Vilket språkfel stöd du dig mest på?

Det anknyter till en annan diskussion, nämligen den om skriftspråksuttal. En massa människor har fått för sig att man ska prata som man stavar. Som följd av detta tycker man att andra människor börjar prata "bonnigt" och då upplever man exempelvis "igenklien" som ett språkfel. I verkligheten är det ju fråga om det helt naturliga sättet att säga "egentligen". Det förkommer (som huskur noterar) väldigt sällan i skrift. 

Känner en person som aktivt försökte "bättra sig". Han envisades med att säga "DjurgårDEN" i stället för "Djurgårn". Det bygger på ett fundamentalt missförstånd om hur talspråk fungerar. Talspråket kryllar av förenklingar och förvrängningar som behövs för att språket och uttalet ska flyta.

 

Och förresten. En grej till. Kanske inget språkfel. Snarare ett missförstånd om ett ord innebörd.

"Vår son har fått en diagnos!"

"Du vet inte hur det är att ha barn med diagnoser!"

Oavsett vad obildade småbarnföräldrar tycker, så är ordet "diagnos" INTE en synonym till neuropsykiatriskt funktionshinder.

Det finns hundratals diagnoser (och tillhörande diagnoskoder) som socialstyrelsen slagit godtagit. Det är alltifrån tumörsjukdomar, förkylningar till psykiska tillstånd och till och med skadeorsaker som "kontakt med elektrisk ström". Varje gång du går till läkaren och får ett läkarintyg så får du en diagnos.

Man måste ju vara helt ovetande om detta om man pratar om "barn med diagnoser".

Problemet? Den här tråden handlar om saker man stör sig på.

Förstår dock varför man stör sig på uttryck som kommer ur missförstånd och felhörningar. Det är ju inte rätt bara för att du säger så.

"skriptade"? Tur att du är fd svenskalärare.