JURIDIK
Vi ska skriva testamente nu om särkullbarn, då ingen av oss litar på barnens släkt och/eller barnens eventuella brist på förståelse, men mest för att trygga vårat bo. Så de ska endast få ärva sin laglott. Men vilket testamente är då bäst att skriva? Vi har 7 olika alternativ.
Vill dock inte göra dom helt arvslösa.
Men TS vill ju inte att hennes egna äldre barn ska ärva heller (på grund av giriga släktingar på pappans sida?). Hon vill att maken och bara det gemensamma barnet ska ärva. (Eller om nu egendomen är makens och han vill att hon och gemensamma barnet ska ärva.) Det var därför jag inte tyckte att det blev relevant att dra in att det handlade om släktegendom för då är man ju snarare angelägen att säkra egendomen mot ingiftingar och andra utanför den egna släkten.
Hans halva är hans enskilda egendom? Förstår du vad det innebär?
Som jag tolkar det: om han dör först, så blir hans dödsbo den enskilda egendomen (=50% av gården), PLUS hans 50% andel av giftorättsgodset, där din andel av gården ligger. Summan blir att 75% av gårdens värde ingår i hans dödsbo, och du har bara 25% kvar.
Har han testamenterat egendomen till dig? Alltså så att hans barn bara ska få ut sin laglott (=den del man inte kan testamentera bort)?
Om ja; då får barnen hälften av 75%s delen av gården de annars skulle ärva. Alltså 37,5%. Du själv har majoritet, 62,5%, och kan köpa ut dem.
Om Nej; då ärver hans barn (för ni har alltså inga gemensamma?) 75% av gården. Du sitter på 25%, och dina barn får ännu ingenting. Hans barn har majoritet och kan tvinga dig att flytta ut...
Jag ska förtydliga.
Mina barn får inte ärva gården pga att deras pappa är en blodsugande utnyttjare som inte har några problem med att sätta andra i skuld eller att sno saker från sina egna barn (han är periodare) och sälja vidare. Det var en hemsk tid i mitt liv. Jag och barnen satt i 20.000:- hyresskuld pga honom (lång historia). Hans far i sin tur satte honom på kronofogden med 50.000 den dagen han fyllde 18. Jag ser ingen anledning till att han bryter mönstret om jag skulle dö och han få full förfogande rätt till barnens pengar. Han skulle lätt kräva pengar av min nuvarande man och skulle kunna lura till sig huset av barnen. Den biten ser jag framför mig.
Min mans barn får inte ärva huset pga att deras mamma är girig och egoistisk och har tjejerna runt lillfingret, hon skulle lättvindigt kunna lätt övertala dom om att ta huset från mig, då hon även är väldigt svartsjuk på mig och hon är pengaglad.
Så ni förstår om huset skulle falla i händerna på någons barn så skulle huset falla ur närmsta släkten, om vårt gemensamma barn ärver så stannar det i släkten. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det på ett bättre sätt, utan att få anklagelser slängt kors och tvärs. Oavsett är detta hur vårt liv ser ut, vad ni än tycker om det. Jag har aldrig någonsin bett nån av er om råd huruvida vi går rätt tillväga eller inte om just DET, bara om hur vi ska skriva i testamentet. Beslutet är redan taget om detta. Därav min fientlighet. Punkt slut.
Förstår ni inte - fråga! Släng inte ur er dumma kommentarer! Jag är faktiskt en människa bakom dessa kommentarer, och jag ber alla om ursäkt som jag skrivit illa till, om ni upplevt så. Men jag blir ledsen av hur lättvindigt man blir anklagad och bedömd i saker man aldrig bett om. Så respektera det nu. Tack.
Efter denna långa förklaringen så är min åsikt att ni absolut inte ska rota i det själva, utan skriva ner hur ni vill ha det i olika scenarion. Sedan tar ni en jurist till hjälp att få det hela korrekt nedskrivet i ett testamente.
I det du skriver finns inget utrymme för "hoppas det blir rätt", utan det måste va vattentätt.
Jag ska förtydliga.
