Anonym (Spegeln) skrev 2020-03-06 13:19:48 följande:
Fått svar på mina prover jag lämnade, och dom är tack o lov negativa! Skönt, en sån lättnad, men ändå så äcklad att ens behövt sitta på helspänn och vänta på resultatet.
Nu väntar nästa sak då, får mina barn ett syskon inom snar framtid lr har dom kanske tom redan fått barn tillsammans?
Tre år!! Det är så sjukt länge! Jag har levt i en jävla lögn i tre år! Jag mår så illa av tanken. Jag förstår fortfarande inte! Kommer jag någonsin att förstå? Kommer jag kunna förlåta? Oavsett om vi fortsätter tillsammans lr går skilda vägar, kan man förlåta ett sånt här svek?
Han har ju verkligen levt ett dubbelliv. Han har levt ett liv i tre år, UTAN mig! Utan våra barn! Ett liv själv med en annan kvinna i tre år!!
Jag känner mig värdelös, värdelös för att jag inte hunna se att allt varit ett spel från hans sida.
Att han åkt hem till henne och levt livet medans jag slitit arslet av mig med extra timmar på jobbet för han va sjukskriven, medans barnen va på skola och förskola. Då va han där och roa sig.
När jag va på jobbet passa han på att åka tidigare till jobbet för att hinna sätta på henne. När han hade lunch på jobbet åkte dom hem till henne för att knulla istället för att sitta i lunchrummet och prata skit med alla andra kollegor. När han jobbat över va det i själva verket ett knull som lockade mer än att komma hem till sin fru.
Varför lämnade han oss inte bara när han börja träffa henne? Det hade gjort minst lika ont då att bli lämnad såklart,. Men att få reda på otroheten så här, från en helt främmande och okänd människa. Vem är ens den där människan, som propsa på att fortsätta leta efter nyckeln som va avgörande gör att jag skulle våga konfrotera istället för att vänta veckor och följa en gps på bilen?
Jag känner mig så tom, ledsen, arg, sviken, äcklad, sårad, förbannad, lurad, puckad, ihålig..
Hej ts!
Jag beklagar det du behöver gå igenom, fruktansvärt är det hela!
Tror verkligen du är i ett chocktillstånd i detta nu, och jag hoppas innerligt att du landar i att du bestämmer dig för att lämna. Jag tror att i sitsen du är i, så letar man tankar som förmildrar osv. Men som du skriver, han har gjort det upprepat under flera år. Och vem vet, det kanske funnits flera, men detta var det enda du kom på.
Jag funderar också på om kvinnan som kontaktade dig faktiskt var hon han bedragit dig med. Eller om hon fått någon annan att kontakta dig för sin egen vinnings skull.
Vilket som, så hade jag i din sits aldrig kunnat gå vidare. Hur skulle man kunna lita på någon som ljugit under flera år? Jag kom själv på min man med att sms:a med andra för många år sen och bara det var ett rent helvete att komma över, för oss båda. Hade inte gjort om det, och då fanns ingen fysisk otrohet, vad jag vet. Det krävs så mycket känslomässig energi att bli sviken av ens närmsta och sen dessutom försöka hitta tillit igen, fast varenda cell i ens kropp varnar en för att lita på fanskapet pga att han redan svikit en.
Jag kan förstå folk som försöker gå vidare efter ett snedsteg, för vi är trots allt bara människor. Men din mans agerande gör seriöst att han inte förtjänar dig. Är han ens kapabel att låta henne vara om du förlåter och går vidare eller springer han tillbaka dit när allt lagt sig.
Nä fy, all styrka till dig!
