Anonym (D.D.) skrev 2018-03-11 13:37:24 följande:
@jrocky
Jag kan faktiskt förstå om de s.k. snälla männen blir bittra och hatiska. Eftersom dessa män ständigt uppmanas av kvinnor att inte förändra sig trots att det så uppenbart är det de behöver.
Samtidigt kan jag inte låta bli att bli trött på dessa män. De måste väl rimligtvis redan i 15-års åldern notera att den snälla killen ständigt hamnar sist i kön. Likväl träffar man gott om snälla killar som är lika mesiga i 30-års åldern som när de var 15. Hur är det möjligt?
Man vill bara ruska om dem och skrika till dem: "vakna upp för i h*lvete".
Hur kommer det sig att de flesta gör resan från pojkar till män medan många av dessa s.k. snälla män står och stampar, år in och år ut.
Hej D.D.
Javisst är det intressant med dem som inte väljer utvecklingsvägen utan istället tuffar på mot en framtid utan mänsklig närhet. Men mitt hjärta är hos dem trots att de är oförmögna att förändra sig. Jag tänker att de inte har resurser till att skapa en sådan förändring inom sig själva på egen hand. Rädslan vinner helt enkelt. Förändring är svårt.
Sen är det förstås så att många inte har förmågan att inse vad de behöver göra, och vilka steg de ska ta, och inser inte att de själva faktiskt har makten i sig att ändra sig. Givetvis kan de oxå ha misslyckats att förstå "spelets" regler.
Jag kan känna irritation ibland kanske, men framförallt känner jag en stor sorg för alla dessa män som saknar mänsklig närhet. Jag önskar att de lyckas söka inom sig för att finna en konstruktiv väg framåt.
