JURIDIK
Vi ska skriva testamente nu om särkullbarn, då ingen av oss litar på barnens släkt och/eller barnens eventuella brist på förståelse, men mest för att trygga vårat bo. Så de ska endast få ärva sin laglott. Men vilket testamente är då bäst att skriva? Vi har 7 olika alternativ.
Vill dock inte göra dom helt arvslösa.
Jag ska förtydliga.
Mina barn får inte ärva gården pga att deras pappa är en blodsugande utnyttjare som inte har några problem med att sätta andra i skuld eller att sno saker från sina egna barn (han är periodare) och sälja vidare. Det var en hemsk tid i mitt liv. Jag och barnen satt i 20.000:- hyresskuld pga honom (lång historia). Hans far i sin tur satte honom på kronofogden med 50.000 den dagen han fyllde 18. Jag ser ingen anledning till att han bryter mönstret om jag skulle dö och han få full förfogande rätt till barnens pengar. Han skulle lätt kräva pengar av min nuvarande man och skulle kunna lura till sig huset av barnen. Den biten ser jag framför mig.
Min mans barn får inte ärva huset pga att deras mamma är girig och egoistisk och har tjejerna runt lillfingret, hon skulle lättvindigt kunna lätt övertala dom om att ta huset från mig, då hon även är väldigt svartsjuk på mig och hon är pengaglad.
Så ni förstår om huset skulle falla i händerna på någons barn så skulle huset falla ur närmsta släkten, om vårt gemensamma barn ärver så stannar det i släkten. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det på ett bättre sätt, utan att få anklagelser slängt kors och tvärs. Oavsett är detta hur vårt liv ser ut, vad ni än tycker om det. Jag har aldrig någonsin bett nån av er om råd huruvida vi går rätt tillväga eller inte om just DET, bara om hur vi ska skriva i testamentet. Beslutet är redan taget om detta. Därav min fientlighet. Punkt slut.
Förstår ni inte - fråga! Släng inte ur er dumma kommentarer! Jag är faktiskt en människa bakom dessa kommentarer, och jag ber alla om ursäkt som jag skrivit illa till, om ni upplevt så. Men jag blir ledsen av hur lättvindigt man blir anklagad och bedömd i saker man aldrig bett om. Så respektera det nu. Tack.
Jag ska förtydliga.
Mina barn får inte ärva gården pga att deras pappa är en blodsugande utnyttjare som inte har några problem med att sätta andra i skuld eller att sno saker från sina egna barn (han är periodare) och sälja vidare. Det var en hemsk tid i mitt liv. Jag och barnen satt i 20.000:- hyresskuld pga honom (lång historia). Hans far i sin tur satte honom på kronofogden med 50.000 den dagen han fyllde 18. Jag ser ingen anledning till att han bryter mönstret om jag skulle dö och han få full förfogande rätt till barnens pengar. Han skulle lätt kräva pengar av min nuvarande man och skulle kunna lura till sig huset av barnen. Den biten ser jag framför mig.
Min mans barn får inte ärva huset pga att deras mamma är girig och egoistisk och har tjejerna runt lillfingret, hon skulle lättvindigt kunna lätt övertala dom om att ta huset från mig, då hon även är väldigt svartsjuk på mig och hon är pengaglad.
Så ni förstår om huset skulle falla i händerna på någons barn så skulle huset falla ur närmsta släkten, om vårt gemensamma barn ärver så stannar det i släkten. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det på ett bättre sätt, utan att få anklagelser slängt kors och tvärs. Oavsett är detta hur vårt liv ser ut, vad ni än tycker om det. Jag har aldrig någonsin bett nån av er om råd huruvida vi går rätt tillväga eller inte om just DET, bara om hur vi ska skriva i testamentet. Beslutet är redan taget om detta. Därav min fientlighet. Punkt slut.
Förstår ni inte - fråga! Släng inte ur er dumma kommentarer! Jag är faktiskt en människa bakom dessa kommentarer, och jag ber alla om ursäkt som jag skrivit illa till, om ni upplevt så. Men jag blir ledsen av hur lättvindigt man blir anklagad och bedömd i saker man aldrig bett om. Så respektera det nu. Tack.
Naturligtvis menar hon inte att barnen stod för skulden. Men självklart påverkade det dem också och inte bara ts, hon har ju fått prioritera att betala av skulden så att barnen har fått stå tillbaks.
Jag skulle definitivt ta hjälp av en jurist specialiserad på arvsrätt. Finns många vassa sådana. Att använda sig av standardiserade dokument kan innebära att det får följder som du inte ens har drömt om. Det är det bästa rådet du kan få. För att kunna ge ett korrekt råd och "veta vilken av de sju dokumenten" du ska använda måste man ha en total helhetsbild av alla aktuella omständigheter. Något du knappast kan lämna ut på ett Internetforum.
.
Jag skulle definitivt ta hjälp av en jurist specialiserad på arvsrätt. Finns många vassa sådana. Att använda sig av standardiserade dokument kan innebära att det får följder som du inte ens har drömt om. Det är det bästa rådet du kan få. För att kunna ge ett korrekt råd och "veta vilken av de sju dokumenten" du ska använda måste man ha en total helhetsbild av alla aktuella omständigheter. Något du knappast kan lämna ut på ett Internetforum.
.
Vilka följder, Nämn ett exempel?
Det blir inte så man skrivit och arvet delas inte så som man önskat. När det är särkullbarn mm inblandat är det knepigare och svårare nämligen än om man enbart har gemensamma barn.
Vilka följder, Nämn ett exempel?
Håller med om att gå till en riktig advokat. Det är dyrt - hutlöst dyrt, jag tycker att de får ta ut för mycket för en enkel konsultation. Men det är ändå småpengar, jämfört med hur dyrt det kan bli för det barn som inte får ut det som ni ville att det skulle ha, bara för att ni sparade in på advokaten...
Själv har jag inte ens ett testamente och inget behov av advokater. Men det beror på att jag är skild, singel och har två barn med samma pappa. Utfallet blir som jag vill även utan testamente: mina barn får allt jag äger, och båda får lika mycket! (Om det går bra för barnen när de blir vuxna och jag vet att de klarar sig ändå, så kanske jag testamenterar 10 000 till mitt politiska parti... men det är också en enkel skrivelse, som inte kräver advokat.)
Varför?
Håller med om att gå till en riktig advokat. Det är dyrt - hutlöst dyrt, jag tycker att de får ta ut för mycket för en enkel konsultation. Men det är ändå småpengar, jämfört med hur dyrt det kan bli för det barn som inte får ut det som ni ville att det skulle ha, bara för att ni sparade in på advokaten...
Själv har jag inte ens ett testamente och inget behov av advokater. Men det beror på att jag är skild, singel och har två barn med samma pappa. Utfallet blir som jag vill även utan testamente: mina barn får allt jag äger, och båda får lika mycket! (Om det går bra för barnen när de blir vuxna och jag vet att de klarar sig ändå, så kanske jag testamenterar 10 000 till mitt politiska parti... men det är också en enkel skrivelse, som inte kräver advokat.)
Hur gick det, har ni skrivit testamente än?
Jag har förstått att du inte tänker ta hjälp av en jurist då det kostar, MEN eftersom du är så angelägen om att rätt ska bli rätt så kanske det trots allt är värt de kronorna det kostar?
Eller så gör du det själv så gott du kan och sedan visar det sig att rätt blev fel.