Hej!
Fick för ett par veckor sedan det fruktansvärda beskedet att min mamma har drabbats av lymfcancer. Hon får nu cellgifter och åker in och ut på sjukhuset.
Jag och min mamma har alltid stått varandra mycket nära och oron håller nästan på att knäcka mig. Har själv två små barn och tycker att det är svårt att orka vara stark och glad inför dem just nu.
Finns det någon därute som känner igen och vill prata av sig lite?
Vet inte...det blir ju inte bättre i alla fall.
Igår kväll när jag skulle sova fick jag en massa tankar om mamma. Hon var ju dålig på slutet och svimmade av när de bara ändrade hennes position i sängen. Hon var helt lugn och har aldrig haft direkt ångest, fick ju dock en del morfin sista dagarna. MEN hur fasiken kunde hon veta att hon skulle dö bara ett par timmar innan? Det var först då hon ville ha mig där. Hur kan man känna det i den situationen? Ser man ljustunneln eller vad? Eller kan man själv påverka när man "släpper taget"? Finns det något vetenskapligt om döden?
Hej alla ni fina.
Jag har inte varit inne på Familjeliv på ett tag, men de senaste dagarna har jag faktiskt tänkt på er.
Mamma dog den 27e januari.
Hon åkte ju in till sjukhuset med smärtor och vätska i buken (aschites), och en vecka senare dog hon.
Inte trodde jag att hon skulle dö redan. Jag var till och med så naiv att jag inte vågade boka semester i sommar ifall mamma behövde oss då.
Nu är resan bokad iallafall...
Imorgon är det begravning, och jag har fortfarande inte fattat att hon är borta.
Igår kväll när jag skulle sova fick jag en massa tankar om mamma. Hon var ju dålig på slutet och svimmade av när de bara ändrade hennes position i sängen. Hon var helt lugn och har aldrig haft direkt ångest, fick ju dock en del morfin sista dagarna. MEN hur fasiken kunde hon veta att hon skulle dö bara ett par timmar innan? Det var först då hon ville ha mig där. Hur kan man känna det i den situationen? Ser man ljustunneln eller vad? Eller kan man själv påverka när man "släpper taget"? Finns det något vetenskapligt om döden?
Mamma samlade hela familjen med respektive och barnbarn på lördagen. Hon berättade då att hon bestämt sig, att hon ville dö.
På söndagen somnade hon in i koma och natten mellan måndag och tisdag dog hon.
Jag tror också hon visste, och när hon väl bestämt sig och släppte taget så lämnade hon oss...
Men det är ju lite samma sak som när man ska föda...det sker ofta på natten när det är lugnare och djur verkar ju kunna vänta på att föda tills deras matte eller husse är med dem.
Hej alla ni fina.
Jag har inte varit inne på Familjeliv på ett tag, men de senaste dagarna har jag faktiskt tänkt på er.
Mamma dog den 27e januari.
Hon åkte ju in till sjukhuset med smärtor och vätska i buken (aschites), och en vecka senare dog hon.
Inte trodde jag att hon skulle dö redan. Jag var till och med så naiv att jag inte vågade boka semester i sommar ifall mamma behövde oss då.
Nu är resan bokad iallafall...
Imorgon är det begravning, och jag har fortfarande inte fattat att hon är borta.
Hej alla ni fina.
Jag har inte varit inne på Familjeliv på ett tag, men de senaste dagarna har jag faktiskt tänkt på er.
Mamma dog den 27e januari.
Hon åkte ju in till sjukhuset med smärtor och vätska i buken (aschites), och en vecka senare dog hon.
Inte trodde jag att hon skulle dö redan. Jag var till och med så naiv att jag inte vågade boka semester i sommar ifall mamma behövde oss då.
Nu är resan bokad iallafall...
Imorgon är det begravning, och jag har fortfarande inte fattat att hon är borta.