• Anonym (Inga)

    Styvmamma-upproret

    Är det inte dags för oss styvmammor/bonusmammor att sätta stopp nu? Många av oss kämpar med pappor som lever varannan vecka med sin första kull med barn och som styrs av dåligt samvete i sitt föräldraskap. Som curlar och curlar och låter bonusbarnen göra vad dom vill. Addera ett ex som beter sig likadant mot barnen ovanpå det så är soppan komplett. Har man gemensamma barn i en sådan här konstellation så får man snabbt vänja sig vid att de gemensamma barnen alltid kommer sist. Håller ni med?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2020-03-17 10:42
    Detta inlägg riktar sig alltså till andra styvföräldrar som upplever problem i sina styvfamiljer och vill ventilera dessa problem. Om andra vill kommentera, vänligen respektera vår rätt att diskutera våra problem och bidra med något konstruktivt till tråden, inte det gamla utslitna kommentarerna: Du är en styvhäxa/du visste vad du gav dig in på när du valde en partner med barn/skilj dig då.

  • Svar på tråden Styvmamma-upproret
  • Ess
    smulpaj01 skrev 2020-03-10 18:27:27 följande:
    Men va? Förmodligen menar personen att den nya inte känner varken mannen eller barnen och därav är det för tidigt att skaffa gemensamt barn.

    Men många kvinnor är sjukligt svartsjuka på mannens ex och vill ha ett eget "kärleksbarn" snabbast möjligt för att hävda sig mot exet.

    Antar att många i denna tråd tillhör den kategorin.
    Ha Ha, varför nöja sig med ett, varför inte flera och slå ut dem med hästlängder?

    Jag fattar faktiskt inte varför du hänger upp dig så mycket på exet, är det för att du själv har en unge som pappan inte ville ha och skiter i?
    Därför måste du hävda dig själv i hur bra alla ex är.
  • smulpaj01
    Tappadstekspade skrev 2020-03-10 19:11:54 följande:

    Vad begriper du inte? Personen talade om ett recept för att inte hamna i en sådan situation. Att man inte ska fundera på att skaffa barn med en man så länge man inte sett honom curla barnen. Men det är klart, alla kan inte lägga känslor åt sidan och föra ett intellektuellt samtal.


    Jösses, det där var tydligen för invecklat för din intelligens, så vi släpper det!
  • Tappadstekspade

    När jag och min man fick vår gemensamma utgick jag ifrån att han skulle sluta curla sitt första barn. Och det gjorde han. För jag förklarade för honom att i samma ögonblick som han särbehandlar vårt gemensamma barn negativt skulle han ha två barn som bor vv. Förklarade även att vårt gemensamma barn knappast ska behöva betala för att han gjorde misstaget att skaffa barn med exet, dvs någon som han uppenbarligen inte kunde leva ett familjeliv med.

    Förklarade att han valt att ingå en relation med en vuxen kvinna och jag kräver den respekt en vuxen människa förtjänar. Han gjorde valet att ingå en relation med mig, det betyder att han valde bort att ge sitt tidigare barn odelad uppmärksamhet.

    Jag är helt orädd, jag är beredd att bryta upp och det vet han om. Så mitt barn lever i en kärnfamilj och när styvbarnet är här och hälsar på får hon vara med och ge synpunkter och önska saker, men det är vi vuxna som i slutändan bestämmer vad som ska göras.

    Jag, vårt gemensamma barn och särkullbarnet får lika mycket uppmärksamhet. Vet inte om särkullbarnet innerst inne är lycklig över situationen. Men det är så här det måste vara. För att särkullbarnets pappa valde att skaffa fru och barn. Då tog eran att föräras hela pappas uppmärksamhet slut.

  • Ess
    Tappadstekspade skrev 2020-03-10 19:27:13 följande:

    När jag och min man fick vår gemensamma utgick jag ifrån att han skulle sluta curla sitt första barn. Och det gjorde han. För jag förklarade för honom att i samma ögonblick som han särbehandlar vårt gemensamma barn negativt skulle han ha två barn som bor vv. Förklarade även att vårt gemensamma barn knappast ska behöva betala för att han gjorde misstaget att skaffa barn med exet, dvs någon som han uppenbarligen inte kunde leva ett familjeliv med.

    Förklarade att han valt att ingå en relation med en vuxen kvinna och jag kräver den respekt en vuxen människa förtjänar. Han gjorde valet att ingå en relation med mig, det betyder att han valde bort att ge sitt tidigare barn odelad uppmärksamhet.

    Jag är helt orädd, jag är beredd att bryta upp och det vet han om. Så mitt barn lever i en kärnfamilj och när styvbarnet är här och hälsar på får hon vara med och ge synpunkter och önska saker, men det är vi vuxna som i slutändan bestämmer vad som ska göras.

    Jag, vårt gemensamma barn och särkullbarnet får lika mycket uppmärksamhet. Vet inte om särkullbarnet innerst inne är lycklig över situationen. Men det är så här det måste vara. För att särkullbarnets pappa valde att skaffa fru och barn. Då tog eran att föräras hela pappas uppmärksamhet slut.


