Styvmamma-upproret

Exakt. Det är barnen som är offer i soppan, inte vuxna kvinnor.

Och på tal om kvinnohatet som det härjas om i tråden, detta står ?styvmödrarna? för själva eftersom dom inte gör något annat än att hata sina mäns exfruar och lasta dessa för hur deras män beter sig.

Och som sagt, många av de här stackars barnen lär ju vara flickor.

Sådär, du fortsätter med din charmerande attityd! Du har viktiga inlägg och avfärdar mina erfarenheter som floskler. Din attityd talar liksom för dig väldigt mycket nu.

Vad vill du att jag skall göra åt din värdelösa man som ju är den som orsakar att du och ditt barn inte får det ni behöver i er relation? Ditt barn har självklart samma rättigheter som dess äldre syskon, men ansvaret för den rättvisan är det din man som måste ta.

Du blir inte hjälpt av att okända människor här på FL sitter och ömkar dig och håller med om hur hemsk hans ex är eller hur jobbiga hans barn är. Det enda vi kan göra för att hjälpa dig att få en ändring på situationen är att säga åt dig att lägga ansvaret där det hör hemma istället för att skylla på alla andra än din man. Du är, till skillnad från hans barn vuxen och du har helt andra förutsättningar för att förändra din livssituation om du inte är nöjd. Vill karln inte ta sitt ansvar och behandla ert gemensamma barn juste är det DITT ansvar att stå upp för barnet. Det kan du inte lägga på vare sig hans barn, hans ex eller okända människor på nätet. Så, se till att vara den bästa förälder du kan för ditt barn och gör det som krävs, utan att offra andra barn för din bekvämlighets skull.

Titta, Sean. Där är din lierade tillbaka igen. Vad fint att ni kan hålla ihop. 

Visst är det lite jobbigare när någon är otrevlig mot dig än när du är otrevlig mot någon annan? 

Jag har för övrigt inte bett dig om hjälp. Du är inte lite högmodig som tycker att du ska "hjälpa" mig att se att jag ska vara den bästa föräldern jag kan. Behövde jag dig för att berätta det för mig? Påstå inte att du ser till barnens bästa, för som sagt, mitt barns bästa har du inte intresserat dig för. 

Ja, och jag hoppas att du ser att du har människor här som tycker att du gör rätt när du fortsätter att komma med tråkiga kommentarer istället för argument.

Sorgligt bara att du är så låst i din bitterhet att du hellre odlar den än att stå upp för ditt barn och kräva bättring av din man.

Så är det säkert för många som får barn igen men det var nog inte hans akilleshäl, eller såna tankar drogs igång för att han föll för grupptryck. I vårt fall så försökte vi länge med att få barn så den processen i sig var tuff men när vi äntligen fick till ett plus så fanns det inga tvivel att vårt barn var efterlängtat. Han kan inte skylla på kalla fötter eller dra en massa andra saker iallafall.

Det jag däremot underskattade var hur lättpåverkad han var för känslomässig utpressning och yttre påverkan, så behöver det inte vara för alla men han visade sig vara en riktig tönt.

Sen kan väl jag tycka att man är där igen och ska påpeka hur den barnlösa personen borde sätta sig in i förälderns situation. Jag kan tycka att den som har erfarenhet sen tidigare kanske borde ha lite mer förståelse och först o främst kunskap om vad som händer med nån som får sitt första barn.

Intressant att den som från början bara kom med tråkiga kommentarer ska uttrycka sig så. 

Sorgligt att du är så låst i din uppfattning om din egen förträfflighet.

Absolut, men den som har barn sen tidigare fick sina barn som barnlös med en annan barnlös förälder.

Inga barn sen tidigare som oroar sig om de kommer vara lika mycket värda när nya halvsyskonet kommer.

Jag tycker inte det är riktigt jämförbart utan att vilja förminska den smärta du fått gå igenom.

Sån problematik och svartsjuka kan uppstå i kärnfamiljer också, svartsjuka och lite oro ifall en bebis ska ta för mycket tid. Känslor och fula sådana får man ha kring och det är fullt normalt, problemet är inte styvmamman i det här utan föräldrarna som jag ser det. Förstorar man upp såna fullt normala saker och känslor (vilket väääääldigt många pappor och ex verkar vilja göra) och gör en stor grej av det så tror jag att deras barn märker av att där kom reaktionen, då är det lätt att fortsätta i samma spår.

Jag har vänner som är uppvuxna i hem där föräldrar missbrukat droger eller som har förlorat föräldrar i väldigt ung ålder, men där hittar man inte typerna som gärna dra på sig nån offerkofta. Offerkoftan åker däremot ofta på hos människor som har råd att se sig själva som just offer, kanske kan många bonusbarn placeras där för riktiga maskrosbarn har inget utrymme till att utmåla sig själva som just det.

Nu lät jag tjurig och hård men bjuder på den.