Är MIN man otrogen?

Jag vet påriktigt inte vad jag ska ta mig till! Imorrn är det två veckor sen jag konfrontera honom och han erkände direkt.

Jag älskar konstigt nog honom fortfarande och vill ha honom kvar, medans den andra delen av mig skriker att jag ska köpa flyttkartonger och kasta ut honom. Men vem ger mig rätten att behålla lägenheten och alla saker?

Jag gråter fortfarande dagligen! När nått minne dyker upp så bryter jag ihop. Jag som på riktigt trott vi haft det så jäkla bra tillsammans under alla dessa år! Alla semestra, utflykter, bus o lek med barnen, egentiden, ja men allt.

Scrollade igenom mina bilder på telefonen tidigare idag, och varenda bild ser han så lycklig och glad ut. Vi ser lyckliga och glada ut. Hur har jag kunna missat hans mörka hemlighet? I tre år?! Hur kan jag ha missat att min man bedragit mig i tre år? Levt dubbelliv i tre år?

Vad ska jag göra? Just nu så tickar våra sparpengar iväg på hotellnätter och det blir dyrt i längden. Men jag vet inte vad jag ska göra. Han bor på hotell och äter måltiderna ute.

Är nog en rätt stor sannolikhet att det finns bilder på honom och älskarinnan i hennes telefon där han ser lycklig och glad ut. För honom är ju det ni har inte lika speciellt som för dig, då hade han inte varit otrogen med samma person i 3 år.

Hej,

Tack för att ni frågar. Jag mår väl så bra som man kan må. Gråter fortfarande och blir hela tiden påmind. Räcker med att jag ser våra barn så bränns det i ögonlocken. Det känns som att det blir jobbigare och jobbigare för varje dag som går. Chocken börjar kanske släppa?

Jag kan fortfarande inte förstå hur han har i tre års tid haft ett dubbelliv, jag får lixom inte ihop det. Hur lyckas man?!!

Har varit på samtal, och allt rivs ju upp från början. Men jag måste ju för att kunna bearbeta och svara på mina frågor och känslor. Vad vill jag? Vad klarar jag av? Vill jag förlåta? Kommer jag förlåta? Vill jag försöka? Kan han vinna min tillit? Jag känner mig lurad och utnyttjad, han har verkligen spelat med min tillit, i tre år! Hade jag haft lättare att gå vidare om det vara var ett snedsteg? Jag vet inte! Jag känner skam fastän det inte är jag som gjort fel. Jag gråter konstans, fastän det inte är jag som gjort något fel.

Jag har inte ens berättat det här för min närmaste och bästa vän för att jag skäms, vad skäms jag över? Det är inte jag som krossat någons känslor och tillit. Ingen vet om, förutom läkare och samtalsstöd.

Frågan är om jag ska börja med lugnande och stämninghöhande medicin som läkaren skrev ut och chansa på att jag inte kollapsar på jobbet nästa vecka. Eller om jag ska fortsätta vara sjukskriven? Just nu har jag ingen ork till nått. Den ork jag har, går till barnen, sen är jag slutkörd. Och då gör jag inget.

Jag önskar bara att jag kunde vrida tillbaka tiden och att min man fick en chans att aningen lämna mig innan han va otrogen, lr verkligen berätta om sina sexfantasier som han tyckte va så himla viktiga att få uppleva..