Hej!
Fick för ett par veckor sedan det fruktansvärda beskedet att min mamma har drabbats av lymfcancer. Hon får nu cellgifter och åker in och ut på sjukhuset.
Jag och min mamma har alltid stått varandra mycket nära och oron håller nästan på att knäcka mig. Har själv två små barn och tycker att det är svårt att orka vara stark och glad inför dem just nu.
Finns det någon därute som känner igen och vill prata av sig lite?
Ja, jag var hos henne väldigt mycket från det att vi fick diagnosen.. och den sista veckan var jag hos henne varje dag. Vi fick ett fint avslut och det har hjälpt mig mycket nu efteråt.
Saknaden är dock enorm. Mamma var min absolut bästa vän.
Begravningen var i tisdags, och den var också fin. Jag grät mycket.. och dagen efter kände jag mig lite lättad på något vis...
Känner med er alla som varit/är i samma situation <3
Jag har börjat storstädning nu, äntligen. Känns som hemmet har förfallit dom senaste två månaderna, så nu tar jag ett rum i taget och tvättar ner ordentligt. Känns rätt skönt det också, att komma tillbaks till rutinerna igen.
Stor kram till dig! Förstår att du måste sakna henne oerhört mycket. Hoppas att din familj ger dig mycket kärlek och energi i denna svåra tid. ????
Hej,
Hur går det för er alla?
Kram
Min mamma har fått sin 3:a behandling, hon säger att hon mår bättre nu, än innan hon började behandling. 21. april ska hon scannas, för att se om d har nån effekt.
Dom har iaf tackat 'ja' till ett 40 års kalas på Själland nästa månad, fast dom bor på Jylland, så helt illa kan det ju inte vara. Så just nu lever hoppet, fast man vet ät det är en jävla skitsjukdom.
[quote=75113823][quote-nick]Charlotte73 skrev 2015-04-05 12:02:25 följande:[/quote-nick]Min mamma har fått sin 3:a behandling, hon säger att hon mår bättre nu, än innan hon började behandling. 21. april ska hon scannas, för att se om d har nån effekt.
Vad bra att hon mår bättre. Är det cellgiftsbehandling hon får? Min mamma har avslutat sIn sjätte cellgiftskur nu. Väntar också på röntgen och möte med en överläkare på avdelningen efter det.
Mamma känns lite piggare, men har ingen kraft i händerna alls, tydligen en vanlig biverkning.
Vi började tömma mammas hus nu i påsk, höll på 8-9 timmar i fyra dagar. Vi är inte klara än, men börjar se slutet. Det var otroligt mycket grejer där. Det kändes ok när vi höll på, men efter fjerde dagen klarade varken jag eller min bror mer, så vi fortsätter 1maj-helgen. Nu är jag hemma igen, men det känns tungt. Som at vi städar ut henne ur vårt liv.
Jag hittade dock en medaljong från när hon och pappa var nyförlovade, den bär jag nu. Och kommer fortsätta göra det så länge det behövs. Hon var så vacker där.
Hej,
Hur går det för er alla?
Kram
Vi började tömma mammas hus nu i påsk, höll på 8-9 timmar i fyra dagar. Vi är inte klara än, men börjar se slutet. Det var otroligt mycket grejer där. Det kändes ok när vi höll på, men efter fjerde dagen klarade varken jag eller min bror mer, så vi fortsätter 1maj-helgen. Nu är jag hemma igen, men det känns tungt. Som at vi städar ut henne ur vårt liv.
Jag hittade dock en medaljong från när hon och pappa var nyförlovade, den bär jag nu. Och kommer fortsätta göra det så länge det behövs. Hon var så vacker där.
Vi började tömma mammas hus nu i påsk, höll på 8-9 timmar i fyra dagar. Vi är inte klara än, men börjar se slutet. Det var otroligt mycket grejer där. Det kändes ok när vi höll på, men efter fjerde dagen klarade varken jag eller min bror mer, så vi fortsätter 1maj-helgen. Nu är jag hemma igen, men det känns tungt. Som at vi städar ut henne ur vårt liv.
Jag hittade dock en medaljong från när hon och pappa var nyförlovade, den bär jag nu. Och kommer fortsätta göra det så länge det behövs. Hon var så vacker där.
[quote=75113823][quote-nick]Charlotte73 skrev 2015-04-05 12:02:25 följande:[/quote-nick]Min mamma har fått sin 3:a behandling, hon säger att hon mår bättre nu, än innan hon började behandling. 21. april ska hon scannas, för att se om d har nån effekt.
Vad bra att hon mår bättre. Är det cellgiftsbehandling hon får? Min mamma har avslutat sIn sjätte cellgiftskur nu. Väntar också på röntgen och möte med en överläkare på avdelningen efter det.
Mamma känns lite piggare, men har ingen kraft i händerna alls, tydligen en vanlig biverkning.
Vi började tömma mammas hus nu i påsk, höll på 8-9 timmar i fyra dagar. Vi är inte klara än, men börjar se slutet. Det var otroligt mycket grejer där. Det kändes ok när vi höll på, men efter fjerde dagen klarade varken jag eller min bror mer, så vi fortsätter 1maj-helgen. Nu är jag hemma igen, men det känns tungt. Som at vi städar ut henne ur vårt liv.
Jag hittade dock en medaljong från när hon och pappa var nyförlovade, den bär jag nu. Och kommer fortsätta göra det så länge det behövs. Hon var så vacker där.
Hoppar inhär om jag får. Nu har det gått 6 å sedan min älskade mamma dog, och på ett sett borde det väl ha blivit lättare. Samtidigt är det som om alla obearbetade tankar har hunnit i kapp mig plötsligt, å jag ser ingen glädje alls med våren... =( Hur tacklar ni andra saknaden? Nån som gått typ på samtalsterapi?
