Ask

Äldre 30 Jul 22:36

426 svar

Jag HATAR verkligen att vara gravid

Som rubriken antyder - vill du läsa en gullegulltråd om hur myyysigt det är med bebis i magen ja då gör du klokast i att scrolla vidare.

Jag väntar mitt andra barn. Är gravid i vecka 11, ungefär, och behöver få spy galla över hur vidrigt jag tycker detta tillstånd är. Min förra graviditet var ett känslomässigt helvete med fullständig panik, ångest, rädsla och oro. Den hjälp jag till slut fick blev jag tvungen att söka privat då jag inte fick mycket till förståelse inom MVC. Blev erbjuden antidepressiva men tackade nej eftersom det var stöd jag ville ha, inte kemikalier som trixar med hjärnan. När barnet föddes blev allt bra. I min enfald trodde och hoppades jag att det inte skulle behöva bli likadant om vi valde att skaffa ett syskon. Och här sitter jag nu.

De första veckorna har precis som förra gången varit ett evigt velande om jag ska göra abort eller inte. Har haft tid inbokad men förmådde inte gå dit. Eftersom jag är så otroligt ambivalent och dessutom medveten om att jag inte är vid mina sinnens fulla bruk känns det inte rätt att avbryta graviditeten. Men jag mår verkligen skit större delen av dygnet. Jag är så svart och negativ i tankarna att det blir snudd på skrattretande men jag förmår inte tänka positivt. Omöjligt! Jag är förbannad, låg, inåtvänd, trött och retar mig på precis allt i min omgivning. Vill bara fly fältet och bosätta mig på en öde ö för att få vara ifred. Jag har absolut INGA varma känslor för min sambo utan ser bara problem i vårt förhållande och tänker att vi nog borde göra slut. Inte ens för mitt barn känner jag den starka kärlek jag normalt känner och jag är en sur, snäsig, känslomässigt avstängd förälder helt utan tålamod och stubin.

Har upplevt korta, korta ögonblick av harmoni och nån slags förväntan men 90% av min vakna tid går fortfarande åt till att älta om det här verkligen är någon bra idé och om det inte vore bäst ändå, fast jag hela tiden velat ha fler än ett barn, att göra slut på pinan. Det övergår mitt förstånd hur jag ska orka gå igenom detta igen.

Jag orkar inte se ett enda instagramflöde till med "magbilder" i motljus och kommentarer med hjärtan och rader om hur kvinnor saaaaaknar sina "bulor". Behöver stöd och pepp av andra i liknande situation. Hur gör du? Vad gör du för att försöka må lite bättre? Jag fullkomligt avskyr detta hormonella helvete. Därtill grubblar jag ihjäl mig över hur fa-an jag ska orka med ett barn till, en ny spädbarnsperiod med sömnbrist och hur relationen ska kunna stå pall för det.

Elenic

Äldre 15 Dec 19:47

#141

Saker jag ändå är glad över (lite off topic, men måste ändå ge lite perspektiv):

- Att mitt jobb är TOPPEN och att jag möts av full förståelse där och att ingen behandlar mig som gravid utan med vanlig respekt och förtroende för min kompetens.

- Att min mamma inte på något sätt förväntar sig att jag ska vara gravidrosafluffigt glad utan accepterar mig som jag är.

- Att barnen är världens finaste barn som kommer bli världens finaste storasyskon och är sjukt lyckliga över graviditeten. Jag kan iaf glädjas åt deras glädje.

Anonym (Vecka 40)

Äldre 15 Dec 20:03

#142

Elenic skrev 2015-12-15 19:45:02 följande:

Saker jag irriterar ihjäl mig på just nu:

- Att min make tar varje chans att dricka alkohol som bjuds (när vi är ute och äter, när vi är på fest, när jag gått och lagt mig, när vi dricker glögg nu till jul m.m.) och när han ser mina sura blickar säger "Men liiite duktig är jag väl som inte dricker vin hemma?". (NEJ, det är inte "duktigt". Inte alls.)

- När idioter säger saker som "Men DU är ju inte gravid!" till maken när han meddelar att vi inte kommer på efterfest för att jag är gravid, trött och har foglossning. (NEJ, han har inte bebisen i magen, men han får fanimej göra visa eftergifter också..)

- När min bästa kompis kallar mig för "tjockis". (NEJ, jag är inte tjock. Jag har vanliga kläder i stl.38. Ja, det är större än jag brukar ha, men att säga att jag är tjock är fanimej en skymf mot riktigt överviktiga.)

- När maken lägger huvudet på sned och säger "Kan jag göööra nåt?" när jag tydligt smärtas av foglossningen. (NEJ, du kan inte göra något. Du har garanterat gjort tillräckligt.)

