• Anonym (Inga)

    Styvmamma-upproret

    Är det inte dags för oss styvmammor/bonusmammor att sätta stopp nu? Många av oss kämpar med pappor som lever varannan vecka med sin första kull med barn och som styrs av dåligt samvete i sitt föräldraskap. Som curlar och curlar och låter bonusbarnen göra vad dom vill. Addera ett ex som beter sig likadant mot barnen ovanpå det så är soppan komplett. Har man gemensamma barn i en sådan här konstellation så får man snabbt vänja sig vid att de gemensamma barnen alltid kommer sist. Håller ni med?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2020-03-17 10:42
    Detta inlägg riktar sig alltså till andra styvföräldrar som upplever problem i sina styvfamiljer och vill ventilera dessa problem. Om andra vill kommentera, vänligen respektera vår rätt att diskutera våra problem och bidra med något konstruktivt till tråden, inte det gamla utslitna kommentarerna: Du är en styvhäxa/du visste vad du gav dig in på när du valde en partner med barn/skilj dig då.

  • Svar på tråden Styvmamma-upproret
  • smulpaj01
    Tappadstekspade skrev 2020-03-10 17:51:08 följande:

    Haha. Har du verkligen tänkt igenom punkt 2? Om han är en pappa som inte curlar sina barn blir det ju aldrig några barn med den nya eftersom det enligt dig är för tidigt att skaffa barn så länge han inte curlar ungarna. Smart resonemang, Anonym (Idioti). =D


    Men va? Förmodligen menar personen att den nya inte känner varken mannen eller barnen och därav är det för tidigt att skaffa gemensamt barn.

    Men många kvinnor är sjukligt svartsjuka på mannens ex och vill ha ett eget "kärleksbarn" snabbast möjligt för att hävda sig mot exet.

    Antar att många i denna tråd tillhör den kategorin.
  • sextiotalist
    Anonym (styvunge) skrev 2020-03-10 18:15:11 följande:

    Gud vad glad jag är att mina föräldrar älskar mig, respekterar mig, ställer krav på mig och tar hand om mig, vare sig de är mina biologiska eller bonus, alla 5. Även om jag är en strulig, elak och jävlig tonårsunge. Stackars, stackars allihop när jag var 15. 


    När min sambos barn var jävliga tonåringar så kunde jag luta mig tillbaka och konstaterade att de smällar jag fick ta var inget mot vad .

    föräldrarna fick ta, hade redan fulla händer med en trotsig treåring. Tänk dig, två pubertala tonåringar och en trotsig treåring. Ibland ville jag sälja hela gänget gratis. Jodå syskon kan bråka trots stor åldersskillnad och jag fick inte bara en gång ställa mig på de äldres sida. För nej, man kommer inte undan med allt bara för att man är tre år.

    Sedan fick jag dubbelt upp med sonen, som hade många strategier att klippa det sista på navelsträngen
  • Anonym (Karin)
    Anonym (Sean) skrev 2020-03-10 18:14:03 följande:
    Nej, du kan beskriva att hans ex strulade, men det är fortfarande inte hon eller deras barn som har ansvaret för att du drabbas, utan din partner som inte sköter sina åtaganden gentemot dig. Han, som var flerbarnspappa (eller i allafall hade minst ett barn tidigare) är den som skulle låta dig vara förstagångsförälder. Han skulle ta ansvar för sina barn och umgänget med dem likväl som det var hans ansvar att ta hand om de problem exets handlingar orsakade. Hans ansvar gentemot sina äldre barn är lika stort som gentemot de yngre. Det betyder inte att det kommer att kunna bli någon millimeterrättvisa eftersom de växer upp med så olika förutsättningar, men han har ansvaret att hantera det.
    Ja, det borde han ta ansvar för men han gjorde inte det. Och som jag skrivit ovan så tror jag att mvc och bvc skulle kunna fånga upp oss som går igenom det här för jag tror inte det har varit lättare för honom att se vad han borde ha gjort, som det var för mig att se vad jag borde ha gjort. Att först och främst inse att ställa krav på honom, det såg inte jag till en början. Det såg nog inte han heller. Du tror kanske att det är du som har upplyst mig om hans ansvar, men så är det inte, det har jag insett med tiden. Genom att läsa om andra kvinnor som har varit med om samma, genom att lyssna på andra som har insett hur det borde vara. 

