Är det sant att kvinnor inte faller för snälla och försiktiga män?

Min poäng var inte att det var intressant att se hur det hade gått om en annan intressant man hade varit i mitt ställe - utan att exemplet kvarstår lika solitt oavsett om det är verklighetsbaserat eller inte.

Ett exempel i detta sammanhang behöver inte vara ett exempel hämtat från verkligheten, det duger lika bra med ett konstruerat exempel. Poängen är alltså inte alls vilka personer som var inblandade eller vad som hände sen, utan just att det kunde ha hänt på ett sådant sätt som beskrivits.

Att hitta på ett fiktivt exempel och hänvisa till det som starkt stöd till ens argumentation, faller på sin egen rimlighet, om det är verkliga företeelser som man diskuterar.

Jag förstår din poäng, och du har en tycker jag, men det är inte riktigt så enkelt. Ibland kan det nog hända att det är svårt eller omöjligt för kvinnan att initialt inse att mannen framför henne inte är den han försöker framstå som. Men alla män är inte skickliga psykopater, och ofta är det nog lätt att se en hel del varningstecken. Ställer man in sina antenner på att söka efter kvalitativa långsiktiga egenskaper och dessutom äkthet, tror jag att man kommer långt bara där. Vill man ha en spännande person som tar en med storm, och inom sig när sig en dröm om den vackre prinsen som kommer med sin häst, ja, då är man på farligare mark.

Jag har inga problem med att man kan ha olika definitioner på ordet snäll. Jag undrar hur det kan väcka så stor anstöt hos dig. Anledningen till att jag och många andra män, definierar snäll som timid och tillbakadragen och initiativlös är för att vi själva varit det, många av våra vänner har varit det, samtidigt som vi har uppfyllt alla kriterier på snällhet som rimligtvis finns och vi har sett hur lite nytta vi och andra har haft av det. Vi har samtidigt sett hur killen som våldtog en blyg tjejklasskompis på toaletten har uppfattats som attraktiv och spännande och ev. "snäll" av tjejerna i klassen, och vi har därför känt oss vara objektivt snällare än denne. Vi har en historia att berätta, och det är därför som ämnet är känsligt för oss, som jag har förklarat. 

Det blir ju också fel om man definierar "snäll", som snäll mot enbart en viss person, t.ex.. tjejen. Om en person sparkar sin son men alltid ger rosor till sin fru, skulle inte jag beteckna denna person som snäll. Men kanske är det så vissa tjejer menar när de säger att de vill ha en snäll man. En man som är snäll mot dem, men om han är snäll mot andra är inte lika avgörande.

Man kan ju i sammanhanget fundera över hur den snällaste personen som finns är. Jag tänker att den snälla personen är snäll mot alla som hen träffar. Eller möjligtvis är hen snäll på ett mer extremt vis, att denne tar hänsyn till andra i väldigt högre grad än andra. Tar man väldigt stor hänsyn till vad andra tycker, kommer man själv ta väldigt liten plats. Och är man snäll mot alla, börjar man sakna kontur. Jag kan inte tänka mig att det är något positivt eller sunt.

Visst är det så att somliga av de blyga, tillbakadragna männen har fått en partner till slut. Jag tycker ändå inte att det skulle vara ett bevis på t.ex. att de haft det lätt med tjejer, eller att de ses som attraktiva av kvinnor. Ibland tänker jag att om t.ex. Zlatan eller någon annan stor stjärna började ragga på min fru, så skulle jag inte ha någon chans. Jag inbillar mig inte att det är min stora unika attraktion som gör att jag har fått en partner, utan tror att det i slutändan handlar om vilka alternativ som står till buds. Hade min fru fått välja mellan mig och Zlatan när vi träffades, då hade vi inte varit gifta. Det kan vi nog slå fast. 

Jag känner ett fåtal personer som är verkligt fina människor, ärligare än majoriteten, högre moralisk kompass än folk i gemen, som är äldre än 40 år och ändå inte har haft sex eller ens ett förhållande. Jag vill inte skylla det på någon annan än dem själva, men jag tycker ändå att det är djupt tragiskt. Både för dem själva och för de presumtiva partners de har missat.

Jag vänder mIg mot att man uppmuuntrar unga män att bli mindre snälla mot kvinnor. Att uppmuntra människor att bete sig illa mot och försöka dominera andra väcker stor anstöt hos mig, och jag kan inte förstå att du inte kan förstå det. .

Fast om du nu inte vill se hur det faktiskt är, sånär det inte konstigt att du inte gör det.

Kvinnor attraheras inte ha snälla män.

Jag håller inte med.

Visst kan män och kvinnor som tänker i första hand på sig själva och inte på vad ens handlingar kan ge för konsekvenser för andra har vissa fördelar i livet. Inte minst torde det vara ganska skönt att slippa dåligt samvete.

