Är MIN man otrogen?

Sant!

Asså det är så mycket i huvudet så vet varken bu lr bä. Men jag ska se till så vi delar på ekonomin. Ska bara få tummen ur. Är så less på allt. Glömmer mycket. Men jag har börja göra listor, hjälper. Turligt nog så kommer jag ihåg att hämta hem barnen från skola o förskola.

Tack för hjälpande hand <3

Hej,

Det gick bra igår. Alla va superglada igår och vi hade trevligt, barnen som saknat pappa och Moster, blev nattad av pappa. Godnatt saga och kramar. Dom saknar honom. Det ser jag.

Imorrn har vi samtal igen, får se hur det går. Vi har sagt att han ska komma hem först, på morgonen och vi ska prata. Bolla. Det som är högst upp på tapeten är ju boendet. För det är verkligen alla våra semesterpengar/sparpengar som tickar iväg på skit. Ska han fortsätta bo på hotell tills han får lägenhet, ja då kommer vi inte kunna göra nått i sommar/sen. Men det är vad vi har som mål imorrn att prata hur vi ska lösa. Samt att jag har ju 3000 annat i huvudet som jag vill lätta på. Det är ju jag som håller emot. Men jag måste vara mer öppen för att kunna gå vidare känner jag.

Anledningen, och egentligen ska jag inte ens behöva försvara mig, till att jag vill ha en god relation, vänskap med barnens pappa, är för att jag vill att barnen ska ha oss båda. Oavsett om vi går skilda vägar lr ej. Att vi båda ska kunna ställa upp för varandra och finnas där när det behövs, för barnen!

Sen älskar jag honom fortfarande. Jag är sårad, jag är ledsen, jag är besviken, men jag älskar honom. Sorry. Nää mina känslor dog inte på nolltid pga att han levt dubbelliv. Otänkbart att han gjort det, ja! Men jag känner mig förvirrad och ensam mitt i allt. Lämnar jag honom så är det för att tilliten inte går att reparera. Om vi stannar tillsammans, så är det för att vi båda vill, inte för barnens skull.

Vad härligt att tiden gick bra och går med din sambo och barnens pappa + att moster var där.

Det är otroligt starkt av dig att fortfarande känna den starka kärlek till din sambo som du gör.

Jag har följt din tråd ifrån start. Och jag hoppas över hela mitt hjärta att du hittar tillbaka till din sambo. Det kommer inte att ske i morgon eller om 1 månad. Det får ta den tid som behövs.

Du skriver att du fortfarande vill leva med honom OM det går.

Du och din familj verkar ha ett fruktansvärt starkt band till varandra.

Jag tror ärligt talat att ni kommer att gå starkare ur den här mardrömmen än du någonsin trott.

Du älskar honom alldeles för mycket för att släppa taget.

Jag kommer stötta dig till 110% att ni ska få det liv ni förtjänar och jobbar emot.

All kärlek till dig framförallt och din familj!

Det låter jättebra. Jag förstår att du är sårad, förödmjukad, ledsen, i chock, men samtidigt verkar du stark nog att acceptera att dessa känslor får finnas, men inte behöver betyda undergång.

Mitt förslag (bland många) är att ni flyttar ihop igen. Spara hotellpengarna till coronakris eller något sådant. Lev ihop men ägna kvällarna när barnen somnat åt att prata med varandra. Tag varannan kväll till saker ni funderat över och vill ta upp. Var då noga med att lyssna och tala, utan att avbrya eller anklaga. Varannan kväll tar ni till något annat. Spelar monopol, eller ännu bättre samarbetsspel, testa "exit-spel" tex. Eller om ni hellre målar en tavla ihop, ser en film osv. Men glöm inte bort samtals tiderna där ni är era egna terapeufter, där alla saker är ok att ta upp. Alla bemötanden är ok, men backa sedan ett steg och red ut vad som gör mest ont och hur man kan tänka vidare kring det.

Blanda inte in barnen så mycket bo ihop, dela på hushållsuppgifterna. Dela upp er med barnen, men ha kanske en filmkväll ihop på fre. Allt detta medan ni bägge funderar på var sitt håll över hur ni vill ha det, och vad man kan stå ut med,

Om det nu påriktigt var så att han vill ha en avsugning innan varje samlag - kan du tänka dig att ställa upp? Alltid/Varje månad/aldrig? Hur svarar han på det? Kan han leva utan det? Kan han få tillstånd av dig att göra det med KK 5 gånger per år? Kan ni köpa någon docka som fixar detta lika bra? Vill ni lösa sexlivet?

Du är den som vet bäst vad du känner och vad du klarar av. Du är precis lika stark om du lämnar honom som om du stannar kvar. Bägge beslut kräver styrka. Var kan du finna mest lycka?

Fy fan rent ut sagt vilket sjuk smörja du skriver. Varför hoppas du på just det av hela ditt hjärta? Hade det inte varit mycket bättre att hoppas på att TS ska ta sig ur det här och finna lycka igen? Hur vet du att hon älskar honom för mycket för att släppa taget? Hur fan ska du kunna stötta TS till 110%? Är du TS man eller?

TS, lämna och gå vidare! Det är inte en otrohetsaffär, det är ett dubbelliv han haft. Hade du inte fått smset hade han fortfarande levt det. Sjukt är inte ens förnamnet. (Och sluta skriv här. Prata med familj och vänner. Folk här trollar dig och vill inte ditt bästa!)

Återigen vill jag påminna om att det är fel att bara utgå från sig själv och sedan försöka påverka TS att begå handlingar eller fatta livsavgörande beslut.

Bara för att man själv (tror sig) aldrig kunna gå vidare efter något sådant så har man ingen rätt att döma ut TS eller någon annans möjligheter att gå vidare.

Det är självfallet inte lätt att förlåta vare sig en liten eller en långvarig otrohet.
Därför kan det vara viktigt och bra att känna till att en del mycket erfarna psykologer eller terapeuter säger att man måste inte förlåta allt.
Man kan finna andra verktyg och sätt att på ett mycket framgångsrikt sätt gå vidare.

Dessutom tycker jag det återigen är viktigt påminna TS och andra att TS själv givetvis alltid vet bättre,
och har större rätt att själv få bestämma över sitt öde,
än en samling skribenter i en tråd på nätet. Jag själv inberäknad bland dessa skribenter.