Vilket språkfel stöd du dig mest på?

Bl.a:

Folk som skriver "mej" eller "dej".

Folk som skriver "ta självmord".

Och folk som skriver "d e väl bra".

Dessa uppfattar jag motvilligt som mindre intelligenta.

1) Mest stör jag mig på när folk skriver dem när det skall vara de och vice versa. Otroligt irriterande!  Bättre då att skriva talspråk, tycker jag, och skriva dom i båda fallen, än att blanda ihop subjekt och objekt. Då blir det åtminstone rätt på något sätt.

2) Att skriva hans/hennes när det skall vara sin/sitt/sina.

3) Att skriva ända istället för enda. "Han är den ända som fått mitt hjärta i brand."
Hur svårt kan det vara? Enda har med en (1) att göra. Endast en! Ända har att göra med ett slut. 

4) Att av en helt obegriplig anledning klämma in ett g när man skall skriva varit, så att det blir varigt. Ett sår kan bli varigt.

Problemet? Den här tråden handlar om saker man stör sig på.

Förstår dock varför man stör sig på uttryck som kommer ur missförstånd och felhörningar. Det är ju inte rätt bara för att du säger så.

När folk säger att de "spenderat" tid med att...

Man spenderar pengar.

Man tillbringar tid.

Kommer inte på fler exempel för ögonblicket. Men folk använder ordet "spenderar" på det mesta när det egentligen inte passar.

Det anknyter till en annan diskussion, nämligen den om skriftspråksuttal. En massa människor har fått för sig att man ska prata som man stavar. Som följd av detta tycker man att andra människor börjar prata "bonnigt" och då upplever man exempelvis "igenklien" som ett språkfel. I verkligheten är det ju fråga om det helt naturliga sättet att säga "egentligen". Det förkommer (som huskur noterar) väldigt sällan i skrift. 

Känner en person som aktivt försökte "bättra sig". Han envisades med att säga "DjurgårDEN" i stället för "Djurgårn". Det bygger på ett fundamentalt missförstånd om hur talspråk fungerar. Talspråket kryllar av förenklingar och förvrängningar som behövs för att språket och uttalet ska flyta.