Hej!
Fick för ett par veckor sedan det fruktansvärda beskedet att min mamma har drabbats av lymfcancer. Hon får nu cellgifter och åker in och ut på sjukhuset.
Jag och min mamma har alltid stått varandra mycket nära och oron håller nästan på att knäcka mig. Har själv två små barn och tycker att det är svårt att orka vara stark och glad inför dem just nu.
Finns det någon därute som känner igen och vill prata av sig lite?
Följer.
Fick i början av december besked på att min mamma har bukspottskörtelcancer med metastaser i lunga o lever.
Är småbarnsförälder och jobbar heltid, skift. Kan inte sova och slits mellan min egen familj och min mamma. Räcker inte till... Försöker förtränga allt hemskt, men vet att jag kommer krascha totalt när hennes tid är kommen.
Jag fattar fortfarande inte. Hon var ju där på lördag. Det är bara tisdag nu. Alla sa jag borde stanna hemma idag, så jag gjorde det, men tänker försöka ha min första dag på jobbet igen imorgon.
Jag känner mig helt nollställd. Läskigt.
Idag fick min mamma svar på vart cancern sitter. Den sitter utan på tarmarna o utanpå gallväggarna.. Typ utsprid, lite ovanligt tydigen. Hoppas på svar nästa v om vad som ska hända..
Min pappa och min bror dog den 23/24 så hon vet ju hur vi haft det hela uppväxten med julafton.
Idag fick min mamma svar på vart cancern sitter. Den sitter utan på tarmarna o utanpå gallväggarna.. Typ utsprid, lite ovanligt tydigen. Hoppas på svar nästa v om vad som ska hända..
Ja, jag jobbar nu.. växlar mellan hopp o uppgivenhet.. Har bra jobbarkompissar, är ok att bryta ihop där.
Ja, jag jobbar nu.. växlar mellan hopp o uppgivenhet.. Har bra jobbarkompissar, är ok att bryta ihop där.