Är det sant att kvinnor inte faller för snälla och försiktiga män?

Det blir svårt.

Nu ogillar jag att dra personliga exempel men eftersom det var så slående kan jag inte låta bli. Jag var på återträff med universitetsklassen förra helgen och utfallet var vad man kunde förvänta sig med några få undantag. Vi sociala killar levde familjeliv eller parliv. De lågmälda och försiktiga levde ensamma. Detta trots att de sistnämnda hade bra och högavlönade jobb. Det slog mig dock att de hade lägre energi i samtalen och var tråkigare att prata med.

"Det har inte du heller."  (D.v.s. ensamrätt på definitionen av snälla män)
Men snälla nån, var har jag skrivit att jag har det? Snarare tycks du ha någon slags ensamrätt i din värld! Du skriver att: "Att någon är för snäll betyder inte att den personen har de egenskaperna.  Det är egentligen inte snällt eller ädelt att göra snälla saker"
Och senare:
"...verkar du helt plötsligt komma närmare den rätta definitionen av snäll " 

Så du anser alltså att det finns en "rätt" definition av snäll och den innehar du. Du framställer det som om du själv har monopol på sanningen och att du och att du är så vänlig som berättar för mig vad den är. Så motsägelsefullt av dig att du påminner mig om att jag inte har ensamrätt på definitionen, samtidigt som det är precis det du själv ger rätt uttryck för!

"Du lyckades konstatera att det inte funkade att vara för snäll och "snäll" ( initiativlös, timid, tillbakadragen, taskig social kompetens) för att det innebär att de blir olyckliga och sprider ångest och ev. hat, det var inte heller speciellt sexuellt attraktivt. "

Du lyckades dåligt med att läsa det jag skrev. Anledningen till att det inte funkar att vara snäll är för att man inte blir attraktiv inför kvinnor. Man blir ständigt ett andrahandsval om ens det. En konsekvens av att leva utan relationer under lång tid, och att därtill känna att man blir nedvärderad, förödmjukad och avpolletterad blir sannolikt ett dåligt självförtroende, potentiella depressioner, ångest, hat, etc. Det är självklart inte attraktivt, men tror du att människor är något slags robotar som inte påverkas av att aldrig uppskattas eller tas på allvar? 

 "Din slutsats blir att det inte är någon mening att vara snäll för att det är inte det kvinnor vill ha men där är verkar du helt plötsligt komma närmare den rätta definitionen av snäll och hålla på som en osäker tonåring som överkompenserar."
Ovan ser vi ett bra exempel på din underliga argumentationsteknik. Här attackerar du en person med en nedvärderande tolkning: "Osäker tonåring som överkompenserar" utan att ge någon förklaring till varför du drar denna tolkning. Det är ju väldigt slugt av dig att använda överlägsna och luddiga argument, eftersom du därmed kan misskreditera en person utan att denne kan argumentera tillbaks eftersom det är omöjligt att förstå (utan att gissa) hur du drar en sådan slutsats. 

Om jag ska försöka tolka den meningen hävdar du då att jag argumenterar som en "osäker tonåring som överkompenserar" eftersom att jag konstaterar att kvinnor inte attraheras av snälla män. Det blir svårt att begripa din tankegång.

"I slutänden handlar det om att de flesta tjejer ändå vill ha ömsesidig respekt och man kan inte riktigt säga att mesighet är att ge respekt."

Du kan ju kalla det för respekt, eller vad du vill. Det är fortfarande så att det jag och flera andra med mig påstår stämmer empiriskt. Om vi har en man som inte tar initiativ, är  tillbakadragen, inte visar ledaregenskaper, är osäker, icke-verbal kommer denna man förlora i attraktion hos kvinnor. Detta oavsett hur ärlig, kunnig, jämlik, sympatisk han är i andra avseenden. Detta gäller i inledningsfasen av relationen med kvinnan. Om en man kan vara ledare, verbal, fräck och framåt i början av en relation med en kvinna, behöver han inte fortsätta vara så efteråt. För att inleda en relation krävs dessa egenskaper - för att behålla attraktionen i ett förhållande är det helt andra egenskaper som krävs.

Det är inte optimalt för ett förhållande för att det innebär att de blir olyckliga och sprider ångest och ev. hat och om man nu ska kunna stötta varandra i ett förhållande måste man till att börja med kunna vara ärlig och det går inte om man undviker konflikter.
Hur uppfostrar man sina barn om man är för snäll och mesig?
 
Jag tror inte att kvinnor generellt sett är rationella när de känner attraktion till en man. Var de det, skulle de i högre grad välja "snällare" män som ofta har betydligt bättre moral, jämlikhet, förmåga att ge kärlek än vad de ges kredit för. Jag tror att attraktionen för en annan person som man nyss träffat uppstår på ett omedvetet plan och till en viss del är biologisk. Givetvis finns det kvinnor som lär känna en man som en vän, och efter ett tag känner en attraktion till denna person utifrån dennes inre egenskaper, men det är inte den sortens attraktion jag pratar om.

Som jag var inne på ovan, hur man skapar en varaktig och fin kärleksrelation följer inte samma riktlinjer som de egenskaper du behöver visa för att skapa större attraktion hos dig som man.

