Är MIN man otrogen?

Hej Molly,
jag säger absolut inte att du och andra har fel.
Jag har mycket väl förstått att det inte är något litet tillfälligt misstag.

Men jag tycker ändå att det är värt att nämna att:
En hel del par klarar av att övervinna och gå vidare även efter mycket stora problem i förhållandet

En del mycket erfarna psykologer eller terapeuter säger att man måste inte förlåta allt. Man kan finna andra verktyg och sätt att på ett mycket framgångsrikt sätt gå vidare.

Jag tror inte heller att du säger att jag har helt fel i allt?

Visst kan det vara så. Men har man fått veta att ens partner har levt ett dubbelliv i flera år bakom ens rygg så tror jag inte att det är lika lätt att förlåta som ett litet snedsteg på fyllan.
Jag tror att det krävs mycket mod och styrka för att klara av att ta sig igenom en sådan sak.
Och det är en styrka och ett mod som inte alla besitter.

Och jag tycker inte att otrohet kan jämföras med att leva i ett öppet förhållande då det sistnämnda är något man själv frivilligt valt att ingå i.

Nu måste jag säga att det är respektlöst av dig att antyda att TS inte har det mod och den styrka som krävs för att ta sig igenom en sådan här sak och kunna gå vidare tillsammans.

Jag har inte antytt att just TS saknar det modet. Bara att inte alla har det.
Jag menade alltså mer generellt.

Vadå, menar du att det är skitlätt och något som vem som helst klarar av?

Det är just dessa generaliseringar,
ibland fruktansvärt grova generaliseringar,
som gör att jag tycker det är påkallat att nyansera vissa saker.

Bara för att man själv (tror sig) aldrig kunna gå vidare efter något sådant så har man ingen rätt att döma ut TS eller någon annans möjligheter att gå vidare.

Jag har aldrig påstått att någon otrohet, stor eller liten, skulle vara lätt att förlåta.
Därför påpekar jag också att:
En del mycket erfarna psykologer eller terapeuter säger att man måste inte förlåta allt. Man kan finna andra verktyg och sätt att på ett mycket framgångsrikt sätt gå vidare.

Jag har själv varit utsatt för otrohet, som ligger långt tillbaka i tiden, som jag aldrig har vare sig önskat eller kunnat förlåta. Men jag har ändå skaffat mig själv förmågan att gå vidare, utan att vara bitter och utan att låta det påverka mig och mitt liv.

Dessutom tycker jag det är viktigt påtala för TS och andra att TS själv givetvis alltid vet bättre, och har större rätt att själv få bestämma över sitt öde, än en samling skribenter i en tråd på nätet. Jag själv inberäknad bland dessa skribenter.

Nyansera är inte samma sak som att förminska, rationalisera eller förneka.
Bara för att det finns nyanser behöver inte betyda att det någon av nyanserna är bra. Skit kan oxå nyanseras i både färg och konsistens, men samtliga luktar illa och inget man vi vara i närheten av.

Och därför anser du dig ha rätt sträva efter att beröva TS möjligheten att gå vidare?
Jag kan för mitt liv inte förstå varför du anser dig veta mer om TS och TS förhållande än TS själv.
Jag klarar inte förstå hur du tänker när du inbillar dig att du har facit för alla människor och att du alltid vet bäst.

Ingenstans har jag försökt förminska, rationalisera eller förneka. Återigen, var får du alla dina villfarelser ifrån?

Nej inte alls. Jag håller med om att man måste vara stark, modig och villig att försöka. Jag svarade Molly, som också poängterade detta. Hon har samtidigt igenom tråden varit för att TS skall bryta upp och gå vidare utan mannen.

Jag själv tänker att TS, om hon vill, kan finna styrkan att hantera detta svek, och trots det kunna leva ihop med mannen utan att må dåligt av det.

Det är väldigt tråkigt att TS man inte kunde göra slut, istället för att vara otrogen, för att få det där bra och tillfredsställande sexlivet han ville ha.