att jag gjort vadå?
Jag skrev fel om att det varit exakt fyra år helt utan barn, jag kan göra en tabell om det behövs över de tre barnens umgänge, men jag hinner inte det nu. Är det väldigt viktigt, så kan jag göra det?
Återigen, var har jag skrivit att det är fel att dejta? Det är helt ok, så länge man har det stabild med sina barn. Men du hade det ju inte stabilt med barnen. När det började gå utför med relationen till barnen, så kanske en ny man inte skulle ha varit prio 1?
Och säg nu inte att han inte var prio 1 för du bor med honom, men du bor inte längre med dina barn. Någonstans slutade ju dina barn att komma till dig, och någonstans har de känt sig svikna. Någonstans började du betala underhåll istället för att ha barnen varannan vecka. Oavsett om pappan snackade skit om dig varenda vecka de bodde hos honom, så hade du lika mycket tid att påverka dem åt andra hållet och visa att hans skitsnack inte stämmer genom handling, inte bara med ord.
I din ts pratar du om att barnen kom i kläm, hur, när och var kom de i kläm?
Ärligt talat så förstår jag inte. Jag är i en lite tvärtomsituation än dig, där jag har barnen på heltid och pappan aldrig, jag pratar visserligen inte skit om pappan men han är långt ifrån en bra pappa, men barnen älskar honom ändå. Oavsett vad pappan säger så borde inte barnen ha problem med dig - varför har de det?
Om du lyckas lista ut det, så kommer du säkert kunna nå dem igen. Men inte så länge offerkoftan är på och du inte kan se dina egna brister.
och missförstå mig inte igen nu - alla har brister! Men de flesta förlorar inte kontakten med sina barn så som du har gjort, om det inte är något som har hänt! Det räcker inte bara med prat, barn ser igenom sånt, de är inte dumma.