Inlägg från: Anonym (Inga) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Inga)

    Styvmamma-upproret

    Anonym (Polly) skrev 2020-03-16 13:05:43 följande:

    Och rent krasst så är alla bonusungar perfekta små eller stora varelser som aldrig gör fel? Och exet är alltid en trevlig och positivt inställd människa. Dom är inte lite som alla andra familjer en del ungar är äckligt bortskämda och en del föräldrar borde ha funderat både en och två gånger innan dom satte barn till världen.


    Du vet så fort barnen blir skilsmässobarn så blir de automatiskt färdiguppfostrade, perfekta och samtidigt liiiite känsligare än andra barn så därför värda specialbehandling. Det måste den nya partnern förstå!
  • Anonym (Inga)
    Rudbeckius skrev 2020-03-16 13:36:45 följande:
    Jag tänker att man som vuxen inte kan ta ansvar för mycket mer än sig sjäv som vuxen. Man får acceptera.

    Jag försöker ha tålamod och inrikta mig på att så gott det går förklara

    * mina gänser (mer generösa än vad min generation fick),

    * syftet med hushållningen (nyttan och glädjen med att jobba och spara och spendera...),

    * få dem att acceptera att alla barn och vuxna intehar samma ekonomi (och att de även gäller bonusfamiljesituationen)

    * betonar att jag alltid erbjuder mat hemma och husrum (men om några år får de bli husslavar om de ska bo hemma som 25-åringar utan att jobba), att de får sina säkra måandspengar, jag ger dem bonuspeng om de sommarjobbar, hjälper dem med tandläkarförsäkring när de blir äldre, betala resor när vi åker tillsammans, och har hemlig julklappsbonus till jul. Småsummor, men det som jag har råd med. 

    Jag måste acceptera att min sambo har mycket mer pengar och att min mycket besvärliga ex aldrig har kunnat hushålla eller resoenra om sånt här ur olika vinklar..
    Det är helt sant att det inte går att ta ansvar för mycket mer än en själv som vuxen och att man måste jobba en hel del både på att acceptera sakernas tillstånd och att sätta sunda gränser runt sig själv. Det är liksom det man kan göra, i slutändan. Får jag fråga i vilken sorts konstellation du lever? Har du styvbarn och gemensamma barn? Min sambo har också mer pengar än mig vilket är svårt pga att han ogärna delar med sig. Det blir som a-laget och b-laget i familjen litegrann.
  • Anonym (Inga)
    Anonym (V) skrev 2020-03-16 14:20:46 följande:

    Nu har inte du så mycket erfarenhet av den här sortens familjeliv så då är det lätt hänt att man har en lite naiv romantiserad syn på den här typen av familjekonstellation. Det hade jag också en gång i tiden o serien Bonusfamiljen är också lite kul o charmig.

    Jag tror att du helt enkelt får koncentrera dig på din lilla familjeidyll istället, förhoppningsvis är den mindre kletig än min så försök att vara glad o tacksam för den istället för att racka ner på dem mindre lyckliga.


    Det är extremt tröttsamt att behöva motivera varför man har rätt att diskutera sina problem för folk som inte upplever dessa problem?! Varför bryr dom sig?
  • Anonym (Inga)
    Anonym (Sean) skrev 2020-03-16 16:00:30 följande:

    Ja, kommentaren om att ditt barn skulle ha ansvar för att bidra till att minska miljökrisen genom att bara ta emot ärvda grejer var en ironisk vink till V som ansåg att ett sexårigt särkullsbarn skulle ta bussen till hockeyträningen så att hen varken inkräktade på familjelivet hos sin pappa eller deltog till att förvärra klimatet. Om du läste vidare i inlägget du citerade skrev jag att jag tyckte att din man skall dela kostnaderna för nya saker till ert barn och inte bara låta dig betala det. Var det så otydligt, eller passade det bara inte in i din syn på mig?

    Tråkigt att du bara har taggarna ute och vänder kappan efter hur det blåser. I ena inlägget kan du säga att mina förslag till lösningar faktiskt skulle kunna vara något att prova och i nästa kastar du skit på mig.

