• Ask

    Jag HATAR verkligen att vara gravid

    Som rubriken antyder - vill du läsa en gullegulltråd om hur myyysigt det är med bebis i magen ja då gör du klokast i att scrolla vidare. 


    Jag väntar mitt andra barn. Är gravid i vecka 11, ungefär, och behöver få spy galla över hur vidrigt jag tycker detta tillstånd är. Min förra graviditet var ett känslomässigt helvete med fullständig panik, ångest, rädsla och oro. Den hjälp jag till slut fick blev jag tvungen att söka privat då jag inte fick mycket till förståelse inom MVC. Blev erbjuden antidepressiva men tackade nej eftersom det var stöd jag ville ha, inte kemikalier som trixar med hjärnan. När barnet föddes blev allt bra. I min enfald trodde och hoppades jag att det inte skulle behöva bli likadant om vi valde att skaffa ett syskon. Och här sitter jag nu. 


    De första veckorna har precis som förra gången varit ett evigt velande om jag ska göra abort eller inte. Har haft tid inbokad men förmådde inte gå dit. Eftersom jag är så otroligt ambivalent och dessutom medveten om att jag inte är vid mina sinnens fulla bruk känns det inte rätt att avbryta graviditeten. Men jag mår verkligen skit större delen av dygnet. Jag är så svart och negativ i tankarna att det blir snudd på skrattretande men jag förmår inte tänka positivt. Omöjligt! Jag är förbannad, låg, inåtvänd, trött och retar mig på precis allt i min omgivning. Vill bara fly fältet och bosätta mig på en öde ö för att få vara ifred. Jag har absolut INGA varma känslor för min sambo utan ser bara problem i vårt förhållande och tänker att vi nog borde göra slut. Inte ens för mitt barn känner jag den starka kärlek jag normalt känner och jag är en sur, snäsig, känslomässigt avstängd förälder helt utan tålamod och stubin. 


    Har upplevt korta, korta ögonblick av harmoni och nån slags förväntan men 90% av min vakna tid går fortfarande åt till att älta om det här verkligen är någon bra idé och om det inte vore bäst ändå, fast jag hela tiden velat ha fler än ett barn, att göra slut på pinan. Det övergår mitt förstånd hur jag ska orka gå igenom detta igen. 


    Jag orkar inte se ett enda instagramflöde till med "magbilder" i motljus och kommentarer med hjärtan och rader om hur kvinnor saaaaaknar sina "bulor". Behöver stöd och pepp av andra i liknande situation. Hur gör du? Vad gör du för att försöka må lite bättre? Jag fullkomligt avskyr detta hormonella helvete. Därtill grubblar jag ihjäl mig över hur fa-an jag ska orka med ett barn till, en ny spädbarnsperiod med sömnbrist och hur relationen ska kunna stå pall för det. 

  • Svar på tråden Jag HATAR verkligen att vara gravid
  • Anonym (Snartsluf)

    Alltså jag är sååååå glad att få läsa det ni skriver här. Jag är i vecka 36+5 idag så snart är det inte långt kvar! Detta är tredje barnet. Första grav var rosafluffig. Andra var ok men nu är det pest och pina. Kräks och kräks och kräks. Ingen ork. Ingen lust med något. Ont överallt. Halsbränna. Osv osv. Orkar liksom inte ens vara en bra mamma åt de barn jag redan har. Hur ska detta gå?? Längtar ihjäl mig efter förlossningen nu. Kommit blod och slem på kvällarna de senaste dagarna samt hemska förvärkar dom aldrig tilltar. Kan det inte bara börja göra ont så det snart är över?? Ska man gå med dessa hemska förvärkar i flera veckor nu också? Nej usch :(

  • Anonym (nn)

    Gud vilken underbar tråd! Äntligen har jag hittat er! Jag trodde att jag var själv. Går in v.11 imorgon och mår piss. Yr, trött, matt, ont i fogarna, illamående, allt luktar illa, hjärtklappning och tung andning, svårt att sova osv. Fastän detta är planerat har jag funderat på abort bara för att få känna mig som människa igen. Jag hatar det här och jag hatar det som får mig att må så här. Jag vill bara bort! Kan ingen bara lämna mig ifred? Jag är arg som ett bi hela tiden. Har börjat hos kurator men blir mest förbannad på henne hela tiden. Jag vill bli en björn som sover bort hela vintern och föder ungarna i stort sett i sömnen.

  • Ask
    Anonym (Godegudvarbarmhärtig!) skrev 2015-11-17 05:54:23 följande:

    Snartsnartsnart! :) har planerat ks då så är skönt att veta att jag inte behöver gå en dag till. Men det känns som 10 dagar lika gärna kunde vara 10 mån. Håller på att bli galen i min ensamhet, längtar mig tokig varvat med kalla fötter...

    Pfft "låter skönt"! Det är inte så jäkla mysigt som det låter. ;) kan inta sova, knappt ligga ner. Om jag somnar vaknar jag snart av andnöd, att lungor o magsäck trycks(!!!) ihop eller värkar. Kanske skulle köpa mig en pizza bara för att det är synd om mig. (Buhu gnällgnäll, jag vet. :( Men jag måste få gnälla av mig lite här, sambon lyssnar knappt längre...)

