Är MIN man otrogen?
Konfrontera inte förrän du samlat på dig ordentligt med bevis. Nästan alla ljuger och har du inte info att gå på blir du lätt att snacka bort.
Konfrontera inte förrän du samlat på dig ordentligt med bevis. Nästan alla ljuger och har du inte info att gå på blir du lätt att snacka bort.
Just nu står allt stilla. Jag vet varken ut lr in. Hur ska jag samla på mig bevis? Jag visste inte om något, mindre än ana att jag skulle få ett mess som skulle vända upp o ner på mina tankar och min tillvaro. Känner mig nästan sjuk pga hela situationen.
Vill bara ta hans telefon och ringa upp henne för att se hur hom svarar när hon ser att han ringer. Eller ska jag vänta tills han jobbar igen och smyga ut efter?
Vet inte vad jag ska ta mig till.
Jag menar inte alls att det inte är så farligt, men det är såpass vanligt och sker på lite olika sätt så at man kanske inte ska överreagera och kasta bort allting och leva resten av sitt liv som det svikn abittra offret som brände upp allt som fanns. Dessutom tror jag inte alls att halva befolkningen är oemottaglig för att vara otrogna, att de är en sorts godare människor.
Det kan helt naturligt vara lite långtråkigt i långa relationer och man kanske söker spänning. Den ena i en relation får för sig att ensidigt ändra kärlekskontraktet och vill inte alls ha sex längre. Kärleken till en ny´kanske slår ner som blixten hos en partner osv.
Att det är vanligt gör kanske att vi inte ska betrakta det som en sällsynt naturkatastof av svek och ondska. Och var har förlåtelse och försoning tagigt vägen i vårt dramatiska samhälle? Kärlek är bra och otrohet är inte olagligt. Kanske behöver TS med partner prata om sitt förhållande ordentligt så att båda blir nöjda. De verkade ju dessuotm nöjda båda när sanningen inte låg i dagen. Man kan fundera över om de som skvallrar om sådan thär alltid är hjältar. De skapar konsekvenser om påverkar andra människor väldigt väldigt mycket.
Jag vet väl att FamiljeLiv är fullt av starkt svartvita otrohetshatare som vill att sanningen alltid alltid ska spridas till alla. Inte särskilt moget eller vänligt.
Och för att slippa påhopp - jag är den trogna typen (några snedsteg men int eblivit påkommen) och ja, jag har blivit lämnad och jag har lämnat.
Såg tre timmars teater förra veckan - Bergmans Scener ur ett äktenskap. Många aspekter där och en väldig öppenhet, kärlek till flera unde rlång tid, skanad och längtan. TS borde se den. Smärtsamt, mycket tankvärt och tidsaktuellt trots produktionsår 1973. Finns på SVTPlay tror jag.
Bra. Instämmer. Låt oss hoppas att det är jämställt.
Vi har alla ansvar för våra val. Situationer kan vara olika.
1) Den som sviker överenskommelsen om att vara monogam har ett ansvar för den handlingen, oavsett kön.Det kan får konsekvenser som man bör beakta när man slarvar med att ha dialog om monogamins problem i realtionen.
2) De som kanske slarvar med närhet/ömhet/sexualitet i sin parrelation (oavsett kön) har ett ansvar för detta. Det kan få konsekvenser som man bör beakta när man slarvar med att njuta och utveckla sin sexualitet.
Vi har ju debatterat förut. Jag försöker vara pedagogisk. 1) och 2) gäller samtidigt och kan interagera.
3) Bra vuxna förstår mänskligt beteende och kan lösa konflikter, de kan samtala och förstå att flera parallella faktorer samverkar. De har förmåga till kompromiss, diskretion och förlåtelse/försoning. Kanske kan de utvecklas av vissa kriser.
Så de tär alltså inte så enklet som du dogmatiskt hävdar - att man väljer att vara otrogen och aldrig tvingas. Utifrån ditt resonemang kan man alltså inte heller tvingas till ofrivilligt celibat och kärlekslöshet i en relation. Logigen behövs här och vi behöver akta oss för schabloner och enkla plattityder.