• Ask

    Jag HATAR verkligen att vara gravid

    Som rubriken antyder - vill du läsa en gullegulltråd om hur myyysigt det är med bebis i magen ja då gör du klokast i att scrolla vidare. 


    Jag väntar mitt andra barn. Är gravid i vecka 11, ungefär, och behöver få spy galla över hur vidrigt jag tycker detta tillstånd är. Min förra graviditet var ett känslomässigt helvete med fullständig panik, ångest, rädsla och oro. Den hjälp jag till slut fick blev jag tvungen att söka privat då jag inte fick mycket till förståelse inom MVC. Blev erbjuden antidepressiva men tackade nej eftersom det var stöd jag ville ha, inte kemikalier som trixar med hjärnan. När barnet föddes blev allt bra. I min enfald trodde och hoppades jag att det inte skulle behöva bli likadant om vi valde att skaffa ett syskon. Och här sitter jag nu. 


    De första veckorna har precis som förra gången varit ett evigt velande om jag ska göra abort eller inte. Har haft tid inbokad men förmådde inte gå dit. Eftersom jag är så otroligt ambivalent och dessutom medveten om att jag inte är vid mina sinnens fulla bruk känns det inte rätt att avbryta graviditeten. Men jag mår verkligen skit större delen av dygnet. Jag är så svart och negativ i tankarna att det blir snudd på skrattretande men jag förmår inte tänka positivt. Omöjligt! Jag är förbannad, låg, inåtvänd, trött och retar mig på precis allt i min omgivning. Vill bara fly fältet och bosätta mig på en öde ö för att få vara ifred. Jag har absolut INGA varma känslor för min sambo utan ser bara problem i vårt förhållande och tänker att vi nog borde göra slut. Inte ens för mitt barn känner jag den starka kärlek jag normalt känner och jag är en sur, snäsig, känslomässigt avstängd förälder helt utan tålamod och stubin. 


    Har upplevt korta, korta ögonblick av harmoni och nån slags förväntan men 90% av min vakna tid går fortfarande åt till att älta om det här verkligen är någon bra idé och om det inte vore bäst ändå, fast jag hela tiden velat ha fler än ett barn, att göra slut på pinan. Det övergår mitt förstånd hur jag ska orka gå igenom detta igen. 


    Jag orkar inte se ett enda instagramflöde till med "magbilder" i motljus och kommentarer med hjärtan och rader om hur kvinnor saaaaaknar sina "bulor". Behöver stöd och pepp av andra i liknande situation. Hur gör du? Vad gör du för att försöka må lite bättre? Jag fullkomligt avskyr detta hormonella helvete. Därtill grubblar jag ihjäl mig över hur fa-an jag ska orka med ett barn till, en ny spädbarnsperiod med sömnbrist och hur relationen ska kunna stå pall för det. 

  • Svar på tråden Jag HATAR verkligen att vara gravid
  • Knäck

    Trött på att varje liten grej ska vara sånt projekt. Vända sig, sätta sig, resa sig, ett steg, två steg, trosor, byxor, strumpor, skor, och sen blir man kissnödig och kissar nästan ner sig, tappar nåt på golvet, mår illa, får sammandragning, når inte, hinner inte, orkar inte.

    Och det är ÄNDÅ den bästa tiden i min graviditet just nu tycker jag. En vecka kvar. Sen ska jag sätta in en spiral och glömma alltihop.

    Ta hand om er tjejer!

  • Anonym (Jupp)

    Irriterad och folkilsk, javisst!

    Fick spelet på en kollega som hävdade att hon aldrig hört talas om en grej som jag förklarade för henne i två timmar strax innan semester (som är allt för långt borta redan). Visst hon är trög men det är inte värt att jaga upp sig så.

    Spyr också på alla frågor om jag känner sparkar, vad barnet ska heta, hur "jag" mår osv. (Gud vad jag tjatar om detta, förlåt.)

    Blir arg bara jag läser mail som jag uppfattar har kort eller tråkig ton haha. Borde nog försöka bli sjukskriven så fort som möjligt, för allas skull.

  • Herr Nilsson 86

    Åh åh åh!! Äntligen en tråd för mig!

    Är snart i vecka 24, dvs 16 pestveckor kvar! Fattar inte hur jag ska stå ut?!

    Har nog alla krämpor man kan ha, plus lite till. Har en kronisk sjukdom i botten och har till råga på allt drabbats av akut anemi och får järn-dropp flera dagar i veckan. Blodbristen gör att jag är beyond trött! Har foglossning också.

    Jag saknar min kropp! Att kunna äta en god bit mat utan att få sura uppstötningar. Att kunna gå på stan utan att gå i 5km/h och vagga som en kossa med höftledsfraktur.

  • Herr Nilsson 86

    PS. Jag är inte skapt för att vara gravid och vissa grejer gör jag fast man inte får. Vågar man ens skriva här på FL att jag snusar precis som förut och knaprar citodon på grund av ryggsmärtor (helt ok enligt min läkare dock).