Men det gör det inte ok att sprida myten att kvinnor vill bli dominerade och illa behandlade. Man kan vara en schysst person och fortfarande vara attraktiv för det motsatta könet. Så är det.

Jag förstår din poäng, och du har en tycker jag, men det är inte riktigt så enkelt. Ibland kan det nog hända att det är svårt eller omöjligt för kvinnan att initialt inse att mannen framför henne inte är den han försöker framstå som. Men alla män är inte skickliga psykopater, och ofta är det nog lätt att se en hel del varningstecken. Ställer man in sina antenner på att söka efter kvalitativa långsiktiga egenskaper och dessutom äkthet, tror jag att man kommer långt bara där. Vill man ha en spännande person som tar en med storm, och inom sig när sig en dröm om den vackre prinsen som kommer med sin häst, ja, då är man på farligare mark.

Jag har inga problem med att man kan ha olika definitioner på ordet snäll. Jag undrar hur det kan väcka så stor anstöt hos dig. Anledningen till att jag och många andra män, definierar snäll som timid och tillbakadragen och initiativlös är för att vi själva varit det, många av våra vänner har varit det, samtidigt som vi har uppfyllt alla kriterier på snällhet som rimligtvis finns och vi har sett hur lite nytta vi och andra har haft av det. Vi har samtidigt sett hur killen som våldtog en blyg tjejklasskompis på toaletten har uppfattats som attraktiv och spännande och ev. "snäll" av tjejerna i klassen, och vi har därför känt oss vara objektivt snällare än denne. Vi har en historia att berätta, och det är därför som ämnet är känsligt för oss, som jag har förklarat. 

Det blir ju också fel om man definierar "snäll", som snäll mot enbart en viss person, t.ex.. tjejen. Om en person sparkar sin son men alltid ger rosor till sin fru, skulle inte jag beteckna denna person som snäll. Men kanske är det så vissa tjejer menar när de säger att de vill ha en snäll man. En man som är snäll mot dem, men om han är snäll mot andra är inte lika avgörande.

Man kan ju i sammanhanget fundera över hur den snällaste personen som finns är. Jag tänker att den snälla personen är snäll mot alla som hen träffar. Eller möjligtvis är hen snäll på ett mer extremt vis, att denne tar hänsyn till andra i väldigt högre grad än andra. Tar man väldigt stor hänsyn till vad andra tycker, kommer man själv ta väldigt liten plats. Och är man snäll mot alla, börjar man sakna kontur. Jag kan inte tänka mig att det är något positivt eller sunt.

Visst är det så att somliga av de blyga, tillbakadragna männen har fått en partner till slut. Jag tycker ändå inte att det skulle vara ett bevis på t.ex. att de haft det lätt med tjejer, eller att de ses som attraktiva av kvinnor. Ibland tänker jag att om t.ex. Zlatan eller någon annan stor stjärna började ragga på min fru, så skulle jag inte ha någon chans. Jag inbillar mig inte att det är min stora unika attraktion som gör att jag har fått en partner, utan tror att det i slutändan handlar om vilka alternativ som står till buds. Hade min fru fått välja mellan mig och Zlatan när vi träffades, då hade vi inte varit gifta. Det kan vi nog slå fast. 

Jag känner ett fåtal personer som är verkligt fina människor, ärligare än majoriteten, högre moralisk kompass än folk i gemen, som är äldre än 40 år och ändå inte har haft sex eller ens ett förhållande. Jag vill inte skylla det på någon annan än dem själva, men jag tycker ändå att det är djupt tragiskt. Både för dem själva och för de presumtiva partners de har missat.

Jag tror att det finns en poäng i att man inte har helt enkelt att förstå hur kvinnor väljer en man om man själv inte har umgåtts med kvinnor som söker en man. Männen som söker en kvinna har påtagligt umgåtts med kvinnor som söker män, och blivit ratade eller tvärtom inviterade. Jag tror att du ska fråga männen om hur kvinnor söker en man och vilka kriterier de har, eftersom detta har de både empiriskt upplevt och analyserat kring. Vill du veta mer om hur män väljer kvinnor, ska du troligtvis av samma orsak vända dig till kvinnor.

Sen så undrar jag om du skulle kunna gå till en terapeut? Jag menar, eftersom alla kvinnor är så olika, så skulle ju terapeuten helt sakna verktyg för att hjälpa er alla. Naturligtvis är det inte så. Vi är alla olika, men vi beter oss ofta mer förutsägbart och lika än vad vi själva inser.

Man kan t.ex. göra en formel på hur ofta en bank blir besökt, eller på hur vi använder våra pengar, etc. 

Sen kan jag tycka att det är lika fel att tvärsäkert säga att något inte är på något sätt (utan argument, och det tycker jag inte att du har gett), som det är att tvärsäkert säga att det är på ett visst sätt. Det känns på så vis som att du själv hamnar i samma sits som det du anklagar alla mansplainers för att vara.