JURIDIK
Vi ska skriva testamente nu om särkullbarn, då ingen av oss litar på barnens släkt och/eller barnens eventuella brist på förståelse, men mest för att trygga vårat bo. Så de ska endast få ärva sin laglott. Men vilket testamente är då bäst att skriva? Vi har 7 olika alternativ.
Vill dock inte göra dom helt arvslösa.
Mitt förslag är att skriva att alla barnen får sin laglott och den efterlevande maken/makan resten. Sedan en livförsäkring som den efterlevande kan lösa ut särkullarna med.
Personligen skulle jag inte vilja skriva att de ska få ut sin arvslott om de väntar tills jag går bort. Jag kommer mest troligt inte ha någon kontakt med dem om maken går bort, och vill heller inte ha dem hängande över axeln för att "bevaka" sitt arv. Det bästa är att lösa ut deras del direkt och sen va av med dem.
Det verkar inte som om du ts har någon djupare relation med din partners barn, om man dömer utav det du skrivit.
Detta gäller ju båda sidor, även mina barn gentemot min make. Det trodde jag framgick.
Du kanske inte har någon djupare relation med dem heller.
Såg mig, under hur många år har du och maken byggt ert gemensamma imperium?
Vad säger maken angående vilket testamente ni skall välja? Skillnaderna mellan de olika varianter ni har borde ändå vara rätt tydliga, så jag antar att han har en åsikt? Gör han efterforskningar precis som du?
Äger han hjärta att ge sina tidigare barn lägre arv till förmån för nyare barn och fru?
Detta gäller ju båda sidor, även mina barn gentemot min make. Det trodde jag framgick.
Så jag anser att det är ett bättre alternativ att skriva i testamentet att de får ut sin laglott när föräldern dör och se till att täcka upp den kostnaden med en livförsäkring.
Kom ihåg att den kvarlevande äger ju faktiskt hälften av allt. Om din man dör TS så ska hans hälft fördelas på hans 2 barn. (men ert gemensamma barn kan inte kräva ut sin del genast, endast särkullbarnet, utan du har fri förfoganderätt över ert gemensamma barns del). Särkullbarnets arvslott är alltså 25% av de totala tillgångarna, men laglotten är ju bara hälften av detta, dvs 12,5%. Det är alltså en åttondel av era totala tillgångar som försäkringen måste täcka.
Sedan finns regler kring hur resten av arvslotten ska förvaltas under din livstid (du får praktiskt taget göra vad du vill, utomstående testamentera bort den). På Lawlines hemsida kan du läsa frågor/svar från liknande situationer.
Nu blottar jag kanske min okunskap, men är anledningen till att man betalar dyra premier till en livförsäkring, i stället för att helt enkelt spara (helst investera) dom pengarna, just att man kan styra så att makan/maken får det? Att man håller dom pengarna undan från barnens arvsrätt?
Angående ditt sista stycke, så ÄR det ju så. Och man kan aldrig veta vad personen kommer att få för sig att göra, när h*n blir änka/änkeman. En del blir helt galna och ska ta igen saker de anser sig ha missat under sitt äktenskap: resa, festa, ha älskare/älskarinnor... och då går pengarna fort åt. Och styvbarnen kan inte göra ett skit. Få människor känner lojalitet mot sina styvbarn efter att maken/makan är död... och speciellt om det har gått några år och man kanske har tappat kontakten med dem till och med. Varför då spara pengar åt dem?
Jag skulle som sagt, om jag var styvbarnet, kräva ut min andel direkt - för annars får jag kanske inget när den dagen kommer.
Nu blottar jag kanske min okunskap, men är anledningen till att man betalar dyra premier till en livförsäkring, i stället för att helt enkelt spara (helst investera) dom pengarna, just att man kan styra så att makan/maken får det? Att man håller dom pengarna undan från barnens arvsrätt?
Angående ditt sista stycke, så ÄR det ju så. Och man kan aldrig veta vad personen kommer att få för sig att göra, när h*n blir änka/änkeman. En del blir helt galna och ska ta igen saker de anser sig ha missat under sitt äktenskap: resa, festa, ha älskare/älskarinnor... och då går pengarna fort åt. Och styvbarnen kan inte göra ett skit. Få människor känner lojalitet mot sina styvbarn efter att maken/makan är död... och speciellt om det har gått några år och man kanske har tappat kontakten med dem till och med. Varför då spara pengar åt dem?
Jag skulle som sagt, om jag var styvbarnet, kräva ut min andel direkt - för annars får jag kanske inget när den dagen kommer.
Härligt att få ärva. Båda mina föräldrar är döda, jag har inte ärvt av någon av dem 