- När makens chef tycker att det är jätteroligt att "skoja om" att skicka maken 12 veckor till Australien. Fast ändå med lite underton om att det vore ju bra. Han är ju ändå hemma tills jag är i vecka 39, 40 sådär. (NEJ, det är inte roligt. Och inte schysst att hinta om att det heller.)

- När maken passar på att beställa in sån mat som jag inte får äta (men vill!) när vi äter ute. (NEJ, det är inte ok då heller.)

Ja, det var väl top of mind. Behöver köra en boxerciseklass eller nåt snart för att bli av med lite ilska. Nej just det, jag har ju foglossning...

Haha älskar "...du har garanterat gjort tillräckligt" ;D Och håller med, att det är sååå himla kul och lustigt att kalla en gravid för tjockis. Hur roligt kan det vara egentligen? Det hade ju faktiskt varit väldigt konstigt om magen INTE växte när man är gravid.

hundochhäst

Äldre 16 Dec 09:21

#143

Anonym (Vecka 40) skrev 2015-12-15 19:40:28 följande:

För att gnälla lite mer angående folk som tjatar om när bebisen kommer. BF+1 i dag och jag la undan telefonen för att slippa alla sms och samtal i dag. Orkar helt enkelt inte ännu en dag där det känns som att jag nästan måste be om ursäkt för att bebisen inte kommit än. Efter att ha ringt mig två gånger, en gång på morgonen och en gång på eftermiddagen ringer svärmor till min sambo istället (som är på jobbet). Han säger att jag förmodligen inte orkar svara då det är så många som hör av sig varje dag. Hon säger då till honom att hon vill något viktigt, varpå han smsar mig och jag ringer upp henne. "Heeej, jag ville bara kolla om bebisen kommit" Suck. Sen följer de vanliga frågorna, "känner du verkligen INGENTING?!" Samt "tips" om vad jag ska göra för att starta igång allt och om jag inte är nervös inför förlossningen (har inte varit det under hela graviditeten vilket av nån anledning provocerar många). "Jag kollade på ett program om förlossningar i går och tänkte på hur synd det är om dig som måste göra det där."

Blir galen snart! Speciellt när det inte verkar gå att respektera att jag inte orkar svara på varje samtal.

Jag kan verkligen inte, hur mycket jag än önskar det, påverka när bebisen kommer. Sen är julafton också en förbjuden dag, jag får INTE föda på julafton. Kan säga som så att när bebisen vill ut så vill den ut, julafton eller ej.

Jag har gått över tiden båda gångerna, första gången var värst. Blev igångsatt efter två veckor och det var ju inget vidare. Men det var innan man började använda cytotec så det var otroligt smärtsamt med värkar utan värkpaus där absolut ingenting hände.
Jag hade en vän som ringde mig två dagar efter BF och talade in ett långt meddelande på min telefonsvarare där hon grattade mig till bebisen. Jag blev minst sagt förvånad och började fundera över om jag hade fött barn men glömt bort det... När jag ringde henne och talade om att jag inte hade fått barn så blev hon jätteförvånad. Hon trodde att barnet skulle komma på dagen hon var beräknad. Till saken hör att hon också var gravid, självklart födde hon barn en hel vecka innan BF...
Under de här två veckorna jag gick över tiden så gjorde jag allt. Jag drack chiliblandningar, åt mängder med ananas gick i trappor, hade "kärleksmöten" med min sambo tre gånger dagligen samt tvättade fönster. Dagen innan igångsättningen gick jag över två mil. Ingenting hjälpte förstås.

Mitt tips till dig är att säga åt alla människor du känner att sluta tjata för att enligt nya rön så dröjer förlossningsstarten ännu längre om man blir stressad av allt tjat. Lögn förstås men det vet inte dem hehe. Sedan ska du passa på att göra allt du inte hinner när ungen är ute, sov, ät gott, titta på tv-serier, läs bra böcker. Kort sagt gör allt du kan för att vila upp dig i stället för att fokusera på att få igång förlossningen.

Anonym (Vecka 40)

Äldre 16 Dec 10:11

#144

hundochhäst skrev 2015-12-16 09:21:28 följande:

Jag har gått över tiden båda gångerna, första gången var värst. Blev igångsatt efter två veckor och det var ju inget vidare. Men det var innan man började använda cytotec så det var otroligt smärtsamt med värkar utan värkpaus där absolut ingenting hände.

Jag hade en vän som ringde mig två dagar efter BF och talade in ett långt meddelande på min telefonsvarare där hon grattade mig till bebisen. Jag blev minst sagt förvånad och började fundera över om jag hade fött barn men glömt bort det... När jag ringde henne och talade om att jag inte hade fått barn så blev hon jätteförvånad. Hon trodde att barnet skulle komma på dagen hon var beräknad. Till saken hör att hon också var gravid, självklart födde hon barn en hel vecka innan BF...

