• Ask

    Jag HATAR verkligen att vara gravid

    Som rubriken antyder - vill du läsa en gullegulltråd om hur myyysigt det är med bebis i magen ja då gör du klokast i att scrolla vidare. 


    Jag väntar mitt andra barn. Är gravid i vecka 11, ungefär, och behöver få spy galla över hur vidrigt jag tycker detta tillstånd är. Min förra graviditet var ett känslomässigt helvete med fullständig panik, ångest, rädsla och oro. Den hjälp jag till slut fick blev jag tvungen att söka privat då jag inte fick mycket till förståelse inom MVC. Blev erbjuden antidepressiva men tackade nej eftersom det var stöd jag ville ha, inte kemikalier som trixar med hjärnan. När barnet föddes blev allt bra. I min enfald trodde och hoppades jag att det inte skulle behöva bli likadant om vi valde att skaffa ett syskon. Och här sitter jag nu. 


    De första veckorna har precis som förra gången varit ett evigt velande om jag ska göra abort eller inte. Har haft tid inbokad men förmådde inte gå dit. Eftersom jag är så otroligt ambivalent och dessutom medveten om att jag inte är vid mina sinnens fulla bruk känns det inte rätt att avbryta graviditeten. Men jag mår verkligen skit större delen av dygnet. Jag är så svart och negativ i tankarna att det blir snudd på skrattretande men jag förmår inte tänka positivt. Omöjligt! Jag är förbannad, låg, inåtvänd, trött och retar mig på precis allt i min omgivning. Vill bara fly fältet och bosätta mig på en öde ö för att få vara ifred. Jag har absolut INGA varma känslor för min sambo utan ser bara problem i vårt förhållande och tänker att vi nog borde göra slut. Inte ens för mitt barn känner jag den starka kärlek jag normalt känner och jag är en sur, snäsig, känslomässigt avstängd förälder helt utan tålamod och stubin. 


    Har upplevt korta, korta ögonblick av harmoni och nån slags förväntan men 90% av min vakna tid går fortfarande åt till att älta om det här verkligen är någon bra idé och om det inte vore bäst ändå, fast jag hela tiden velat ha fler än ett barn, att göra slut på pinan. Det övergår mitt förstånd hur jag ska orka gå igenom detta igen. 


    Jag orkar inte se ett enda instagramflöde till med "magbilder" i motljus och kommentarer med hjärtan och rader om hur kvinnor saaaaaknar sina "bulor". Behöver stöd och pepp av andra i liknande situation. Hur gör du? Vad gör du för att försöka må lite bättre? Jag fullkomligt avskyr detta hormonella helvete. Därtill grubblar jag ihjäl mig över hur fa-an jag ska orka med ett barn till, en ny spädbarnsperiod med sömnbrist och hur relationen ska kunna stå pall för det. 

  • Svar på tråden Jag HATAR verkligen att vara gravid
  • Anonym (TACK)

    Tack tack tack för denna tråd!!!!!!!! Jag älskar er!!!!

    Men hatar min graviditet något så förbannat. Jag är i vecka 24 och jag orkar seriöst inte mer. Varit deppig sen vecka 6 och även spytt sen dess. Klarar inte AV att höra tjat om den här jävla graviditeten mer!!!!!! Jag VET att jag ska få barn jag har liksom fattat det. Kan inte alla andra bara fatta och släppa det också? SÄRSKILT svärföräldrar???????

    Vet inte hur många gånger jag tänkt på abort. Men jag har intalat mig själv om att jag ville ju ha barn. Att det är hormonerna som spökar. Detta är min första och jag kan inte tänka på framtiden utan att överösas med ångest. Alla som ska känna på magen, vad fan lider ni av, vill spy på er.

    Kan inte besöka mannens föräldrar längre. Det funkar inte. Har sagt att dom måste ta avstånd för jag KAN inte prata om det. Det respekterade dom INTE utan skulle tjata,klämma, känna, tjata om att dom måste få fota min mage snart???? NEJ Tack. Tänker aldrig mer besöka ert hus. Höll på att börja gråta. Handla en kasse barnkläder i v 15 var ju verkligen att ta avstånd. Usch spyr galla.

    Men vill tacka för denna tråd och kommer att följa den från och med nu. Är 21 och vill verkligen aldrig vara med om detta igen.

    Kram till alla er jag hoppas det löser sig för er. Likaså för mig.

  • Anonym (Godegudvarbarmhärtig!)
    Ask skrev 2015-11-24 00:26:18 följande:

    Exakt så! Nu är jag "bara" rädd för att spricka från Ystad till Haparanda.

    Övertygad om att det kommer att gå kanon för dig på fredag! Ks går som en dans och sen kommer resten att falla på plats. Stort, varmt lycka till om vi inte "hörs" innan. Berätta gärna sen hur det gick! Glöm inte att upplysa din partner om att man är värd en grym present efter att ha krigat sig igenom en graviditet och sen toppat den med en final på operationsbordet.


