BIM September 2014

Förbannad? En aning. Glad för tips jag får, men som jag skrivit att oavsett vad jag gör så är det fel, så att peka finger åt hur jag ska göra blir bara konstigt. När du skrev att det är JAG som ska stötta HONOM, rann det över. Vi är två om det. Att inte tillåta mig känna något och bara stötta honom trots en massa skit tillbaka, det går inte. Uppenbarligen så har du inte försökt värst länge och verkar tro det är en dans på rosor, men oj vad fel du har. Att strunta i sina egna känslor vid ett sådant tillfälle är en omöjlighet. Och just kommentaren att JAG ska stötta HONOM just nu, den knäcker bara.

Förlåt SecretlyMe för reaktionen och för vad jag skrev, det är så mycket känslor och jag får spader av att inte kunna prata med någon om det. Bättre idag. Vi åker spontant iväg på racing, ett gemensamt intresse. Det ska bli bra av detta

Jag förstår att du är upprörd och känner att allt är hopplöst och att det aldrig kommer blir bättre. Jag lider med er, det gör jag, men det finns hjälp att få. Därför finns det ingen anledning att hugga på medlemmarna här i forumet som bara försöker ge dig tips och råd i hur ni kan göra det bättre. Han kanske behöver ditt stöd mer än vad du behöver hans stöd nu? Bit ihop bara, finns där för honom så kommer din tur sen där han stöttar dig. Jag personligen tycker inte det är så kul och upplyftande att komma in på forumet och mötas av att en person blir förbannad på alla andra när denna person började skriva ut vad som händer i hennes liv. Skriver du här så får du svar, och om du inte kan ta att folk står på din mans sida i det hela så skulle du gett fan i att skriva. Jag vill att denna tråd ska vara peppande att läsa, och det är den inte just nu.

Som du kanske missat så har jag bett om ursäkt. Men att höra att det är JAG som borde stötta HONOM när jag försökt på så många olika vis och ändå får skit för det, bland annat får höra att jag ska strunta i mina känslor ett tag för det är min partner som har det jobbigt, det slog hårt. Man är två som går igenom detta, inte bara en. Och då jag blir totalt ignorerad av min partner eller skriken på, så tar det ännu hårdare att få en så opassande kommentar. Det är i sådana här lägen man behöver varandra som mest. Och att bli ignorerad av sin partner då, samtidigt som man inte har någon annan att prata med,är så satans tufft. Han har det asjobbigt, det förstår jag, men det innebär inte att han har rätt att bete sig hur fan som helst och att jag ska sitta och hålla käften och hålla in på mina känslor, för att det är synd om honom. Det är en omöjlighet. Man måste få reagera, men jag bad till och med om ursäkt för reaktionen. För jag inser att ni bara vill hjälpa, även faat det ibland blir fel. Men eftersom jag bidrar till att du inte tycker sidan är trevlig eller peppande, så lämnar jag den. Ni kan ta bort mig från BIM-listan! Lycka till alla här. Hoppas det går vägen för er

Jag brukar inte lägga mig i diskussioner på det här forumet, men JOLI, jag förstår att allt känns skit och att det inte är lätt för någon av er. Själv hade jag aldrig litat 100% på vad ett hemmatest säger, utan bett om hjälp på klinik och fått det gjort ordentligt. Vad jag förstår så mäter testet endast antal spermier och inte hur bra dom simmar eller vilken kvalitet det är i övrigt på dem och det borde väl spela en ganska stor roll det också? Har tyvärr inget råd till er mer än att ni bör söka hjälp professionellt (om ni inte redan har det på gång) och kanske ringa en klinik och fråga vad det där hemmatestet egentligen betyder? Hoppas det löser sig för er.

Med det sagt vill även jag att detta ska vara en peppande tråd, visst får man ventilera motgångar, men blir motgångarna så stora att man känner att man inte mäktar med så anser jag att detta inte är rätt forum, utan man bör söka hjälp på annat håll, även om man såklart vill försöka hjälpa till även här.

JOLI - Jag förstår att du är arg. Men du har missuppfattat mina tips och råd helt. Jag ville vara peppande och stöttande, inte peka finger och vara otrevlig.

Jag nämnde i början att ni inte borde lita blint på hemmafester, utan istället göra en ordentlig undersökning. Så tappa inte hoppet än.

Jag menade heller inte att du ska ignorera dina känslor och skita i dom, utan lägga dom lite på hyllan om så bara för någon timme tills han fått lugna ner sig. Självklart ska du tröstar och stöttas tillbaka, men han kan ju inte just nu och det säger du med egna ord. Om "inget duger" för honom så vet jag inte riktigt vad för råd och tips JAG kan komma med, men din idé om att åka på racing lät jättebra, tror ni kan behöva det.

Och till sist - vi har haft oskyddat i 7 år och aldrig varit gravida. Så var snäll och gör inga påhopp om att jag skulle tro att det är lätt.

Jag accepterar din ursäkt.

Hemmatester *

Hej.

Tänkte bara om någon kan hjälpa mig få rätsida på det här med ägglossning..

Jag fick äggviteflytningar i onsdags kväll, då dag 10 i cykeln. Sedan dess har det endast vart lite sparsamma flytningar, men inte typiska trådiga. Igår kväll fick jag en kraftig värk som varade några timmar, då dag 12. Men inga flytningar direkt. När har jag haft ägglossning?! På onsdagen då flytningen var eller vid smärtan i buken var 2 dagar senare?? Eller har den rent av inte varit än?? Jag har normalt ägglossning dag 14. Vi hade sex onsdag då flytningen var men nu är sambon bortrest så blir inget mer sexande på 1 v :(

Hejhej! Tyvärr fick jag joina er här (missförstå mig rätt :) )

BIM 19/9, 2:a riktiga försöket, 1:a barnet (mannens 3:e)

Någon vänlig själ som lägger in mig i BIM listan? Sitter med Ipaden.

:)

Säger som alla andra, känner verkligen med dig och förstår hur lätt det kan bli sådär!:(

Och verkligen det bästa och det som kan hjälpa er är att gå och prata med någon ! Att få objektiva skildringar och råd är det absolut bästa. Hoppas det löser sig!:)<3