Under de här två veckorna jag gick över tiden så gjorde jag allt. Jag drack chiliblandningar, åt mängder med ananas gick i trappor, hade "kärleksmöten" med min sambo tre gånger dagligen samt tvättade fönster. Dagen innan igångsättningen gick jag över två mil. Ingenting hjälpte förstås.

Mitt tips till dig är att säga åt alla människor du känner att sluta tjata för att enligt nya rön så dröjer förlossningsstarten ännu längre om man blir stressad av allt tjat. Lögn förstås men det vet inte dem hehe. Sedan ska du passa på att göra allt du inte hinner när ungen är ute, sov, ät gott, titta på tv-serier, läs bra böcker. Kort sagt gör allt du kan för att vila upp dig i stället för att fokusera på att få igång förlossningen.

Haha vilken rolig kompis. När vi var på infoträff på BB var det en pappa som räckte upp handen och frågade om BB skickade en taxi för att hämta dom den dagen det var sagt att bebisen ska komma... Han hade nog också missat att den inte alltid kommer när den "ska".

Har nog också hunnit testa de flesta "knep" nu för att starta förlossningen. Jag har dock extremt mycket foglossning så långa promenader och sex flera gånger om dagen är i princip omöjligt ;) Sen har jag varit hemma ganska länge redan pga sjukskriven från jobbet samt pluggat hemifrån så jag börjar bli rätt rastlös. Men vila, äta och titta på serier passar jag på med nu innan bebis bestämmer sig för att titta ut :)

Smart att säga att stressen gör att det tar ännu längre tid, det köper dom säkert ;)

hundochhäst

Äldre 16 Dec 10:47

#145

Ja hon är jätterolig men världens snällaste hon menade inte att tjata och skämdes jättemycket haha. Ja jag var hemma hur länge som helst innan eftersom jag jobbade med ett enligt läkaren farligt jobb...
Men ta det lugnt innan denna månads slut så har du din bebis!

Anonym (TACK)

Äldre 16 Dec 10:55

#146

Kom precis hem ifrån universitetet efter två månader hemma. Det första man får höra: NEJMEN HEJ TJOCKISEN!!!!!!! Nu börjar det synas!!!!!!

Kan tillägga att min mage är under genomsnittet, enda stället jag blivit fet på är för fan låren och rumpan. Blir sänkt av sånahär dagar sen fick man ju såklart höra "ja passa på att sova nu!!" "Snart är det din tur" (när ett barn gallskrek ute på stan.) Ååååååh skit dag

Ask

Äldre 16 Dec 17:11

#147

Skitdag här med. Började med att storgråta eftersom sambon var så helvetes otrevlig. Alltså jävla idiot. Om man lever med en gravid person som man VET är hormonell och lättantändlig är det inte mycket begärt att han skulle kunna uppträda lite vuxet, behärska sig och kanske rent av gulla lite med mig mellan varven. Men nej då. Han verkar skengravid och beter sig som en ouppfostrad, otrevlig snorunge. Åkte ut ensam och har varit borta hela dagen. Tänker inte ens se åt fanskapet. Går och lägger mig när dottern ska sova för att slippa vistas i samma rum som honom. Tack gode gud för iPad och lättsmälta tv-serier.

Mirabell79

Äldre 16 Dec 22:25

#148

Alltså när tar kräkningarna slut?!! Dagen började med att jag fick springa in på toa, direkt från sängen. Jag blev så utmattad av det. Började gråta inne på toan. Mannen kom på toan och då trodde jag att han skulle trösta mig... Men det visade sig att han behövde borsta tänderna. Fick stoppa honom på väg ut och sen tvingade jag fram en kram. Jag är patetisk, tänkte jag. Grejen är att vi var nykära förra graviditeten och jag fick massa sympati från honom. Den här gången är det underförstått att jag ska klara mig själv. Men för mig är det lika jobbigt!

Anonym (Fyfan)

Äldre 17 Dec 02:59

#149

Här är en till som hatar ALLT med att va gravid.

Jag orkar inte mer.

Anonym (TACK)

Äldre 17 Dec 10:06

#150

Anonym (Fyfan) skrev 2015-12-17 02:59:14 följande:

Här är en till som hatar ALLT med att va gravid.

Jag orkar inte mer.

Välkommen till denna fantastiska tråd. Vi alla här förstår dig fullt ut! Har du långt kvar?

Jag HATAR verkligen att vara gravid

INNEHÅLL