    Skriver under på detta. Man ska inte stanna kvar och ta en massa skit, utan man ska ställa krav på hur livet ska se ut, sen får man naturligtvis jämkas också. Men det är/var vi vuxna som tog besluten.
  • Anonym (Emma)
    Anonym (Karin) skrev 2020-03-10 18:25:38 följande:

    Du låter mest som en bitter, vad ska vi tro, ett styvbarn en gång i tiden, eller är du en som skilt dig och nu hatar du allt vad "bonusmammor" heter? Ni brukar ha en tendens att dras till såna här trådar och kasta en massa skit. 


    Förstod att du skulle ta åt dig och inte kunna svara.

    Men jag hatar inte bonusmammor alls, är själv bonusmamma liksom många av mina vänner. Däremot har ingen av oss dessa problem. Så jag tror det är en försvinnande liten del som lider i sina nyfamiljer. Dessa har dock turen att vara vuxna och kunna välja att gå vidare i livet, något inte barnen eller barnens mammor har.
  • smulpaj01
    Tappadstekspade skrev 2020-03-10 19:27:13 följande:

    När jag och min man fick vår gemensamma utgick jag ifrån att han skulle sluta curla sitt första barn. Och det gjorde han. För jag förklarade för honom att i samma ögonblick som han särbehandlar vårt gemensamma barn negativt skulle han ha två barn som bor vv. Förklarade även att vårt gemensamma barn knappast ska behöva betala för att han gjorde misstaget att skaffa barn med exet, dvs någon som han uppenbarligen inte kunde leva ett familjeliv med.

    Förklarade att han valt att ingå en relation med en vuxen kvinna och jag kräver den respekt en vuxen människa förtjänar. Han gjorde valet att ingå en relation med mig, det betyder att han valde bort att ge sitt tidigare barn odelad uppmärksamhet.

    Jag är helt orädd, jag är beredd att bryta upp och det vet han om. Så mitt barn lever i en kärnfamilj och när styvbarnet är här och hälsar på får hon vara med och ge synpunkter och önska saker, men det är vi vuxna som i slutändan bestämmer vad som ska göras.

    Jag, vårt gemensamma barn och särkullbarnet får lika mycket uppmärksamhet. Vet inte om särkullbarnet innerst inne är lycklig över situationen. Men det är så här det måste vara. För att särkullbarnets pappa valde att skaffa fru och barn. Då tog eran att föräras hela pappas uppmärksamhet slut.


    Någon kärnfamilj kommer du ALDRIG att få uppleva om detta var ditt första barn. Däremot har din man haft en kärnfamilj med sin förra fru.

    Bra att du varit tydlig så han vet vad som gäller när han väljer att gå vidare.

    Antar att hans förstfödda barn är vuxen eftersom denne bara hälsar på ibland.
  • Tappadstekspade
    smulpaj01 skrev 2020-03-10 19:46:11 följande:

    Någon kärnfamilj kommer du ALDRIG att få uppleva om detta var ditt första barn. Däremot har din man haft en kärnfamilj med sin förra fru.

    Bra att du varit tydlig så han vet vad som gäller när han väljer att gå vidare.

    Antar att hans förstfödda barn är vuxen eftersom denne bara hälsar på ibland.


    Jag, min man och vårt gemensamma barn är en lycklig kärnfamilj. Att särkullbarnet finns förändrar inte det. Vi välkomnar henne in i gemenskapen. Jag förstår inte varför du inte gläds åt att vår fina familj är fungerande. Varför får en lycklig historia dig att gå bananer?
  • smulpaj01
    Tappadstekspade skrev 2020-03-10 19:55:58 följande:

    Jag, min man och vårt gemensamma barn är en lycklig kärnfamilj. Att särkullbarnet finns förändrar inte det. Vi välkomnar henne in i gemenskapen. Jag förstår inte varför du inte gläds åt att vår fina familj är fungerande. Varför får en lycklig historia dig att gå bananer?


    Skrev bara att det inte är en kärnfamilj. Hur gammal är ditt barns halvsyskon?
  • Tappadstekspade
    smulpaj01 skrev 2020-03-10 19:46:11 följande:

    Någon kärnfamilj kommer du ALDRIG att få uppleva om detta var ditt första barn. Däremot har din man haft en kärnfamilj med sin förra fru.

    Bra att du varit tydlig så han vet vad som gäller när han väljer att gå vidare.

    Antar att hans förstfödda barn är vuxen eftersom denne bara hälsar på ibland.


    Glömde berätta: min man var styvfar åt exets äldre barn. Så nej, med tillämpning av din klassificering har han aldrig haft någon kärnfamilj... Enligt mig hade han det då och nu. Och det är ju vi som har tolkningsföreträde för vad vi är.

    Nej, hans tidigare unge är inte vuxen. Hon är tio år och bor här varannan vecka.

    Upp med hakan, ditt liv kommer också ordna upp sig en dag.
  • Ess
    Anonym (Emma) skrev 2020-03-10 19:41:20 följande:
    Förstod att du skulle ta åt dig och inte kunna svara.

    Men jag hatar inte bonusmammor alls, är själv bonusmamma liksom många av mina vänner. Däremot har ingen av oss dessa problem. Så jag tror det är en försvinnande liten del som lider i sina nyfamiljer. Dessa har dock turen att vara vuxna och kunna välja att gå vidare i livet, något inte barnen eller barnens mammor har.
    Varför kan inte barnens mammor gå vidare i livet?
    Det är rätt tragiskt för dem om de bara står och stampar på samma ställe och grämer sig resten av livet. Jag hoppas för deras skull att de också går vidare med sitt liv.
Svar på tråden Styvmamma-upproret