Är MIN man otrogen?

Haha, leker du fortfarande språkpolis?

Argumenten måste ha sinat helt och hållet för dig om det är det bästa du har att komma med:

Hej TS!

Du har absolut ingen anledning att skämmas. Det är din man som ska gråta blod, må skit, kräkas m.m.

Jag tror att det skulle vara bra för dig att lätta på locket. Du går runt som en tickande boooomb just nu.

Den du väljer att berätta för, tror jag inte kliver in och säger. Lämna din man nu. Hen skulle se till ditt bästa och verkligen låtit dig gråta ut och lyssna. Sedan börja sätta sig in och höra din syn, och dina tankar.

Detta skulle kunna innebära en väldigt stor lättnad. Det är givetvis bra att du träffar en kurator och får prata. Det kan även vara väldigt bra för dig att lätta på locket och prata med någon som står dig väldigt nära.

Det var en väldigt fin gest utav din förra chef och ringa upp och fråga hur du mår. Det var en väldigt fin sida.

Måste vara fruktansvärt att tycka så illa om sin älskade sambo, även vilja ge honom en liten liten chans att läka det hudlösa såret som han har åstadkommit.

Du är så stark stark. Ta nytta av alla fina vänner du har, och umgås med dom.

Det kommer du att behöva.

Pratar du och han alldagligt nu när han bor hemma hos dig, känns det bra att han är runt omkring dig?

All styrka till dig spegeln....

Jag tror inte att avsikten är att försöka pressa TS till att fatta ett beslut. Snarare att försöka hjälpa.
Sen kan väl även jag ha svårt att förstå hur man ens kan överväga att förlåta någon som har levt ett dubbelliv i flera år.
Men vi är alla olika.

Kärlek brukar väl vara den främsta orsaken till att vilja förlåta?

Men jag förstår absolut ditt ställningstagande, särskilt mot bakgrund att såväl du som jag och alla alltid utgår från sig själv.

Som du vet menar jag att väldigt många otrogna är otrogna pga av sina egna personliga problem.
Om det skulle vara så i TS fall så kan ju väldigt mycket förändras om hennes man kan lyckas lösa och komma över sina personliga problem.
Efter en sådan lösning kan ju faktiskt deras relation se helt annorlunda ut,
eller hur?

Vidare påminner jag om att många psykologer/terapeuter hävdar att man alls inte måste förlåta utan att det finns helt andra möjligheter och verktyg att gå vidare i livet på ett bra sätt.

Till TS och andra,
även till er som känner er tvingade att reagera så fruktansvärt negativt på en del av det jag skriver;

Glöm inte att jag talar av egen erfarenhet.
Jag förstår Mollys och andras ställningstagande, jag har själv varit där.
Jag förstår TS dilemma, jag har själv varit där (det finns många väldigt tydliga likheter med mina egna erfarenheter...).
Jag har själv tidigare erfarenhet av att förhållandet har avslutats efter otrohet. Och i det fallet var det nog bäst att avsluta.
Men jag har också mycket god erfarenhet av mitt nuvarande förhållande som överlevt och fungerar helt fantastiskt, trots att vi har erfarenhet av otrohet för ca 15 år sedan.

Om otrohet förekommer så ofta i dina förhållanden så är de kanske inte så fantastiska som du påstår?

Visst kan det vara så. Eller en rädsla för att bli ensam.

Visst kan det vara personliga problem. Men det behöver det ju inte heller alltid vara.
TS man har ursäktat sig med att han bara ville ha en avsugning. Är det något man lever ett dubbelliv i flera år för?
Jag tycker mest att det låter som en dålig ursäkt. Att det är något annat som är problemet.
Visst kan relationen bli annorlunda om man lyckas lösa sina problem.
Men sen har vi det här med tilliten. Den blir ju raserad efter en otrohet och kan ta lång tid att bygga upp igen.
Och kanske i synnerhet när den pågått under så lång tid som i TS fall.
Om TS man har personliga problem så är det något han måste lösa själv.

Nej,jag tror inte heller att man måste förlåta alla gånger.
Men samtidigt så tror jag att det kan bli lite svårare att gå vidare om man aldrig lyckas glömma eller förlåta.