    Och så var vi tre!<3

    Snittet var sjukt läskigt! Grät konstant av rädsla, tills han kom sen grät jag av lycka! Är sjukt trött, inte lätt att sova m 3440g endorfiner i famnen! Men mår annars bra, inte ont och var uppe o gick efter typ 2-3 timmar. (jag kunde röra benen under operationen! :s)
  • Ask
    Anonym (Godegudvarbarmhärtig!) skrev 2015-11-27 23:56:29 följande:

    Och så var vi tre!<3

    Snittet var sjukt läskigt! Grät konstant av rädsla, tills han kom sen grät jag av lycka! Är sjukt trött, inte lätt att sova m 3440g endorfiner i famnen! Men mår annars bra, inte ont och var uppe o gick efter typ 2-3 timmar. (jag kunde röra benen under operationen! :s)


    Fantastiskt! Stort grattis och så jäkla bra kämpat! Känn dig stolt.
  • Ask
    Anonym (TACK) skrev 2015-11-24 11:10:54 följande:

    Tack tack tack för denna tråd!!!!!!!! Jag älskar er!!!!

    Men hatar min graviditet något så förbannat. Jag är i vecka 24 och jag orkar seriöst inte mer. Varit deppig sen vecka 6 och även spytt sen dess. Klarar inte AV att höra tjat om den här jävla graviditeten mer!!!!!! Jag VET att jag ska få barn jag har liksom fattat det. Kan inte alla andra bara fatta och släppa det också? SÄRSKILT svärföräldrar???????

    Vet inte hur många gånger jag tänkt på abort. Men jag har intalat mig själv om att jag ville ju ha barn. Att det är hormonerna som spökar. Detta är min första och jag kan inte tänka på framtiden utan att överösas med ångest. Alla som ska känna på magen, vad fan lider ni av, vill spy på er.

    Kan inte besöka mannens föräldrar längre. Det funkar inte. Har sagt att dom måste ta avstånd för jag KAN inte prata om det. Det respekterade dom INTE utan skulle tjata,klämma, känna, tjata om att dom måste få fota min mage snart???? NEJ Tack. Tänker aldrig mer besöka ert hus. Höll på att börja gråta. Handla en kasse barnkläder i v 15 var ju verkligen att ta avstånd. Usch spyr galla.

    Men vill tacka för denna tråd och kommer att följa den från och med nu. Är 21 och vill verkligen aldrig vara med om detta igen.

    Kram till alla er jag hoppas det löser sig för er. Likaså för mig.


    Välkommen till tråden där vi inte lindar in det. :) 


    Ursäkta mig men dina svärföräldrar låter som riktiga stolpskott. Förstår att du är vansinnig och inte vill träffa dem. Så himla okänsligt och respektlöst det låter. Kan din man ingripa och be dem tagga ner? Fota magen, jag hade dånat. 


    Försök till tröst: Det ÄR hormoner som spökar och det kommer att lösa sig för oss allihop men det gör ju inte bördan mindre när man är mitt i skiten. Själv närmar jag mig nu vecka 30 och är förbannad 90% av min vakna tid. Vi ryker ihop här hemma tio gånger om dagen och jag tycker min sambo är en idiot som inte biter sig i tungan och intar en mer diplomatisk hållning när han vet hur fort jag tänder till för minsta lilla skitgrej. De som varit med och tillverkat barnen borde förbanne mig visa sin tacksamhet varenda dag för att vi lider oss igenom detta i 40 veckor. Fatta hur lång tid det är. Är trött så jag stupar snart och längtar efter en redig grogg. 

  • Anonym (TACK)
    Ask skrev 2015-12-01 15:14:15 följande:

    Välkommen till tråden där vi inte lindar in det. :) 

    Ursäkta mig men dina svärföräldrar låter som riktiga stolpskott. Förstår att du är vansinnig och inte vill träffa dem. Så himla okänsligt och respektlöst det låter. Kan din man ingripa och be dem tagga ner? Fota magen, jag hade dånat. 

    Försök till tröst: Det ÄR hormoner som spökar och det kommer att lösa sig för oss allihop men det gör ju inte bördan mindre när man är mitt i skiten. Själv närmar jag mig nu vecka 30 och är förbannad 90% av min vakna tid. Vi ryker ihop här hemma tio gånger om dagen och jag tycker min sambo är en idiot som inte biter sig i tungan och intar en mer diplomatisk hållning när han vet hur fort jag tänder till för minsta lilla skitgrej. De som varit med och tillverkat barnen borde förbanne mig visa sin tacksamhet varenda dag för att vi lider oss igenom detta i 40 veckor. Fatta hur lång tid det är. Är trött så jag stupar snart och längtar efter en redig grogg. 


