Vi vill att varderas särkullbarn ej ska ärva arvslott!

 I fall med släktgårdar etc skriver man vanligen äktenskapsförord (går att göra även under pågående äktenskap) så att den vars släktegendom det är har den som enskild egendom. Sedan ett testamente där man testamenterar den till maken med fri förfoganderätt men hinder mot att sälja den, och som efterarv till den egna släkten (i första hand barn).
Normalt är det ju så att man vill behålla sådan egendom i släkten, d v s att den går vidare till dina barn om egendomen kommer från din sida och till hans barn om den kommer från hans sida.
Men nu vill ni tydligen inte göra så utan ägaren av egendomen vill så gott det går göra några av de egna barnen arvlösa till förmån för andra barn och för make. Då tycker jag resonemanget om släktegendom faller. Min släktgård står på mig. Skulle jag testamentera den med äganderätt till min man så skulle det ju inte handla om att hålla den kvar i släkten längre.

Ditt argument om att försörja minderårigt barn som inte ska behöva flytta köper jag (försäkringar är mycket bra här om man fortfarande är frisk och arbetsför) men det gäller ju bara under ett antal år. När det yngre barnet är vuxet och utflyttat har det inte större behov av egendomen än de äldre syskonen. Ett alternativ då är ju att ändra testamentet efter några år eller att redan nu ange att det gäller till viss tidpunkt.

Du utgår från er specifika situation när du uttalar dig generellt om särkullsbarn och gemensamma barn, men det finns andra situationer. Jag ger ett exempel:

En 45+ bekant till mig lever ihop med mamman till hans äldsta barn. Barnet är ung vuxen, självförsörjande och pluggar på annan ort. De skildes för många år sedan och han levde några år med en annan kvinna, som han har ett minderårigt barn med. Exfrun/nuvarande sambon har också tvillingar i skolåldern från ett senare äktenskap, som bor tillsammans med dem (pappan bor utomlands).

Deras gemensamma barn är alltså inte ekonomiskt beroende av föräldrarna. Hen är välkommen att flytta "hem" om det skulle strula med bostad men bostaden de bor i är inte föräldrahemmet hen växte upp i. I den familjen är det särkullsbarnen som är ekonomiskt beroende och har starkast skyddsbehov.

Men TS vill ju inte att hennes egna äldre barn ska ärva heller (på grund av giriga släktingar på pappans sida?). Hon vill att maken och bara det gemensamma barnet ska ärva. (Eller om nu egendomen är makens och han vill att hon och gemensamma barnet ska ärva.)  Det var därför jag inte tyckte att det blev relevant att dra in att det handlade om släktegendom för då är man ju snarare angelägen att säkra egendomen mot ingiftingar och andra utanför den egna släkten.

Jag instämmer. Instämmer också i att teckna livförsäkring om ni inte har det och att kolla upp förmånstagare om ni har försäkringar.

TS: Jag menar inte att vara otrevlig men det är tydligt i dina inlägg att du inte klarar att skriva ett vattentätt testamente av den här svårighetsgraden själv. Somligt som skrivs missförstår du eller förstår inte alls och du använder juridiska termer felaktigt. Gå till jurist. Skriver ni själva testamentet är det stor risk att resultatet inte blir som ni önskat.