Min mamma har fått cancer

Jag beklagar så era förluster! Tårarna bara strömmar när jag läser era ord. Krama era barn och ta hand om er så bra ni bara kan. Jag tror att vi alla måste hantera vår sorg olika, vissa jobba mer och andra inte alls. Vissa måste bara få vara på gymmet medans det är en helt absurb tanke för någon annan. Klyschigt nog får man kanske försöka ta dagen som den kommer. Våga känna efter och göra vad man orkar och förmår i den stund man befinner sig.

Jag är glad att ni hann träffa era mödrar igen innan de lämnade den här jorden.

Stor kram

Usch det är verkligen en tuff situation. Mitt råd är att ta kontakt med sjukvården och få sömntabletter iallafall, för att få mer ork till barnen och dig själv. Det har varit min räddning, nu sover jag iallafall bra.

Känner igen att man slits mellan. Just nu är min ettåring febrig. Hemskt frustrerande då jag egentligen skulle fått anhörigpenning och varit hos mamma. Nu kan vi inte ses alls pga smittorisken.

Ta hand om dig!

Tack för ert stöd.. Jag har en förstående arbetsgivare och tar ut några anhörigdagar här och där. I nuläget har det funkat bra med halvdagar, dels för att få ett "andningshål" på jobbet men också för att mamma inte orkar ses så långa stunder och jag vill inte slösa med mina anhörigdagar...

Ikväll har mamma åkt akut in till sjukhuset eftersom hon fått så mycket vätska i buken. Har hört att det är ett av de symtom som kan dyka upp när slutet är nära...?

Jag beklagar verkligen sorgen... KRAM till er båda.

Hoppas din ettåring kryar på sig snabbt. Förstår din frustration... Min son (1,5år) var supersnorig i helgen med massa grönt så jag fick hålla mig borta från mamma ett par dagar jag med.

Har funderat på sömntabletter. Är inte så positivt inställd till sånt dock. Och hur knas det även kan tyckas tänka sig (så som livet ser ut just nu), så försöker vi få till ett syskon. Och då kan jag ju inte ta sömntabletter.

Fick ni förresten några röntgenresultat?

Vad tråkigt att hon behövde åka in akut. Jag känner tyvärr inte till något om vätska i buken men hoppas att det uppstått av någon annan anledning.

Härligt med bebisplaner, det låter skönt att fylla livet med något så positivt med!

Vi har inte hört något från röntgen än. Håller på att bli tokig på att de tycks så underbemannade. Nu har vi väntat en vecka på att någon ska kunna titta på plåtarna. De sa max två dagar. Det sista jag hörde var att de kanske skickats postvägen mellan sjukhusen och då kanske försvunnit/ fördröjts.

Hoppas att din mamma snart är hemma igen!

Jag fattar fortfarande inte. Hon var ju där på lördag. Det är bara tisdag nu. Alla sa jag borde stanna hemma idag, så jag gjorde det, men tänker försöka ha min första dag på jobbet igen imorgon.

Jag känner mig helt nollställd. Läskigt.

Tyvärr innebär vätska i buken oftast att tumören eller tumörerna har börjat producera vätska. Det gör det ofta svårt för patienten att ta upp näring. Min mamma hade svårt att äta under större delen av hösten och bara några dagar innan hon dog tömde de henne på sju liter vätska ur buken. Jag vet inte om det är ett av symtomen på att slutet är nära, mammas sista cytostatika behandling tog inte heller och hennes trombocyter i benmärgen var extremt låga, så det bidrog väl alltihop. 

Som jag förstått så här i efterhand är brist på matlust och stort sömnbehov tecken på att den sista tiden är nära. Sista gången jag var ute på stan med mamma, innan hon åkte in på sjukhus sista gången, nio dagar innan hon dog, var det som att vara ute med en liten 80-årig tant trots att hon bara var 66. Hon blev så liten, fumlig och långsam och så här i efterhand ser jag alla tecken på att det inte var långt kvar. 

Ingen sorg är lik någon annans, och det finns inget fel eller rätt i hur man sörjer. Det finns mycket bra att läsa här: www.vimil.se/Om-sorg/Handbok-om-sorg/

Jag hittade den sidan på nätet efter att mamma dog. 

För mig stängde hjärnan av och jag förträngde, gör det än. Så fort det kommer en tanke på mamma tänker jag genast på nåt annat. Är väl för att jag inte skall däcka totalt.

Jobbar du idag?