    Sedan, när jag väl insåg att ställa krav på honom så är det inte så att han själv har sett det självklara i det. Och han drar ju upp samma sak som Ess man har gjort, ska dra upp att jag hatar hans barn, vilket jag då får förklara att det här handlar inte om huruvida jag älskar eller hatar hans barn, det handlar om att han som förälder har ett ansvar.
  • Anonym (Karin)
    smulpaj01 skrev 2020-03-10 18:27:27 följande:
    Men va? Förmodligen menar personen att den nya inte känner varken mannen eller barnen och därav är det för tidigt att skaffa gemensamt barn.

    Men många kvinnor är sjukligt svartsjuka på mannens ex och vill ha ett eget "kärleksbarn" snabbast möjligt för att hävda sig mot exet.

    Antar att många i denna tråd tillhör den kategorin.
    Gissar att du tillhör kategorin som vill svärta ned andra kvinnor så mycket som möjligt för att du inte känner att du har något annat sätt att mäta upp emot andra. 
  • Anonym (förstår)
    Anonym (J.M) skrev 2020-03-10 17:13:57 följande:
    Eller hur. Konstigt att dra feministkortet när det passar i samma andetag som dom sprider hat mot sina partners exfruar och mot mammor i allmänhet.
    Jämställdhet betyder inte att man måste stödja allt som kvinnor gör bara för att de är kvinnor. Det är inte heller någon här som hatar mammor, vi är bara förbannade på föräldrar som tycker att deras barn alltid ska gå före alla andra.
  • Anonym (förstår)
    Anonym (J.M) skrev 2020-03-10 17:15:32 följande:
    Alltså, hur går detta citat av dig ihop med ditt påstående till mig i ett annat inlägg där du skriver att ni har det så himla bra ihop och att du inte alls snackar skit om din man, att du inte har nån anledning att lämna honom.

    Anledningar att hata barn hittar du däremot.
    Och så kom barnhatarkortet fram, vad oväntat.
  • Anonym (Karin)
    Anonym (förstår) skrev 2020-03-10 18:41:37 följande:
    Och så kom barnhatarkortet fram, vad oväntat.
    Det lustiga med barnhatarkortet är att du kan säga att "det är jobbigt att leva med någon som har barn sen tidigare" och det tolkas direkt till att man hatar hans barn. 
  • Anonym (Sean)
    Anonym (Karin) skrev 2020-03-10 18:33:58 följande:

    Ja, det borde han ta ansvar för men han gjorde inte det. Och som jag skrivit ovan så tror jag att mvc och bvc skulle kunna fånga upp oss som går igenom det här för jag tror inte det har varit lättare för honom att se vad han borde ha gjort, som det var för mig att se vad jag borde ha gjort. Att först och främst inse att ställa krav på honom, det såg inte jag till en början. Det såg nog inte han heller. Du tror kanske att det är du som har upplyst mig om hans ansvar, men så är det inte, det har jag insett med tiden. Genom att läsa om andra kvinnor som har varit med om samma, genom att lyssna på andra som har insett hur det borde vara. 

    Sedan, när jag väl insåg att ställa krav på honom så är det inte så att han själv har sett det självklara i det. Och han drar ju upp samma sak som Ess man har gjort, ska dra upp att jag hatar hans barn, vilket jag då får förklara att det här handlar inte om huruvida jag älskar eller hatar hans barn, det handlar om att han som förälder har ett ansvar.


    Om du sedan tidigare vet att det är din mans brist på att ta ansvar som orsakade dina problem, varför skrev du då som du gjorde i inlägg 266;

    ´Jag kunde inte för mitt liv ens tänka mig att en kvinna skulle bete sig så mot en annan kvinna. Jag tog för givet att man inte orsakar onödig stress för en kvinna som väntar sitt första barn.

    Men det är också något att påpeka. Att en kvinna som väntar sitt första barn ska bli respekterad som den förstagångsföderska hon är. För det är inte heller givet hos omgivningen.´

    Det är ju inte omgivningen (i det här fallet hans ex och deras barn), utan partnern som skall se till att förstagångsföräldern får det lugn hon behöver. Hans ex och hennes handlingar är också hans ansvar att hantera så att det inte drabbar den nya partnern.

    Sedan är det klart att det också beror på vad det handlar om. Skulle du tex ha begärt att hans barn inte skulle ha normalt umgänge med sin pappa pga att du var förstagångsförälder och ville ha hans fulla uppmärksamhet så är det ju int konstigt om han inte kunde tillgodose de önskemålen eftersom han ju har skyldigheter gentemot alla sina barn. Men det är bara ett teoretiskt exempel, jag känner ju inte till hur situationen var.

