• Ask

    Jag HATAR verkligen att vara gravid

    Som rubriken antyder - vill du läsa en gullegulltråd om hur myyysigt det är med bebis i magen ja då gör du klokast i att scrolla vidare. 


    Jag väntar mitt andra barn. Är gravid i vecka 11, ungefär, och behöver få spy galla över hur vidrigt jag tycker detta tillstånd är. Min förra graviditet var ett känslomässigt helvete med fullständig panik, ångest, rädsla och oro. Den hjälp jag till slut fick blev jag tvungen att söka privat då jag inte fick mycket till förståelse inom MVC. Blev erbjuden antidepressiva men tackade nej eftersom det var stöd jag ville ha, inte kemikalier som trixar med hjärnan. När barnet föddes blev allt bra. I min enfald trodde och hoppades jag att det inte skulle behöva bli likadant om vi valde att skaffa ett syskon. Och här sitter jag nu. 


    De första veckorna har precis som förra gången varit ett evigt velande om jag ska göra abort eller inte. Har haft tid inbokad men förmådde inte gå dit. Eftersom jag är så otroligt ambivalent och dessutom medveten om att jag inte är vid mina sinnens fulla bruk känns det inte rätt att avbryta graviditeten. Men jag mår verkligen skit större delen av dygnet. Jag är så svart och negativ i tankarna att det blir snudd på skrattretande men jag förmår inte tänka positivt. Omöjligt! Jag är förbannad, låg, inåtvänd, trött och retar mig på precis allt i min omgivning. Vill bara fly fältet och bosätta mig på en öde ö för att få vara ifred. Jag har absolut INGA varma känslor för min sambo utan ser bara problem i vårt förhållande och tänker att vi nog borde göra slut. Inte ens för mitt barn känner jag den starka kärlek jag normalt känner och jag är en sur, snäsig, känslomässigt avstängd förälder helt utan tålamod och stubin. 


    Har upplevt korta, korta ögonblick av harmoni och nån slags förväntan men 90% av min vakna tid går fortfarande åt till att älta om det här verkligen är någon bra idé och om det inte vore bäst ändå, fast jag hela tiden velat ha fler än ett barn, att göra slut på pinan. Det övergår mitt förstånd hur jag ska orka gå igenom detta igen. 


    Jag orkar inte se ett enda instagramflöde till med "magbilder" i motljus och kommentarer med hjärtan och rader om hur kvinnor saaaaaknar sina "bulor". Behöver stöd och pepp av andra i liknande situation. Hur gör du? Vad gör du för att försöka må lite bättre? Jag fullkomligt avskyr detta hormonella helvete. Därtill grubblar jag ihjäl mig över hur fa-an jag ska orka med ett barn till, en ny spädbarnsperiod med sömnbrist och hur relationen ska kunna stå pall för det. 

  • Svar på tråden Jag HATAR verkligen att vara gravid
  • Ask

    V 25 här nu. Krämpor håller sig (åtminstone hittills) undan den här gången också men jag tycker de flesta som kommer i min väg är kompletta idioter. Vill skälla ut, blänga på och fräsa åt i princip alla som öppnar käften. I synnerhet min sambo som för närvarande inte är vatten värd i mina ögon - oattraktiv och dum i huvudet. Fortfarande inte outat på jobbet och slipper därmed närgångna frågor. Spyr i munnen åt vissa instagramkonton (som jag av nån anledning ändå inte kan låta bli att följa men det är samtidigt underhållning) där det läggs ut "magbilder" tamejfaan från vecka sju och sen tio sådana om dagen i 40 veckor. Christ! Kommentarerna under är värst: Åååååh vad du är fiiiiiiin (hjärtan och pussmunnar) och åååååh vad jag saknar min mage.

    Vill slå dem hårt. Allihopa.

  • kayla23

    Härligt damer att ni är så raka och ärliga!!

    Det är faktiskt roligt att läsa eran avsky till graviditeten och inte tabubelägga allt vad graviditet kommer med.

    Fantastiskt bra tråd!!

    Min graviditet likt era finns inga svordomar hemska nog att uttala men jag känner att jag bara lutar mig tillbaka och njuter av att ALDRIG mer göra om detta!!

    20 v kvar sedan ryker hela inredet och NEVER EVER MORE!!!! Nu är jag absolut klar med allt vad krämpor,graviditeter och barnafödande heter!!!

    Tack för fantastisk underbar tråd!!

  • Anonym (Godegudvarbarmhärtig!)

