Är MIN man otrogen?

Jobbigt för dig TS!

Mitt råd är att du ändå försöker öppna dig för din vän. Du har inget att skämmas över och du behöver få stöd. Att berätta för andra vad som hänt är också en extra bearbetning och kan hjälpa dig och få dig att gå vidare i din process.

Hur har relationen med din man varit innan det här hände? Kan du se några tecken såhär i efterhand på att det här skulle hända, eller finns det inga röda flaggor du kan se nu alls? Jag tänker på om man kan lita på att din man gör saker han lovat, eller om han ofta väljer den enklaste vägen trots att det riskerar att skada andra. Har din man visat empati för andra och har han kunnat offrat saker för andra även i de fall det har betytt en personlig uppoffring för honom själv?

Jag tänker att om du lyckas se en koppling mellan hans svagheter och hans otrohet så kan det bli lättare att förstå hur detta kunde ske, och kanske också ge svaret på hur du ska kunna gå vidare.

Bra att du går i samtal. Har du självmordstankar? Viktigt att du berättar det i terapin i så fall.

Givetvis kan man inte ursäkta otrohet med att vilja pröva nya former av sex. Att vara otrogen är ett val man har gjort medveten om att man sviker den andras tillit, och sveket är så stort att sådana ursäkter bara är patetiska.

Att du gråter och är trött och ledsen är givetvis för att du bearbetar det svek du varit med om. Det är en läkeprocess. Du är inne i en jobbig period nu. Men det kommer att kännas bättre! Styrkekram till dig, TS!

Helt ärligt vet jag kanske inte riktigt hur jag ska ta steget att våga berätta. Jag vet att det inte är jag som gjort något fel, men denna skam jag känner. Just nu känns det som att jag hellre tar med mig den i graven än berättar för någon jag känner..

Vår relation har i mina ögon varit bra. Vi har gjort impulsresa/utflykter och min man har aldrig försökt slingrat sig pga nått annat. Vi har alltid varit nummer ett. Han har typ levt för oss.

Inga självmordstankar, men det är klart att jag tycker allt är jobbigt. Men jag har som sagt två barn, och dom är mitt allt. Skulle aldrig välja att avsluta mitt liv så dom blir utan mig. Däremot önskar jag ibland när tankarna spelar sig ett spratt att jag inte skulle valt min man till man..

Det är inte så att vi inte hade sex, vi hade sex samtidigt som han var otrogen. Men sexet han ville ha, var en avsugning varje gång, som förspel. Jag däremot är inte så mycket för oralsex, men tydligen så va dessa avsugningar allt och därav han var otrogen. Iallafall de han sagt.

Helgen har varit tung då barnen frågat varför pappa jobbar så mycket och inte är hemma. Så imorrn ska han komma hem/över på middag tillsammans med barnens Moster, känns skönt att ha min syster här oxå. Och min stackars syster tror att jag gått in i depression pga att hon ska flytta från byn, därför jag blivit sjukskriven. Hon har lovat mig att ta barnen så ofta hon kan, precis som hon gör nu när vi bor 5min ifrån varandra. Ville ju berätta, men jag skäms!

Hej på dig!

Men oj herregud vilken knepig sits du sitter i och nu när din syster som jag känner att du borde berätta för, håller på att flytta. Känner att det inte blir riktigt rätt mot henne också när hon tror att det är hon som är orsaken till att du är sjukskriven.

Men om du tänker så här... Skulle du vilja veta om det var hon det här hade hänt för? Skulle du inte vilja finnas där för henne? Tycker du att hon skulle behöva skämmas för att berätta för dig?

Visst så förstår jag dina tankar men jag tror du har en stor hjälp dels att inte hålla det här inom dig och dels att ha någon att få hjälp med fortsättningen.

Men sedan blir jag lite fundersam på din man... "Okej" att han skulle vilja testa bli avsugen som förspel och hoppar över skaklarna en gång (otroligt ändå att vara otrogen mot någon man älskar för att testa det) men att testa det i tre år.... Nä jag får känslan av att något annat ligger bakom hans dubbelliv....

Just nu går alla mina tankar, all min energi och allt mitt adrenalin till dig... Ta emot det och gör det som är bäst för dig!!!

Helt ärligt vet jag kanske inte riktigt hur jag ska ta steget att våga berätta. Jag vet att det inte är jag som gjort något fel, men denna skam jag känner. Just nu känns det som att jag hellre tar med mig den i graven än berättar för någon jag känner..

Vår relation har i mina ögon varit bra. Vi har gjort impulsresa/utflykter och min man har aldrig försökt slingrat sig pga nått annat. Vi har alltid varit nummer ett. Han har typ levt för oss.

Inga självmordstankar, men det är klart att jag tycker allt är jobbigt. Men jag har som sagt två barn, och dom är mitt allt. Skulle aldrig välja att avsluta mitt liv så dom blir utan mig. Däremot önskar jag ibland när tankarna spelar sig ett spratt att jag inte skulle valt min man till man..

Det är inte så att vi inte hade sex, vi hade sex samtidigt som han var otrogen. Men sexet han ville ha, var en avsugning varje gång, som förspel. Jag däremot är inte så mycket för oralsex, men tydligen så va dessa avsugningar allt och därav han var otrogen. Iallafall de han sagt.

Helgen har varit tung då barnen frågat varför pappa jobbar så mycket och inte är hemma. Så imorrn ska han komma hem/över på middag tillsammans med barnens Moster, känns skönt att ha min syster här oxå. Och min stackars syster tror att jag gått in i depression pga att hon ska flytta från byn, därför jag blivit sjukskriven. Hon har lovat mig att ta barnen så ofta hon kan, precis som hon gör nu när vi bor 5min ifrån varandra. Ville ju berätta, men jag skäms!

