BIM September 2014
Här samlas vi som hoppas på plus i September!
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-09-15 16:39
De som vill kommer fortsätta i denna tråden även för BIM Oktober. 
-
-
Svar på tråden BIM September 2014
-
Sedam vi fick reda på att min sambo har väldigt få spermier har vi antingen haft total tystnad eller bråkat konstant. Samma kväll vad vi så himla stöttande, vi tröstade varandra. Sedan låtsades han som ingenting, när han såg mig gråta fick jag kommentaren att av böla eller bli blir det inte bätte. Fick en känsla av att han inre brydde sig så mycket och när jag ifrågasatte blev han tokarg. Det är så himla kallt och jag kan inget annat än gråta just nu. Detta har slagit hårt på vårt förhållande. Jag vet varken vad jag ska säga eller göra. Jag älskar honom mer än allt annat men sakerna som sagt emellan oss är oacceptabla. När jag var ledsen igår sa han att jag var omogen och betedde mig som ett barn, då kläckte jag att det var ju tur jag är som ett barn när inte du kan göra några till oss. Sådana kommentarer stup i kvarten, från båda hållen. Jag känner mig så satans elak, men han vill varken prata med mig eller låta mig sörja, och det är så frustrerande. Detta knäcker mig totalt. Jag har inte sovit mer än en och en halv timme sedan i förrgår. Allt snurrar och jag är helt borta på jobbet. Förlåt för jag gnäller hos er, men jag har verkligen ingen att prata med. Efter 14 försök så knäcker ett sådant besked en
-
Åh JOLI jag är så ledsen. Blir alldeles tårögd när jag läser hur ni har det. Nu när ni verkligen behöver varandra!JOLI skrev 2014-08-22 19:33:04 följande:
Sedam vi fick reda på att min sambo har väldigt få spermier har vi antingen haft total tystnad eller bråkat konstant. Samma kväll vad vi så himla stöttande, vi tröstade varandra. Sedan låtsades han som ingenting, när han såg mig gråta fick jag kommentaren att av böla eller bli blir det inte bätte. Fick en känsla av att han inre brydde sig så mycket och när jag ifrågasatte blev han tokarg. Det är så himla kallt och jag kan inget annat än gråta just nu. Detta har slagit hårt på vårt förhållande. Jag vet varken vad jag ska säga eller göra. Jag älskar honom mer än allt annat men sakerna som sagt emellan oss är oacceptabla. När jag var ledsen igår sa han att jag var omogen och betedde mig som ett barn, då kläckte jag att det var ju tur jag är som ett barn när inte du kan göra några till oss. Sådana kommentarer stup i kvarten, från båda hållen. Jag känner mig så satans elak, men han vill varken prata med mig eller låta mig sörja, och det är så frustrerande. Detta knäcker mig totalt. Jag har inte sovit mer än en och en halv timme sedan i förrgår. Allt snurrar och jag är helt borta på jobbet. Förlåt för jag gnäller hos er, men jag har verkligen ingen att prata med. Efter 14 försök så knäcker ett sådant besked en
Men jag tror det är alla känslor som gör att det blir kaos. Jag tror att det lugnar ner sig för er båda inom några dagar. Och gör det inte det så kanske ni kan prata med någon, typ en kurator på gyn, parterapeut eller liknande. Ni är ju säkert båda jätteledsna, rädda och känner skuld och allt möjligt, och då tror jag det kan bli så här.
Det är ju väldigt olika hur man är som individ och olika relationer skiljer sig också åt, så det är svårt att ge råd. Men när det blir sånt kaos (eller liknande) så man bara är elaka mot varandra och inte kan prata som vanligt, så tycker jag det är bäst att faktiskt hålla sig ifrån varandra ett tag. Inte pausa förhållandet eller bo borta, men kanske faktiskt under dagtid vara lite på var sitt håll. Så kanske det kan lugna sig och så kan ni hitta tillbaka till normal samtalston.
För prata om det måste ni ju göra, annars blir det en elefant i rummet, och det är aldrig bra!
Borde ni inte få hjälp att gå vidare nu, på kvinnokliniken tänker jag?
Stor kram! -
Hörde någon skriva förut att man ska låta spermierna "vila" innan testet - att vänta med utlösning i några dagar. Jag tycker alltså inte att ni ska ta testet på fullt allvar.