    Det verkar som om det är viktigare för dig att hålla dig väl med de som bara klagar. Men det kanske är vägen framåt för att kunna fylla femhundra sidor till.

    ... Heja, heja!


    Jag tar till mig av ditt råd om att stolpa upp de olika veckorna och visa för min man, tack. Men sen blev jag misstänksam när du skrev att du var ironisk. Det är många i tråden som har formulerat sig på ett hårt sätt och då blir man på sin vakt. Jag har inte alls läst vad du och V har skrivit till varandra. Jag är ute efter konstruktiva råd och vill faktiskt på riktigt diskutera fram nya lösningar. Så tack för att du bidrar!
  • Anonym (Inga)
    Ess skrev 2020-03-16 16:37:13 följande:

    Jag sticker i ögonen på många. Svarar jag i en tråd om hemorrojder, så är det genast en dubbelanonym som ska hacka på att jag ser makens ungar som hemorrojder och därför ska ts inte bry sig om vad jag skriver. 

    Det är så tramsigt att det blir direkt roligt att läsa grodorna som hoppar ur tangentbordet.

    Men du vet, att som en duktig kvinna ska man veta sin plats och den är bakom särkullar, make och husdjur. Fy för den som vågar ställa krav och dessutom kräva att särkullarna ska behöva göra något själva och inte få den uppassning som sig bör.

    Men jag tror det är deras rädsla som talar, de är skiträdda att faktiskt få läsa rakt på sak att alla inte älskar deras ungar och tom kan se dem som en pest och plåga. Det känns bättre för dem att få inbilla sig i lugn och ro att alla faller för deras curlade skitungar, fast de säkert kan se hur deras ungar kan bära sig åt ibland.


    Haha!
  • Anonym (Inga)
    Rudbeckius skrev 2020-03-16 15:30:15 följande:
    Jag är 50+ och har två barn i övre tonåren varannan vecka, min sambo har ett barn kvar hemma i övre tonåren och äldsta barnet 25+ utflugen men hälsar ofta på och vi delar husdjur.

    Vi tjänar OK så länge vi har jobben kvar (osäkert nu med pandemin) och vi bor på landet med nästan inga lån. 

    Vi har olika ekonomi pga att sambon ärvt en bra salnt, medan jag har mer vanlig skilsmässoekonomi. Jag har ett ex som hatar oss het toch som samarbetar så besvärligt hon bara kan. Under flera år levde hon isolerat, blockerada allt och höll våra barn i nån sorts känslomässig gisslan. Så det är inte undra på att hon är helt knäpp i huvudet när det gäller att lära barnen livsregler om arbete, pengar och hur man beter sig. Exet lever utan vänner och vägrar gå ens i någon sorts dialog. Tack och lov har barnen börjat förstå. Jag är noga med att de ska kunna vara med oss båda, så jag får bara vara förstående och mild (men bestämd) när morsans konstigheter hela tiden dyker upp.

    Ett exempel, min tonåring gick och köpte dyr vårjacka på fina gatan, 5000 kr, utan att ha pengar eller fråga vare sig tokiga morsan eller mig. Jag så oj, du har minssan månadspeng och studiebidraget som ska täcka kläder men vårjacka kan gott vara extra. Jag som farsa vill dock snacka om det i förväg, gärna vara med och köpa gå på bio kanske (kul sak att göra ihop), men åtminstone snacka funktion på jackan och budget i förväg om jag ska pröjsa. Tonåringen log och sa att jackor minsann kostar 5000-10000 kr och alla andra har sådana.. jag frågade då vilka av kompisarna...tonåringne log och tyckte att jag kunde pröjsa hela... jag föreslog att det splittas 1/3 på morsan, farsan och tonåring. Han tyckte att de lät dyrt för honom... jag gav då 1000 kr och sa att jag snackar gärna ihop med exet/mamman. Hon blockerar och vägrar, men ger beskedet att hon kan betala hela... nöjd tonåring efteråt. Men blinkning till mig... och hen ser road ut. Och jag suckar som en farsa ska. Tror inte att detta går bättre nästa gång.

