Hej!
Fick för ett par veckor sedan det fruktansvärda beskedet att min mamma har drabbats av lymfcancer. Hon får nu cellgifter och åker in och ut på sjukhuset.
Jag och min mamma har alltid stått varandra mycket nära och oron håller nästan på att knäcka mig. Har själv två små barn och tycker att det är svårt att orka vara stark och glad inför dem just nu.
Finns det någon därute som känner igen och vill prata av sig lite?
Hoppas på besked idag om min mamma är döende eller om nått kan göras!! Kan inte sova på nätterna;(
Hoppas på besked idag om min mamma är döende eller om nått kan göras!! Kan inte sova på nätterna;(
Hej. Vad tråkigt att din mamma fått cancer. Jag jobbar på en mottagning där vi bla behandlar patienter med lymfkörtelcancer. Du skrev att din mamma hade en aggressiv form av lymfkörtelcancer. Vi brukar förenklat säga att de aggressiva sjukdomarna där man har en kort överlevnad utan behandling är de vi brukar kunna bota (behandlingen brukar vara inriktad på bot) till skillnad mot de stillsamma lymfkörtelcancersjukdomarna som vi bara kan hejda med behandlingen, men aldrig bota. Det kan ju vara en tröst. Men det finns ju olika indelningar av aggressiva lymfom med, så jag kan ju inte säga nåt klokt egentligen då jag inte vet några detaljer. Men jag hoppas din mamma klarar behandlingen och att hon blir frisk!
Sen blir jag ledsen av att läsa att några av er som har erfarenheter av cancervård har blivit dåligt bemötta. Det ska inte vara så! Hos oss är vi stolta över den vård vi ger och jag önskar att alla som jobbar inom vården fick vara det. Ingen patient eller anhörig som drabbats av cancer ska behöva känna sig hjälplös eller övergiven av vården.
Kram på er alla som drabbats.
Hej. Vad tråkigt att din mamma fått cancer. Jag jobbar på en mottagning där vi bla behandlar patienter med lymfkörtelcancer. Du skrev att din mamma hade en aggressiv form av lymfkörtelcancer. Vi brukar förenklat säga att de aggressiva sjukdomarna där man har en kort överlevnad utan behandling är de vi brukar kunna bota (behandlingen brukar vara inriktad på bot) till skillnad mot de stillsamma lymfkörtelcancersjukdomarna som vi bara kan hejda med behandlingen, men aldrig bota. Det kan ju vara en tröst. Men det finns ju olika indelningar av aggressiva lymfom med, så jag kan ju inte säga nåt klokt egentligen då jag inte vet några detaljer. Men jag hoppas din mamma klarar behandlingen och att hon blir frisk!
Sen blir jag ledsen av att läsa att några av er som har erfarenheter av cancervård har blivit dåligt bemötta. Det ska inte vara så! Hos oss är vi stolta över den vård vi ger och jag önskar att alla som jobbar inom vården fick vara det. Ingen patient eller anhörig som drabbats av cancer ska behöva känna sig hjälplös eller övergiven av vården.
Kram på er alla som drabbats.
Nu har jag varit i Norge och besökt mamma. Hon orkade 10 minuter, men var jätteglad att jag kom, så det var värt 8 timmars resa varje väg. Hon var så tunn och svag och drogat, satt bara i en stol och dödade av. Klarade knappt ens prata. :(
Dösade. Ojdå.
Jag upplevde också att det främst är bristen på resurser som gör att vården blir lidande. Personalen på avdelningen mamma låg på (hon behövde aldrig ligga på hospice i alla fall) var jättegulliga och duktiga men det var personalbrist och utrymmesbrist. På slutet rullade de in mammas säng på överläkarens kontor för det fanns inga vanliga rum kvar! Och i somras tvingades de skicka mamma till ett annat landsting för röntgen för det var för långa köer här. Personalen sliter men resurserna fattas. Och det har varit samma sak både under S-styre och Alliansen, situationen är alltid den samma...
Här väntar vi oxå fortfarande. Bra att du kom hem till din mamma, Lilja! Jag har typ lika långt hem till min, jobbigt;(