Blev inga barn. Vad gör man nu av livet?
Sen är det inte så lätt att adoptera som många verkar tro. Det är lång och kostsam process. Antal barn som finns för adoption har dessutom minskat i världen i takt med att välståndet i länder där adoption tidigare varit vanlig ökat, länderna själva vill ta hand som sina barn, m.m. Det är långa köer till adoption och det ställs höga krav på adoptionsföräldrarna, inte minst ekonomiskt. Framför allt om man vill ha ett friskt barn.
Min kusin och hans fru väntade länge på en liten flicka de skulle adoptera från Sydamerika. Det var som sagt en lång och kostsam process innan de fick besked och kunde åka dit för att hämta hem henne. Lyckan var total. Väl på plats visade det sig att barnhemmet ljugit. Flickan var gravt förståndshandikappad och skulle behöva daglig vård resten av sitt liv. Det var en otrolig chock och sorg som de nog aldrig kommer återhämta sig ifrån. I efterhand har de fått veta att det inte alls är ovanligt. Barnhemmen vet att det är svårt att hitta föräldrar till sjuka/skadade barn och undanhåller därför informationen i förhoppning att föräldrarna inte ska säga nej när de väl är på plats. Efter att ha sett vad min kusin och hans fru gick igenom vet jag inte om jag skulle utsätta mig för den risken, även om min man skulle vilja.