Blev inga barn. Vad gör man nu av livet?

Jag är gravid nu :) Gjorde tre misslyckade IVF och sedan ÄD, som funkade på första försöket.

Totalt 4,5 år från att jag började försöka med första mannen som ångrade sig. 

Din sambo kan inte passivt eller aktivt tvinga dig att avstå barn. Skaffa barn på egen hand! Du behöver inte lämna honom för det. Han kanske lämnar dig, men då är det hans val. Du överlever och du kommer ha ett barn. 

Män har HELA livet att ångra sig, tänk på det. När han är 55 år kanske han tycker han är redo, träffar en yngre tjej och bildar familj. Hur kommer du känna dig då??

Jag pratade mycket med min mamma om detta innan jag ställde "ultimatum" till min dåvarande sambo. Jag visste att jag hade 100% stöd från min familj, och jag var beredd att ta smärtan i att han ev skulle lämna mig (vilket han ju gjorde) och smärtan i att göra det ensam och inte i en kärnfamiljskonstellation. Så jag vågade. Och ångrade mig aldrig! Jag kände mig faktiskt jävligt stark och powerful, som tog mitt öde i egna händer och inte lät en man styra att mitt liv gled iväg i en riktning jag inte önskade.

All power till dig. Kör nu!!!

Åh all lycka till dig! 

Jag är ju inte hans första fru, han har två vuxna barn sin första fru. Så han kanske känner sig klart. Vad vet jag... Inte riktigt redo för att lämna honom ännu. Men en dag... Jag hoppas inte det är försent då bara. 
Svårt att göra en sådant val när jag inte riktigt har några riktning nära vänner och inte den nära relationen till mina föräldrar som man kanske skulle hade önskat. Min man är mitt liv. Och vi har det riktigt bra förutom det lilla... att jag vill ha ett barn.

Det skulle bli de handikappade barnen det skulle bli synd om, med ditt system. De skulle alltid få känna en ovilja och en besvikelse från sina föräldrar.

Jag kan tala om att det till och med är mycket vanligt att även biologiska föräldrar överutnyttjar personliga assistenter och korttidshem till sina barn, för att de inte orkar. Det förekommer även att barn som föds med DS (till så unga mammor att de inte erbjudits fosterdiagnostik) lämnas till fosterhem. Antingen direkt efter förlossningen eller efter en tid. Trots att det biologiska bandet finns där i det fallet - inte ens DET räcker alla gånger!

Jag ser fantastiskt fram emot till att jag är 45 och mina barn är vuxna. Hann aldrig resa innan barnen och då tänker jag verkligen resa! Tänkte också sporta mycket och satsa extra på karriären mm. Finns ju massor med hobbyn du kan börja var du träffar nya människor.

Fast du måste väl förstå att det ändå är skillnad. Du har ju redan dina barn. Men visst är resor och hobbyn ngt som prioriteras:)

Enligt undersökningar så blir man inte lyckligare av barn. Många av mina vänner säger ofta "-var glad att du inte har barn".. och verkar måttligt roade.

Jag har sagt det några gånger till barnlösa för att jag inte vill att de ska känna sig onormala. Man säger det för att vara snäll typ, inombords tycker man dock synd om er