Hej!
Fick för ett par veckor sedan det fruktansvärda beskedet att min mamma har drabbats av lymfcancer. Hon får nu cellgifter och åker in och ut på sjukhuset.
Jag och min mamma har alltid stått varandra mycket nära och oron håller nästan på att knäcka mig. Har själv två små barn och tycker att det är svårt att orka vara stark och glad inför dem just nu.
Finns det någon därute som känner igen och vill prata av sig lite?
Följer.
Fick i början av december besked på att min mamma har bukspottskörtelcancer med metastaser i lunga o lever.
Är småbarnsförälder och jobbar heltid, skift. Kan inte sova och slits mellan min egen familj och min mamma. Räcker inte till... Försöker förtränga allt hemskt, men vet att jag kommer krascha totalt när hennes tid är kommen.
Mamma dog inatt. Jag vet inte hur jag skall göra nu.
STOR kram till dig Lilje<3 Du måste väl åka tillbaka till Norge så fort som det går då?
Mamma dog inatt. Jag vet inte hur jag skall göra nu.
Jag skrev massor. Sen stängde appen sig. :(
Men mitt största problem med sjukskrivning är att jag började i nytt jobb idag. Jag hann 45 minuter innan telefonen kom och jag blev hemskickad igen. Nu sitter jag hemma och vet inte vad jag skall göra, men imorgon tänker jag försöka gå tillbaks. Sjukskrivning känns inte som en bra början. Är det själviskt av mig? Det är på riktigt drömjobbet som jag har hoppats på i över ett år.
Min bror bor i Oslo och kommer ta hand om det praktiska med sjukhemmet, begravning, bankkontor, försäkringar etc. Huset löser vi sen. Jag har tagit på mig att hitta en lösning för hennes tre katter som just nu är på min ex-svägerskas kattpensionat.
Jag är jättedålig på att hantera döden, jag förstår inte riktigt att dom är borta för alltid. Jag vet inte om det kommer träffa mig den här gången, eller när. Just nu vill jag bara tillbaks till jobbet igen och börja. Men det känns som jag inte kommer lära mig så mycket.
Tror jag skall städa lite. Spela musik. Köpa chokladkaka till sonen, för det önskade han sig. Och hålla om min dotter när hon kommer hem från skolan, hon ville stanna till lunch och bearbeta lite.
En annan sak, och dela gärna det med dom ni känner. Skriv inte på Facebook direkt när ni får höra om ett dödsfall. Jag trodde det var självklart till jag fick ett sms från dottern på 16 idag, som frågade varför det stod vila i frid på mormors sida. Det var mammas granne som hade slängt sig runt direkt hon fick höra. Inte ens jag eller min bror hade hunnit få beskedet. Det är verkligen inte ok. :(