Att vara "mesig" har en negativ grundklang. Ett ord som ungefär har samma betydelse men med en mer positiv klang skulle kunna vara "känslig". Det viktigaste en förälder behöver ge sina barn är kärlek, värme och förståelse. Där vinner de känsliga, tillbakadragna männen som ofta har mycket empati och värme att ge sina barn. (Om de hittar en tillräckligt klok kvinna som förstår att uppskatta dem och ha barn med dem d.v.s.).

Det här är bland den största myten som finns, att kvinnor skulle föredra snälla och omtänksamma killar framför egoistiska och dominerande sådana gärna uttryckt i en kropp som framhäver manlighetens ideal. Självklart väljer de flesta tjejer den senare varianten men dem säger att den första är viktiga egenskaper. Varför? Ja det vet dem knappt själva. Troligen för att tjejer vill att deras liv ska vara innehållsrika och låta den så starka moderliga ådran av att vårda komma till tals, vilket det lättare gör om de egoistiska väljs. Av någon anledning är psyket lite instabilt då många tjejer nästan trivs när dem blir dåligt behandlade och kan ventilera om sitt dåliga mående gentemot omgivningen.

Men när man skaffar barn så vill man att de barnen ska vara små tända ljus som ler fint och är underbarn, vilket knappast de manliga kromosomerna bidrar till. Med andra ord så bör alla snälla, trevliga och omtänksamma killar strunta i att leta efter tjejer som bara vill spegla sina egna drivkrafter av att ha, ha och ha i män som har den karaktären, istället vänta till dess att tjejerna blivit äldre och förstår vad trygghet och intellekt innebär. I längden kommer dessa killar stå som segrare. Under tiden kan behandlingen av tjejerna vara densamma som dom själva får därifrån, obefintlig. Kanske bara som sexsällskap, för någon relation kommer många av tjejerna ändå inte vara intressetade av. Tills de själva vuxit upp.

@jrocky

Jag kan faktiskt förstå om de s.k. snälla männen blir bittra och hatiska. Eftersom dessa män ständigt uppmanas av kvinnor att inte förändra sig trots att det så uppenbart är det de behöver.

Samtidigt kan jag inte låta bli att bli trött på dessa män. De måste väl rimligtvis redan i 15-års åldern notera att den snälla killen ständigt hamnar sist i kön. Likväl träffar man gott om snälla killar som är lika mesiga i 30-års åldern som när de var 15. Hur är det möjligt?

Man vill bara ruska om dem och skrika till dem: "vakna upp för i h*lvete".

Hur kommer det sig att de flesta gör resan från pojkar till män medan många av dessa s.k. snälla män står och stampar, år in och år ut.

Men varför inte vara genuin och ärlig mot sig själv istället för att formas av majoriteten? Allt för vadå...en kvinnas skull? Nej då förstår jag de så kallade "mesiga" killarna som du beskriver. Åter igen, mesig i vems ögon...en kvinnas.

Utvecklas gör du rimligtvis för dig själv. För att du får ett bättre liv om du gör det.

Att någon väljer att vägra att utvecklas och därför lever ett plågsamt liv är bara korkat. Vi är en del av vår samtid vare sig vi vill eller inte.

Men om de killarna ska utvecklas för sig själv, varför ska då tjejerna diktera villkoren för vilken väg den utvecklingen ska ta för dem? Att skylla på att alla är en del av vår samtid känns aningen slappt som förklaring. På så sätt blir vi ju även ett resultat av vår samtid, vare sig de killarna vill eller inte. Troligen inte vill.

Alla får välja själva hur de vill vara och uppfattas av andra så länge det inte är otrevligt för omgivningen men då ör man knappast bli besviken om ingen finner dem attraktiva utan istället väljer de trevliga öppna sociala att umgås med.

För att det fungerar och ger ett bra liv. Anpassa dig efter omgivningen eller dö. Så har det fungerat i alla tider. Varför skulle du utveckla dig mot något som varken fungerar eller är eftertraktat? Det är inte konstigare än att du väljer bort att utbilda dig till arbeten som är på väg bort.

I slutändan är det du som får belöningen i form av ett gott socialt liv med familj och vänner samt ett bra och utvecklande arbete.

Du har en aningen svart eller vit bild av hur deras utveckling ska se ut för att vem, du eller tjejer rent allmänt (?), ska vara nöjda över dessa killar. Det finns ju ingenting som säger att det du definierar som ett bra liv innehåller en relation med en tjej som försöker förändra dessa killar till något de inte är eller ens vill vara. Och om tjejen då känner att det misslyckas så lämnat hon för nästa, mer "manlig" kille.

Du beskriver själv dessa killar med begåvade intellekt och högavlönade jobb samtidigt som du menar på att vi alla är en del av samtiden. Varför ska då dessa killar inte vara individualistiskt lagda, som samtiden någonstans efterfrågar? Hade den egenskapen suttit på en tjej hade det bara varit beundransvärt. Någonstans känns ditt starka ifrågasättande av dessa killar som en frustration i att de inte stöps i samma form som du själv kanske.

Om du har ett för dig bra liv med "familj och vänner samt ett bra och utvecklande arbete", varför försöka få det till att de som, kanske frivilligt, väljer bort det men ändå anser sig ha ett bra liv vara misslyckade? Det låter inte som du är ett resultat av samtiden som primerar frihet i så fall.