    Curlande skadar ungdomar på många sätt. Gald att det inte blev utbrott från deras sida denna gång i alla fall.
    Ok, tack för att du är med och skriver. Det är verkligen förbenat svårt med ekonomin i många bonusfamiljer. Exemplet du gav med ditt ex är nog typiskt. Den ena föräldern vill skämma bort, den andre drar i nödbromsen. Det svåraste är väl när båda dom frånskilda föräldrarna curlar. Då är det ingen som sätter stopp. Jag tycker att det är bra att du vågar sätta gränser, fast jag gissar att du blir den s.k. Tråkige föräldern. Det är många frånskilda som inte pallar ha den rollen verkar det som. Själv var jag barnlös när jag träffade min man, som har barn sedan tidigare. Och så har vi ett gemensamt barn. Jag är nog den Tråkige föräldern i vårt hushåll :) Jag håller med om att curlande skadar på många sätt.
  • Anonym (Inga)
    Rudbeckius skrev 2020-03-16 19:22:40 följande:

    Instämmer, intressant är också att acceptera att barnen i bonussammanhang har olika ekonomiska förutsättningar - jag tror vi klarar det OK än så länge - men vi hade rejält gräl för ett tag sedan om matkontot - sambon tyckte det skulle delas lika liksom huskostnader och jag kände att nu blev det lite väl mycket subvention (hon med barn äter mera och oftare än jag med barn). Vi lyckades surt räkna fram till en sorts procent 60/40 som vi enades om. Jag hade kunnat gå med på 50/50 tills jag kom på att min kärra sambo aldrig i livet hade subventionerat mig och mina barn.

    Jag gissar att man måste vara rätt tydlig och sätta rimliga gräns. Men svårt om man har väldigt olika inkomster och konsumtionsvanor..


    Vi har också haft gräl om uppdelningen av ekonomin. Man blir sitt ocharmigaste och oginaste jag i bonusfamiljen :) Ibland får man nästan garva åt det. Min sambo tjänar mer än mig och ska betala allt flr sina barn, enligt mig. Vi delar upp utgifterna procentuellt. Jag har nog aldrig varit så snål sedan jag började bo med någon annans barn, haha!
  • Anonym (Inga)
    Miss Skywalker skrev 2020-03-16 18:14:35 följande:

    Hade du läst tråden så hade du vetat att de redan har tagit upp problemen med sina män. Och varför får man inte diskutera sina relationsproblem i ett forum för relationsproblem..?


    Exakt, varför ska många inlägg behöva ganska om vår rätt att överhuvudtaget lufta våra problem som styvmammor?
  • Anonym (Inga)
    Zarch skrev 2020-03-16 21:23:19 följande:

    Var skriver man under någonstans? Äh kör på och gör livet till ett helvete för dessa curlingfarsor. Är inte i soppan själv men måste säga att dom mest efterblivna människor vi har i samhället är bland curlingföräldrar och deras ängsliga avkommor.

    Finns människor som får barn med förståndshandikapp som kämpar för sina barns utveckling och för att dom ska bete sig så normalt som möjligt i sociala sammanhang. Då är det löjligt att dessa motsträvare fjantar runt med sina såkallat friska barn som man gör om till miljöskadade offer som aldrig kommer att klara sig själva ute i samhället.


    Håller med helt och hållet!
  • Anonym (Inga)
    Ess skrev 2020-03-17 08:24:44 följande:
    Jag betalade inte heller för särkullarna, det låg helt på maken. Varför skulle det ligga i mitt intresse att betala för deras rum, eller bjuda dem på något?

    Tycker man inte ens om dem så finns det ingen anledning att bjuda dem på nåt.
    Jag har lärt mig den hårda vägen att det är bäst att ha en egen ekonomi som styvmamma. Eget sparande, egen karriär, egen bil, lägger undan själv till vårt barn. 
Svar på tråden Styvmamma-upproret