    Tråkigt att höra att han fortfarande brister i sitt ansvar som din partner. Det du kan göra ärju bara att bestämma dig för hur mycket skit du är villig att ta från honom. Du har rätt att få respekt och stöd av din partner och hur mycket brist i den varan du är villig att acceptera vet bara du.
  • Tappadstekspade
    smulpaj01 skrev 2020-03-10 18:27:27 följande:

    Men va? Förmodligen menar personen att den nya inte känner varken mannen eller barnen och därav är det för tidigt att skaffa gemensamt barn.

    Men många kvinnor är sjukligt svartsjuka på mannens ex och vill ha ett eget "kärleksbarn" snabbast möjligt för att hävda sig mot exet.

    Antar att många i denna tråd tillhör den kategorin.


    Vad begriper du inte? Personen talade om ett recept för att inte hamna i en sådan situation. Att man inte ska fundera på att skaffa barn med en man så länge man inte sett honom curla barnen. Men det är klart, alla kan inte lägga känslor åt sidan och föra ett intellektuellt samtal.
  • Anonym (Karin)
    Anonym (Sean) skrev 2020-03-10 18:53:54 följande:
    Om du sedan tidigare vet att det är din mans brist på att ta ansvar som orsakade dina problem, varför skrev du då som du gjorde i inlägg 266;

    ´Jag kunde inte för mitt liv ens tänka mig att en kvinna skulle bete sig så mot en annan kvinna. Jag tog för givet att man inte orsakar onödig stress för en kvinna som väntar sitt första barn.

    Men det är också något att påpeka. Att en kvinna som väntar sitt första barn ska bli respekterad som den förstagångsföderska hon är. För det är inte heller givet hos omgivningen.´

    Det är ju inte omgivningen (i det här fallet hans ex och deras barn), utan partnern som skall se till att förstagångsföräldern får det lugn hon behöver. Hans ex och hennes handlingar är också hans ansvar att hantera så att det inte drabbar den nya partnern.

    Sedan är det klart att det också beror på vad det handlar om. Skulle du tex ha begärt att hans barn inte skulle ha normalt umgänge med sin pappa pga att du var förstagångsförälder och ville ha hans fulla uppmärksamhet så är det ju int konstigt om han inte kunde tillgodose de önskemålen eftersom han ju har skyldigheter gentemot alla sina barn. Men det är bara ett teoretiskt exempel, jag känner ju inte till hur situationen var.

    Tråkigt att höra att han fortfarande brister i sitt ansvar som din partner. Det du kan göra ärju bara att bestämma dig för hur mycket skit du är villig att ta från honom. Du har rätt att få respekt och stöd av din partner och hur mycket brist i den varan du är villig att acceptera vet bara du.
    Det är ju likväl så att hade hans ex inte betett sig som hon gjorde så hade ju inte han haft det problemet att hantera, han heller. Ingen av oss kunde veta att hon skulle bete sig som hon gjorde och var alltså inget någon av oss kunde förutse. Jag har ju inte precis levt i en bubbla där jag bara har kunnat luta mig tillbaka på att min sambo hanterar alla problem så att jag inte ens har behövt lägga märke till vad som pågick, jag har ju påverkats av hur hon betedde sig, oavsett vems ansvar det var att hantera det. 

    Jag håller med om att det är han som ska se till att jag får den lugn och ro som jag behöver men han har inte heller hur mycket makt som helst att se till att hon inte beter sig illa, även fast han ska hantera det. Han kan inte hålla en pistol mot hennes huvud och se till att hon sköter sig. Det vet alla som har haft problem med samarbete med den andra föräldern. I det här fallet har deras samarbete sett bra ut men hon valde att strula just när jag var gravid. Och intressant nog sammanföll det med något som liknade en maktdemonstration. Oavsett vem du tycker att jag ska hålla ansvarig, och där jag håller med dig om att min sambo är ansvarig, så är det ett intressant fenomen att studera att exet verkade få ett behov av att demonstrera makt precis när jag var nära en förlossning.

    Det här med att bestämma sig för hur mycket skit man ska ta, som med alla konflikter man har i en relation så går det upp och ned. Ibland lyckas jag sätta ned foten, ibland inte. Ibland lyssnar han på vad jag säger, ibland inte. Ibland förstår han, ibland inte. Ja, jag har rätt att få respekt och stöd ifrån min partner men bara för att jag har rätt till det innebär det inte alltid att jag lyckas bli hörd. Men det har ju helt klart underlättat att jag har lärt mig mer om styvfamiljsproblematiken för att kunna sätta ned foten och för att kunna ställa krav. 
Svar på tråden Styvmamma-upproret