Blev inga barn. Vad gör man nu av livet?

Hon har inte sagt ett ord om att hon vill hjälpa andra människor. Det finns annat att fylla sitt liv med än barn även om ni inte fattar det. Bara för att man inte kan få barn så betyder inte det automatiskt att man måste fylla det med andras barn. Hon kanske vill resa eller göra annat.

I en liknande situation. Är nu 43 år. Vi har försökt i många år och efter flera missfall och operationer har vi nu förstått att det inte blir några barn. Det tog mig lång tid och mycket smärta att acceptera och fullt ut kommer jag nog aldrig göra det, men när jag väl gjorde det blev det på sätt och vis en lättnad. Det hade varit så mycket fokus kring att få barn att jag glömt bort mitt övriga liv.

Jag tänkte precis som du, hur hitta mening i livet utan barn? Men senaste året har jag långsamt börjat göra det och faktiskt har jag t.o.m. börjat se fördelarna med att vara barnfri (förlåt om jag provocerar vissa föräldrar med det uttalandet). Friheten och lugnet är något jag börjat trivas med. Jag har börjat ägna mig åt saker jag inte gjorde tidigare. Går kurser t.ex, i franska och trädgårdsodling. Satt mål att göra en svensk klassiker med allt vad det innebär med lopp och träning. Planerar resor. Har även funderat över att engagera mig i t.ex. röda korset, men inte riktigt kommit dit.

Däremot kommer vi inte bli familjehem eller liknande. Det är inte för oss att ha andras barn i vårt hem mer än på kortvariga besök. Vårt hem och liv är helt enkelt inte barnanpassat. Det var det under lång tid, men när vi insåg att vi inte skulle få barn ändrades det och nu trivs vi bra med det. 

Länge trodde jag att mitt liv skulle bli meningslöst utan barn, men jag har insett att mitt liv har också värde och kan vara minst så meningsfullt. När man varit inställd på barn så länge kan det dock ta lite tid att komma över den tröskeln. 

Ännu en barnfri här. Mestadels frivilligt, men ibland kan jag få ett sug att skaffa barn. Då räcker det för mig att tänka på hur världen ser ut för att inse att jag inte vill sätta barn till den. Jag förstår faktiskt inte hur så många så lättvindigt skaffar barn, med tanke på klimathotet som kommer få såna enorma konsekvenser för alla människor. Världen är också redan överbefolkad.

För min del är vänner enormt viktiga, och jag tror att många av våra vänner som har barn tycker det är rätt skönt att vi inte har det. Det är liksom lite enklare att få ihop tider att umgås när det bara är ens barn som måste tas hänsyn till. Det är dessutom kul att umgås med deras barn kortare stunder. Jag tror att du också skulle må bra av vänner, kanske gå med i någon organisation eller förening? Jag har ett fritidsintresse som är min passion, och jag älskar att resa, läsa, skriva, måla, studera, spela spel.

Jag har katter och jag reser , går på teater , opera.

Jag är också 45. Min man vill inte ha fler barn (har två sen innan) så det blev inga. Han sa att han ville ha barn i början. Det var inte förrän efter att vi flyttat tillsammans och jag gjort mig av med lägenheten och flyttat till hans hemstad som han kläckte ur sig det.

Känner mig i samma situation, även om jag är några år yngre än dig... Men i mitt fall är det min man som helt plötsligt inte ens vill försöka... Han tycker livet är bra som det är och här står jag utan den familj som jag så länge önskat. 

Men så tycker så många att jag ska lämna min man för att själv skaffa barn, eller träffa någon annan som vill ha barn. Men det är väl inte så lätt? Han är ju mitt allt?

Tillbaka till din fråga, vad gör man nu i livet? Inte så lätt att bara låta livet rulla på när man är så inställd på ett familjeliv med allt vad det innebär. Inte heller så lätt att träffa vänner när nästan all deras tid går åt sitt eget familjeliv.. Och man känner sig plötsligt så mycket utanför det vanliga samhället. 

Jag är inte så optimistisk  till ett liv utan barn, kanske för att jag själv är inne i samma process som du, livet måste gå vidare. Finns inga alternativ.

Kom att tänka på, har ni funderat på adoption? Eller har tiden för detta sprungit ifrån er?

Är i samma situation som du. Vi gifte oss för två år sedan och innan dess var planen att skaffa barn. Jag fick ett missfall precis innan bröllopet och sedan dess har min man ändrat planen. Det blir inga barn. Han är nöjd med de två barn han har sedan innan.... 

Men usch vilket svek.

Om du läser Ts inlägg ser du att hon faktiskt skrivit att hon funderar på flyktingbarn.

Men var inte orolig, ingen tvingar dig att hjälpa andra om du inte vill.

Efter att någon föreslog det !!