    Nu har jag 3 veckor o 2 dagar kvar. Tänker ligga still i soffan tills vi åker till sjukhuset. Usch, bebis är jättestor. Ibland trycker han ut med rumpan så jag får en stooor knöl på magen. Ligger jag på min högra sida blir han sur och möblerar om. Försöker sova på vänster sida, men välter över till ryggläge och vaknar av att inte få luft!

    Drömmer om att kunna lägga ner bebis på sängen och sen ta ett steg bakåt(alltså inte lämna hen, men att inte sitta ihop).

  • Anonym (Godegudvarbarmhärtig!)

    Just det! Förra veckan upplevde jag en ny smärtsensation. Ett par nätter i rad stack och tryckte det nedåt mot underlivet. Stark "mensvärk", illamående och lös i magen. Tydligen känns det så när bebis fixerar huvudet. -Heeelt naturligt! :/

  • Johanna83

    Gravid i vecka25+1. Foglossningarna kom i v 11. Känner mig som en valross och det känns faktiskt inte ett dugg bättre att folk hånleende säger "det blir värre". Ligger just nu och får akupunktur så behövde verkligen den här tråden!!!
    Peppar mig själv med syrrans ord. "Ja, det kan vara piss! Alla säger hur hemskt det kommer bli. Men du, det är värt det. "

  • Anonym (Zfx)

    Ja, det e den mantran som går här hemma...

    Det är värt det! Det är värt det..!

    Dom här senaste veckorna har vart ett helvete å jag har ju aplångt kvar... Jag hoppas innerligt att detta avtar.. Om inte så överväger jag att detta e min första å definitivt den sista...

  • Anonym (Ka)

    Underbar tråd! Jag känner det väl inte riktigt lika illa som er (än) men det kanske är för att jag inte tillåter mig att känna så. Det ska ju vara rosafluffigt... Vilket min första grav var. Andra var ok, inte rosa men ok. Tredje var ingen hit. Återstår att se hur denna blir, men det har inte börjat något vidare...

    Jag har lixom inte tänkt en tanke på att det skulle vara ok att tycka det är pest och pina. Inte ens att erkänna det anonymt på ett stort forum. Erkänner jag saker för mig själv brukar det kännas bättre. 

    Hmm... Det här tål verkligen att tänkas på. 

  • Anonym (v.9)

    Åh tack för en bra tråd! Jag hatar också det här med graviditet. Det tog mig 6 år innan jag vågade på det igen efter första och nu mår jag skit!!! 

    Känner mig hemsk som sitter och håller tummarna för missfall ibland för jag vet att jag egentligen önskade detta. Men då skulle jag iaf börja må bra igen!

    Undrar också vad sjutton jag gett mig in på, andra är rädda och oroliga för missfall, -jag är rädd och orolig för att det ska gå vägen.

  • Ask

    Känner igen det där med att nästan hoppas på missfall för att slippa allt. Kände också så tidigt i grav men det gick över sen. Hoppas det gör det för dig med. Försök skita i allt vad skuldkänslor heter bara. Hormonpsyken kan jävlas mycket.

    Dagens spya i munnen: Instagramkärring gravid i v 19 som beställt kläder som kommande bebbe ska ha på BB!!!!!! Orkar inte. Jag orkar fan inte.

  • ravenite

    Fantastiskt skönt att hitta åt denna tråd en sån här natt/morgon!!! Jag är så fruktansvärt jävla less så jag kan inte beskriva det. Är i v35 så helvetet är snart slut så jag börjar kunna tänka lite(!!) positivt igen. Har ont överallt, har inte sovit en hel natt nån gång sen v 15-17, har gått upp 26kg och det fortsätter bara öka, nästäppa från hvetet, foglossning, you name it! Och alla som ska vara och påminna en om att man är gravid, peta på en, fälla onödiga kommentarer utan att ens tänka sig för lite. "Hej tjockis!" MEN HÅLL KÄFTEN. 
    Blir arg på min sambo som inte har några såna här problem alls. Som nån skrev att varför ska han få ta del av det bra sen när han inte haft det så jobbigt som jag har haft det. Det enda är väl att han fått stå ut med mig, men det mätar sig inte tycker jag.


    Detta är mitt första barn och som jag känner just nu enda, men dum som man är lär man väl utsätta sig för det här igen..... Har alltid velat ha två barn och sen sterilisera mig, för mig har det varit en självklarhet sen väldigt unga dar, men just nu känner jag att fan.. Det räcker med en, jag orkar inte vara gravid igen, haha.. 


    Älskar redan mitt barn, det gör jag verkligen, men jag hatar graviditeten. USCH.


    Vilken tur att jag hittade denna tråd! Hjärta

Svar på tråden Jag HATAR verkligen att vara gravid