Min mamma har fått cancer

Ok, nu blev det ju ännu bättre. Försökte förklara för min brors fru att det räcker att jag och min bror åker och besöker mamma just den helgen jag åker ner, så kan ju hon och han åka själv när det passar dom. Men det gick tydligen inte, för då känner hon sig exkluderat? Alltså, wtf? Att mamma inte kommer klara av fler än max två i taget gör tydligen ingen skillnad, för frun är där endast för min brors skull, och så hon skall känna sig delaktig.

Är jag helt fel ute när jag blir arg?

Stackarn är fortfarande på jobbet. Jag kommer prata med honom sen, bara inte just nu för då kommer jag be honom få sin fru att sticka sin känsla av utanförskap upp dit solen inte når. Och det är knappast konstruktivt.

Jag förstår bara inte att jag behöver förklara en kvinna på nästan 50 att en riktigt sjuk cancerpatient inte klarar av för många människor på en gång, och dens behov går före eventuella jagvillocksåvaramed-känslor. Självklart kan hon åka och besöka med brorsan när dom vill, och dom bor typ 20 minuter bort så det är ju inte så svårt att få till. Men just den här gången räcker det att mammas egna barn är där.

Vad tråkigt! Vet du något om hur behandling och prognos ser ut?

Kom det något besked idag? Jag väntar också på besked från röntgen just nu, för att få veta om cellgifterna verkar.

Ännu en nära släkting har gått bort i cancer tyvärr. Så nästa vecka är det dags för ännu en begravning, i samma kyrka till råga på allt. Det kommer bli jäkligt tuff. Och sen är det urnsättning för mamma några veckor senare. Den här vintern är verkligen förjävlig. :( 

Låter bra med tåget. Vet du något om hur prognosen och behandlingen ser ut än?

[quote=75113823][quote-nick]Charlotte73 skrev 2015-04-05 12:02:25 följande:[/quote-nick]Min mamma har fått sin 3:a behandling, hon säger att hon mår bättre nu, än innan hon började behandling. 21. april ska hon scannas, för att se om d har nån effekt.

Vad bra att hon mår bättre. Är det cellgiftsbehandling hon får? Min mamma har avslutat sIn sjätte cellgiftskur nu. Väntar också på röntgen och möte med en överläkare på avdelningen efter det.

Mamma känns lite piggare, men har ingen kraft i händerna alls, tydligen en vanlig biverkning.

Vi började tömma mammas hus nu i påsk, höll på 8-9 timmar i fyra dagar. Vi är inte klara än, men börjar se slutet. Det var otroligt mycket grejer där. Det kändes ok när vi höll på, men efter fjerde dagen klarade varken jag eller min bror mer, så vi fortsätter 1maj-helgen. Nu är jag hemma igen, men det känns tungt. Som at vi städar ut henne ur vårt liv.

Jag hittade dock en medaljong från när hon och pappa var nyförlovade, den bär jag nu. Och kommer fortsätta göra det så länge det behövs. Hon var så vacker där.