  • Ask
    Herr Nilsson 86 skrev 2015-08-24 20:36:44 följande:

    PS. Jag är inte skapt för att vara gravid och vissa grejer gör jag fast man inte får. Vågar man ens skriva här på FL att jag snusar precis som förut och knaprar citodon på grund av ryggsmärtor (helt ok enligt min läkare dock).


    Pssst... Jag snusar också. Barnmorskans enda kommentar till det var "försök att skära ner lite". P.S Jag äter sushi med. D.S
  • Ask
    Anonym (Jupp) skrev 2015-08-24 18:20:02 följande:

    Irriterad och folkilsk, javisst!

    Fick spelet på en kollega som hävdade att hon aldrig hört talas om en grej som jag förklarade för henne i två timmar strax innan semester (som är allt för långt borta redan). Visst hon är trög men det är inte värt att jaga upp sig så.

    Spyr också på alla frågor om jag känner sparkar, vad barnet ska heta, hur "jag" mår osv. (Gud vad jag tjatar om detta, förlåt.)

    Blir arg bara jag läser mail som jag uppfattar har kort eller tråkig ton haha. Borde nog försöka bli sjukskriven så fort som möjligt, för allas skull.


    Hur många helvetesveckor har du kvar, Jupp?
  • Herr Nilsson 86
    Ask skrev 2015-08-24 20:44:38 följande:

    Pssst... Jag snusar också. Barnmorskans enda kommentar till det var "försök att skära ner lite". P.S Jag äter sushi med. D.S


    Skönt att höra!! Alla är så duktiga och lyckas sluta. Har gjort flera helhjärtade försök att sluta men det går inte!

    Min läkares kommentar va typ: "ptjaa, det finns inte mycket forskning som säger att det är så farligt. Min kollega (också läkare) snusade hela graviditeten".

    Det gjorde mig lugnare.

    Har du dragit ner något?
  • Anonym (ännuen)

    Måste få klaga lite igen. Har börjat få molvärk till hela köret med sammandragningarna och är ännu bara i vecka 28 (27+0). Oroar mig för problem som att moderkakan ska lossna och liknande, trots att jag aldrig haft problem med detta i mina graviditeter.

    Foglossningen dödar mig sakta men säkert och jag är ap förbannad på att jag inte kan ligga/sitta/stå/gå utan att ha ont. Jag har barn att ta hand om och denna graviditet hindrar mig i mycket.

    Är förbaskat känslosam också. Kan gråta över det mesta. Min man bad mig ringa ett samtal igår. Mannen i telefonen talade skottsk-engelska och dessutom handlade det om gasen i huset som jag har noll kunskap om, och tillslut kände jag mig dumförklarad trots att det handlade om något jag inte visste om. Jag trodde jag var dum i huvudet och att jag inte förstod engelska, vilket inte var fallet. Jag vill åtminstone bli normal i huvudet. Är det för mycket begärt??

  • Anonym (Jupp)
    Ask skrev 2015-08-24 20:46:52 följande:

    Hur många helvetesveckor har du kvar, Jupp?


    Är bara i v 25 än så länge...

    Börjar fasa för hur det kommer att bli när de fysiska förändringarna/begränsningarna blir mer påtagliga. Redan nu drar jag mig för längre promenader och det känns av i slutet på dagen om jag inte får sittplats på bussen eller tunnelbanan.

    Har ni tips på hur man på ett smidigt sätt bemöter alltför personliga frågor av typen: har du gått upp i vikt, kräks du mycket, samlar du på dig vätska?

    Är en person med hög integritet både fysiskt och psykiskt och har verkligen ingen lust att diskutera liknande frågor över fikabordet. Ofta handlar det ju om att personen som frågar mest vill få chansen att berätta om sin egen graviditet och krämporna som kom med den men det är verkligen spytrist, vill mycket hellre höra om de andra kollegornas utekvällar med allt roligt som händer då (jag lever lite genom andra just nu tror jag).
  • Ask

    Bara säga som det är? "Ursäkta, men jag är så galet trött på allt som handlar om graviditeter. Vi kan väl prata om nåt roligare i stället - vad gjorde du i helgen?". Så tänker jag. Eller om det är nån som riktigt trampar i klaveret och går över gränsen tycker jag också man kan säga att det där är privat eller det har jag ingen lust att prata om eller rätt upp och ner - det har du inte med att göra.

    Själv är jag i v 15 nu och väldigt få vet. Har inte varit några problem att hålla hemligt på jobbet men så i morse ba' POFF, värsta kulan. Wtf, liksom?! Över en natt?? Hoppas det är gaser. Ju längre jag kan mörka desto längre kan jag undvika frågerallyt.

Svar på tråden Jag HATAR verkligen att vara gravid