    Ja riktiga klappträn är dem. Fasar för jul och allt som kommer, funderar på att vägra att åka dit. Ja sambon borde säga till dem på skarpen kan jag tycka (vet inte hur han sa till dem innan "fota magen attacken" men tydligen inte tillräckligt), men känns inte riktigt som att de klippt navelsträngen och det gör att min frustration över hela situationen blir ÄNNU värre. Skönt är det dock att mina egna föräldrar förstår mig, pappa brukar säga "tycker synd om dig dom ska dras med de där som svärföräldrar" haha...

    Ja jag antar att det är hormoner men man känner sig som en riktig häxa och alla runt om en har fel och gör fel hela hela tiden. Träffade en gammal vän på stan i veckan och hon började knäppa upp min jacka utan att fråga om lov- har folk inga gränser?????? Gör typ allt för att dölja magen numera.

    Haha ja en redig fylla vore något!! Går in i vecka 26 snart så eländet börjar väl närma sig slutet sakta men säkert. Hoppas det släpper efter förlossningen men känns som att jag kommer fortsätta vara ett hormonmonster. Får hålla tummarna! Tack för ditt svar
  • Mlady

    Här är en till!

    Vecka 25 nu och jag mår egentligen ganska bra förutom foglossning. I början mådde jag dock förjävligt med illamående och spyor. Men nu är jag så extremt trött på den här gravidkroppen!! Brösten som redan var stora har vuxit sig helt ENORMA. Det ser inte klokt ut!! Har redan gått upp 13 kilo och mer lär det bli! Magen däremot har knappt vuxit så det ser endast ut som att jag har skaffat enorma silikonbröst och ätit massa skräpmat :(

    Vill att bebisen ska komma nu på en gång.

    Känner att graviditet inte är något för mig.. Usch :(

    Och sen alla som tror sig ha rätten att kommentera min kropp.. Herregud låt mig vara?!

  • Anonym (TACK)
    Mlady skrev 2015-12-11 15:05:32 följande:

    Här är en till!

    Vecka 25 nu och jag mår egentligen ganska bra förutom foglossning. I början mådde jag dock förjävligt med illamående och spyor. Men nu är jag så extremt trött på den här gravidkroppen!! Brösten som redan var stora har vuxit sig helt ENORMA. Det ser inte klokt ut!! Har redan gått upp 13 kilo och mer lär det bli! Magen däremot har knappt vuxit så det ser endast ut som att jag har skaffat enorma silikonbröst och ätit massa skräpmat :(

    Vill att bebisen ska komma nu på en gång.

    Känner att graviditet inte är något för mig.. Usch :(

    Och sen alla som tror sig ha rätten att kommentera min kropp.. Herregud låt mig vara?!


    Hör dig!! Bara för att man är gravid är ens kropp allmän egendom typ? Jag är i vecka 27 och det syns knappt. Har mest blivit fet på alla andra ställen. Låg tydligen under snittet i "magstorlek", och det är något folk gärna kommenterar. Och varför blir man tilldelad smeknamnet "tjockis"???? Så jävla less!
  • Mlady

    [quote=76106633][quote-nick]Anonym (TACK) skrev 2015-12-11 17:03:04 följande:[/quote-nick]Hör dig!! Bara för att man är gravid är ens kropp allmän egendom typ? Jag är i vecka 27 och det syns knappt. Har mest blivit fet på alla andra ställen. Låg tydligen under snittet i "magstorlek", och det är något folk gärna kommenterar. Och varför blir man tilldelad smeknamnet "tjockis"???? Så jävla less![/

    Ja men precis! Får höra dagligen vilken stor rumpa jag har fått. Både av kollegor och sambo. Dessutom påpekas det hej vilt vilken liten mage jag har. Har tre kollegor i exakt samma vecka som jag som har jätte fina gravidmagar så får ständigt höra allas jämförelse :(

    Blir nu mer skit sur när sambon "skämtar" om min kropp.. Svårare att säga ifrån till kollegor dock!

  • annieh897

    Så trött på det här!!! Jag är i v 15 och mår fortfarande fruktansvärt illa nästan dygnet runt. Spyr numera "bara" varannan eller var tredje kväll istället för varje, men jag är så förbannat trött på detta. Orkar inget, lämnar inte lägenheten, kan knappt äta, ligger bara i soffan och mår illa. Har varit så här sen vecka 7. Jag vill må bra igen!!!!

  • Oscarsmamma84

    Vilken härlig tråd:) jag är inte heller så förtjust i min graviditet. Jag är i v 15 o var sjukskriven i 2 veckor nyligen pga jag mådde så sjukt illa så jag knappt fungerade. Min astma har blivit jävligare än nånsin o jag spyr upp ton av slem varje dag. Dessutom ligger jag på gränsen av grav diabetes. Suck... O toppen på allt så har min 2.5 åring gått in i trotsåldern med besked nu när mitt tålamod e lika med noll.

    Alla tjatar om att jag väntar en flicka eftersom jag inte mådde så med sonen. Längtar tills sommaren när barnet vill komma ut för detta e ABSOLUT sista graviditeten.

Svar på tråden Jag HATAR verkligen att vara gravid