Läs gärna vad jag skriver innan du citerar.
Jag skriver om ETT fantastiskt förhållande.
Kanske är det inte så himla unikt att få uppleva ETT helt fantastiskt förhållande i sitt liv? Men ett fantastiskt förhållande kanske inte är något som du kan klara att relatera till? I så fall får jag beklaga.

Att ha erfarenhet av otrohet två gånger under en livstid kanske inte heller är så ovanligt? Både jag och flera jag känner har nog upplevt otrohet, från den ena eller andra sidan, fler än två gånger redan i rätt så unga år.

Men för all del, fortsätt du att gå till personangrepp om det är något som du själv finner givande för ditt eget välbefinnande. Det bjuder jag dig på, när du nu verkar ha så stort personligt behov av det.

Visst kan det vara så. Eller en rädsla för att bli ensam.
Ja, båda dessa orsaker tror jag är rätt vanliga, även i kombination. Och vi är väl överens om att jag inte har sagt att det också kan finnas nästan oändligt många andra orsaker.

Men det behöver det ju inte heller alltid vara.
Nej, även där är vi helt överens. Men skrev jag verkligen ALLTID?

TS man har ursäktat sig med att han bara ville ha en avsugning. Är det något man lever ett dubbelliv i flera år för?
Jag tycker mest att det låter som en dålig ursäkt.
Jag hoppas verkligen att vare sig du, jag eller någon annan tror på fullt allvar att avsaknad av en avsugning skulle kunna vara den egentliga orsaken.
Då ligger det nog väldigt mycket närmare till hands att tro att det är sannolikt att personliga problem ligger närmare sanningen. Så även där är vi överens.

Visst kan relationen bli annorlunda om man lyckas lösa sina problem.
Men sen har vi det här med tilliten. Den blir ju raserad efter en otrohet och kan ta lång tid att bygga upp igen.
Och kanske i synnerhet när den pågått under så lång tid som i TS fall.
Om han skulle ha personliga problem och dessa blir lösta så tror jag du kan hålla med om att hela hans liv kommer att te sig annorlunda och därmed också kärleksrelationen, om den fortsätter.
Håller med dig om att tilliten är ett stort problem. Men med god hjälp så är vi många som har klarat av lösa även det problemet. Men det förutsätter givetvis att han har kommit tillrätta med sina problem.
OM man tillsammans klarar att lösa alla sådana här problem så kan man faktiskt gå stärkta ur det, med djupare ömsesidig kärlek, med starka band och få ett lyckligare liv.

Om TS man har personliga problem så är det något han måste lösa själv.
Nej, där håller jag inte med dig. Jag skulle tom våga påstå att det är nästan omöjligt för någon att själv lösa sina personliga problem.
Ja, han måste erkänna sina problem, framförallt inför sig själv, och han måste ta fullt ansvar för dem.
Men sedan är jag övertygad att han behöver hjälp, både professionell hjälp och stöd av sin nära omgivning.

Nej,jag tror inte heller att man måste förlåta alla gånger.
Men samtidigt så tror jag att det kan bli lite svårare att gå vidare om man aldrig lyckas glömma eller förlåta.
Återigen är vi helt överens. 
Men med professionell hjälp finns det alltså verktyg och metoder som är mycket framgångsrika och som i de flesta fall ger ett mycket gott utfall.

Jag har aldrig påstått att det skulle vara enkelt eller ens möjligt för TS eller någon annan att få förhållandet att överleva en otrohet.
Men trots allt är det många förhållanden som överlever efter otrohet och andra djupa livskriser. Om man klarar det tillsammans så finns det faktiskt goda möjligheter att man kan komma stärkt ur det.

Framförallt anser jag att man inte ska döma ut någon annan, eller döma ut möjligheten, särskilt inte när man befinner sig mitt i krisen och i stormens öga. 
Att som flera här direkt uppmana TS till att omedelbart fatta ett livsavgörande beslut tycker jag är fel. 
Särskilt när det flera gånger görs i så starka ordalag och med ett så otrevligt språk, uppenbarligen för att ytterligare försöka förstärka sina direkta uppmaningar, tycker jag det är väldigt fel.

TS och alla som blir utsatt för något sådant här behöver stöd. Inte mötas av svordomar och onyanserade uppmaningar.