Kanske ni behöver vara ifrån varandra ett tag. Andas och få låta chocken lägga sig. Han har just fått veta att hans spermieantal är lågt och är ju självklart upprörd, arg, ledsen, sur, förbannad. Men han är inte redo att prata om det. Hans manlighet har blivit krossat; här tycker jag att det är DU som ska stötta HONOM.
För hade det varit du som just fått veta att du har dåliga ägg/inga ägg, visst hade du velat ha hans fulla stöd? Inte hade väl du velat höra att det är bra att någon av er beter er som barn för att du inte kan ge er ett?
Jag vet att du är ledsen. Men han har fått veta att han kan ha lågt antal spermier och kanske inte kan uppfylla din/er önskan. I det här läget får du låta dina känslor vänta lite, för just nu kommer han inte över huvudtaget kunna trösta dig. Nu är det upp till dig som partner agera stöttepelare och finnas där på det sätt som behövs för honom.
Säger allt i välmening. Hoppas det löser sig för er. Kram
JOLI skrev 2014-08-22 19:33:04 följande:Sedam vi fick reda på att min sambo har väldigt få spermier har vi antingen haft total tystnad eller bråkat konstant. Samma kväll vad vi så himla stöttande, vi tröstade varandra. Sedan låtsades han som ingenting, när han såg mig gråta fick jag kommentaren att av böla eller bli blir det inte bätte. Fick en känsla av att han inre brydde sig så mycket och när jag ifrågasatte blev han tokarg. Det är så himla kallt och jag kan inget annat än gråta just nu. Detta har slagit hårt på vårt förhållande. Jag vet varken vad jag ska säga eller göra. Jag älskar honom mer än allt annat men sakerna som sagt emellan oss är oacceptabla. När jag var ledsen igår sa han att jag var omogen och betedde mig som ett barn, då kläckte jag att det var ju tur jag är som ett barn när inte du kan göra några till oss. Sådana kommentarer stup i kvarten, från båda hållen. Jag känner mig så satans elak, men han vill varken prata med mig eller låta mig sörja, och det är så frustrerande. Detta knäcker mig totalt. Jag har inte sovit mer än en och en halv timme sedan i förrgår. Allt snurrar och jag är helt borta på jobbet. Förlåt för jag gnäller hos er, men jag har verkligen ingen att prata med. Efter 14 försök så knäcker ett sådant besked en
-
Tro mig, jag försöker stötta honom. Men enligt han själv så vill han inte prata om det eller tänka på det. Men när jag låtsas som inger så som han vill, så tycker han inte jag bryr migSecretlyMe skrev 2014-08-22 19:57:39 följande:
Hörde någon skriva förut att man ska låta spermierna "vila" innan testet - att vänta med utlösning i några dagar. Jag tycker alltså inte att ni ska ta testet på fullt allvar.
Kanske ni behöver vara ifrån varandra ett tag. Andas och få låta chocken lägga sig. Han har just fått veta att hans spermieantal är lågt och är ju självklart upprörd, arg, ledsen, sur, förbannad. Men han är inte redo att prata om det. Hans manlighet har blivit krossat; här tycker jag att det är DU som ska stötta HONOM.
För hade det varit du som just fått veta att du har dåliga ägg/inga ägg, visst hade du velat ha hans fulla stöd? Inte hade väl du velat höra att det är bra att någon av er beter er som barn för att du inte kan ge er ett?
Jag vet att du är ledsen. Men han har fått veta att han kan ha lågt antal spermier och kanske inte kan uppfylla din/er önskan. I det här läget får du låta dina känslor vänta lite, för just nu kommer han inte över huvudtaget kunna trösta dig. Nu är det upp till dig som partner agera stöttepelare och finnas där på det sätt som behövs för honom.
Säger allt i välmening. Hoppas det löser sig för er. Kram
-
Tro mig, jag försöker stötta honom. Men enligt han själv så vill han inte prata om det eller tänka på det. Men när jag låtsas som inger så som han vill, så tycker han inte jag bryr migSecretlyMe skrev 2014-08-22 19:57:39 följande:
Hörde någon skriva förut att man ska låta spermierna "vila" innan testet - att vänta med utlösning i några dagar. Jag tycker alltså inte att ni ska ta testet på fullt allvar.
