Styvmamma-upproret

Jo, alla barn mår bra att sättas före sin pappas/mammas nya partner i alla lägen. Att inbilla dig annat är önsketänkande.

Jag tycker du skaffar en egen bostad till dig och barnet och så bor ni ihop med mannen  när han inte har sina barn

Men sätt stopp då, det är inget som andra bonusmammor behöver hjälpa dig med. Det är utmärkt att du reagerar när föräldrar curlar sina barn, det ser vi för mycket av. Att låta barn styra vuxnas kärleksförhållanden är nättopp det värsta som finns.

Men sätt stopp då, det är inget som andra bonusmammor behöver hjälpa dig med. Det är utmärkt att du reagerar när föräldrar curlar sina barn, det ser vi för mycket av. Att låta barn styra vuxnas kärleksförhållanden är nättopp det värsta som finns.

Jag förstår inte riktigt vad "styv/bonusmammor" i allmänhet skulle göra för att de män som uppenbarligen inte klarar av att rodda relationer skulle bättra sig.

De flesta pappor klarar det rätt bra, och de flesta styv/bonusmammor behöver inte göra uppror.

Att sätta ned foten i ER relation är ngt du behöver göra själv om det inte fungerar, absolut med stöttning av tex andra kvinnor i liknande situation men knappast ngt "vi styv/bonusmammor" gemensamt skulle göra uppror mot. Vad anser du rent praktiskt att "vi styv/bonusmammor" skulle göra?

Jag känner att oförmåga att uppfostra och ta ansvar för sina barn oxh sina relationer ofta "skylls" på att föräldrarna är separerade, och att bonusföräldern får "ta skiten" - jag är rätt säker på att det är personen i sig som är "dålig" på relationer, ansvar m, uppfostran och krav, oavsett separation eller inte. Troligen hade föräldern haft svårt att sätta gränser även om hen levde kvar i en kärnfamilj.

Men såg du inte allt detta innan du skaffade du barn med din man?

Det är så många trådar om mjäkiga män och hur man tycker så illa om bonusbarnen men märkte man verkligen ingenting av det när man blev ihop med mannen?

Han började väl inte curla sina barn efter flera år?

Det måste ju i så fall varit redan vid skilsmässan om han kände dåligt samvete.

Nej jag håller verkligen inte med att bonusbarnen alltid kommer i första hand.

Ja hos dom som skriver och klagar här på på fl är det kanske så men av alla jag känner som lever i bonusfamiljer är det inte så.

Nej det är inte perfekta familjer utan alla har problem men dom flesta klarar av sina bonusfamiljer och respekterar varandra.

Det finns självklart galna ex men att så många skulle vara det känns helt orimligt,

Då är det ofta männen som inte klarar att komma överens med exet om regler osv.

Jag tycker inte alltid som min mans ex men hon är en bra person som jag gillar.

Jag tycker att min man är en vettig person så varför skulle han någonsin varit tillsammans med en galen hemsk person.

Både bland skilda vänner och släkt funkar bonusfamiljerna även om det självklart uppstår olika åsikter och problem men detta nästan hat som finns mot bonusbarn och ex här på fl känner jag inte igen.

Självklart kan jag förstå att det finns galna ex och elaka bonusbarn men att det skulle vara regel känner jag inte igen.

Jag tycker ofta här på fl att folk inte förstår att hos många av oss funkar bonusfamiljen och vi tycker om våra bonusbarn.

Jag förstår att det inte fungerar i alla bonusfamiljer men skulle önska att hos dom det inte gör det faktiskt förstår att i många familjer gör det det.

Ibland för bonusbarnen stå tillbaka ibland våra gemensamma, men alla är lika viktiga. Det är så det är med syskon.

Vadå uppror. Vad ska du åstadkomma, någon slags gemensam lagändring....

Vad vill du ändra på?

Hur vill du ha ditt liv?

Varför skaffade du barn in i denna soppa?

Du kan skilja dig.

Det här!!! Uppror för detta om något! Ts har ju inte alla den här inställningen. Hon älskar SINA barn och ser barnets halvsyskon som konkurrenter. Snacka om elaka styvmamman i Askungen.

Flytta inte ihop med män som redan har barn om ni inte älskar barnen och kan ta ansvar för dom som sig bör i en familj, dvs barnen kommer först. Alla bonusbarn borde ha ett uppror mit elaka styvföräldrar men barn kan ju tyvärr inte göra det, dom är inte myndiga eller har makt över sig själva, är helt utelämnade till sina föräldrar, samhället och dom vuxna som föräldrarna släppt in i familjen.