    Hur går det m halsbrännan och förstoppning? Min mage har blivit helknäpp, lös och hård m några timmars mellanrum. Hela min varelse är ett kaos..


    Dags för dig snart va?! Snyggt kämpat! Blir nyfiken på ditt planerade ks. Orsak? Jag velar kopiöst mycket just nu över hur jag vill föda. Får planerat ks om jag vill men är osäker.

    Tack för alla halsbrännetips! Bättre nu. Tampas "bara" med enorm trötthet och humöret från helvetet nu.
  • Anonym (Godegudvarbarmhärtig!)
    Ask skrev 2015-11-23 20:44:20 följande:

    Dags för dig snart va?! Snyggt kämpat! Blir nyfiken på ditt planerade ks. Orsak? Jag velar kopiöst mycket just nu över hur jag vill föda. Får planerat ks om jag vill men är osäker.

    Tack för alla halsbrännetips! Bättre nu. Tampas "bara" med enorm trötthet och humöret från helvetet nu.


    Snaaart! :D På fredag händer det! Håller på att ta farväl av magen nu, kommer sakna den på sätt o vis.

    Orsaken är förlossningsrädsla. Är fortfarande livrädd för ks, men alternativet känns ännu värre! Hoppas bara återhämtningen går ok. Hur tänker du när du velar?

    Blir det bättre när du inte äter surdeg?
  • Ask

    Födde första barnet med ks pga förlossningsrädsla och jobbig graviditet. Gick jättebra. Fin upplevelse. Du är i trygga händer! Känner dock att jag vill fundera några varv nu. Det är ändå en stor operation och jag tänker att återhämtningen kanske går fortare efter vaginal förlossning, om inget går åt helvete förstås. Men jag vet verkligen inte. Ska prata med kurator på Auroramottagning för att testa att gå en rond mot mina egna rädslor.

  • Ask

    Surdeg förresten. Undviker inte det men tycker det lindrar lite med mineralvatten. Var nog en ganska tillfällig krämpa för det har som sagt lugnat sig mkt utan större åtgärder.

  • Ask
    Anonym (nn) skrev 2015-11-17 08:06:33 följande:

    Gud vilken underbar tråd! Äntligen har jag hittat er! Jag trodde att jag var själv. Går in v.11 imorgon och mår piss. Yr, trött, matt, ont i fogarna, illamående, allt luktar illa, hjärtklappning och tung andning, svårt att sova osv. Fastän detta är planerat har jag funderat på abort bara för att få känna mig som människa igen. Jag hatar det här och jag hatar det som får mig att må så här. Jag vill bara bort! Kan ingen bara lämna mig ifred? Jag är arg som ett bi hela tiden. Har börjat hos kurator men blir mest förbannad på henne hela tiden. Jag vill bli en björn som sover bort hela vintern och föder ungarna i stort sett i sömnen.


    Och hur går det för dig? Har hormonstormen lugnat sig nåt?
  • Anonym (Godegudvarbarmhärtig!)
    Ask skrev 2015-11-23 21:04:22 följande:

    Födde första barnet med ks pga förlossningsrädsla och jobbig graviditet. Gick jättebra. Fin upplevelse. Du är i trygga händer! Känner dock att jag vill fundera några varv nu. Det är ändå en stor operation och jag tänker att återhämtningen kanske går fortare efter vaginal förlossning, om inget går åt helvete förstås. Men jag vet verkligen inte. Ska prata med kurator på Auroramottagning för att testa att gå en rond mot mina egna rädslor.


    Åh, vad skönt att du säger så! Är galet nervös nu. :)

    Förstår hur du tänker... Det är verkligen inte lätt. Men det kanske känns lite "tryggare" med andra barnet eftersom du redan vet hur det är m amning o att bli mamma o allt sånt. M första barnet vet man ju inte ett skit, känns det som. :s Fast det är klart, det behöver inte betyda att förlossning känns lättare. Usch vad svårt! :(

    Gött att halsbrännan gett sig! :)
  • Ask

    Exakt så! Nu är jag "bara" rädd för att spricka från Ystad till Haparanda.

    Övertygad om att det kommer att gå kanon för dig på fredag! Ks går som en dans och sen kommer resten att falla på plats. Stort, varmt lycka till om vi inte "hörs" innan. Berätta gärna sen hur det gick! Glöm inte att upplysa din partner om att man är värd en grym present efter att ha krigat sig igenom en graviditet och sen toppat den med en final på operationsbordet.

  • Anonym (nn)
    Ask skrev 2015-11-23 21:08:50 följande:

    Och hur går det för dig? Har hormonstormen lugnat sig nåt?


    Är inte alls arg längre. Men spyr väldigt mycket så jag är trött och gråter mycket istället. På två dagar nu har jag inte fått behålla någonting. Försökte prata med magen häromkvällen för att tänka vad det är jag gör allt det här för. Men det kändes bara onaturligt och krystat. Får väl hoppas att känslorna kommer senare.
Svar på tråden Jag HATAR verkligen att vara gravid