Kanske ni behöver vara ifrån varandra ett tag. Andas och få låta chocken lägga sig. Han har just fått veta att hans spermieantal är lågt och är ju självklart upprörd, arg, ledsen, sur, förbannad. Men han är inte redo att prata om det. Hans manlighet har blivit krossat; här tycker jag att det är DU som ska stötta HONOM.
För hade det varit du som just fått veta att du har dåliga ägg/inga ägg, visst hade du velat ha hans fulla stöd? Inte hade väl du velat höra att det är bra att någon av er beter er som barn för att du inte kan ge er ett?
Jag vet att du är ledsen. Men han har fått veta att han kan ha lågt antal spermier och kanske inte kan uppfylla din/er önskan. I det här läget får du låta dina känslor vänta lite, för just nu kommer han inte över huvudtaget kunna trösta dig. Nu är det upp till dig som partner agera stöttepelare och finnas där på det sätt som behövs för honom.
Säger allt i välmening. Hoppas det löser sig för er. Kram
-
Tro mig, jag försöker stötta honom. Men enligt han själv så vill han inte prata om det eller tänka på det. Men när jag låtsas som inger så som han vill, så tycker han inte jag bryr migSecretlyMe skrev 2014-08-22 19:57:39 följande:
Hörde någon skriva förut att man ska låta spermierna "vila" innan testet - att vänta med utlösning i några dagar. Jag tycker alltså inte att ni ska ta testet på fullt allvar.
Kanske ni behöver vara ifrån varandra ett tag. Andas och få låta chocken lägga sig. Han har just fått veta att hans spermieantal är lågt och är ju självklart upprörd, arg, ledsen, sur, förbannad. Men han är inte redo att prata om det. Hans manlighet har blivit krossat; här tycker jag att det är DU som ska stötta HONOM.
För hade det varit du som just fått veta att du har dåliga ägg/inga ägg, visst hade du velat ha hans fulla stöd? Inte hade väl du velat höra att det är bra att någon av er beter er som barn för att du inte kan ge er ett?
Jag vet att du är ledsen. Men han har fått veta att han kan ha lågt antal spermier och kanske inte kan uppfylla din/er önskan. I det här läget får du låta dina känslor vänta lite, för just nu kommer han inte över huvudtaget kunna trösta dig. Nu är det upp till dig som partner agera stöttepelare och finnas där på det sätt som behövs för honom.
Säger allt i välmening. Hoppas det löser sig för er. Kram
-
Åh, så sorgligt JOLI! Känner verkligen med dig, och er.JOLI skrev 2014-08-22 19:33:04 följande:
Sedam vi fick reda på att min sambo har väldigt få spermier har vi antingen haft total tystnad eller bråkat konstant. Samma kväll vad vi så himla stöttande, vi tröstade varandra. Sedan låtsades han som ingenting, när han såg mig gråta fick jag kommentaren att av böla eller bli blir det inte bätte. Fick en känsla av att han inre brydde sig så mycket och när jag ifrågasatte blev han tokarg. Det är så himla kallt och jag kan inget annat än gråta just nu. Detta har slagit hårt på vårt förhållande. Jag vet varken vad jag ska säga eller göra. Jag älskar honom mer än allt annat men sakerna som sagt emellan oss är oacceptabla. När jag var ledsen igår sa han att jag var omogen och betedde mig som ett barn, då kläckte jag att det var ju tur jag är som ett barn när inte du kan göra några till oss. Sådana kommentarer stup i kvarten, från båda hållen. Jag känner mig så satans elak, men han vill varken prata med mig eller låta mig sörja, och det är så frustrerande. Detta knäcker mig totalt. Jag har inte sovit mer än en och en halv timme sedan i förrgår. Allt snurrar och jag är helt borta på jobbet. Förlåt för jag gnäller hos er, men jag har verkligen ingen att prata med. Efter 14 försök så knäcker ett sådant besked en
Håller helt med Fjällsippa. Ni behöver nog någon att prata med. Och om inte din kille är redo att prata med någon tycker jag att du ska göra det själv. Var i Skåne bor du? Kanske kan du höra av dig till Centrum för sexuell hälsa i Malmö? Annars finns vanliga psykologer och terapeuter ute på vårdcentralerna också.