Klart jag vill berätta för min syster, men just nu förmår jag inte att berätta. Jag vill väl kanske inte att någon i min omgivning ska se barnens pappa med andra ögon. Jag vet inte. Skammen.. att jag valt en man som skulle svika sin familj..

Jag är äldst i syskonskaran, så kanske därför jag inte berättar..

Ååååh

Jag har sagt till min syster att det absolut inte är pga att hon flyttar, men visst känns även det i hjärtat. Både barnens pappa och Moster flyttar.. Jag sa att det är mycket runt omkring just nu, både hemma och på jobbet. Men absolut inte att det är pga hennes flytt.

Blandade känslor att se min man, men jag gör det för barnens skull. Om vi nu går skilda vägar, hoppas jag ändå att vi kan ha en bra relation pga barnen. Vi kommer alltid att vara deras föräldrar, oavsett om vi håller ihop livet ut, lr väljer att gå skilda vägar. Tror det är viktigt för dom att se att mamma och pappa kan vara i samma rum tillsammans utan att halshugga den andre.

Känner att jag skulle vilja prata ensam med min man, få svar, öga mot öga. Har så mycket frågor, funderingar.. men är det en bra idé? Att smsa lr ringa är inte smama sak, man kan gömma sig bra bakom en skärm.

Jag hoppas iallafall att vi får en trevlig stund imorgon, för barnens skull. Och sen att även Moster kommer förbi gör nog barnens hjärta hela och kanske stillar deras frågor efter pappa veckan ut.

Helt ärligt vet jag kanske inte riktigt hur jag ska ta steget att våga berätta. Jag vet att det inte är jag som gjort något fel, men denna skam jag känner. Just nu känns det som att jag hellre tar med mig den i graven än berättar för någon jag känner..

Vår relation har i mina ögon varit bra. Vi har gjort impulsresa/utflykter och min man har aldrig försökt slingrat sig pga nått annat. Vi har alltid varit nummer ett. Han har typ levt för oss.

Inga självmordstankar, men det är klart att jag tycker allt är jobbigt. Men jag har som sagt två barn, och dom är mitt allt. Skulle aldrig välja att avsluta mitt liv så dom blir utan mig. Däremot önskar jag ibland när tankarna spelar sig ett spratt att jag inte skulle valt min man till man..

Det är inte så att vi inte hade sex, vi hade sex samtidigt som han var otrogen. Men sexet han ville ha, var en avsugning varje gång, som förspel. Jag däremot är inte så mycket för oralsex, men tydligen så va dessa avsugningar allt och därav han var otrogen. Iallafall de han sagt.

Helgen har varit tung då barnen frågat varför pappa jobbar så mycket och inte är hemma. Så imorrn ska han komma hem/över på middag tillsammans med barnens Moster, känns skönt att ha min syster här oxå. Och min stackars syster tror att jag gått in i depression pga att hon ska flytta från byn, därför jag blivit sjukskriven. Hon har lovat mig att ta barnen så ofta hon kan, precis som hon gör nu när vi bor 5min ifrån varandra. Ville ju berätta, men jag skäms!

Jag har sagt till min syster att det absolut inte är pga att hon flyttar, men visst känns även det i hjärtat. Både barnens pappa och Moster flyttar.. Jag sa att det är mycket runt omkring just nu, både hemma och på jobbet. Men absolut inte att det är pga hennes flytt.

Blandade känslor att se min man, men jag gör det för barnens skull. Om vi nu går skilda vägar, hoppas jag ändå att vi kan ha en bra relation pga barnen. Vi kommer alltid att vara deras föräldrar, oavsett om vi håller ihop livet ut, lr väljer att gå skilda vägar. Tror det är viktigt för dom att se att mamma och pappa kan vara i samma rum tillsammans utan att halshugga den andre.

Känner att jag skulle vilja prata ensam med min man, få svar, öga mot öga. Har så mycket frågor, funderingar.. men är det en bra idé? Att smsa lr ringa är inte smama sak, man kan gömma sig bra bakom en skärm.

Jag hoppas iallafall att vi får en trevlig stund imorgon, för barnens skull. Och sen att även Moster kommer förbi gör nog barnens hjärta hela och kanske stillar deras frågor efter pappa veckan ut.

Jag har sagt till min syster att det absolut inte är pga att hon flyttar, men visst känns även det i hjärtat. Både barnens pappa och Moster flyttar.. Jag sa att det är mycket runt omkring just nu, både hemma och på jobbet. Men absolut inte att det är pga hennes flytt.

Blandade känslor att se min man, men jag gör det för barnens skull. Om vi nu går skilda vägar, hoppas jag ändå att vi kan ha en bra relation pga barnen. Vi kommer alltid att vara deras föräldrar, oavsett om vi håller ihop livet ut, lr väljer att gå skilda vägar. Tror det är viktigt för dom att se att mamma och pappa kan vara i samma rum tillsammans utan att halshugga den andre.

Känner att jag skulle vilja prata ensam med min man, få svar, öga mot öga. Har så mycket frågor, funderingar.. men är det en bra idé? Att smsa lr ringa är inte smama sak, man kan gömma sig bra bakom en skärm.

Jag hoppas iallafall att vi får en trevlig stund imorgon, för barnens skull. Och sen att även Moster kommer förbi gör nog barnens hjärta hela och kanske stillar deras frågor efter pappa veckan ut.