Mina barn får inte ärva gården pga att deras pappa är en blodsugande utnyttjare som inte har några problem med att sätta andra i skuld eller att sno saker från sina egna barn (han är periodare) och sälja vidare. Det var en hemsk tid i mitt liv. Jag och barnen satt i 20.000:- hyresskuld pga honom (lång historia). Hans far i sin tur satte honom på kronofogden med 50.000 den dagen han fyllde 18. Jag ser ingen anledning till att han bryter mönstret om jag skulle dö och han få full förfogande rätt till barnens pengar. Han skulle lätt kräva pengar av min nuvarande man och skulle kunna lura till sig huset av barnen. Den biten ser jag framför mig.
Min mans barn får inte ärva huset pga att deras mamma är girig och egoistisk och har tjejerna runt lillfingret, hon skulle lättvindigt kunna lätt övertala dom om att ta huset från mig, då hon även är väldigt svartsjuk på mig och hon är pengaglad.
Så ni förstår om huset skulle falla i händerna på någons barn så skulle huset falla ur närmsta släkten, om vårt gemensamma barn ärver så stannar det i släkten. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det på ett bättre sätt, utan att få anklagelser slängt kors och tvärs. Oavsett är detta hur vårt liv ser ut, vad ni än tycker om det. Jag har aldrig någonsin bett nån av er om råd huruvida vi går rätt tillväga eller inte om just DET, bara om hur vi ska skriva i testamentet. Beslutet är redan taget om detta. Därav min fientlighet. Punkt slut.
Förstår ni inte - fråga! Släng inte ur er dumma kommentarer! Jag är faktiskt en människa bakom dessa kommentarer, och jag ber alla om ursäkt som jag skrivit illa till, om ni upplevt så. Men jag blir ledsen av hur lättvindigt man blir anklagad och bedömd i saker man aldrig bett om. Så respektera det nu. Tack.
Efter denna långa förklaringen så är min åsikt att ni absolut inte ska rota i det själva, utan skriva ner hur ni vill ha det i olika scenarion. Sedan tar ni en jurist till hjälp att få det hela korrekt nedskrivet i ett testamente.
I det du skriver finns inget utrymme för "hoppas det blir rätt", utan det måste va vattentätt.
Jag ska förtydliga.
Mina barn får inte ärva gården pga att deras pappa är en blodsugande utnyttjare som inte har några problem med att sätta andra i skuld eller att sno saker från sina egna barn (han är periodare) och sälja vidare. Det var en hemsk tid i mitt liv. Jag och barnen satt i 20.000:- hyresskuld pga honom (lång historia). Hans far i sin tur satte honom på kronofogden med 50.000 den dagen han fyllde 18. Jag ser ingen anledning till att han bryter mönstret om jag skulle dö och han få full förfogande rätt till barnens pengar. Han skulle lätt kräva pengar av min nuvarande man och skulle kunna lura till sig huset av barnen. Den biten ser jag framför mig.
Min mans barn får inte ärva huset pga att deras mamma är girig och egoistisk och har tjejerna runt lillfingret, hon skulle lättvindigt kunna lätt övertala dom om att ta huset från mig, då hon även är väldigt svartsjuk på mig och hon är pengaglad.
Så ni förstår om huset skulle falla i händerna på någons barn så skulle huset falla ur närmsta släkten, om vårt gemensamma barn ärver så stannar det i släkten. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det på ett bättre sätt, utan att få anklagelser slängt kors och tvärs. Oavsett är detta hur vårt liv ser ut, vad ni än tycker om det. Jag har aldrig någonsin bett nån av er om råd huruvida vi går rätt tillväga eller inte om just DET, bara om hur vi ska skriva i testamentet. Beslutet är redan taget om detta. Därav min fientlighet. Punkt slut.
Förstår ni inte - fråga! Släng inte ur er dumma kommentarer! Jag är faktiskt en människa bakom dessa kommentarer, och jag ber alla om ursäkt som jag skrivit illa till, om ni upplevt så. Men jag blir ledsen av hur lättvindigt man blir anklagad och bedömd i saker man aldrig bett om. Så respektera det nu. Tack.
Nåja, du verkar ju anse att hans barn är ganska usla också.
"Mina barn skulle aldrig göra det, men är övertygad om att hans skulle."
För övrigt pratade du mycket i början av tråden om hur du och din man tillsammans byggt upp allt du vill rädda från främst hans ungar och så kommer det fram att det handlar om en släktgård som funnits i någon av släkterna i generationer.
Jag säger då det.