Det här gäller ju så viktiga och grundläggande saker. Det påverkar din sambo, dig och er relation. Att få reda på att ens reproduktionsförmåga inte är som den ska tror jag är skittufft för jättemånga. Prata med någon! -
Det är svårt de de är en sorg och ilska från hans sida han vet nog inte riktigt hur han ska smälta de.JOLI skrev 2014-08-22 20:10:40 följande:Tro mig, jag försöker stötta honom. Men enligt han själv så vill han inte prata om det eller tänka på det. Men när jag låtsas som inger så som han vill, så tycker han inte jag bryr mig
De kan ta tis men har ni sökt hjälp till gyn? -
Tycker inte du ska vara så på om det. Det går att visa omtänksamhet på flera sätt än att prata om det som hänt. Tycker inte du/ni ska pressa om parterapeut eller likn så här direkt på. Som sagt, låt det ro lite, låt chocken lägga sig för er båda. Det gäller att se det från hans sida oxå.
Jag vet mycket väl att man behöver stöd från sin partner. Du behöver honom, han behöver dig
Försök göra det på något sätt utan att nämna det som nyss hänt. Han vill ju faktiskt inte prata om det just nu.
JOLI skrev 2014-08-22 20:10:40 följande:Tro mig, jag försöker stötta honom. Men enligt han själv så vill han inte prata om det eller tänka på det. Men när jag låtsas som inger så som han vill, så tycker han inte jag bryr mig
-
Som jag innan skrev, när jag försökte prata om det var det fel, då ville han inte. Och när vi inte pratar om det, utan bara beter mig som vanligt, då är det också fel för då bryr jag mig tydligen inte. Inga kramar eller pussar, då är jag överdriven (och det brukar det bli gott om annars), och när jag struntat i att pussa och krama honom, då bryr jag mig inte igen. Antingen visar jag för mycket kärlek eller för lite, ett mellanting finns inte för då beter jag mig konstigt enligt honom. Jag förstår att han är totalt sönder inom sig, att han känner skuld, att han är ledsen, det märkstydligt trots att jag inte vill att han ska känna så. Mem jag förståt honom. Men oavsett hur jag är, så är det tydligen fel.SecretlyMe skrev 2014-08-22 20:35:13 följande:
Tycker inte du ska vara så på om det. Det går att visa omtänksamhet på flera sätt än att prata om det som hänt. Tycker inte du/ni ska pressa om parterapeut eller likn så här direkt på. Som sagt, låt det ro lite, låt chocken lägga sig för er båda. Det gäller att se det från hans sida oxå.
Jag vet mycket väl att man behöver stöd från sin partner. Du behöver honom, han behöver dig
Försök göra det på något sätt utan att nämna det som nyss hänt. Han vill ju faktiskt inte prata om det just nu.
Och som du tidigare skrev om att JAG ska stötta HONOM: jag försöker, så gott det går, så det behöver du inte peka finger mot. Men när det inte duger att vara inom hans synhåll för det är fel, så antar jag att det är bäst att hålla mig undan, och då är det fel. Det tar på mig också, jag är också en människa med känslor. Det tar hårt på mig att veta att vi kanske inte kan få barn naturligt. Vi är faktiskt två om detta. Och att sedan få skit av honom oavsett vad jag gör, det blir bara värre.
Och du som ändå vet så mycket och pekar finger om hur jag ska göra: exakt HUR ska jag bete mig? För som jag innan skrev, vad jag än gör så är det fel! Och du verkar dig veta exakt hur det ska gå till eftersom du hade så många åsikter. Efter 14 försök till det vi vill mest i livet, utan framgång, får vi reda på att han har för få spermier. Vi blir totalt ledsna båda två. Stöttar på alla sätt och vis, vi pratar om det men det är tydligen fel. Vi pratar inte om det, det är tydligen fel. Jag får inte ens röra honom, knappt se åt hans håll, för det är fel. Men när jag inte er eller killar åt honom, då är det fel. Med tid sedan innan bokad den 10 september för att kolla med. Hur FAN ska jag göra SecretlyMe?