Styvmamma-upproret

Jag personligen är inte ute efter några sympatier men jag tror ändå att ämnet kring bonusmammor o förlossningsdepressioner är oerhört viktigt att tala om så därför behöver man göra sin röst hörd. För hur mycket vissa här i tråden vill svartmåla bonusmorsor som några onda häxor (givetvis finns den typen med) som vill barnen illa så ska man vara medveten om att er dotter, syster eller bästa vän nån gång kan sitta i den sitsen.

Jag hade iallafall en riktigt bra relation till min man och hans barn under de år som jag var barnlös och vi följde manualen rätt från punkt o pricka, introducerades inte för tidigt och det tog flera år innan vi flyttade ihop. Men sen hände det nåt när jag närmade mig förlossningsdatumet, alla runtomkring honom började balla ur helt. Han som hade sett fram emot nya bebisen lika mycket som mig blev som förbytt, ex började ringa o picka på hans dåliga samvete o hans barn gjorde uppror och krävde i princip att jag o den lilla inte skulle existera för honom. Nu var han en svag man och betedde sig precis som att han hade varit otrogen mot dem. Han föll för deras påtryckningar och vände mig ryggen helt, jag kunde lika ha gärna varit inneboende med en liten bebis hos en man o hans barn. Det var precis så det gick till och på det hamnade jag i en djup depression som jag än idag har sviter av.

Så nej, jag behöver inga sympatier men jag vill ändå att såna här saker ska lyftas fram i rampljuset så att andra inte gör samma misstag som mig. Jag önskar inte ens min värsta fiende det! Många män bekänner liksom färg först när det är försent.

Jag är stolt över att jag inte viker mig för fördomarna som finns och för att jag står upp för andra utsatta. Berätta nu hur stolt du är över att trycka ned någon som kämpar mot fördomar.

Har du hört talas om Cinderella stepmother syndrome? Googla och läs på. Du som tycker att du har en intelligens över medelmåttorna, du ska väl klara av att läsa det här www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/4075277 Finns enklare texter du kan läsa också om det där blev för svårt för dig. 

Men känns det bra för dig att liera dig med Smulpaj och J.M så får du väl göra det. Ni är väl mer kompatibla. 

Samtidigt undrar jag om det är svårt för den barnlösa föräldern (Ja det skulle kunna vara en barnlös man också) att förstå vilka tankar som en far eller mor brottas med när det kommer ett nytt barn med en ny förälder.

De flesta styvföräldrar som skriver i tråden verkar vara barnlösa sen innan.

I dina ögon är barnen svagast. Din lierade vän J.M pratar om barnens bästa. Det är mycket floskler du kommer med. Väldigt mycket om din egen förträfflighet. Vi andra vi diskuterar ju bara hur partners barn är ett nödvändigt ont.

Vi har precis diskuterat förstföderskor. Vi diskuterar vad det är som gör att så många förstföderskor med män som har barn sen tidigare verkar dela liknande historier. Var finns barnens perspektiv i att inte ens få en chans till en bra start i livet när deras mamma går in i väggen? 

Du påstår att du ser till barnens bästa men du gallrar ut vilka barns bästa du tänker välja att se. Mitt barns bästa har du inte valt att se. 

Ja, du står upp för din rätt att vara missnöjd med hur din man brister i ansvar och det har du all rätt till, men du lierar dig med personer som anser att partnerns barn sedan tidigare är ett nödvändigt ont som helst skulle stanna på heltid hos sin andra förälder.

Du ger dig själv rätten att i inlägg efter inlägg uttrycka dig kränkande mot andra, men tål inte när du inte blir struken medhårs.

I mina ögon är barnen dem som är svagast, inte vuxna män och kvinnor, och jag väljer att stå på de svagastes sida. DET är jag stolt över. Om det gör mig till en dålig person i dina ögon så rör det mig inte ryggen, det säger mig bara vilken typ av människa du i så fall är.

Ja, Smulpaj, J.M och jag tycks dela det perspektivet så i det är vi nog rätt kompatibla. Du hänger med Ess, som i varje tråd om bonus/styvfamiljer uttrycker sin avsky mot makens tidigare barn -som sagt, de perspektiven är i mina ögon inte sunda.

Att sedan Smulpaj och jag tycks ha en mer positiv syn på och mer positiva erfarenheter av att leva i bonusfamiljer (ja, tror att jag kan tala för både henne och mig när jag kallar det en bonus) säger mig att vår gemensamma ståndpunkt nog inte är så dålig ändå.

I dina ögon är barnen svagast. Din lierade vän J.M pratar om barnens bästa. Det är mycket floskler du kommer med. Väldigt mycket om din egen förträfflighet. Vi andra vi diskuterar ju bara hur partners barn är ett nödvändigt ont.

Vi har precis diskuterat förstföderskor. Vi diskuterar vad det är som gör att så många förstföderskor med män som har barn sen tidigare verkar dela liknande historier. Var finns barnens perspektiv i att inte ens få en chans till en bra start i livet när deras mamma går in i väggen? 

Du påstår att du ser till barnens bästa men du gallrar ut vilka barns bästa du tänker välja att se. Mitt barns bästa har du inte valt att se. 

Sådär, du fortsätter med din charmerande attityd! Du har viktiga inlägg och avfärdar mina erfarenheter som floskler. Din attityd talar liksom för dig väldigt mycket nu.

Vad vill du att jag skall göra åt din värdelösa man som ju är den som orsakar att du och ditt barn inte får det ni behöver i er relation? Ditt barn har självklart samma rättigheter som dess äldre syskon, men ansvaret för den rättvisan är det din man som måste ta.

Du blir inte hjälpt av att okända människor här på FL sitter och ömkar dig och håller med om hur hemsk hans ex är eller hur jobbiga hans barn är. Det enda vi kan göra för att hjälpa dig att få en ändring på situationen är att säga åt dig att lägga ansvaret där det hör hemma istället för att skylla på alla andra än din man. Du är, till skillnad från hans barn vuxen och du har helt andra förutsättningar för att förändra din livssituation om du inte är nöjd. Vill karln inte ta sitt ansvar och behandla ert gemensamma barn juste är det DITT ansvar att stå upp för barnet. Det kan du inte lägga på vare sig hans barn, hans ex eller okända människor på nätet. Så, se till att vara den bästa förälder du kan för ditt barn och gör det som krävs, utan att offra andra barn för din bekvämlighets skull.

Exakt. Det är barnen som är offer i soppan, inte vuxna kvinnor.

Och på tal om kvinnohatet som det härjas om i tråden, detta står ?styvmödrarna? för själva eftersom dom inte gör något annat än att hata sina mäns exfruar och lasta dessa för hur deras män beter sig.

Och som sagt, många av de här stackars barnen lär ju vara flickor.